Det är en törnskata. Det måste det vara. Jag har lämnat min kikare i bilen. Som vanligt ångrar jag mig när jag inte tar med den. Men det måste vara en törnskata på hygget bredvid ängen där vi står.
Vi har gått i vägrenen längs den slingrande Allingbacher Straße för att rasta Maggie. På kvällen ska vi besöka vänner några byar bort. Byarna ligger tätt här i det kulliga Nordrhein-Westfalen. På vägen såg vi en flock kronhjort stå på fältet. Hanhjorten hade en imponerande krona.
Det som mest förvånar mig längs vägen är kalhyggena och de döda träden som jag ser överallt. Jag misstänker granbarkborrens framfart.
På träden kan man se hur barken har trillat av och blottar stammen.
Vid kalhygget tittar jag på trädstapeln. De visar ingångshål i stammarna och de tydliga spåren av granbarkborren som har gnagt under barken. Mönstren är vackra.
Jag funderar på om de kan användas, men när jag tar på veden och ser hur murket mycket av det är förstår jag att det här kan man inte tjäna pengar på. Det är förmodligen ren förlust för skogsägaren.
Det visar sig att 38 % av skogarna i Nordrhein-Westfalen är angripna, enligt Landesvertrieb Wald und Holz Nordrhein-Westfalen.
Enligt skogsministern i Nordrhein-Westfalen handlar skogsdöden om torka och insektsangrepp, men också starka stormar som har farit fram, se Forstministerin Gorißen stellt Waldzustandsbericht 2022 vor, skogsministern Gorißen förklarar skogens tillstånd 2022.
I rapporten står det att läsa att granen är nästan försvunnen på grund av granbarkborrens angrepp. Det blir väldigt tydligt när man far genom landskapet då lövträden står tillsynes hälsosamma där och kontrasterar antingen mot hyggen eller döda granbestånd.
Att löven skulle må så bra stämmer dock inte. All skog är påverkad av torkan och stormarna. Endast 14 % av ekarna är hälsosamma och 24 % av boken. Torkan gör att de förlorar löv. Tallarna klarar sig bättre då de är torktåligare, även om de också har problem och visar upp förluster av barr.
I en annan artikel från Landesvertrieb Wald und Holz Nordrhein-Westfalen som heter Borkenkäfer im Fichtenwald: Schädling, Waldökologe und Landschaftsgestalter, barkborrar i tallskogen, skadogörare, skogsekolog och landskapsgestaltare, skriver de i mindre katastrofala termer. Där beskrivs barkborrarna som en insekt som inte bara orsakar skador utan också testar vilka tallar som är tåligast och att de genom sin framfart skapar öppningar som bidrar till att pionjärarter kan ta sig in i skogen. De bidrar således till en mångfaldigare skog.
Under en bildtext av ett landskap med döda tallar och nya som kommer upp skriver artikelförfattaren „Der Wald ist weg, es lebe der Wald“, skogen är borta, leve skogen, något som jag instämmer i (se följande inlägg: Ja till skogen…, nej till skogsbruk). Eller se närmare på bilden som jag redan tidigare har visat. Min blick fångar de döda mot de gröna och trädstapeln, men i förgrunden ser vi ett myller av örter och växter.
I de två artiklarna ser vi exempel på det som jag i förra inlägget talade om när jag skrev att ekologer och skogsbrukare har olika grundläggande perspektiv på skogen (I Piqueyrot vid Hourtins strand). För skogsbrukaren kan de skapa de stora ekonomiska skador, medan de i ekosystemet skapar landskapsförändringar vilket gynnar andra arter.
Just gynnandet av arter är intressant. Jag såg flera törnskator i området, likaså tornfalkar och ormvråkar. Alla gynnas de av det öppna landskapet som både skogsbruket genom kalhyggen och barkborrarna skapar. Därigenom kan de få syn på sina byten antingen högt ifrån skyn eller från en ungplanta som törnskatan satt på.
För de som söker de lätta svaren bör hålla sig undan naturen. Jag har ofta tänkt på det när jag har lyssnat, läst eller diskuterat med andra. Det finns ständigt å ena sidan och å andra sidan. Människan är ett djur som gestaltar sitt landskap liksom barkborrarna och bävern.
Under någon tid har jag följt olika twitterdiskussioner om skogen. De tycks ständigt fastna och de blir allt hetsigare tycker jag mig. I alla fall är argumenten ständigt desamma. Förmodligen är det just för de olika perspektiven, kunskapsnivåerna, men framför allt intressenterna. I artikeln ”Forest and landscape restoration: Toward a shared vision and vocabulary” (Chazdon & Laestadius, 2016) skriver författarna att:
The challenge is complex because landowners and multiple stakeholders have different and sometimes competing needs, abilities, and hopes for the future.
Chazdon & Laestadius, 2016:2
Allas våra föreställningar och förhoppningar riktas mot skogen och hur den ser ur, upplevs och hur det förhåller sig till våra inre bilder. De olika intressenterna är inte bara de som äger och brukar skogen utan också vi som rör sig i skogen. Det är också framtida generationer, inte bara ägarnas utan också vi andra. Jag ska inte fastna här i frågan om tolkningsföreträde, rätt terminologi eller vem som äger vad, utan konstatera just att skogen berör och väcker känslor hos många.
För mig och många med mig är det en andliga upplevelse att röra sig i skogen (Thurfjell, 2020). Det är en plats att få energi, möta sig själv och se sig som en del av ett större. Men det är också ett möte med förgängligheten. I det religiösa språket kallas det för vanitas. Predikaren skriver ”Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, allt är tomhet” (12:8).
De medeltida katedralernas rum skulle likna en förstenad och evig skog som kontrasterade mot det förgängliga utanför. För mig är det som om skogen har övertagit den platsen. Jag kommer ifrån vimlet, trängseln och intrycken. Blicken vilar på den gröna mossan, de raka granarna vars grenverk är där ovan liksom som ett tak. Jag upplever evigheten. Fast det är en illusion. Kalhygget visar förgängligheten, men också det nya och spirande livet. I versen innan står det att när silvertråden brister och ”stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den” (Pre, 12:7).
Den markberedda arealen, jorden som blottats, täcks snart av inte bara plantor utan också av pionjärerna som hittar sin tid på jorden innan de återigen sprider sina frön med vinden.
När jag växte upp lärde jag mig om de döda skogarna i Östeuropa och de försurade skogarna i Sverige. I dag möter skogen klimatförändringar, torka och stormar. Medan vi for genom landskapet och såg de döda granarna mot de gröna lövträden, tänkte jag på förgängligheten. Men det är en förgänglighet endast ur människans blick. För barkborrarna är det livet. För hackspettarna är de mat. Snart öppnar sig skogen och gläntorna för törnskatorna att jaga på.
Referenser:
Chazdon, Robin, L.; Laestadius, Lars. (2016). Forest and landscape restoration: Toward a shared vision and vocabulary”, American Journal of Botany, DOI: 10.3732/ajb.1600294
Landesvertrieb Wald und Holz Nordrhein-Westfalen (o.å). Forstministerin Gorißen stellt Waldzustandsbericht 2022 vor, Wald & Holz.
Landesvertrieb Wald und Holz Nordrhein-Westfalen (o.å). Borkenkäfer im Fichtenwald: Schädling, Waldökologe und Landschaftsgestalter, Wald & Holz.
Thurfjell, David (2020). Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion. Stockholm: Norstedts
