Vad får en toarulle kosta och hur mycket skog behöver skogsnäringen?

Koltrastarna hörs då de revirmarkerar i villaträdgårdarna. Det är en fröjd att sitta med ett glas vin och pipan på altanen. Ostan drar in och vågorna på Östersjön hörs från Tobisvik. Det rasslar i glaset runt altanen. Jag tänker på en intressant twittertråd som har startats av Anders Pettersson Västerbottens Allmänningsförbund. Han skriver:

Ibland försöker jag tänka mig in i hur alla trakthyggesbrukshatare mår. De som har en bild av att svensk natur o skog utarmas med rasande fart. Måste vara enormt frustrerande för dem att se det svenska skogsbruket rulla på ungefär som vanligt trots deras massiva kritik

https://twitter.com/SkogAndersP/status/1640936380292292609

Jägmästaren och bondsonen Johan Lundbäck skriver att han alltid har undrat hur mycket folk är villiga att betala för en toarulle. Jag tyckte det var väldigt fyndigt.

Dels för att det väckte minnen från vistelser i länder där jag just saknade det mjuka, vita, sköna svenska toapappret, som också är jämförelsevis billigt. Men framför allt för att det är svårt se hur saker och ting hänger ihop. Allt har ett pris. Men vad som inbegrips i priset är ofta svårt att överblicka.

För att undersöka priset kan det vara värt att undersöka vad vi har fått och vad det är som vi riskerar att förlora. För i detta handlar det inte bara om mjukt och billigt toapapper, det handlar också om Sveriges historia och hur landet har utvecklats till hur det är idag.

Den industriella revolutionen är övergången från den tidigmoderna till den moderna tiden, förklarar jag för mina elever. Vi lever fortfarande i den, fortsätter jag och berättar att en av faktorerna till att just Storbritannien kom före alla andra länder berodde på stenkolen.

För att driva dessa ångmaskiner behövde man en billig råvara och dessutom ha mycket av den. Det hade man i stenkolen. I Sverige fanns det ingen stenkol, men det fanns skog. Fördelen med skog är att den växer upp igen, till skillnad från stenkolen som är förbrukad efter den har använts.

I början var det inte ångmaskiner som gällde i Sverige utan masugnarna som renade järnet från slaggämnen så att stål kunde tillverkas. Stålet är det produkt som har gjort Sverige till vad det är idag. För att tillverka stål ur järn krävs det hetta och den får man genom att bränna trä. Delvis kan man utveckla masugnarna till att bli allt mer effektiva, men i slutändan handlar det om bränsle.

Det intressanta är att energifrågan har ständigt varit aktuell i Sverige sedan vi industrialiserades. Det har skapat ett centraliserat land, där landsbygdens råvaror används för att utveckla landet.

På många sätt är Sverige geografiskt välsignat. Skogen, älvarna och berggrunden har gjort att när industrialiseringen kom igång gick det fort. Det har skapat en grund som har gjort landet rikt och när man började fördela rikedomarna byggde man en stark välfärdsstat där vi, dess arvtagare, kan njuta av frukterna.

För att kunna bygga detta har man utvecklat en kunskap om hur dess råvaror ska kunna användas. Det har man gjort med hjälp från utlandet och svenska ingenjörer. Från början handlade det om att kunna göra landet till en militär stormakt. Numera har vi bra toapapper.

För att kunna bygga denna industristat har offren varit många. Man har skövlat och ställt om geografiska områden till att bli högproduktiv skog och omformat älvarna för transporten. För att kunna få detta effektiva skogsbruk har man lärt sig av sina misstag.

Bergslagen med sina skogar är här intressant eftersom det är ett Sverige i miniatyr. Det har haft rikligt med mineraler, skog och vattenvägar. Redan på 1600-talet börjades Bergslagen utvecklas för att hjälpa kronan i sina krig på kontinenten. Till bilden nedan skriver Hildebrand att ”1695 uppger hammarskattelängd att Sverige har 324 järnbruk” (1993/1967:36). På kartan ser vi också hur samhällsplaneringen främst inriktades efter industrins behov.

Det man relativt snabbt upptäckte var att det tar tid innan avverkad skog växer upp igen. Det innebar att man införde rotationsskogar i Bergslagen vilket gjorde att man inte blev utan bränsle till masugnarna.

Frågan om hur vi ska få tillräckligt med skog är fortfarande aktuell, men med skillnaden att vi har upptäckt att sättet som skogsbruket bedrivs är förödande för många arter.

Historiskt har perspektiven förskjutits från att endast se till industrins behov, till att se till olika arter, men också till människors estetiska sinne. Det sista är också en produkt av den svenska industrin: effektiviseringen av industrin har lett till högre vinster, vilket har kunnat fördelas i samhället och genom politisk förändring har vi fått kortare arbetstid. På så sätt kan vi tillbringa mer tid ute i skog och natur och ser hur den hanteras. Den ökade fritiden har också gjort att vi kan tillbringa tid med artiklar i ekologi, vilket fråntar jägmästarnas kunskaps övertag.

Frågan har således utökats med inte bara energibehov utan också habitat och människors estetiska tyckande. Frågan i sin tur kan därför delas upp i hur mycket skog som behövs avverkas varje år för att kunna upprätthålla en fungerande skogsindustri? Vilken slags skogsindustri vill vi ha? Är det massa eller bräder?

Som jag ser det ingår vi i ett skifte där tidigare tillvägagångssätt nu bör omformuleras. Tidigare har statens behov varit överordnade. Senare har de måst samsas med olika former av ägande, där frågor om inskränkningar i egendom blivit viktiga och problematiska. Dessutom har vi sedan vi gick med i EU ålagt oss att följa EU kommisionens stadgar och de framhäver habitat och mångfald, vilket också påverkar skogsindustrin. Därför är det förståeligt att kampen på de olika sidorna blir oförsonlig; vi vill alla rättfärdiga varför just vår ståndpunkt är den rätta.

Avslutningsvis kan vi fråga oss varför en toarulle är så viktig? Jo, den symboliserar välstånd på både toan och för Sveriges befolkning. Den är en produkt av ett effektivt skogsbruk. Men den är inte minst en fråga om vad vi är beredda att ge upp för andra värden. Till dessa värden kommer jag att återvända till senare.

Referenser:

Hildebrand, Karl-Gustaf (1993/1963). ”Järnet och kopparens genombrott”, ur Cornell, Jan, Carlsson, Sten, Rosén, Jerker & Grenholm, Gunvor (red.) (1993). Den svenska historien 6 Drottning Kristina : vetenskap och kultur blomstrar. Stockholm: Bonnier lexikon, ss. 32–42.

Pettersson, Anders [@SkogAndersP] (2023.29.03) Ibland försöker jag tänka mig in i hur alla trakthyggesbrukshatare mår… Anders Pettersson Västerbottens Allmänningsförbund. https://twitter.com/SkogAndersP/status/1640936380292292609