Igår satt jag på marken bakom västra Åbackarna och försökte få syn på näktergalarna. Det var flera och det enda jag såg av dem var när de flög iväg in i buskagen. Så flög en fågel förbi och satte sig i en öppnare buske. Jag kikade och fick se min första rosenfink. Hela jag blev glad.
Då förstod jag äntligen varför andra fågelskådare hade tittat så roat på mig när jag hade trott att hämplingarna jag såg i april var rosenfinkar. Hur är det möjligt? tänkte de förmodligen, då dessa fåglar ser väldigt olika ut.
Jag har gjort bort mig förr. En gång råkade jag få halva Skövdes fågelskådare till Paradissjön för att se den vitkindade gåsen. Det visade sig vara en hybrid med en kanadagås. Det gör inget, sa de. Efter det har jag inte larmat. Nu när jag har sett tusentals vitkindade gäss på fälten vid Kävlingeåns mynning förstår jag inte hur jag kunde se så fel.
Det är detta som är det fina med fågelskådning. I början ser alla likadana ut, men så delar sig gråsparven och pilfinken, bofinken och bergfinken. Jag har inte detaljseendet och när jag kommer ner till revet och gubbarna diskuterar grå-, havs-och kaspisk trut så nickar jag mest med. Jag pratade med en fantastisk fågelillustratör som nu hade fått börjat intressera sig för storskarven och dess olika detaljer. Nej, på den nivån är jag inte.
Märkligt nog har jag väldigt svårt att lära mig se skillnad på blommor och träd. Jag kan de vanligaste. Däremot fåglar minns jag och även sången fastnar ibland. Att promenera med Maggie innebär att lyssna, se och undersöka omgivningen. Då blir upplevelsen total.
I gårdagens inlägg sökte jag efter en termen som beskriver att det vi är vana vid blir det naturliga. Idag hittade jag den under läsningen av Jesper Granbecks examensarbete Återförvildning (rewilding) som naturvårdsmetod i Europa (2018): shifting baseline syndrom. Termen syftar på att det är svårt att uppfatta hur mycket som har förändrats i naturen framför allt genom människornas nyttjande och brukande. Det i sin tur leder till de är ytterst svåra frågorna hur det såg ut förr och i sin tur vad är det naturliga?
Utan att ge mig in i en längre diskussion vill jag ge ett exempel från prärierna i USA och det stora antalet bisons som vandrade där. Var det naturligt? På sätt och vis ja eftersom det såg ut så då vid den tidpunkten. Men orsakerna till de gigantiska hjordarna kan ha berott på att när Cristoffer Columbus och manskap kom över tog de med sig sjukdomar som kan ha dödat 95% av befolkningen i Nord- och Sydamerika. När det inte längre fanns prärieindianer i det antal som det hade funnits innan kunde bison oförhindrat föröka sig. Se Charles C. Mann 1491: new revelations of the Americas before Columbus (2005).
Nu kommer jag till den punkt som jag vindlande försökt nå. På twitter har jag följt tweetarna angående SR.se inslag ”Chockartad minskning – 800 miljoner färre fåglar på 40 år”. Jag har inte själv hört inslaget, men jag läser Vår Fågelvärld så nyheten är ingen nyhet. Däremot är den fråga som jag ställer mig vad detta betyder i det längre loppet?
För om generationerna efter mig växer upp med allt färre fåglar omkring sig, eller kanske en ganska liten mängd arter med de mest anpassningsbara så kommer den referenspunkt som de har i sina föreställningar att se det som något normalt. Det är just detta som är shifting baseline syndrom. Om 800 miljoner fåglar färre blir det normala och det är denna normalisering som gör att vi inte märker hur referenspunkterna hela tiden förflyttas.
Jag minns när vi körde till Abisko. Söder om Arvidsjaur omringades vi av renar på vägen. Det var så exotiskt. Men senare under resan så blev renarna en del av det naturliga och man såg dem på samma sätt som jag knappt tycker det är mödan värt att stanna när det bara är en massa trutar och storskarvar när jag går förbi revet här i Simrishamn.
Men då missar jag det fantastiska att ibland döljer sig medelhavstrutar där som opportunt har följt vindarna norrut och stannar till här kort innan de ger sig av igen. Det är det som gör att gubbarna ständigt återvänder.
Referenser:
Granbeck, Jesper (2018). Återförvildning (rewilding) som naturvårdsmetod i Europa. Institutionen för biologisk grundutbildning: Uppsala
Mann, Charles C. (2005). 1491: new revelations of the Americas before Columbus. New York: Knopf
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En knepig del av ”shifting baseline” med koppling till fåglarna är att minskningen inte utgår från ”naturlig” nivå utan från en känd nivå, när man började registrera. Var den nivån högre eller lägre än en ”naturlig” nivå?
Vid diskussioner om bl a antal renar i Sverige påpekade en renforskare för 30-40 år sen att mängden renbete antagligen var som störst på 1920-40-tal efter de extremt hårda avverkningarna i norra Sverige och samtidig frånvaro av både skogsbrand och markberedning-plantering. Glesa, luckiga skogar med ett virkesförråd långt under dagens nivå gjorde att mängden marklav antagligen låg på en extremt hög nivå. Sen har det minskat i takt med att skogen blivit tätare och gles skog slutavverkats, markberetts och blivit tät ungskog.
Så ”shifting baseline syndrome” kan slå åt båda håll.
GillaGilla
Tack för en väldigt intressant kommentar.
Jag håller med dig och jag vill minnas att jag tar upp de stora buffelhjordarna i Nordamerika i inlägget. Nu tror vissa att det förmodligen berodde på att indianerna hade dött av sjukdomarna från de första européerna och att de därför kunde breda ut sig på ett nytt sätt.
En annan aspekt med renarna var ju att staten började ta upp skatt vilket tvingade samerna till att ha större hjordar, vilket gjorde att de användes olika och till och med blev en statussymbol på ett nytt sätt att bedriva renskötsel än innan. Kultur och föreställningar styr oss hela tiden.
Så i grunden har du så klart en bra poäng i din kritik av konceptet.
Det jag begrundar i din kritik är hur du ser på ekosystem? Där vida överstiger din kunskap min. Men om jag får försöka skapa en bild av hur jag förstår din kritik ser du snarare på förändringen i systemet än på det stabila. Eftersom förändringar ständigt sker går det inte att se någon egentlig baseline.
Å andra sidan kan man snarare fokusera på det strukturella i systemet och de funktioner som upprätthåller det över längre tid. Hur lång tid är en intressant fråga, men den kan vi för tillfället lämna därhän.
Så har jag uppfattat dig rätt i att du fokuserar på förändringen snarare än strukturen och dess funktioner? Eller har jag missuppfattat helt?
Eller en tredje variant är att du ser snarare till delarna i systemet och ser till dess begränsningar och möjligheter? Eftersom de flesta träd är pionjärträd begränsar det vilket skogsbruk som är möjligt.
Eller försöker jag förenkla ditt resonemang för mycket?
GillaGilla
Liv innebär förändring. Utan förändring skulle det inte finnas liv. För mig är förändring det naturliga, det självklara. Ekosystemen förändras över tid, oavsett om vi människor påverkar dem eller ej, eftersom det är så världen fungerar. När vi människor utnyttjar naturresurser, från början för att överleva och numera för att leva trygga, bekväma liv, så förändras ekosystemen på ett annat sätt, eftersom vi ofta medvetet manipulerar dom för att öka produktionen av det vi vill ha. Det leder nästan alltid till att sånt vi inte vill ha eller inte bryr oss om minskar.
För mig är allt detta självklarheter, inbyggt i hur världen och naturen fungerar. ALLA resonemang utgår dessutom hela tiden från vårt perspektiv, även när man pratar om att hjälpa naturen för dess egen skull. Vi tycker oss ha råd med det, att avstå på ett slags kollektiv nivå, eftersom vi lever i ett rikt, välfungerande land.
Men den som vill ha re-wilding vill inte ha det på sin egen tomt, i sitt eget boende, så det inskränker den egna levnadsstandarden, utan någon annanstans där det inte påverkar mitt sätt att leva. Den som vill förändra jordbruket för att gynna fåglar och insekter vill inte avstå mat för egen del, eller egna inkomster.
Och när vi manipulerar naturen för att få mat eller råvaror så begränsas vårt handlingsutrymme av hur olika organismer fungerar. Vete är en ettårig gröda. Den måste sås på nytt varje år. Och för att få hög produktion krävs vissa förutsättningar. Alltihop beror på hur vete fungerar som växt. På samma sätt är det med våra skogsträd. De fungerar på ett visst sätt och om vi vill ”odla” tallskog så måste vi utgå från de begränsningar som tallen har inbyggd i sitt sätt att fungera.
Liv är förändring. Det svåra är att enas om vilka förändringar som är bra respektive dåliga.
GillaGilla