Mars har varit kall, så när solen sken och värmde satt jag utanför med en kopp te och min pipa. På plattorna vid utebordet såg jag en blek nässelfjäril. Den låg mot plattan och jag tänkte att den kanske var död. Men när jag kom nära flög den iväg.
Jag undrade hur den skulle föda sig nu innan nässlorna och andra blommor hade kommit upp, denna kalla vår. Och jag tänkte på det som Hans skriver på sin blogg Liv i fri luft, där han publicerar sina fina foton, med tänkvärda korta texter som: ”Växterna enda motkrav är att de får finnas kvar på sina egna premisser” (Bergsbrantens skatt #3). Nässelfjärilen kommer tillbaka tidiga vårar, men då måste det finnas en livsmiljö som de kan leva i.
Igår kom jag och Maggie upp i Bäckhalladalen. Hon ville gå vidare men jag tyckte det var dags att gå hem. På stigen som leder över till Karlstorpsvägen hade stormen Otto dragit ned träd. Längs slingrande bäcken som rinner ned mot hagarna växer björk, bok och klibbal. I den sanka marken klarar ytliga rotsystem inte att hålla tag när vinden viner från en viss riktning.
Ett dött träd utan bark fångade min uppmärksamhet. Hela stammen hade spår av insekters gnagande i veden som påminde mig om maoriers tatueringar. De gick som solfjädrar ut från en rak linje. Ur den döda veden växte brandgula små svampar som liksom pressade sig ur och bröt av flisor för att komma ut i luften. Det är gullkrös. På engelska heter den passande Witch’s Butter. Jag vände på min kikare och studerade den brandgula gelén som välvde sig ut under flisorna.
Maggie väntade beskedligt på mig och jag tänkte på naturens premisser medan vi gick hemåt. Jag tänkte på skillnaden mellan system och de enskilda delarna.
I det intressanta blogginlägget Hotas 394 arter av trakthyggesbruk? skriver Gunnar Lindén om enskilda arter och han ifrågasätter om de verkligen är hotade av skogsbruket. I den intressanta kommentarstråden fortsätter samtalet där även jag deltagit. De nämner arter som finns på olika platser i Sverige och kritiserar att de är hotade.
Jag har läst flera av Gunnars inlägg och gillar den inblick som jag får utifrån hans perspektiv. I inlägget Om att ifrågasätta dogmer i naturvårdsdebatten skriver han om den kritik han får och hur elaka kommentarer han har fått i sociala medier. Den viktigaste utgångspunkten för ett samtal nämner han där:
[J]ag har sedan jag var liten haft ett stort engagemang för naturen. Jag älskar att upptäcka sällsynta arter eller speciella fenomen i naturen. Jag tycker verkligen att bevarande av biologisk mångfald är viktigt.
Om att ifrågasätta dogmer i naturvårdsdebatten
I samtalet måste vi utgå från att det finns ett genuint naturintresse även hos dem vi inte alltid håller med. De har andra erfarenheter och kunskap som kan komplettera vår.
Det jag vill komma till är dock en annan vinkel och det är att i samtalet om naturens premisser måste vi ha två olika perspektiv samtidigt. Om det ena överväger för mycket går det mycket förlorat. Det ena perspektivet är att bara se till arterna och det andra är att bara se till systemet. Vad jag menar är att om man alltför mycket koncentrerar sig på de enskilda arterna missar man att ekologi bygger på ett komplext system. Som miljöjournalisten Emma Marris skriver i Wild souls (2021).
Most ecosystems comprise animals as well as plants, though, and you can’t fully understand one without looking at the other
Marris, 2021: 7
Då jag är ganska okunnig om arter tenderar jag att hamna för mycket i systemtänkandet. Fördelen är att det har givit mig inblickar i ekologins och bevarandebiologins utgångspunkter. Det handlar om att se helheten, men också hur de olika delarna samverkar.
I boken Skogsdynamik och arters bevarande (Niklasson & Nilsson, 2005) presenteras olika delar i bevarandebiologin. Jag kommer här att nämna två begrepp som har hjälpt mig att öka min förståelse i hur biologerna resonerar, samt rewildings utgångspunkt.
Det är omöjligt att undersöka varje del i varje ekosystem, därför söker man efter signalarter, det är arter som påvisar att det borde finnas andra arter i området som kan frodas i miljön. Niklasson och Nilsson (2005) nämner till exempel lunglav eftersom den berättar att miljön inte har upplevt kraftig störning som slutavverkning i skogsbruket. I området, skriver de, borde det därför finnas andra rödlistade arter.
Visenten är ett exempel på en Nyckelart, det andra begreppet. Det ”är arter vars ekologiska betydelse är stor, ofta större än vad deras mängd antyder” (Niklasson & Nilsson, 2005:80). Dessa arter behöver inte vara hotade, fortsätter de, däremot är deras roll en ”nyckel” till andra arter.
Om vi tittar på bilden nedan ser vi en visent med frön i pälsen. Då den rör sig över stora landskap transporterar den frön till nya platser dit fröna inte hade kunnat ta sig själva. Många arter behöver ljus och genom att de skapar öppningar i skogen ger de plats för arter. De rullar sig på marken vilket blottlägger jord och sand vilket ger plats för äggläggning. De öppnar vägar i slyn. De river av bark på träd vilket dödar träd som ger svampar och insekter livsmiljöer för att kunna leva. Deras roll i skogen gynnar således väldigt många arter i biotopen.
I artikeln Gör Sverige vilt igen i tidskriften Vi beskriver Carl-Gustaf Thulin dem som ”ekosystemingenjörer” och man förstår att en visent inte ett djur som man vill ha på sin gran- och tallåker. Däremot finns det andra platser. I Brösarpsbackar använder man sig av grävmaskiner för att öppna upp grässvålen för att blotta sanden. Det är för att ge insekter en plats att lägga ägg. Bättre vore att ha en hjord visenter, men det är väl önsketänkande från min sida. Även hästarna gör sitt.
Naturen är ett allslukande ord som kan betyda allt och ingenting. Det handlar om både de enskilda arterna, vi människors närvaro och föreställningar, men också om delar som ingår i något större. Det handlar om gullkrösen och spåren i död ved efter insekters framfart, men också om att sitta i trädgården och se vårens första nässelfjäril. Men det handlar framför allt om att låta organismerna finnas på sina premisser. Genom att utöka arealerna med Natura 2000 och naturreservat och skydda eller placera in nyckelarter som visenter eller helt enkelt gotlandsruss, kan vi få en vildare och robustare ekosystem, som kan anpassa sig till klimatförändringar och ge organismerna livsrum.
Så kanske handlar mycket naturvård om att avdela ytor och sedan lämna dem i fred? Så kan man då och då gå dit med sitt sittunderlag, en termos kaffe och en pipa och förhoppningsvis få se en mindre hackspett bland lövträden. För ser man den sökandes mellan träden vet man att det är så många fler arter som trivs, inte bara jag med pipan och kaffet.
Referenser:
Lindén, Gunnar (2022). Hotas 394 arter av trakthyggesbruk?. Naturvård med mina ögon
– (2022), Om att ifrågasätta dogmer i naturvårdsdebatten
Marris, Emma (2021) Wild souls: Freedom and flourishing in the non-human world, Bloomsbury Publishing: New York
Meyer von Bremen (2022). ”Gör Sverige vilt igen”. Vi, publicerat den 3 December 2022 (hämtat den 230318)
Niklasson, Mats & Nilsson, Sven G. (2005). Skogsdynamik och arters bevarande: bevarandebiologi, skogshistoria, skogsekologi och deras tillämpning i Sydsveriges landskap. Lund: Studentlitteratur
Wikström, Hans (2023). Bergsbrantens skatt #3, Liv i fri luft.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Funderat lite på om inte renarna skulle kunna ses som en nyckelart. Finns säkert någon studie kring deras roll i vårt största ekosystem i Sverige, skogen. Ytterst sällan detta förs fram, från någon sida, i den postkoloniala synen på bruket av norrlands resurser (skriver medvetet inte naturresurser). Vare sig det gäller etablering av vindkraft eller nya gruvor för den s.k. gröna omställningen. Samerna ser både sitt levebröd och kultur försvinna medan poliken idag påverkas av strömningar som ser på renskötseln som en uråldig omodern köttproduktion som står i vägen för den s.k. utvecklingen. Tur att någon stor koncern inte äger renarna idag…..
GillaGillad av 1 person
Tack för din kommentar.
Renen och samernas livsstil är intressanta eftersom de pekar just mot andra värden än utveckling. Olika värden står emot varandra, men också skuld. Här tänker jag just på hur staten Sverige har behandlat samerna. Som jag tidigare har nämnt visar också samerna på vår föreställning om vildmark. Sarek, Padjelanta och så vidare är ju ingen vildmark för samerna. Det är ”hemtrakter”. Men är renen en nyckelart? Utifrån den definition som jag har läst, håller jag inte med. Däremot möjligen en kvittensart.
Niklasson & Nilsson 2005 skriver: ”Hur vet man att man gör rätt när man försöker bedriva skogsbruk så att även hotade och andra rödlistade arter ska överleva? Faktum är att det enda säkra kvitto man kan få är att arterna lever i livskraftiga populationer.” (s. 78). Fast när jag läser vidare hittar jag paraplyart som månne bättre förslag: ”En paraplyart är en art vars habitat anses inkludera andra skyddsvärda arters inom samma naturtyp” (s. 78). Senare frågar de sig vad skillnaden är mellan paraply-, signal- och kvittensart: ”för kvittensarter är det särskilt viktigt att kvantitativa uppföljningar är möjliga” (s. 79).
Min tanke är att eftersom renen är beroende av lavar och på vintern behöver de lavar som växer på träden. Men för att dessa lavar ska kunna växa krävs det att skogen är gammal om jag minns rätt. Den får heller inte vara för tät. Det betyder därför, är min tanke för att undersöka ditt spår, att om renen kan överleva utan stödutfodring torde det tyda på en bra upprätthållen biotop.
Men jag vet inte.
Jag vet att storleken på renhjordarna ska vara anpassade till respektive sameby, samtidigt som de har ökat väldigt mycket sedan de var tvungna att använda dem för beskattning och att kunna leva utan att vara enbart nomader.
Det är några tankar som jag gärna vill höra din syn på och om du dessutom kan utveckla på vilket sätt du menar att renen är en nyckelart vore det intressant.
GillaGilla
Jag tror det finns material där renens roll och påverkan på fjällmiljön studerats. Jag misstänker dock att frågan gällande skogsmiljön är känslig, då renen inte kan anses som vild och där skuldfrågan lägger ett mörkt skynke över forskningen, för vem skall betala den? Renens plats och typ av roll i skogen har du redan konstaterat. Skall renar klara sig genom naturahushållning så krävs det gammal skog och olika trädslag. Ta bort renen eller utfodra enbart i hägn vintertid så kan nog skogsbruket fortsätta som alltid. De andra rödlistade arterna i gammelskogen gör inte så mycket väsen av sig, åtminstone i jämförelse med samer. Skogsbruket och jägarkåren har i många år diskuterat älgens påverkan på sin miljö. Skulle därför vara intressant att dyka ner i renens biologi, allt ifrån betestryck till dess vandringsleder. Dess påverkan på rovdjursstammen i norr är välkänd, liksom på de som är asätare i rovdjurens spår. Rennäringen har också en ekoekonomisk påverkan, dess skötsel kräver infrastruktur, motorisering, arealer etc samtidigt som den skapar arbete, köttråvara, turistnäring. Min tanke är att renen har en nyckelroll som motpol i den stora omvandlingen som kallas grön men i själva verket bara är en fortsatt expansiv tillväxtfilosofi. Vilken vår bakbundna miljöminister klart uttryckte häromdagen i TV. Tillväxt krävs för att klara Paris-avtalet, enligt henne. Alternativet framställs som vanligt att vi får det sämre.
Ja, det var lite av mina egna tankar. Realist, jomenvisst.
GillaGillad av 1 person
Det förekommer så många tankar i det du skriver att de måste mala en del bland mina egna tankar.
Det är mycket jag håller med om i det du skriver. Du som är från Härjedalen har en större inblick i det som pågår där också. Själv har jag endast varit kort i norra delarna av Svealand och Norrland då jag har vandrat i renbetesland, och håller fortfarande på att bilda mig en grundläggande uppfattning i det du skriver om.
Det jag framför allt gillar med dina tankegångar är att samhälle och ekologi blandas ihop. När jag har använt nyckelart, kvittensart och så vidare, så är det rena ekologiska begrepp, vilket jag anser, som du förstår från det jag har skrivit, är för enögt, ja perspektiv som tycks frikoppla en natur från människans kultur, vilket jag menar är omöjligt.
Jag har ett par artiklar om renen från SLU som jag läste för ett bra tag sedan. Men jag har glömt vad det stod. Det är kanske dags att läsa om dem.
GillaGilla
Tar gärna emot lästips när du finner något. Annars en viktig upplysning bara. Jag är född i Umeå och har rötterna bland nybyggarsläkt i Jämtlands och Västerbottens fjällvärld, förklarar kanske en del. Härjedalen är numera en avståndsmässig kompromiss för att andas fjäll ibland.
GillaGilla
Tack för upplysningen. Härjedalen låter som en bra kompromiss, i alla fall nu när bränslepriserna är som de är.
Ska jag skicka till din mejl om jag hittar något?
GillaGillad av 1 person
Mejla gärna
GillaGillad av 1 person