Naturen: det vilda och det tämjda, del 1

Vi vandrade längs med den gamla Norgefararleden där man förr i tiden tog sig till Trondheim för att bege sig till Amerika. Leden är i en dal och går längs en platå i landskapet och på var sida går två breda åar. Det var regn i luften och det blåste. Vi var på väg till Tjåkkelestugan för en sista övernattning på vandringen. I öster på andra sidan ån var två nyfikna sarvar som följde oss en bra bit. E, som har bättre syn än jag fick plötsligt syn på en bäver som simmade. Vi följde den i kikaren.

Jag upplevde det som om jag befann mig i vildmarken och ändå måste jag erkänna att trots naturen, frånvaron av andra människor och bebyggelse, var det en trakt brukad av människor. Sarvarna tillhörde en samefamilj. Bävern var inplanterad. Vi vandrade längs med en markerad led. När vi kom en bit längre fram var delar av skogen skördad av skogsmaskiner, vilket bröt illusionen.

Jag tror att det bara är människor som kan leva med sådana illusioner. Det jag såg kategoriserade jag som en vildmark. Men det som fick mig att vakna ur illusionen var inte ledens märkning utan skogsmaskinernas efterlämnade avtryck. Jag skriver kategorisera för att understryka att vi upplever vår omgivning med hjälp av att kategorisera den. Det är inget som vi alltsomoftast tänker på eftersom de har blivit en del av hur vi automatiskt uppfattar vår omgivning.

Även djur gör detta, men då handlar det framför allt om ord som revir och överlevnadszoner. I försök i Montana använda biologer vargavföring för att se om det hindrade andra vargar från att gå in i områden där man hade boskap. Vargar använder bland annat sin avföring för att revirmarkera. Det visade sig att det fungerade väl under en tid, men att man sedan var tvungen att förnya revirmarkeringarna. (Se Ausband et al., 2013).

Människan kategoriserar sin livsmiljö med en rikedom av ord. Bara på svenska har vi ord som: natur, kultur, vildmark, trädgård, allmänning, egendom, mitt och ditt. Landskapet är indelat och för att förtydliga markerar vi egendomen med staket, buskar, grindar, enskild väg, naturreservat och så vidare.

Frågan som uppstår är vad kategorin vildmark betyder? Det handlar inte bara om upplevelsen jag hade i södra Västerbotten utan också då bloggen handlar om förvildning. Vad menas egentligen?

I SAOL är vildmark ett ”orört naturområde” och SAOB nämner det samma och hänvisar till att det har använts som beskrivning på ”svårforcerad mark”, men också ”ociviliserad”, det vill säga att det bor människor där, men de beter sig inte riktigt som man ska. Ordet ”vild” kommer från ordet ”vilja”.

Det engelska ordet ”wild” påstås härstamma från det germanska ordet ”will”, enligt David Johns (2019), och syftar på det som var utanför mänsklig kontroll. Han fortsätter att förklara att man på statlig nivå i USA har definierat vad som är ”wildness”.

Även på EU nivå har man definierat hur begreppet ska förstås. I Guidelines on Wilderness in Natura 2000 definierar författarna wilderness som:

A wilderness is an area governed by natural processes. It is composed of native habitats and species, and large enough for the effective ecological functioning of natural processes. It is
unmodified or only slightly modified and without intrusive or extractive human activity, settlements, infrastructure or visual disturbance.

Guidelines on Wilderness in Natura 2000. s. 10

Det är ett geografiskt område där naturliga processer styr och består av inhemska habitat och arter och det är stort nog för fungerande ekologiska naturliga processer. Det är inte förändrat av mänsklig aktivitet, infrastruktur eller synliga hinder. Om vi jämför detta med den diskussion som förs på regeringsnivå i Sverige, finns det vissa saker som skiljer sig markant, framför allt den mänskliga närvaron.

Jag sökte på ”regeringen vildmark” och stötte på olika propositioner, likt denna som lyder: ”En stor andel av de stora sammanhängande områdena av kontinuitetsskogar ingår i riksintresse för friluftsliv. Dessa områden har stor betydelse för landskapsbilden och ger möjlighet till en upplevelse av vildmark, orördhet och tystnad.” (93 Prop. 2021/22:58, s. 92f). ”[U]pplevelse av vildmark”, det vill säga att det ska kännas som om man befann sig i vildmark. Och det gjorde jag ju när jag gick söderut längs med Norgefararleden. Men jag hittar ingen egentlig definition. Men det viktigare är synen på den mänskliga närvaron och att de inte vill ta bort den. Det kan bero på att de stora nationalparkerna i norr är delar av samebyarna och där låter de sina renar beta.

Här kan vi även peka på projektet Wild Europe, vilket är knutet till EU. Även de skriver om de naturliga processerna och definierar sitt primära mål följande:

To promote the protection, restoration and extension and linkage of large natural ecosystems (wilderness and wild areas) in Europe, according to principles of non-intervention, with management by natural process.

Wild Europe (hämtat den 230221).

Deras mål är att skydda geografiska områden där naturliga ekosystem ska kunna fungera utan att människor blandar sig i den naturliga processen. Det tycks syfta just på att det är områden som är vilda i dess ursprungliga betydelse, alltså att det är utanför mänsklig kontroll.

I framtiden kommer jag att återkomma till hur Sveriges visioner och EU skiljer sig åt. Här vill jag istället övergå till att fortsätta diskussionen om kategoriseringar, eftersom det pekar på underliggande idéer och föreställningar som styr hur man ser på sin omgivning. Det är alltså föreställningar som påverkar hur vi tänker kring funktioner.

I EUs definitioner finns det ett sätt att uppfatta naturen som skild från människorna, ett ontologiskt tänkande som är typiskt för det västerländska naturalistiska sättet att se på världen. Vad menar jag med detta?

Antropologer har i sina undersökningar av olika samhällen upptäckt att det finns en skillnad i vad vi uppfattar som natur och det som vi kallar för kultur. Det senare kommer från ordet att kultivera, det vill säga att man odlar något och får skörd. Natur däremot går tillbaka till det latinska ordet ”nātūra”, som kommer från ordet ”att föda”, ”nāscor”. SAOB:s första av många definitioner lyder: ”beteckning för det som är medfött hos l. konstitutivt för en viss levande varelse”. Det är således något inneboende och medfött i det levande. Ur detta kan således kultur framträda genom att det brukas och förändras.

Det som som tycks framträda i definitionerna är jordbrukarens perspektiv på sin omgivning . Max Oelschlaeger ställer två olika perspektiv mot varandra i The idea of wilderness (1991). Han menar att jägaren och samlaren har ett annat synsätt att se på vad som är vildmark eller natur än den jordbrukande människan. På de odlade fälten växer det grödor som är önskade, medan det som inte är önskat är ogräs. I hans föreställnings finns en romantiserad bild av jägaren och samlaren som upplever sig som hemma överallt, medan jordbrukaren skapar sig ett hem på en plats.

The agriculturist necessarily defines “fields” (areas cleared of natural vegetation), “weeds” (undesirable plants intruding upon fields), and “crops” (desirable plants suited to human purposes). In contrast, the hunter-gatherer lives on what is conceptually the “fruit of the earth” or Magna Mater’s mana—fields, weeds, and crops simply do not exist. Furthermore, whereas the hunter-gatherer is at home anywhere in nature, the farmers creates a human settlement that is “home” as distinct from “wilderness”; [sic] and “nature” or the “naturally existing” harbor threats to “home” and “field” as in predations of “barbarians” or “wild men” who roam about nature, “wild animals” such as wolves and cats prey on desirable domesticated animals such as sheep and goats, and “wild insects” such as locust that eat grain. And, finally, the product of the agriculturist is no longer conceived as the fruit of the earth but rather won, at least in part, from nature through sweat and toil.

(Oelschlaeger, 1991, s. 28).

Jägaren och samlaren lever av naturen, medan odlaren skiljer på det som hon kultiverar. Därför blir det som är hennes tämjt, som får, medan det otämjda är vilt, vargar. Hon gör skillnad på gröda och ogräs. Det hon som hon odlar i svett är tillkämpat och inte en gåva av moderjord.

Vilket perspektiv som en kultur har på naturen skiljer sig åt mellan de olika kulturerna. Oelschlaeger pekade på två perspektiv, den mellan jordbrukare och jägare och samlare. Det perspektivet utgår i från hur man lever. Men det finns dem som menar att perspektivet kommer ur det sätt som vi uppfattar hur världen är uppbyggd, alltså det som ligger till grund för hur vi uppfattar varats grundförutsättningar. Det som inom filosofin går under begreppet ontologi.

Det ontologiska formar vårt sätt att uppfatta omgivningen och vår tillvaro. Uppfattningen formar i sin tur kulturen, det som generationer innan oss har planterat och som vi nu skördar, för att återknyta till begreppet kulturs ursprung.

Antropologen Phillipe Descola menar i Nature and culture (2013) att det finns fyra olika kategorier i hur grupper av människor uppfattar sig själva och relationen till sin omvärld ontologiskt. Jag nämner de olika kategorierna, men endast den sista är viktig i sammanhanget.

Det är animistiskt, totemistiskt, analogistiskt och naturalistiskt. De fyra kategorierna är olika sätt hur vi människor generellt ser vår relation mellan kultur och natur. I västvärlden är vi framför allt naturalisterna. (Descola, 2013, s. 258). Vi menar att kulturen definieras som skillnaden mot det naturliga. Ett bra exempel är just hur trädgården är ordnad för att passa vår smak och det sker i mer eller mindre samklang med våra grannar.

Ett annat exempel är just hur EU och Wild Europe‘s definition av vildmark. Det ett naturalistiskt synsätt då de ser det vilda som avsaknad av människor. Ekosystemet ska fungera naturligt, alltså utan människors inverkan.

Avslutningsvis och för att summera denna del så ser jag EU kommissionens definition som begränsad eftersom de förutsätter att bara människan hålls utanför så kommer vildmark att uppstå. Men i grunden är det i allra högsta grad påverkat av människan eftersom det är utvalt av henne, förordningarna är uppsatta av människor och det bygger också på en föreställning om hur det vilda borde fungera. Den svenska varianten har dock flytt den biologiska verkligheten helt då den utgår från den mänskliga upplevelsen. Då lever man i samma förvillelse som jag befann mig i under vandringen i Västerbotten.

I nästa del kommer jag att fortsätta resonemanget om hur den naturalistiska uppfattningen av varat formar vårt sätt att förstå vår omgivning.

Referenser:

Ausband, David et. al (2013). ”No trespassing: using a biofence to manipulate wolf movements”. Wildlife Research, 2013, 40, ss. 207–216

European Union (2013). EU Guidance on the management of wilderness and wild areas in Natura 2000. Environment: European Union.

Johns, David (2019). ”History of rewilding: ideas and practices” ur Rewilding. red. Pettorelli, Nathalie; Durant, Sarah M.; Du Toit, Johan T. Cambridge: Cambridge University Press. ss. 12-33.

Descola, Philipe (2013). Nature and culture. Chicago: University of Chicago Press

Oelschlaeger, Max (1991). The idea of wilderness: from prehistory to the age of ecology. New Haven: Yale University Press

Regeringen (2021). Prop. 2021/22:58: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund. Publicerat den 10 november 2021 (hämtat den 230222)

Wild Europe. ”About us”. https://www.wildeurope.org/about-us/wild-europe/ (hämtat den 230221)

Vildmark. SAOB https://svenska.se/tre/?sok=vildmark&pz=1. (hämtat den 230221)

Natura. Wiktionary.org https://en.wiktionary.org/wiki/natura#Latin (hämtat den 230221).

Natur. SAOB. https://svenska.se/tre/?sok=natur&pz=1 , natur (hämtat den 230221)