Runt i 10 på morgonen börjar kaoset utanför den lilla trädgården. Den äldre mannen kommer med sina två lösa vorsteherhundar som far runt som vettvillingar. Hundar skäller. Mannen skäller och blandar det med bon jour till den han möter.
Maggie tar vi in. Hon behöver inte stressas av tumulten. Turkduvor och gråsparv söker efter mat på gräset åt stranden till. Det finns några få ringduvor. Svalorna rör sig i sjön. Över sjön glider en kärrhök.

När vi kom hit efter mörkret gick vi ut och rastade henne. Vi hörde ljud från strandängen bakom träden. Dagen efter förstod vi att det var vildsvin som kände sig trygga i mörkret och i vassen trots restaurang Le Nautique med sina gäster under restaurangkjulets tak som ligger mittemot.

Sjön Hourtin är en av de största i Frankrike. Den ligger vi en nationalpark där vi går ut när det är mindre varmt. De stora tallarna står högt med sin bark som liknar krokodilpansar. Maggie badar i sjön. Cikadorna ljuder som går att höra i inspelningen nedan.

I delen vid sjön är det vandringsleder anlagda som vi följer. Stjärtmesar, kungsfågel och grå flugsnappare hörs, men de är svåra att få syn på bland tallar, ekar och andra träd. Vid sjön spinner spindlar sina nät i enarna.

Det är en rofylld plats. Två timmar om dagen surfar vi i Atlanten. Trötta kommer vi hem. På kvällen röker jag min pipa i den lilla trädgården och dricker ett glas vin. I ett träd har en sävsångare två ungar som ljudligt visar sin närvaro när det vankas mat.
Under promenaden lade jag märke till hur eken hittat sin plats i sanden och i solen.

Men tallarna trots att de är i majoritet tycks inte föröka sig. Överallt ser jag hur eken lyckas hitta sin plats, gror och lyckad ta sig upp, men jag ser ingen groning hos tallen. Dess fördel är att den är anpassad till eld. Efter en brand gror den, men om ingen brand sker ingen naturlig spridning.

Den enda platsen där jag såg spröda plantor var på en öppen yta. Kanske har de gjort en kontrollad brand där?


2022 var det en stor brand i Bourdeaux. Den kom allt närmare Bourdeaux och brandmän kom från hela Europa för att hjälpa till att släcka. Polackerna var liksom i Sverige de stora hjältarna.
Det som dock får mig att fundera under min promenad är om denna nationalparks existens. Naturen är inte statisk. Den utvecklas genom störning. För tallen är det elden. Det är dess möjlighet att föröka sig och kunna etablera sin dominans. Men om elden hålls undan blir tallarna som redan vuxit sig stora de som förblir utan att det sker en föryngring.
En nationalpark får inte bli en klenod som ska hållas i ett statiskt tillstånd. Det är detta som är ett problem med mycket av naturvården. Den söker bevara i ett tillstånd som är en del av människans föreställning om hur det borde vara. Rewilding eller förvildning ser detta som en problematisk föreställning. Nationalparken är inriktad på dåtid och för att upprätthålla föreställningar om hur det borde se ut och vara.
Jag åkte mellan Hourtin och Pauillac. Det var rader med tallplanteringar i olika tillväxtfaser. De uppvuxna står i raka rader. Ormbunkar täcker marken. Jag fick för mig att de bedriver trakthyggesbruk här. Det slog mig att kanske kräver även tallen ett slags trakthygge för att kunna frodas här?

Detta leder mig till ett par tankar inspirerade av samtal på twitter. Deras tweets ingår i en längre tråd, men är delvis tagna ur sitt sammanhang.
Det som lyser igenom är att ”ekologisk” forskning inte intresserat sig för brukande, men att en del av dess företrädare ändå påstår sig basera sina dogmer om skogspolitik på evidens. Vems fel? Intressant fråga.
@pholmgren 10:01, 230726, Peter Holmgren
Samt Lars Lundqvist som skriver i samma tråd:
Ekologer som studerar biologisk mångfald har sällan lärt sig skogsbrukets terminologi och beskriver inte skogen med de begrepp som används av skogsbruket. Det gör det svårt eller omöjligt att koppla studierna till brukandet. (09:37)
Hur kan det vara någon annans fel om ekologer inte beskriver brukad skog med skogsbrukets termer när de studerar hur skogsbruk påverkar biologisk mångfald?
@Lundqvist_SLU 09:53, 230726
I deras påståenden finns några saker att begrunda.
Det första är att jag som skriver har ganska ytlig kunskap vilket gör att när jag har skrivit om nationalparken så måste jag söka efter informationen för att sedan få in den i något slags narrativ. Det jag ser kan jag inte göra några säkra konstateranden om utan gör förmodanden. Det är viktigt, anser jag, att vara noga med sina begränsningar och utgå från det.
Det andra som jag vill trycka på är perspektiv och hur de styr hur vi ser och förstår ett fenomen. Det formas dels ur vår tidigare kunskap, men också vilka begrepp som vi använder. Perspektiven och begreppen får oss att skifta vad det är vi ser.
Jag är duktigare på fåglar, intresserar mig för fåglar och fokuserar därför på dem. De trädarter som jag kan en del om är ek och tall, vilket gör att jag lägger märke till dem. Jag är främst intresserad av ekologin, snarare än enskilda arter, samtidigt som jag inte primärt ser till skogsbruket utan upplevelsen av att röra mig i miljön.
Vad både Lundqvist och Holmgren nämner i sina tweets är just att ekologerna använder ekologiska termer för att undersöka skogsbruket, vilket i deras mening blir fel. Tillåt mig en tolkning av vad de menar efter att ha följt deras argumentation i tråden nämnd, men också andra.
Skogsbruk bör man förstå utifrån skogsbrukets syfte, det vill säga att utifrån kunskap som har samlats in i över 150 år tillämpa den praktiskt i syfte att kunna få ut högsta möjliga vinst på en marknad. Det viktigaste är att det är en samlad erfarenhet som de ger uttryck för och som ständigt prövas vetenskapligt och praktiskt. Att förneka deras kunskap som förlegad eller att kalla den naturfientlig är att förolämpa dem.
Ekologi däremot handlar om det totala systemet och hur de olika organismerna interagerar. Dess främsta syfte är alltså att förstå helheten och bygger inte på tillämpning även om förståelsen av hur ett system fungerar kan användas. Rewilding påstår det till exempel och bevarandebiologi bygger på ekologiska kunskaper.
I jämförelse med skogsbruket är dock ekologi en relativt ung vetenskap. Det var först på 1960-talet som man började föra ihop olika discipliner under ett begrepp där inte minst systemteorier har varit viktiga. Inom ämnet ryms oerhört mycket, vilket man också tar hänsyn till inom skogsbruket.
Det viktiga här är dock den sammanblandning som sker när man blandar skogsbrukets och ekologins begrepp. Det är också därför som jag anser att Holmgren har en stor poäng när han skriver att ”’ekologisk’ forskning inte intresserat sig för brukande, men att en del av dess företrädare ändå påstår sig basera sina dogmer om skogspolitik på evidens”.
Att skylla enbart på ekologerna som Lundqvist gör, menar jag är fel, samtidigt som han gör en viktig poäng när han skriver att de inte ”lärt sig skogsbrukets terminologi och beskriver inte skogen med de begrepp som används av skogsbruket”. Ekologer tycks därför inte visa sig införstådda i skogsbrukets kunskap och erfarenheter och ändå kritiserar de dem.
Begrepp är viktiga som verktyg eftersom de hjälper oss att få syn på det som de skapats för att tydliggöra. Genom att lära sig varandras begrepp kan man också förstå vad den andra syftar på. Ett exempel: både skogsbruket och ekologin ser sig som del av ett system. Men vad de fokuserar på är olika och en viktig skillnad är att den förra är kopplad till en marknad och till samhällsekonomin. Där skogsbruket ser sig som kopplad till marknaden ser ämnet ekologi inte till marknaden utan till exempel till hur en biotop fungerar.
I detta får jag dock intrycket av ingen av parterna tycks vara intresserade av varandras kunskaper och perspektiv. Det tycks mig som om det grävs en allt större grav mellan de olika grupperna och det tycker jag är synd. Båda grupperna bör samtala med varandra. Skogsbruket är viktigt i Sverige, både för jobb och nationell ekonomi. Den ekologiska kunskapen är viktig för att förstå hur naturen fungerar och genom att se den som ett system göra den robustare för de förändringar som kommer att ske genom klimatförändringarna. Dessa kommer också att påverka skogsbruket, som företrädarna är ytterst medvetna om.
När jag rastade Maggie en morgon såg jag en stor flock svarta fåglar landa på sjön. De flög till stranden och tillbaka. Det var förunderligt. Jag hämtade kikaren. Det var en stor grupp storskarvar. Jag hade aldrig sett det beteendet förr. Jag undrade vad en så stor grupp skarvar gjorde för fiskmängden i sjön, då utifrån perspektivet hur de ekologiskt påverkade och inte ur sportfiskarna som stod på bryggan en bit bort med sina kastspön.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 reaktioner till “I Piqueyrot vid Hourtins strand”