På promenad i Normandie

Igår morse vaknade jag av en kattugglas hoande. Jag kände inte igen lätet utöver att jag förstod att det var en uggla. Det var i gryningen och jag använde appen Merlin Bird ID som har blivit något av ett beroende. Jag fick reda på att det var en tawny owl.

Något senare började andra fåglar sjunga. Det var svarthätta, rödhake och koltrast. Jag gick och lade mig igen.

Vi är i Normandie något norr om Lessay. Det luktar koskit från gården mittemot och trädgården är inhägnad så Maggie kan springa fritt. Ett stort fikonträd står vid altanen. Någon mil bort ligger stranden. Det är ebb och vattnet riktigt suger i benen när man går på den långgrunda stranden. Det odlas ostron i nätsäckar på upphöjda bäddar. De rensar vattnet.

Där sanddynerna är bevuxna och sanden har rasat har det blivit som låga väggar. I dem är det hål. Det är backsvalorna som har byggt sina bon. Silkeshägrar går i dammarna som har bildats av lågvattnet och fångar fisk. Storspoven stod ensam och stilla som den trodde att den inte syntes. Utöver det var det skrattmås, vanlig mås och trutar, samt enstaka strandskator, som är min favorit.

Vägarna här är smala alléer och kantas av höga vallar som ramar in åkrarna.

I dessa vallar som är bevuxna av träd och murgröna ser man hur insekter har byggt bon.

Vallarna verkar bestå av jord, rötter och gamla staket som med tiden har delvis har multnat. De hindrar inte rådjur från att röra sig mellan majsåkrar och hagar där det går kor och hästar. En tanke som jag får är att de även hindrar näringsläckage då hindrar regnvatten från att rinna iväg.

Är detta just ett sätt som människa och det vilda kan samsas? Småfåglarna har de höga och låga trädkronorna att röra sig i. I lövvalven kan de gömma sig för ormvråkarna som seglar ovanför. I jordvallarna kan insekter som humlor gräva sin bon.

Trädslagen som växer i vallarna är många. Ek och hassel har jag sett och många fler, men jag är dålig på att känna igen de olika arterna.

Det här är ett äldre sätt att bedriva odling som har kommit ur det här landskapets villkor, men jag tänker mig att det kan inspirera till att förändra södra Sveriges åkrar så att fler arter kan få utrymme. Är det möjligt med dessa vallar i Sverige där insekter kan bygga sina bon? Säsongen är kortare och solen är mindre stark. Kanske behövs de öppna fälten för att maximera solljuset?

Det är så mycket jag inte vet. Jag går runt i landskapet och tar in information, men det fattas kunskap för att kunna sätta in det i sitt sammanhang. Det är så kunskap byggs, genom iakttagelser, funderingar, läsning och tålamod. Vi måste tillåta oss att vara nybörjare.