Maggie rullade sig i sanden vid Sandhammaren. Uppe i himlen hörde jag en röd glada tjuta till. En kråka attackerade den och drev bort den från träden och norrut. Den pampiga gladan hade inte en chans mot den mindre gråkråkan som smidigt rörde sig i luften borta från både klor och näbb.
På vägen till Sandhammaren från Simrishamn hade jag studerat landskapet. Du åker längs en höjd. I söder ser du Bornholm klara dagar. I väster ligger åkrarna tätt. Vägen skär igenom dem men neråt stranden till tar skogsdungar vid. Om du kör förbi Sandhammaren och söderut mot Backåkra kommer du till Kåsebergaåsen. Där upphör flygsanden och åkrarna norrut är skyddade.
I förmiddags hade jag läst i The book of wilding (Tree & Burrell, 2023) om spillet från lantbruket och beroende på hur åkrar och hagar är fördelade är det möjligt att fånga upp det med växtlighet och att ha gränszoner.
På bilden nedan ser vi en å som flyter genom landskapet. På den vänstra sidan går åkrarna hela vägen ned strandkanten. Där finns det inget som hindrar spillet från lantbruket. På den högra sidan ser vi hur träden hindrar och filtrerar gödsel och annat som kommer från gårdarna.
Mellan Simrishamn och Sandhammaren skär det ingen å genom landskapet, men när regnen kommer drar det med sig gödning och spill från åkrarna. Det som hindrar detta är just växtligheten längs med stränderna.
Söder om Brantevik finns Gislövs Hammar strax norr om Skillinge. På kartan ser man det bräm av träd som löper längs stranden. Korna håller landskapet öppet, men de kommer inte hela vägen ned till stranden. Där promenerar vi ibland på vintern. Björktrastarna rör sig i buskagen som skyddar mot östan. Redan i februari kan det hända att man kan se ejdrar ute i bukten.
Ju mer som jag läser om rewilding, wilding, förvildning eller vad man nu vill kalla det, ju mer vaken blir jag för det landskap som jag befinner mig i. Jag märker också hur lyckligt lottade vi är att bo i Sverige som inte alls är lika ekologiskt förött som England. Mycket beror det nog på att Sverige inte är lika tätbefolkat. Industrialismen kom även i gång senare vilket också har sparat landskapet. Samtidigt var Sverige också en nation som exporterade trä, vilket har gjort att skogar har behållits och underhållits.
Likaså har det även gjorts åtgärder som gynnar naturen. I lördags var jag vid Vombsjön. Jag och Maggie gick längs med Kävlingeån. En äldre man gick med sin tubkikare. Solen värmde och kärrsångaren kunde inte sluta sjunga. Ängarna där håller på att göras till våtängar. Tofsviporna flög runt. Äntligen fick jag se brushanarna med fjäderboa. En svartsnäppa gick vid strandlinjen och enkelbeckasiner flög mer sitt förunderliga läte.
Så här har det inte alltid sett ut, sade den äldre mannen.
Vi människor formar landskapet omkring oss. Sätter vi formar det på kommer att gynna vissa arter och andra kommer att förlora på det. Vår kunskap växer om hur vi kan forma det så att allt fler gynnas. Det kommer att se annorlunda ut. Förhoppningsvis kan vi utöka mångfalden av olika biotoper. Natura 2000 är en bra början och kan vi binda ihop dem med faunapassager över vägarna kan landskapet bli alltmer spännande att fara igenom.
Det börjar genom att vi blir mer uppmärksamma på vad som är omkring oss och kontemplerar dess betydelse.
Här är del 1 av Förvilda Simrishamn!.
Referenser:
Tree, Isabella; Burrell, Charlie (2023). The Book of Wilding. Bloomsbury Publishing PLC
