Bland ärttörnen i Bäckhalladalen ser jag en sparv, men den ser annorlunda ut. Maggie väntar på mig medan jag försöker se vad det är för någon art. Den märker av mig och gömmer sig bakom en gren i buskaget. Med kikaren rör jag mig åt sidan för att få en bättre blick på den. Det som förvånar mig är huvudet. Det är inte kanelbrunt utan blygrått. I appen Fågelguiden söker jag igenom möjligheterna. Det är en järnsparv.
Jag blir glad. Det är första gången. Glädjen gör att jag inte håller särskilt hårt i kopplet, men en rörelse inne i buskaget får mig att ta hårdare grepp så att inte Maggie drar iväg.
Vi fortsätter upp mot höjden. Den här delen av Bäckhalladalen är ett gammalt militärområde. Berget är ihåligt, men värnen är igencementerade. Vi sätter oss på höjden och jag stoppar min pipa. I väster är himlen mörk, men i öster ljus. Det blåser och med svårighet får jag tänt pipan.
Maggie väntar, men för att hon inte ska bli uttråkad för fort kastar jag lite hundgodis som hon får söka. Betongen och klipphällarna har lava. Den fångar upp jord som ger plats för frön att slå rot.
Under morgonen hade jag studerat Svea Skogs markinnehav. Det är mest i norr, men löper över hela Sverige. Några ynkliga röda fläckar visar deras ekoparker. En ekopark definierar de följande:
En ekopark är stora sammanhängande landskap med höga naturvärden och möjlighet till rekreation. I en ekopark kombinerar Sveaskog, som är Sveriges största skogsägare, också naturvård och skogsbruk. Idag har vi 37 ekoparker runt om i hela Sverige med en genomsnittlig storlek av 50 kvadratkilometer.
Våra ekoparker – kombinerar skogsbruk, naturvård och social rekreation
Det är alltså inte ett ofredat område utan ett område där skogsbruk idkas.
Under våra upptäcktsfärder i Sverige har vi vandrat en del i Svea Skogs marker. Söder om Örebro gick vi Munkastigen en kall påsk. Vi tältade och vaknade på morgonen med isläggning på sjön. En annan gång vandrade vi etappen Lugnsbo och Ramundaboda av Bergslagsleden med några vänner. Vi såg hur man har brukat och fortfarande brukar skogen. Det var slagghögar från förr. I vindskyddet vid Bäckeliden låg ett tyskt par så vi tältade vid en myr.
I SVD läser jag debattartikeln ”Skeva skogskalkyler blir samhällsfarliga” i vilken Sten Nilsson, Leif Öster och Nippe Hylander kritiserar regeringens syn på skogsbruk. De inleder med orden:
Just nu driver delar av svensk skogsnäring och svensk politik ett hårt motstånd mot EU:s skogspolitik
”Skeva skogskalkyler blir samhällsfarliga”
De frågar sig varför både skogsnäringen och svenska politiker är så kritiska. EU Kommissionen vill enligt regeringen att:
Det övergripande syftet med förslaget är att bidra till en kontinuerlig, långsiktig och varaktig återhämtning av biologiskt rik och motståndskraftig natur i hela unionens land- och havsområden.
s. 3, Regeringskansliet: Faktapromemoria 2021/22:FPM114
Enligt promemorian ställer sig regeringen bakom förslaget men yrkar på större flexibilitet. Deras främsta kritik som debattörerna är den kostnad som de skulle kunna innebära. Men det finns även annan kritik från regeringen där de preciserar varför en större flexibilitet är nödvändig:
Regeringen bedömer utifrån myndigheternas preliminära analyser att förslaget kan komma att medföra påverkan på livsmedelsproduktionen och jordbrukets driftsinriktning, samt en negativ påverkan på virkesförsörjningen och andra råvaror från jord- och skogsbruket.
Se s. 7. Regeringskansliet: Faktapromemoria 2021/22:FPM114
Jag kan förstå vissa delar av regeringens betänkanden. Åtagandet bygger på överstatliga regleringar som kommer att påverka Sveriges självbestämmande. Det innebär också som de skriver att det kommer att påverka vissa delar av livsmedelsförsörjning. Dessutom menar regeringen att förslaget kan hota totalförsvaret (se s. 9). Men det resonemanget finner svårt att följa. Snarare är det tvärtom, då många av militärens övningsplatser fyller ett stort behov som biologiska tillflyktsplatser för djurlivet (Rosenzweig, 2003, Morizot, 2022). Krankesjön är, för mig, ett närliggande exempel, eller Ravlunda skjutfält där backsvalor trivs i sandbankarna längs stranden vid Östersjön. Paradissjön i Skövde är ett tredje.
Debattörerna hänvisar till Skogsstyrelsens påstående att detta skulle innebära stora kostnader för staten, men de kontrar med att istället skulle Svea Skog kunna fördela sitt skogsinnehav lokalt till skogsägare som upplever svårigheter att ställa om. De skriver:
Det skulle minska statens intäkter med någon miljard kronor per år, nämligen utdelningen från Sveaskog. Med den åtgärden skulle alla degenererade åkermarker som planteras med skog på statens marker kunna ersättas med blandskog, alla statens fjällskogar skyddas och stora arealer skog lämnas för att lagra kol.
”Skeva skogskalkyler blir samhällsfarliga”
Hur omfördelningen av skogen skulle kunna gå till är bortom min kunskap, även om det på ytan ser bra ut. Regeringen borde gå i bräschen för omställningen. Fördelen är att den i så fall inte främst skulle gå ut över de enskilda skogsägarna.
Min avslutning blir lam, då det finns så många olika ingångar i den här frågan och jag är inte tillräckligt insatt.
Framför allt, menar jag, att genom att avsätta stora arealer till biotoper som gynnar arter kommer naturen att bli robustare då klimatförändringarna sker.
Det andra handlar om att bygga en stark landsbygd. Det kan endast ske om det finns jobb till människorna på plats. Skogsägandet och skogsbrukandet idag gynnar endast ett fåtal, nämligen markägarna, men inte småägarna utan framför allt storägare som Svea Skog och Svenska kyrkan (Röstlund, 2022). Att detta inte kritiseras mer tänker jag mig att allemansrätten är att tacka för och de få ekoparker som de generöst har lämnat till allmänheten.
En varierad natur som gärna är vacker lockar människor. Det ger arbetstillfällen. Men framför allt erbjuder det människor en plats att befinna sig på och möta lugnet. Som när jag igår stod och tittade åt en flock viggar. En av dem såg ut att ha doppat sitt ansikte i vit färg. Det var en bergand.
Referenser:
Morizot, Baptiste (2022). Ways of being alive. Cambridge: Polity Press
Rosenzweig, Michael L (2003). Win-win ecology: how the earth’s species can survive in the midst of human enterprise. New York: Oxford University Press
Regeringskansliet (2022). Förordning om restaurering av natur 2021/22:FPM114. Regeringen. Publicerad 19 augusti 2022 (hämtat den 230326)
Röstlund, Lisa (2022). Skogslandet: en granskning. Stockholm: Forum
Svea Skog (o.å). Våra ekoparker – kombinerar skogsbruk, naturvård och social rekreation, Svea Skog. (hämtat 230326)
