Funktion, nisch och stjärtänder

Om man går från norrut från Simrishamns hamn kommer man till Tobisvik. Det är en bukt där vågorna slår på en vacker sandstrand. Vid buktens södra del går det ett rev rakt ut i Östersjön. Där passerar jag och Maggie var och varannan dag då det alltid sker något där. Sjöfågel vilar, äter och samlas av olika anledningar där. Jag har med mig min kikare, sveper över revet och iakttar vilka arter som är där. Ibland är det någon raritet. Maggie väntar tålmodigt i fem, tio minuter, men sedan vill hon gå vidare.

Nu när flyttfåglarna återvänder norrut är det nästan alltid fågelskådare där. Många är väldigt kunniga och de flesta är språksamma. De är alla möjliga slags människor, många biologer, ekologer och bara vanliga kryssare som jag. Ofta ställer jag frågor till dem, som till exempel, men det där är väl en fisktärna. Nej det är en kentsk tärna, som jag fick till svar häromdagen.

Då berättade D lyriskt om en händelse då väderförhållandena hade gjort att all småfågel hade strandat i Ystad och han fick se raritet på raritet. Själv stod jag med Maggie och kikade. Det var småskrake, storskarv, snatterand, gravand, havs- och gråtrut, men också en stjärtand som en man pekade ut för mig. Det var också han som förklarade att fisktärnan var en kentsk tärna.

Igår när jag gick förbi var de flesta borta. Östlig vind drev in vågor över revet. Det var några storskarvar, gräsänder och ett par snatteränder. Jag gick vidare. Maggie var med matte.

På kvällen satt jag på altanen med min pipa, ett glas tempranillo och lyssnade till koltrastarna som förde ett hiskeligt ljud med att skydda sina revir. Jag tänkte på det som en ekolog hade påpekat angående förra helgens inlägg, Hundpromenad, utdöendeskuld och antropocen. Jag hade skrivit att Sverige tillskillnad från övriga Europa har ett rikt djurliv och att man inom svenska rewilding därför arbetar med att återställa landskap. Han skrev att problemet var att ett rikt djurliv inte räckte. Det handlade om de funktioner som djuren uppfyllde för att ekosystemet skulle vara fungerande.

Om man ska vara riktigt noggrann blir allt väldigt ”kluddigt” som man säger här i Skåne. Men hans poäng är viktig.

Vi kan ta en villaträdgård som har ett stort antal blomarter, men om de inte skapar nektar är blomsterprakten till ingen nytta för insekterna. Då fyller det bara en funktion för oss människor, alltså att det är behagligt att titta på.

I inlägget om Ingen hör trädet falla tog jag upp ”vad en abborre, en storspigg, märlkräftor, fintrådiga alger och tång har med övergödningen av Östersjön att göra”. Det handlade just om vilka funktioner de hade. Genom deras olika funktioner i näringsväven kan de hålla en balans i systemet.

På ett liknande sätt kan vi begrunda de olika sjöfåglarna som jag nämnde i början, då de också fyller olika funktioner och innehar vissa nischer. Det kan man gissa till till på deras näbbar. Småskraken och storskarvarnas näbbar är för att fiska, medan ändernas näbbar är för att beta på botten och sedimentet filtreras bort.

Vilken funktion fyller de då? Om vi tar kanadagåsen så betar den på strandängarna så att inte gräset blir för högt, samtidigt som de gödslar marken med sin avföring.

Här vill jag också ta tillfället i akt att citera ur J.A. Bakers bok Pilgrimsfalken (2021/1967). Han väcker till liv en natur med sina ord som gör att det är som att befinna sig med honom. Här beskriver han inte den funktion som pilgrimsfalken fyller utan den nisch som den har intagit genom att beskriva dess kropp och näbb.

Pilgrimsfalken är anpassad för att jaga och döda fåglar i flykten. Kroppen är strömlinjeformad. Det rundade huvudet och det breda bröstet smalnar elegant av mot en slank och kilformad stjärt. Vingarna är långa och spetsiga, med långa och smala handpennor för fartens skull, medan armpennorna är långa och breda för att ge styrka att lyfta och bära tunga byten. Den böjda näbben kan slita kött från ben. Den har en tand i övernäbben, som passar in i ett hack i undernäbben. Denna tand kan stickas in mellan halskotorna på en fågel, varpå falken genom att knipa åt och vrida om knäcker ryggraden.

Baker, 2021:13

Det är hårt språk och visar hur brutalt naturens betingelser egentligen är för alla måste vi äta och således döda.

För att förstå vad en funktion är, tänker jag jag mig att begreppet nisch också kan beskrivas, eftersom det hör ihop med hur mångfald, utdöendeskuld och så vidare fungerar.

Vi djur har alla vår nisch i naturen. Vissa som människor är anpassade till många förhållanden, medan andra är otroligt nischade. Alan Beeby och Anne-Marie Brennan illustrerar detta i First ecology: ecological principles and environmental issues (2008) med två diagram.

Den första visar att det finns optimala förhållanden för en art, men att ju mer förhållandena förändras, desto svårare kommer den ha att överleva. I exemplet nedan har de tagit temperatur som exempel. Horisontalaxeln visar att arten frodas när det är Y grader, men om det blir för kallt eller för varmt kommer den att stressas. Den vertikala axeln visar mängden individer.

Sammanfattningsvis kan inte arten frodas om det är för kallt eller varmt.

I nästa diagram (a) ser vi hur olika arter har hittat sin nisch. Den vertikala axeln visar på hur resurserna används och den horisontella visar hur stor tillgång det finns på olika resurser. Vi ser att arten koncentrerar sig på en viss föda, men att viss variation förekommer. Dessutom ser vi att nischerna överlappar. Så om vi tar de olika änderna, så visar deras breda näbbar att deras föda liknar varandras, medan småskrakens smala och långa visar att dess nisch inte konkurrerar med ändernas, vilket diagram b visar.

I diagram b ser vi hur olika arter har funnit sin nisch och därför fyller olika funktioner i en näringsväv. I en varierad biotop kan därför fler arter överleva, till skillnad ifrån en väldigt ensidig biotop.

Genom dessa diagram kan vi enklare förstå Gunnar Lindéns resonemang i inlägget Utdöendeskulden och acceptansen för att människan tar plats och varför jag ser det som problematiskt, samtidigt varför jag förordar rewilding.

Gunnars resonemang följer ett som jag stött på under senare tid på twitter och det är att den svenska skogen, ja det svenska landskapet är så förändrat att det inte går att återställa till föreslagna referenspunkten.

Kritiken handlar om ett förslag från EU Kommissionen som vill återställa miljöer för få tillbaka mångfalden, se Nature restoration law. Kritiken mot lagförslaget menar dels att brukad mark blir värdelös, det vill säga att man inte längre kan tjäna pengar på den, se artikel Experter: EU-krav gör 2,5 miljoner hektar skog värdelös – Sveriges tolkning extrem från Tidningen Näringslivet. Dels bygger det på att landskapet är allt för förändrat för att restaurering är möjlig.

Lindéns och andras resonemang bygger på att eftersom naturen har brukats och förändrats på ett omvälvande sätt sedan den industriella revolutionens början finns inte det kvar som en gång var. Förvisso finns det vissa fickor, men de är försvinnande få. Vad det betyder i detta sammanhang är att biotoper vars nischer arter hade utvecklats till att leva och frodas i har försvunnit. Således har de antingen trängts ihop i begränsade små utrymmen, det vill säga utdöendeskuld (se Stenknäck, mindre hackspett och Åraslövs mosse, eller så har de försvunnit. Se första diagrammet och byt ut temperatur mot överlevnadsbetingelser.

Ett annat sätt att se på det är att istället för att se det som värdelös skog så handlar det om att göra den värdefull genom att inte återställa utan att skapa de förutsättningar som ett landskap behöver för att inneha en miljö fylld av nischer. För detta krävs det ett rikt djurliv, vars funktioner är att bidra till att nischer skapas och förblir, vilket är vad rewilding handlar om. Trots prefixet re- handlar det inte om att återställa utan att blicka framåt. Det är därför som Isabelle Tree talar om wilding (se Wilding, Isabelle Tree och Knepps egendom) och jag har döpt bloggen till Förvilda Sverige?.

Som vanligt har jag skrivit för långt, men för att summera handlar det om att vissa djur blir nyckelarter och i tidigare inlägg har jag använt nedan illustration av visenten för att visa hur dess närvaro genom sitt beteende skapar olika nischer för olika organismer att förhoppningsvis kunna frodas. Kan man säga att de blir mångfunktionella? Det tekniska språket förpestar alla domäner.

Avslutningsvis handlar det i grunden om en diskussion om värden som måste balanseras mot varandra, säg äganderätt men också rätten till existens.

Diskussionen som jag har fört här visar hur tekniskt det kan bli, vilket också fyller sin funktion (pun intended), då det är därigenom vi kan förstå hur det fungerar. För därigenom kan vi få en relation till naturen som inte bara handlar om att tycka något är estetiskt tilltalande eller inte.

För mig handlar det del om att läsa på och att samtala med människor, men framför allt att återvända till revet, se årstidernas skiftningar genom de olika fåglarnas närvaro. Det är att ständigt vara ute i naturen med Maggie, att för att hänvisa till Hans, låta stövlarna vara leriga och ryggen svettig.

Referenser:

Berg, Martin (2022). ”Experter: EU-krav gör 2,5 miljoner hektar skog värdelös – Sveriges tolkning extrem”. Tidningen Näringsliv. Publicerat den 15 dec 2022 (hämtat den 230416).

EU Kommissionen (o.å.) Nature restoration law. EU Kommissionen. (Hämtat den 230416).

Baker, John Alec (2021). Pilgrimsfalken. Lund: Bakhåll

Beeby, Alan & Brennan, Anne-Maria (2008). First ecology: ecological principles and environmental issues. 3. ed. Oxford: Oxford University Press