Historia – Förvilda Sverige?

Blädningsbruk: En handbok

I en kommentar till inlägget Vilka är det som riskerar mest i en samhällsomställning? kritiserade Lars Lundqvist, docent i skogsskötsel vid SLU, mig för att överta skogbrukskritikernas språkbruk. I den diskussionen bad jag om boktips. Två av böckerna har jag nu läst och den tredje är snart avklarad.

I Ta bort de gamla flottlederna diskuterar jag rekommendationen Skogen – guldet från Norden (Stjernström, 2011). I Ska EU ge tusan i den svenska skogen? nämner jag Skogsbruk på samhällets villkor: Skogsskötsel och skogspolitik under 150 år (Enander, 2007). Den boken läser jag inte lika snabbt som de andra och ännu har jag en bit kvar. Den tredje boken är Blädningsbruk: En handbok (Lundqvist, 2023). Det är en trevlig och lättläst bok och kring den tänkte jag reflektera idag.

För att göra det tänker jag använda mig av Karl-Göran Enanders bok Skogsbruk på samhällets villkor (2007) för jag tror man måste se Lundqvist handbok i ett historiskt sammanhang. Jag har, som sagt, ännu inte läst ut Enanders bok, men avdelning 2 ”Skogskötsel och skogspolitik 1900–1950” (Enander, 2007) fanns hela tiden i bakhuvudet när jag läste Lundqvists bok.

Låt oss inleda med att två grafer från Naturvårdsverket som beskriver hur två olika aspekter av den svenska skogen. Den första på tillväxten och avverkningen, medan den andra grafen visar på virkesförrådet.

Den första visar tre kurvor där den gröna är den totala tillväxten, uttryckt i miljoner kubikmeter. Den bruna linjen är avverkningen av levande träd. Som vi ser speglar de delvis varandra. Den ljus gröna visar den naturliga avgången, vilket betyder de träd som har dött naturligt. Puckeln mellan 2001 och 2007 utgår jag ifrån har att göra med stormen Gudrun och efterföljderna.

Den gröna kurvan visar hur skogens tillväxt har utvecklats sedan 1956. Den bruna visar avverkningen av levande träd. Träden som har dött naturligt är den ljusgröna linjen. Tillväxt och avverkningar i skogen (Naturvårdsverket, 2023a)

I den andra grafen från Naturvårdsverket ser vi hur virkesförrådet har ökat sedan 1955. Återigen är det miljoner kubikmeter som visas i y:axeln. Som vi ser har det ökat betydligt. Naturvårdsverket skriver:

Virkesförrådet i den svenska skogen, vilket är mängden levande träd, har ökat stadigt sedan 1920-talet. Detta är mycket tack vare förbättrad skogsskötsel som gjort att skogen växer bättre och tätare, liksom växtförädling som förbättrat plantmaterialet.
Årligt virkesförråd i skogen (Naturvårdsverket, 2023b)

Den gröna kurvan är ”Virkesförråd exkl. skyddade områden” och den kortare är med de skyddade områdena, Årligt virkesförråd i skogen (Naturvårdsverket, 2023b).

Varför har det svenska virkesförrådet ökat så mycket under de senaste 70 åren?

I Skogen – guldet från Norden (Stjernström, 2011) beskrivs hur den svenska skogen blev värdefull och hur det gjorde att den började avverkas i en hög skala. Till en början tog man de grövsta träden för att sedan ta de tunnare, så kallad timmerblädning. Framför allt i Norrland skapade detta glesa skogar och hedliknande landskap.

I 1903 års skogsvårdslag ville man åtgärda detta genom att införa återväxtplikt. Det gick inte särskilt bra och dessutom hindrade det inte att man tog allt yngre skog, vilket gjorde att man med lagändringar 1918, 1923 och 1948 började skydda ung och medelålders skog. (Se Enander, 2007).

Återväxtplikten innebar att man framför allt utgick från att skogarna skulle självföryngras genom de frön som låg i marken. Detta skedde inte. Man började också plantera, men inte heller det hjälpte de glesa skogarna. Problemet är nämligen som Lundqvist (2023) skriver att majoriteten av trädarterna som växer i Sverige är pionjärarter.

[Förutom granen är våra] vanliga trädslag –tall, björk och asp –[…] så kallade pionjärartslag. De är helt anpassade till skogsbränder och liknande väldigt starka störningar. Det är dessa trädslag som kom först när inlandsisen drog sig tillbaka för tio tusen år sedan . De hade förmågan att kolonisera den kala marken då och de fungerar fortfarande på samma sätt.
Lundqvist, 2023:17f.

Granen klarar av att växa i skuggan av andra arter och kan därför växa i flera skikt. Andra arter trängs in av dem som växer snabbare och dör. På bilden nedan ser vi hur bokarna tränger in eken och tar ljuset från den, vilket kommer att döda den.

För att råda bot på de glesa skogarna och det minskade virkesförrådet började man införa trakthyggesbruk. Att mekaniseringen också började på 1950-talet bidrog till att göra det möjligt i en ny skala. Detta innebär att träden planteras samtidigt vilket gör att de inte konkurrerar om ljuset utan växer i jämnhöjd och på så sätt skapas dessa likartade skogspartierna. I inlägget som jag inledde med kallade jag dem för monokulturer, vilket Lars kritiserade med för.

Ett exempel på hur det kan se ut. Vid Rebbetuaröd.

Framför allt miljörörelsen, men också allmänheten i stort ser negativt på kalhyggena. Likaså har kunskapen tillkommit att många arter missgynnas av skogsbrukets metoder. Därför börjar man sedan en tid tillbaka allt mer tala om ”hyggesfritt”. Från 1993 har även en ny skogsvårdslag tillkommit där miljön ska ha en lika viktig del som produktionen:

Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Skogsvårdslagen §1

Blädning är en del av ett hyggesfritt skogsbruk och innebär att skogen befinner sig i olika växtfaser, i skikt. Det i sin tur betyder att många arter som inte klarar av för snabba förändringar kan överleva.

I blädningsbruk bär marken alltid en sluten skog och det finns en lång obruten kontinuitet av stora träd. De enskilda blädningarna [att man tar ner enskilda träd] innebär dessutom betydligt svagare störningar än slutavverkning och det obrutna krontaket ger ett annat ljusklimat nere vid marken. Allt det är gynnsamt för störningskänsliga arter.
Lundqvist, 2023:68.

Det låter ju prima, men problemet är dock just att trädslagen i Sverige är framför allt pionjärarter. Rovdriften av Sveriges skogar lärde oss att det inte räckte med att trycka ned ett frö i marken så kom ett träd upp. I alla fall inte om vi vill att virkesförrådet ska vara högt även i framtiden. (Se Ja till skogen… Nej till skogsbruk).

Två artiklar i ATL visar på det trixiga i situationen när man vill ändra bruket.

I Samarbete ska ge ekonomi i hyggesfritt (Sennerdal, 2023) berättar skogsägaren Helena Johansson att olika delar av skogen hon och hennes syster äger kommer att brukas olika. Förändringarna de tänker göra kommer också att göras över tid.

Luckorna runt ekarna ska utvidgas, liksom andra lövinslag och tall. I övrigt får granbestånden växa klart. Men när det är dags att avverka ska fröträd av gran sparas för att få fram en självföryngring och lövträd och tall ska gynnas. Behöver den naturliga föryngringen hjälp så får det även bli lite stödplantering av till exempel tall.
Samarbete ska ge ekonomi i hyggesfritt (Sennerdal, 2023)

I en annan artikel förklarar Lars-Erik och Sonja Levin hur de satsar på grövre timmer, att det ska vara hyggesfritt och blandbestånd, men nämner just granen som gärna tar över.

Lars-Erik Levin och Sonja Levin vill gärna att den del av skogen som sköts hyggesfritt ska vara blandbestånd med relativt stort inslag av tall för att minska risken för stormskador, röta och granbarkborre. Men granen tar allt mer överhanden samtidigt som viltet går hårt åt den tallföryngring som kommer.
Här kombineras trakthyggesbruk och hyggesfritt (Gustafsson, 2023)

Att ställa om ett skogsbruk tar tid. För att blädningsbruk ska kunna fungera, skriver Lundqvist, krävs ett 200 års perspektiv. Inom ekonomi talar man om ledtider och i skogen är det väldigt långa sådana. Gör man fel i början av processen ser vi att det tar många decennier innan det upptäcks och kan åtgärdas.

Avslutningsvis är jag väldigt tacksam för dessa bokrekommendationer. De är givande utifrån mitt kunskapsbildning. I det större perspektivet är det framför viktigt i diskussionen kring hur vi ser på Sveriges natur och hur vi föreställer oss den i framtiden. Vi måste dels se till dess historia och hur vi har nyttjat och brukat den, dels se till dess förutsättningar. För det är endast i den kombinationen kunskap och förutsättningarna som vi kan realistisk gå framåt.

Tack Lars för att du hjälper mig i mitt bildande.

Referenser:

Enander, Karl-Göran (2007). Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år. Umeå: Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet

Gustafsson, Martin (2023). Här kombineras trakthyggesbruk och hyggesfritt. ATL. Publicerad 230506 (Hämtad 240326)

Lundqvist, Lars (2023). Blädningsbruk: En handbok. Books on Demand

Naturvårdsverket (2023a). Tillväxt och avverkningar i skogen.Granskad 230815 (Hämtad 240326)

Naturvårdsverket (2023b). Årligt virkesförråd i skogen. Granskad 230815 (Hämtad 240326)

Sennerdal, Birgitta (2024). Samarbete ska ge ekonomi i hyggesfritt. ATL. Publicerad 240318 (Hämtad 240326)

Stjernström, Anna (2011). Skogen – guldet från Norden. Östersund: Jengel

Ska EU ge tusan i den svenska skog?

Titeln till debattartikeln i ATL av Martin Kinnunen och tre andra från Sverigedemokraterna lyder: ”Vi säger nej till EU-övervakning av skogen” (Kinnunen et al., 2024). I den beskriver de att ”EU-kommissionen ätit sig in i den svenska skogen”. Men det är något annat som tycks vara grunden i deras kritik och det är ”subsidiaritetsprövningen”. Jag blir förvirrad.

Först och främst söker jag upp vad subsidiaritetsprövning är då det tycks vara det grundläggande problemet. I alla fall om jag ser till debattartikelns avslutande ord:

Subsidiaritetsprövningen fungerar inte, den har blivit ett rundningsmärke. Nya regler som förhindrar godtycklig överföring av makt till EU måste upprättas.
(Kinnunen et al., 2024).

I grunden handlar subsidiaritet att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Subsidiär syftar på att någon är underlydande och subsidiaritetsprinicipen, kan översättas till närhetsprincip (SAOB). EU ska bara fatta beslut ”om det är effektivare än om de enskilda länder agerar på egen hand” (Europeiska kommissionen, u.å). En prövning görs om det nationella parlamentet är oense med EU Kommissionen. Enligt debattartikeln kringgås detta av EU Kommissionen och skogen är ett exempel på detta. Jag förstår det som att debattartikeln är en kritik av Sveriges förlorade suveränitet.

Mitt val av begreppet suveränitet kommer från en diskussion som statsvetaren Wendy Brown för i boken Inhägnade stater, avtagande suveränitet (2011). Hon menar att det pågår en diskussion i länder kring hur mycket som landet själv ska bestämma. Att diskussionen pågår beror på att länder är allt mer knutna till andra länder genom sin ekonomi och fördrag (EU, NATO) och detta skapar en oro hos vissa för det minskade självbestämmandet, suveräniteten. Poängen, enligt henne, är inte att allt ska kunna styras utan att möjligheterna ska finnas där.

Det betyder inte att den moderna, suveräna nationalstaten alltid styr eller reglerar ekonomin med fast hand; vad det däremot betyder är att statssuveräniteten bygger på att staten kan utöva denna styrning och reglering samt att den beslutar när så ska ske.
Brown, 2011:61. Markeringar i original.

Subsidiariten ska medge enskilda länder självstyre och ska således pröva om det finns åsiktsskillnader mellan Europeiska kommissionen och Sverige. Detta menar dock författarna till debattartikeln fungerar inte och svensk skogsbruk förlorar sitt självbestämmande.

Det var blåsigt på Sandhammaren förra helgen. Maggie ligger och väntar på att jag ska kasta en pinne som hon får jaga i vattenbrynet.

Om vi bortser från subsidiaritet och suveränitet för ett ögonblick och tittar på vad Europeiska Kommissionen har med svensk skog att göra framträder en intressant konflikt som visar på hur olika perspektiv ställer till det. Grunden är den Gröna given som håller på att lanseras av EU.

Det är ett utvecklingsarbete som ska pågå till 2030 och skogarna i EU är en del av det arbetet, se New EU forest strategy for 2030 (Europeiska kommissionen, u.å). Målen är flerfaldiga och bygger främst på två premisser, klimat och biologisk mångfald. Därtill kommer utvecklingen av landsbygden för att kunna skapa en fungerande ekonomi.

The new EU forest strategy will support the socio-economic functions of forests for thriving rural areas and boosting forest-based bio-economy within sustainability boundaries. It will also protect, restore and enlarge the EU’s forests to combat climate change, reverse biodiversity loss and ensure resilient and multifunctional forest ecosystems[.]
New EU forest strategy for 2030

Sverige är inte det enda landet som har varit kritiska till den nya skogspolicyn, även Finland och Österrike har yttrat sig.

För att kunna göra detta, skriver Europeiska Kommissionen i ett pressmeddelande, vill de skapa en skogsövervakningslag, samt göra en inventering av skogarna i EU. Återigen är det klimatförändringar och minskningen av den biologiska mångfalden som motiverar. Om det är rätt väg har ifrågasatts av flera. Europeiska Kommissionen skriver:

EU-kommissionen föreslår en skogsövervakningslag som ska täppa till befintliga luckor i informationen om de europeiska skogarna och skapa en omfattande kunskapsbas. Detta kommer att göra det lättare för medlemsländer, skogsägare och skogsförvaltare att hantera de ökande belastningarna på skogarna och att stärka skogarnas resiliens.

Skogar är viktiga allierade i kampen mot klimatförändringar och minskad biologisk mångfald. De är dessutom centrala för välmående landsbygdsområden och för bioekonomin. Dessvärre är skogarna i Europa hårt belastade, bland annat till följd av klimatförändringar och ohållbar mänsklig verksamhet.
EU-kommissionen föreslår omfattande övervakning för att förbättra de europeiska skogarnas resiliens (Europeiska Kommissionen, 2023). Markeringar i original.

Ett litet insektsamhälle på en döende ek. Jag vände på kikaren och såg hur minimala spånhögar låg runt ingångshålen.

Jag vill i inläggets avslutande del sätta det som pågår i ett historiskt perspektiv. Till min hjälp har jag boken Skogsbruk på samhällets villkor: Skogsskötsel och skogspolitik under 150 år (Enander, 2007). Även denna bok är en rekommendation av Lars Lundqvist.

I bokens första del beskrivs de historiska händelser som låg till grund till varför Sverige fick den första skogsvårdslagen 1903. Om svensk skogshistoria har jag skrivit om tidigare, se till exempel Ta bort de gamla flottlederna. Enanders bok fördjupade och förde ihop mycket av min tidigare kunskap och gav mig en tydligare bild av svensk skogsbrukshistoria.

Först är det viktigt att ha en tidslinje: Fram till 1700-talets mitt var svenskt skogsbruk ”totalreglerat” för att sedan i 1800-talets början vara närmast ”avreglerat” (Enander, 2007:6). Sedan slutet av 1600-talet fram tills 1800-talet hade den skog som tillhörde kungen (kronoskog) avvittrats, det vill säga tilldelats bönderna. Det handlade om att klara upp skillnader mellan ägande och allmänningar. Det senare var den mark som alla använde. Som en pendang till detta skapas även en del av de problem som samerna och rennäringen har genom att de särbehandlades. De fick ”kollektivt brukningsrätt för renbete” (Enander, 2007:19).

Sedan Frihetstiden på 1700-talets hade liberalismen varit stark i Sverige. För liberalismen är äganderätten viktig. En del av friheten är således att den enskilde ägaren har rätt att använda sin ägodel och egendom efter eget kynne. Detta kan stå i motsättning med det övriga samhället och det är detta som sker under 1800-talet och den industriella revolutionen, där som jag skrev i Ta bort de gamla flottlederna blev skogen det som gjorde att Sverige kunde påbörja vägen till att bli en välfärdsstat.

En delförklaring är att skogen köptes upp av skogsbolag och kunde inriktas på att få skogsindustrin att växa.

Det finns en annan aspekt också som knyter an till diskussionen med Europeiska Kommissionen. Enander använder genomgående ordet skogsvård. Vad betyder det egentligen? Jo, det syftar på att skogen brukas för att kunna leverera timmer till skogsindustrin. Han citerar paragraf 1 i skogsvårdslagen 1948:

Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, så vitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles.
Citerat i Enander, 2007:55.

Problemet bygger just på att å ena sidan ger industrin arbete och skapar en allmän välfärd, å andra sidan var det inte böndernas syfte då de brukade skogen. De nyttjade skogen för husbehov, såsom kolved, timmer och för skogsbete. Men också industrin tenderade att snarare se till sitt eget bästa. Så de avverkade på sätt som inte var förenliga med klimatet i Sverige. Enander citerar Israel av Ström, den stora förgrundsfiguren för svenskt skogsbruk:

På några orter nedhugges skogen åter, när den blivit 30à 40 år gammal, för att svedjas; marken besås ett à två år med säd, och gifver sedan bete; på andra orter börjar man utplocka de bästa träden först och de sämre sedan, och hugger öfver allt; och ingen trakt blir lemnad fredad och ingen blir rätt uthuggen — Sådane blädade skogar gifva ringa avkastning –.
Citerat i Enander, 2007:24.

Resultatet av detta brukande var en exploatering av skogen vilket gjorde att virkesförrådet minskade så att en av Sveriges basindustrier riskerade att stå utan sin råvara. Det var detta som gjorde att man 1903, efter 20 år av debatt införde den första skogsvårdslagen som införde ”återväxtplikt” för skogsägaren. De var således förpliktade att tillgodose att skogarna inte längre utarmades på timmer.

Vad vi ser är hur det allmännas behov inskränkte de enskildas möjligheter att bruka efter egen fason. Enander skriver ”[d]ärmed hade liberalerna medverkat till att stoppa den fria användningen av skogstillgångarna, en frihet som andra liberaler en generation tidigare varit de främsta förespråkarna för” (2007:22).

Avslutningsvis ser vi att å ena sidan finns det en ny diskussion som pågår om klimat och biologisk mångfald, å andra sidan ser vi en mycket äldre diskussion som handlar om konflikten mellan det allmänna (land, EU) och den enskilde (individ, företag, land).

Referenser:

Brown, Wendy (2011). Inhägnade stater, avtagande suveränitet. Hägersten: Tankekraft.

Enander, Karl-Göran (2007). Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år. Umeå: Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet

Kinnunen, Martin; Rugland Timgren, Beatrice; Eriksson Falk, Mattias; Eklöf, Staffan. (2024). ”Vi säger nej till EU-övervakning av skogen”. ATL. Publicerad 240304 (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (u.å). Subsidiaritetsprövning. (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (u.å). New EU forest strategy for 2030 . (Hämtad 240316).

Europeiska Kommissionen (2023). EU-kommissionen föreslår omfattande övervakning för att förbättra de europeiska skogarnas resiliens. Publicerat 221123 (Hämtat 240316)

Svenska Akademins Ordbok. (SAOB). Subsidiaritet. (Tryckår 1997).

Skogsbrukets betydelse för Sverige idag

Vad har skogsbruket betytt för Sverige? Hur har det svenska skogsbruket utvecklats under historiens gång? Vad är skillnaden mellan skogsbruk på Kroppefjäll i Dalsland och Loma Alta i Ecuador?

För att besvara första frågan utgår jag från de två poddsvsnitt som jag har lyssnat på under veckan: Skogspoddens avsnitt Skogsnäringens expansion 1850 – 1900 med Erik Valinger, samt Historiepoddens avsnitt Så blev Sverige rikt: ett avsnitt om sågverksindustrin. Båda konstaterar att vore det inte för råvaran skogen och sågverksindustrin som utvecklades under framför allt senare delen av 1800-talet är det inte säkert att Sverige hade blivit det rika land som det är idag.

Själv är jag inte förtjust i siffror, men likväl är de viktiga att visa för att tydliggöra skogens vikt för Sverige.

Sveriges yta idag består av 68 % skog. Endast 3 % av Sveriges yta beskrivs som bebyggd eller anlagd mark (SCB, 2023). Här i Skåne är det svårt att förstå men ju längre norrut man åker i Sveriges inland desto påtagligare blir den.

8,9 % av de 68 % skogsmarken är skyddad. 61 % av det är i de fjällnära regionerna. Siffrorna är enligt Naturvårdsverket från 2022. (Naturvårdsverket, u.å.).

Skog, formellt skyddad (Naturvårdsverket, u.å))

Dessa tal kan man bryta ned i än mer definierade bitar, som produktiv och improduktiv skogsmark och så vidare. Poängen är att Sverige består av mycket skog och en majoriteten av den är ägnad till en av Sveriges basindustrier, skogen och dito. 14,2 % av Sveriges totala industriproduktion är beroende av skogen.

Industriproduktionens sammansättning (Ekonomifakta, 2023)

Innan sågindustrin startade i Sverige i mitten av 1800-talet var skogen framför allt en bränslekälla. Där högg man ned träd för att göra träkol som sedan användes på bruken i framställning av stålstänger som under flera hundra år var Sveriges stora exportprodukt. I mitten av 1800-talet ändrades detta och som vi ser är skogsindustrin fortfarande en av grunderna i det svenska välståndet.

Det viktiga att förstå här är att i Sverige har skogsindustrin utvecklat ett system som har gjort att råvaran trä inte upphör. Det gör man framför allt genom trakthyggesbruk. Det innebär att ett geografiskt område delas in i fyra delar, som genomgår fyra faser, föryngring, ungskog, gallring och slutavverkning.

Om trakthyggesbruk (Föreningen Skogen, u.å.)

Att trakthyggesmetoden är så vanlig beror på den forskning och samlade erfarenheten som skogsnäringen gjorde, se Skog i förändring (Hagner, 2005). När skogen endast skulle fungera som bränsle till bruken var återväxten viktig, men det var inte såg viktig hur skogen såg ut. Andra produkter, som plankor, kräver en annan sammansättning. Valet av trädarter är även det utvalt efter skogsindustrins önskemål.

I stället för ”önskemål” höll jag på att skriva ”behov”, men så mindes jag filosofen Arne Næss ord om skillnaden mellan behovs- och preferensutsagor, se inlägget Den andre varje månad: det etiska samtalet och vargen i S:t Olof. Detta leder in mig på det som jag framför allt ville säga och varför jag nämnde Loma Alto i Ecuador.

I den fina boken Wild hope: on the front lines of conservation success (Balmford, 2012) beskriver författaren den förändring som skedde när invånarna i området Loma Alto skyddade regnskogen. Dimma består av vattendroppar och de täta dimmorna som kommer in från Stilla havet bär med sig så mycket vatten att även om det inte regnar så håller sig området fuktigt. Det gör att byn har vatten året om. Att det sker är beroende av den tropiska regnskogen som fångar upp vattnet i dimman.

Regnskogen höll på att huggas ned för att göra träkol, samt för att skapa bete för boskapen, men genom lokalas och biologers arbete upphörde man med det för att undvika torkan. I ett område några kilometer bort gjorde man inte det och nu är man beroende av vattenleveranser.

Medan jag läste om detta tänkte jag på de svenska betesmarkerna, skogen och industrin, vilket ledde in mig på värderingar och föreställningar, men också förutsättningar.

Om vi börjar i industrin så har inläggets långa bakgrund handlat om hur en kunskap har utvecklats i Sverige, vilket har gjort en råvara till en nödvändig del av svensk basindustri. Sättet som skogen har brukats har lett till att fortfarande är Sverige 68 % beskogat. I Ecuador och i många andra länder där skogsbruket och boskapsskötseln betydligt destruktivare än i Sverige.

Frågan varför det är så visar på en aspekt i Sveriges historia som inte tas med i skogsdebatten och det är hur kunde denna råvara bli till en så stor tillgång?

I texten ”The Lack of Institutional Supply: Why a Strong Local Community in Western Ecuador Fails to Protect its Forest” (1998) beskriver C. Dustin Becker och Clark C. Gibson situationen i Loma Alto och vad de fokuserar på är bristen på fungerande institutioner.

En samhällsteori begrundar vikten av fungerande institutioner i ett samhälle. Frågan som författarna ställer utifrån exemplet Loma Alto är varför råvarorika samhällen inte lyckas förvalta sina råvaror på ett sätt som tillkommer det större samhället? För att det ska kunna ske en utveckling menar teorin att tre delar i samhället måste fungera.

Individer i en lokal gemenskap, skriver de, måste ha en råvara som är högt värderad och att det finns incitament för att förvalta den på ett hållbart sätt. För det andra måste det finns regler om ägande vilket leder till att individer kan tjäna på förvaltningen. För det tredje måste det finns mikroinstitutioner på den lokala nivån som reglerar råvaran.

Författarna skriver att det intressanta med Loma Alto är att dessa tre delar finns där, men ytterligare en faktor har gjort att regionen har misslyckats i en hållbar förvaltning. De mikroinstitutioner som de hade skapat reglerade nämligen inte hur lokalbefolkningen tog hand om skogen. Det hade lett till att man hade huggit ned för mycket, samt att man hade gjort om för stora delar till betesmark.

I Balmfords Wild hope lär vi oss hur de förändrade detta och för oss finns det lärdom för att förstå vår egen historia.

Om vi återgår till Sverige och dess historia så har med tiden dessa institutioner utvecklats. Bönder fick delar i skogen under den stora avvittringen. Till en början såg de inte värdet i den, men i och med att industrialismen påbörjades fick råvaran ett värde. Olika institutioner utvecklades med tiden vilket gjorde att utnyttjandet och förvaltandet av en lokal råvara kunde ge arbetstillfällen, samt skatteintäkter, ledde till att ett av Europas fattigaste länder 100 år senare är ett av de rikaste och förblir det. Och dessutom är består Sverige av 68 % skogsmark.

I miljö- och klimatdebatten menar jag att det är viktigt att vara historiemedveten. Med historiemedvetenhet menas att det förgångna påverkar nuet och både det förgångna och nuet påverkar hur framtiden kommer att gestalta sig. Det är genom historien som vi får förståelse för dagens samhälle och det är genom den förståelsen som vi kan samtala om hur framtidens samhälle bör gestalta sig. I de samtalet måste tanken om förutsättningar förekomma. Till det tillkommer värderingar och föreställningar, och om det ämnar jag skriva i morgon.

Referenser:

Balmford, Andrew (2012). Wild hope: on the front lines of conservation success. Chicago: University of Chicago Press

Becker, C. Dustin; Gibson, Clark C (1998). ”The Lack of Institutional Supply: Why a Strong Local Community in Western Ecuador Fails to Protect its Forest”. Ur FAO (1998). Forest resources and institutions. Community Forestry Working Papers, No.3. (hämtat 231111)

Föreningen Skogen (u.å.). Om trakthyggesbruk. Föreningen Skogen, http://www.skogen.se. (Hämtat 231111)

Föreningen Skogen (u.å.). Avvittringen i korta drag. Föreningen Skogen, http://www.skogen.se. (Hämtat 231111)

Hagner, Stig (2005). Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990. Stockholm: Kungl. Skogs- och lantbruksakademien

Naturvårdsverket (u.å). Skog, formellt skyddad. Naturvårdsverket. (Hämtat 231111)

Naturvårdsverket (u.å). Ängar och hagar. Naturvårdsverket. (Hämtat 231111)

Næss, Arne (1981). Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. 1. uppl. Stockholm: LT

SCB (2023). Marken i Sverige. SCB. Senast uppdaterad 230601 (hämtat 231111)

Öljemark, Jacob (2023). Industriproduktionens sammansättning. Ekonomifakta. Senast uppdaterad 230830 (hämtat 231111)

Om istidens betydelse och skogsbrukets kunskap

På väg upp för slänten i hagen vid Bäckhalladalen hör jag dem: tranorna. Kylan och snön har hållit sitt grepp om oss. Det är svårt att förstå att vi är halvvägs in i mars. Men det som tranorna framför allt påminde mig om är att de inte återvänder; de besöker oss.

Jag och Maggie fortsatte släntrades uppåt. Hon ville gå en annan väg, men jag bestämde och hon följde mig. Det är ett naturreservat som betas hårt, vilket är meningen. Det är en biotop som kommunen vill bevara. Miljön har kommit fram genom hur vi människor har brukat den. Om boskapen togs bort, skulle det växa igen.

Eftersom jag hade bestämt riktning lät jag Maggie sedan ta över. Hon nosade sig framåt, åt lite hästskit och ledde in mig i en del jag inte hade besökt innan. En tunn ek hade spridit sina stammar i flera riktningar och grenverket hade bildat som en litet rum. Jag spred lite godis till Maggie, stoppade min pipa och satte mig på en häll.

Maggie stod still. Svansen var halvt instucken mellan benen. Hon sniffade. Jag spred ut mer godis, men hon rörde sig inte och jag tände pipan. Hit nådde inte vinden och grenverket höll kvar lite värme i luften.

Eklöven täckte marken där Maggie stod. En stam låg och längs sidan växte det svamp. Där stod några tallar, björkar och en.

Denna en fick mig att tänka på vad jag hade läst under morgonen. Enen hör ihop med tranorna, liksom eken och björken och de andra träden runt omkring mig. För det påminner oss om att en gång var det istid och när den drog sig tillbaka började växter och djur att röra sig norrut. Till en början var det en landbrygga mellan Sverige och Danmark.

Till en början var det stäpp, men så kom dvärgbjörkar för att sedan ge plats åt andra vars pollen sprider sig över stora ytor. I Skogsdynamik och arters bevarande (2005) skriver ekologerna Mats Niklasson och Sven G. Nilsson följande:

De flesta trädslag invandrade till Sverige relativt snart efter istiden, men bok , avenbok och gran ökade först under de senaste tusen åren.
(2005:62)

Skälet till att de olika bokarterna, men också ek och andra trädslag dröjde var för att fröna är stora. De förs inte vida omkring med vinden. Vid första tanken borde det ta tid innan de sprids, men fåglar som nötskrikan är duktig på att gömma dem i marken för senare skrovmål, men många glömmer hon bort. På så sätt har eken fort dragit sig norrut.

Men enen har jag glömt bort. Varför är den så intressant och varför trivs den så i hagen där jag satt? Jo, den är ljuskrävande. Den växer inte i skuggan av andra träd som björken och granen till exempel. Det trivs i öppna marker som där jag satt. Vad det betyder är att skogarna såg annorlunda ut förr och det beror på den samevolution som har skett med arter, varav de flesta inte längre finns kvar.

För 30’000 år sedan levde det mammutar och håriga noshörningar på den europeiska kontinenten. De och andra av dessa stora djur skapade stora gläntor i skogarna där arter som enen kunde leva. Men inte bara enen utan också eken kräver ljus. Senare när jägarna och samlarna blev bofasta och höll sig med boskap då kunde de kompensera för de arterna som hade försvunnit.

Kunskapen om detta samspel i naturen är ung. Vad jag menar är det systematiska undersökande av naturen och hur det sedan förs ihop för att gå under beteckningar som bevarandebiologi. Men i grunden är det inte något nytt.

Innan undersökte man olika arter och kunde se samspelet dem emellan. Myter från urbefolkningar visar på en djup kunskap om ekologin de befinner sig i och biologer har börjat undersöka dessa fantastiska historier. En sådan är upptäckten är att den svarta gladan i Australien tänder eld på skogen för att jaga, något som det berättades om i aboriginernas myter.

Not only the hawks used the ruse of deliberate grass fires as an aid to hunting. We often did so ourselves, especially towards the end of the long dry season when food was scarce and ten-feet tall speargrass, which burnt readily, was a natural haven for game. It is possible that our forefathers learnt this trick from the birds.
s. 705 citerat i Bonta, Mark; Gosford, Robert et al. (2017). ”Intentional Fire-Spreading by “Firehawk” Raptors in Northern Australia”

Tänk det att de studerade djuren och lärde sig av dem. Biologerna trodde inte på det, men nu har man fått det bekräftat.

Kunskap är som jag tidigare har skrivit spridd över samhället. Perspektiven skiftar efter behov, men ju mer som det sker ett samtal desto mer kan man få syn på olika delar. Det är något som jag ibland tänker på och återkommer till i bloggen (se t.ex. Jägarna, älgen och vargen, del 3).

De olika perspektiven och kunskaperna är lätt att glömma när man som jag är negativ till dagens skogsbruk. Men då bör jag minnas att det är en kunskap som är 200 år gammal och som sakta men säkert över åren har förfinats. Den är äldre än biologernas kunskap om hur ekologiska system fungerar.

Kunskapen kommer ursprungligen från Tyskland, där den numera allt mer övergives. Den bygger på en förståelse över hur man ska kunna maximera skörden av träd för att kunna skapa produkter som till exempel bräder, pellets och drivmedel. Det är en del av den kunskap som har gjort Sverige till ett rikt land och har lett oss till den plats vi befinner oss idag.

När sågverken växte fram vid älvmynningarna bidrog det till att bönder kunde få arbete under vintrarna för att försörja sig. Det höll svälten borta. Till en början var det säsongsjobb, men sedan kunde de arbeta där året om. På vintern arbetade man i skogen och på somrarna i sågverken. Det har gjort att skogsägare har kunnat efterlämna sig ett arv till sina barn och barnbarn.

Den syn på skogen som vi alltmer börjar få idag hade man inte förr. Eken sågs som ett problem för bönderna. Kungar i Gustav Vasas följd hade förbjudit dem att hugga ned dem. De skulle användas för skeppsbygge. Men de hindrade bönderna för att kunna öka sina odlingsytor. Ekarna skuggade åkrarna och löven täckte marken. De blev en symbol för överhetens makt över odalbonden.

När vi kritiserar skogsbruket bör vi ha i åtanke att det är en stolt yrkeskår, med djup kunskap om hur man kan maximera träduttaget och förädla varan, vilket ger många jobb som i pappersindustrin.

Maggie började tillslut att söka efter hundgodisarna som jag hade spridit ut och jag puffade vidare på min pipa. Några talgoxar och blåmesar kom och tittade på oss från en björk.

Snart knackade jag ur min pipa och vi fortsatte senare vår promenad. Maggie ledde mig till några harskitar som hon åt upp innan vi gick vidare.

Referenser:

Bonta, Mark, Gosford, Robert et al. (2017). ”Intentional Fire-Spreading by “Firehawk” Raptors in Northern Australia”. Journal of Ethnobiology, 37(4): 700-718, https://doi.org/10.2993/0278-0771-37.4.700

Niklasson, Mats & Nilsson, Sven G. (2005). Skogsdynamik och arters bevarande: bevarandebiologi, skogshistoria, skogsekologi och deras tillämpning i Sydsveriges landskap. Lund: Studentlitteratur