Tar jag hand om jorden?

I lördags grävde jag med mina händer i pallkragen efter potatisarna som jag hade planterat. Jorden var tjock och fet, mörk och lätt. I det mörka såg jag de ljusa potatisarna. Blasten hade rensats bort, så de hade dolts under jorden. Vi hade varit borta i flera veckor och nu tog jag upp dem.

Tidigare under dagen hade jag köpt potatis, då jag hade trott att min familj som hade bott i huset medan vi var borta hade ätit upp den. I stället hade de lämnat den i marken och det var lustfyllt att sticka ned händerna i jorden och hittade dem.

Jag hade köpt potatis, skrev jag, och ändå hade jag odlat potatis. Den odlade var inte ens särskilt god. Det var en sort som jag hade hittat på Granngården och som lovade skörd innan midsommar. Skörden var riklig, men jag föredrog den köpta.

Skälet till att jag nämner detta är några texter som jag har läst av Maria Puig de la Bellasca. Hon är professor på universitet i Warwicks institution för Centre for Interdiscplinary Studies. Fältet hon arbetar inom är STS, science, technology and society, och hennes forskningsfält är jorden och myllan och vår relation till den. Jag har tidigare stött på hennes namn, men inlägget med den underbara titeln ”Developing an Expanded Soil Profile methodology for restoring social-ecological relations: A case study of Sunnivue Farm, a biodynamic farm in Southwestern Ontario” på Natural history of ecological restoration gjorde mig nyfiken på att lära mig mer.

STS är ett brokigt forskningsfält. Det har sin grund i sociologin, men är tvärvetenskapligt då det handlar om hur samhället förhåller sig till vetenskapen och teknologin. Utgångspunkten är att samhället och därför människan formas och formar hur vi förhåller oss till och skapar vår verklighet utifrån vetenskapen och teknologin.

Inom fältet är begreppet ontologi viktigt. I sig betyder det läran om varat och undersöker hur detta styr hur vi ser på världen och lever i den. STS begrundar hur vi är och varder utifrån det vetenskapliga och teknologiska sammanhang vi befinner oss i. Det är en kritisk disciplin och skärskådar genom att plocka isär fenomen och försöka se på dem ur olika synvinklar. Viktigt är att se teknologi och vetenskap som värdeladdade, vilket innebär att den ontologi som vi lever i kommer att forma vilken vetenskap och teknologi som utvecklas. Den skiljer sig således från dem som anser att vetenskapliga upptäckter eller teknologiska innovationer är värdeneutrala.

Puig de la Bellasca undersöker jorden och vår relation till den genom att införa begreppet etiskt omhändertagande. Det ska inte förstås utifrån ett normativt perspektiv utan i från ett ontologiskt, då det formar hur vi relaterar till tingen omkring oss. Hon skriver följande i artikeln ”‘Nothing Comes Without Its World’: Thinking with Care” (2012):

[E]thics of care entail that to value care we have to recognize the inevitable interdependency essential to the reliant and vulnerable beings that we are.

2012:197

Omhändertagandets etik handlar om att erkänna att vi i vårt väsen är beroende av det omkring oss på samma sätt som det är beroende av oss. Det är en ontologisk utgångspunkt eftersom det handlar inte om hur vi bör agera utan om hur vi ser på det livssammanhang som vi lever i.

Vad är jord? Dels är det materialet som potatisen växer i, men det i sin tur består av en mångfald av sammanlänkade enskilda entiteter.

Jord är den blandning av mineraler, lösa avlagringar, gaser, vätskor, levande biomassa och organiskt material som täcker jordens landyta.

”jord”, Wikipedia

Den levande biomassan är inte bara maskar utan också det mikrobiom, de mikroorganismer, som till exempel bakterier, som lever i jorden. Upptäckten av dessa mikroorganismer är relativt ung och deras betydelse i odlandet utforskas och diskuteras. Jord består av biotiskt, som maskar och mikroorganismer, och abiotiskt, som mineraler, vilka påverkar dess tillstånd. Jorden i mina pallkragar som jag beskrev som mörk mylla, tyder på en stor andel mikroorganismer och näringsrik jord. Förmodligen är den för näringsrik för potatisodlande, då potatis trivs bättre i näringsfattig och sandig jord.

Att odla är att inleda en relation med jorden och hur den relationen gestaltar sig utgår från ontologin. En teknokratisk ontologi skulle kunna se till de olika kemiska processerna som odling är. Det är jordens kemiska och fysiska sammansättning i förhållande till ljuset och hur fröet utvecklar sig. Utifrån producentens ontologi handlar det om avkastning, medan konsumenten ser det utifrån varan.

Att bara använda begreppet perspektiv fångar inte riktigt hur omedvetna vi är av hur vår upplevelse är av det som gestaltar sig inför oss. Perspektiv är som om vi väljer hur vi upplever det, medan ontologi syftar på den omedvetna påverkan på hur vi upplever det.

STS kritiska perspektiv bygger på ordets kritiks ursprungliga betydelse, som handlar om att bedöma, (κριτής, krites, domare). För att kunna göra det är det en terminologityngd litteratur som kan vara irriterande och påfrestande att läsa. Det konstlade uttryckssättet handlar inte främst om att utestänga de oinvigda utan just om att hitta verktyg för att kunna byta perspektiv och få skymt av ontologierna omkring oss.

Låt oss nu återvända till potatisen och till den ontologi som jag befinner mig i och som jag tror många befinner sig i. Det är en värld där det är en lyx att kunna arbeta med jorden. Jag är inte beroende av jorden utan jag gör det utifrån andra motiv än att främst kunna livnära mig av den. Förvisso blir jag stolt över det som jag lyckas odla och jag lär mig lite mer varje år om vad jag bör tänka på, men det viktigaste är att jag inte är beroende av den.

Det är just bristen på beroende som Puig de la Bellasca syftar på, då jag inte ser förhållandet till jorden utan för mig är den snarare en konsumtionsvara som roar mig ibland och en identitetsmarkör framför allt, vilket jag tidigare har tagit upp i inlägget Maskros, gräsmatta och klass. Det är också en plats för lärande, vilket jag tar upp i inläggen ”Den andre varje månad”, en syn som bekräftar att det är en konsumtionsvara.

Konsumtionssamhället uppkom med industrialismen. Innan dess levde vi i ett produktionssamhälle, där vi själva producerade vad vi åt och var beroende av vår egen gård, vårt hemman, det vill säga den avkastning som den gav. Industrialismen gjorde inte bara att vi lämnade våran hembygd utan också att vi blev beroende av inkomsten från industrin vilket gjorde att vi kunde köpa vår mat, kläder och sedan nöjen. På så sätt bröts vår relation till jorden.

Konsumtionens ontologi framträder i den nya relationen som sker då vi återigen får ett stycke jord som vi kan odla på. Det visar sig också när vi köper jord till vårt land och pallkragar för att odla, snarare än att skapa jorden själva. Själv har jag en jordfabrik genom bokashin, vilket bygger på att min köksavfall genom mikroorganismer bryts ned till näringsrik jord.

I grunden skulle var och en som har en trädgård själva kunna skapa sig sin egen jord med hjälp av köks- och trädgårdsavfall. Det är något som många gör genom sina komposter, men trots det köps den framför allt. På liknande sätt köper många den näring som behövs för att det ska växa, snarare än att använda guldvatten, vår egen urin blandat med vatten.

Relationen till en konsumtionsvara upprätthålls så länge som vi är roade av den och sedan lämnar vi den. Omhändertagandets etik, som Puig de la Bellasca innebär att vi gör ett åtagande och erkänner vårt beroende till omgivningen. Ekologiskt omhändertagande, skriver hon i artikeln ”Making time for soil: Technoscientific futurity and the pace of care” (2015), handlar inte bara om växandet utan gestaltar sig i den ökade och myllrande medverkan mellan deltagarna.

In these temporalities of ecological care, growth is not necessarily exponential, nor extensive. This is not only because ecological growth involves cycles of living and dying, but also because what makes an ecology grow manifests itself in the intensification and teeming of involvements between members. 

2015:20

I framtida inlägg kommer jag att återvända till dessa frågor. Nu vill jag avsluta med att i samtalet mellan olika parter erkänner vi sällan, eller kanske hellre, vi förstår inte att det är olika ontologier som vi lever i. En lantbrukare, en producent, har en annan ontologi, en annan verklighetsuppfattning när regnfronten kommer in över landet än konsumenten som möjligen kommer att märka det senare på de höjda matpriserna, men då förmodligen inte gör kopplingen till skörden som drabbades.

Själv har jag endast börjat upptäcka genom att jag har fått begrepp för hur jag ska få syn på ontologin som jag lever i. Det sker genom att jag får syn på relationerna till min omgivning och hur de får mig att agera. Den sakta växande kunskapen om de olika relationerna fördjupar min relation till trädgårdens olika medlemmar.

Referenser:

Puig de la Bellacasa Maria (2012). ‘Nothing comes without its world’: Thinking with care. The Sociological Review 60(2): 197–216. https://doi.org/10.1111/j.1467-954X.2012.02070.x

Puig de la Bellacasa, M. (2015). ”Making time for soil: Technoscientific futurity and the pace of care”. Social Studies of Science, 45(5), 691–716. https://doi.org/10.1177/0306312715599851

Jord. (2020, december 4). Wikipedia, . Hämtad 06.13, augusti 7, 2023 från //sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jord&oldid=48521930.

κριτικός. (2023, March 17). Wiktionary. Retrieved 06:38, August 7, 2023 from https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=%CE%BA%CF%81%CE%B9%CF%84%CE%B9%CE%BA%CF%8C%CF%82&oldid=72005939.