Naturen, poesin och hyllningen till livet

Eleven var ute efter att störa lektionen på sitt lite charmiga, men ändå irriterande sätt. Jag talade om förhållandet mellan religion och vetenskap, berättade om hur dogmer styrde hur man uppfattade världen förr och att när man började undersöka världen, blev dogmerna ifrågasatta.

Jag sa att när Copernicus och andra astronomer tittade upp på himlen, studerade den och försökte räkna ut banorna så stämde inte det ptolemaiska systemet som hävdade att jorden var i centrum och att runt jorden cirkulerade planeterna. Hur vet vi, undrade eleven leende, att planeterna rör sig runt solen? Han lockade, jag nappade.

Det räcker att titta upp på himlen, sade jag. I väster ser du Venus och om du tittar i söder ser du nu Orion, men han kommer snart att försvinna för att dyka upp till vintern. Alla tittade upp. Ingen visste vad jag talade om. Tittar ni inte på himlen på kvällarna? Har ni inte sett Venus? Nej.

Mina elever tror jag inte skiljer sig från de flesta av oss. När jag var i deras ålder gick jag ständigt med freestyle och lyssnade på musik. Jag ser vuxna som unga som både springer och går med hörlurarna som utestänger allt trots att nu är en underbar tid att vara ute.

Fågelsången upphörde inte. Jag stod vid en buske och försökte få syn på näktergalen som sjöng på sitt karakteristiska sätt. Vid dammen som ligger vid entrén till Tobisviks camping hörde jag rörsångaren och fick syn på den i vassen. I dungen i Bäckhalladalen hör jag steglitser och hämplingar. Det är en naturens symfoni omkring oss och så många går med sina hörlurar och stänger ute naturens hyllning till livet.

Vad vetenskapsmännen upptäckte i mitten av 1400-talet och framåt var världen omkring dem. De började undersöka sin värld för att det som hade stått i de religiösa texterna överensstämde inte med världen omkring dem. De började iaktta. Johannes Kepler trodde inte på det som Copernicus skrev, men han gick inte till de religiösa texterna för att påstå att Copernicus hade fel utan undersökte matematiken och observationerna. Felet han fann var att planeterna går i ellipser. Galileo började experimentera och använda teleskopet för att titta ut i rymden.

Mitt teleskop är min pipa. Med den sitter jag i trädgården och iakttar utan att försöka se. Jag vill bara upptäcka lutad mot kastanjen i solen.

Maggie sökte godis för att inte störa mig. När det inte fanns mer godis började hon gräva i ett av flera redan påbörjade hål. Hon gör det vid rötter eller vid stammarna, antingen vid kastanjen eller vid pilen.

Vår gräsmatta är hårt packad. Det märks på att det framför allt är tusenskönor som förmår att ta sig ned i jorden på sina ställen. Där Maggie gräver kommer frön åt att skaffa sig ett livsrum.

Som här bredvid där jag så ofta sitter lutad mot stammen upptäckte jag denna lilla planta som jag inte hittar namnet på. Den har tagit sin boning på det Maggie har grävt upp. Där har jag tömt min kaffesump och slagit ut den släckta askan från pipan.

På hösten släpper kastanjen sina frön, men den hårde jorden gör att de inte gror. Men så tittade jag där Maggie grävde och luckrade upp jorden. Där, i skuggan av moderträdets, hade en kastanj kunnat nå den mjuka jorden och sköt ned sin pålrot.

Det är en kliché att kalla naturen för en bok. Trots det använder jag den återkommande. Här vill jag precisera vilken slags bok det är och det är poesiverket. Den bok som man inte sträckläser. Ibland förstår man inte dikten och plötsligt begriper man allt. Ibland bläddrar man förstrött och inget fångar uppmärksamheten och så plötsligt hittar man den där dikten som man måste skriva av för att minnas. Ibland är det bara en vers eller två.

Ordet poesi kommer från det grekiska ordet för skapelse πόησις, poesis, och det är just det som pågår omkring oss. Det sker i ett möte med naturen. Ju mer vi upptäcker, ser och upplever ju mer skapas naturen omkring oss eftersom den blir en del av oss. Skapelsen är relationen till det omkring oss.

Rörsångaren brydde sig inte om mig där den sjöng för full hals. Men jag såg den, hörde den och den var nu en del av min värld. Jag var en del av skapelsen.