Turisterna bringar välsignelse och förbannelse

Covid 19 förändrade så mycket. En positiv förändring var upptäckten av hur rikt och vackert Sverige är. I en två år gammal undersökning av SCB visas att det skedde en ökning mellan 2020 och 2021. Karing Halmén för SCB säger att:

Beläggningen på svenska hotell, stugbyar och vandrarhem låg i somras på 13,2 miljoner, vilket är en ökning med 4,1 miljoner gästnätter jämfört med juni–augusti 2020.

Turistresandet i Sverige ökar igen, 2021.

Några intressanta förändringar som skedde enligt artikeln är att turismen till städer minskade och den del av Sverige som ökade mest var Västernorrland. Därefter kom Gotland och Halland.

Skåne minskade generellt, enligt SCB, men när vi återvände från vår semester i början av augusti i Västernorrland berättade grannarna förskräckt om kaoset som hade varit i juli. Tobis Camping hade varit full och folk hade tältat var som helst. Det hade bajsats i enbuskarna längs med stranden och människor hade parkerat i trädgårdar vid Brösarps backar. Någon hade drunknat vid Knäbäckshusen. Ambulansen hade inte kunnat ta sig fram i bilkaoset.

Vad som tycktes driva turisterna var tidningsartiklar, bloggare och influensers som hade satt upp tio mål du inte får missa. Och har man åkt långt ska väl inte att det är fullt hindra dig? En kollega berättade att han hade varnat en turist som hade parkerat illa vid Knäbäckshusen att det var 600 kronor i böter. Det hade turisten struntat i.

I artikeln ”Konflikter och slitage i spåren av fjällboomen” skriver Västerbottens-kuriren om kaoset som har uppstått i Västernorrland sedan turismen ökade. De berättar om 2020:

Sommaren 2020 slog länsstyrelsen Jämtland larm om en kaotisk situation längs Vildmarksvägen i Stekenjokk. Karavaner av husbilar blockerade vägen där renar skulle ta sig över. Turister närmade sig de stressade djuren för att ta selfies.

Efteråt hittades drunknade renkalvar. Kalvar som inte hittade tillbaka till sina vajor fick avlivas.

Konflikter och slitage i spåren av fjällboomen, 2023.

Efter jag läste om problemen i fjällen och mindes kaoset som uppstod på Österlen började jag begrunda turism utifrån det som Lars Lundqvist skriver om i sitt gästinlägg Re-wilding – att skapa konstgjord vildmark?. I den tar han upp två typer av resenärer, urbanisten och puristen.

En urbanist vill att det ska vara lätt att ta sig till skogen och det ska finnas anordningar som underlättar skogsvistelsen. Puristen däremot söker det exklusiva, vildmarkskänslan, helst ensamhet och frånvaro av mänsklig aktivitet.

Lundqvist, 2023

Jag tror att många kan känna igen sig i båda typerna. Men framför allt majoriteten tenderar till urbanisten, som vill att det ska vara lätt. Det är också hos dem som det finns pengar att tjäna.

Det var i inlägget Rewilding och övergivet land som jag och Lars påbörjade vårt samtal om landsbygden och som föranledde hans gästinlägg. Han kritiserade att jag medvetet provocerande skrev: ”Varför tycks så stora delar av Sverige vara så oföretagsamt?” I en av de många kommentarerna mellan oss skrev han:

Till sist, frågan om varför lokalbefolkningen på mindre orter är så ”oföretagsam” och inte driver restauranger där turister kan äta: Vem ska äta där under resten av året, när turisterna är hemma? 

Rewilding och övergivet land

Turismen är fenomenal på många vis. Den kan inte automatiseras. Den kräver anställda och ju fler som kommer desto fler är man tvungen att anställa. Det ger arbetstillfällen lokalt. Men det är också ett stort problem. Titeln till SVT inslaget ”Många ovana vandrare i fjällen – småbarnsfamiljer på väg in i Sarek” (2020) säger väl det mesta.

Mellan urbanisten och puristen kan man göra ett par olika avvägningar, turism som inkomstkälla och som förstörare. Om vi tar puristerna, som helst av allt vill upptäcka en orörd plats, så riskerar inte deras närvaro platsen, men de drar inte heller in några större summor till samhället. De är villiga att låta det vara lite jobbigt att ta sig till en plats. Infrastrukturen måste inte finnas där. Maten kan man ta med sig.

Med tiden kan puristens plats upptäckas av andra och infrastruktur börjar etableras för att locka fler personer. Urbanisterna börjar komma och jobbtillfällen skapas. Vissa är sansade, men så finns det dem som inte har någon koll alls, som pappan som förra året vid Njupeskär tyckte att han kunde ge sig ut på bergsklättring med sin dotter, se ”Robin och dottern räddades i Fulufjället: ‘Man ska inte vara rädd för att be om hjälp’”.

Vi kom dit dagen efter för att vandra i några dagar på Fulufjället och fick höra om händelsen.

Vår upplevelse får illustrera resonemanget i inlägget. Vi skulle vandra i fyra dagar på fjället och skulle parkera vid Njupeskär. Det mesta av maten hade vi med oss, men vi köpte en del godis på Coop i Särna. När vi kom till avfarten till Funäsfjället väster om Särna stod det att parkeringen redan var full. Vi körde in ändå. Det var tidigt på förmiddagen och vi tänkte att nog kan vi hitta en plats att stå. Det fanns parkeringsplatser när vi kom. Så vi frågade parkeringspersonalen varför det stod så på skylten. Alltid hindrar det någon, fick vi skrattande till svar.

Det var redan mycket folk när vi kom och till fallet var det nästan kö. Men efter vi hade åskådat det, och jag hade fått se forsärlor, och hade fått höra om pappan och dottern, gick vi vidare. Vi hade några väldigt fina dagar, men folk det träffade vi färre. Det var en fröjd att vandra där.

Avslutningsvis tänker jag på två saker att turism har en framsida och baksida. Få av mina elever har inget sommarjobb. På sommaren finns det massor med jobb tack vare alla besökare. Men jag tänker också på hur otrevliga lokala människor var på sociala medier när ”puristerna” försökte leta sig bort från de välkända stränderna för att träffa lokala. Då blev de avsnästa. Pärlorna ville man behålla själva och slippa trängas.

Lars indirekta fråga: Men restan av året då? är klurig. På flera sätt tror jag att man har lyckats i fjällen. Det finns de väl bevandrade lederna där man kan få sig en säng, men också de mindre bevandrade dit man får förlita sig på sin egna kunskap och tält. Folkvett däremot tror jag minskar ju fler vi är. Men folk som pappan är tack och lov ganska få. Även om deras tilltag kan bli kostsamma.

Referenser:

SCB (2021). ”Turistresandet i Sverige ökar igen”. SCB, Senast uppdaterad: 20211021 (Hämtad 230518)

SVT (2020). ”Många ovana vandrare i fjällen – småbarnsfamiljer på väg in i Sarek”. SVT Norrbotten. Publicerat den 200706 (Hämtad 230518)

SVT (2022). Robin och dottern räddades i Fulufjället: ”Man ska inte vara rädd för att be om hjälp”. SVT Dalarna. Publicerad 220729 (Hämtade 230518)

VK (2023). Konflikter och slitage i spåren av fjällboomen, Västerbottens-Kuriren. Publicerat den 230513 (hämtad 230518)