För 200 år sedan, skriver SCB (2015), bodde 90 % av Sveriges befolkning på landsbygden till skillnad från idag då 85 % bor i tätorter.
Johan Asplund berättar i boken Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft (1991) om hur industrialiseringen splittrade samhällen. Människor flyttade in till städerna (Gesselschaft). Där förlorade de gemenskapen (Gemeinschaft), men de vann också anonymiteten och möjligheterna till att kunna utveckla sig i nya riktningar.
Det är stora skillnader att flytta till staden eller till landet. Det har jag själv märkt under alla mina olika flyttar. I staden glider man in, men känner man ingen blir man fort ensam. På landet hälsar man på varandra, nickar, stannar till och pratar några ord. Ofta handlar de första orden om att kategoriseras och placeras in. Var bor du? Vad är din anknytning? Man kommer till en redan etablerad gemenskap. Med tiden upptäcker man att gemenskapen kan vara både sårig och splittrad.
I städerna behöver man inte foga sig på samma sätt som på landet. Det handlar mer om mina behov, då de andra som inte tillhör bekantskapen är okända. Även om man fortfarande är beroende av andra är det inte kopplat till andra personer utan till fastighetsbolag eller kommunen. Frågan om bonden Frank har hunnit ploga efter nattens snöfall byts till ilska om inte kommunen har röjt upp.
I mötet med dessa världar kan det uppstå konflikter mellan de olika livsstilarna. Här tänkte jag presentera tre exempel där Gessellschaft kommer till Gemeinschaft för att förändra. Det första fallet är i Frankrike, det andra i Tyskland och det tredje är i Rumänien.
Antropologen Julian Mischi skriver i artikeln ”Contested rural activities: Class, politics and shooting in the French countryside” (2013) om Briére i Frankrike. Det är en nationalpark vid floden Loires utlopp. Det är ett träskland där en mångfald av fåglar, insekter, växter och människor trivs. De som har bott där i generationer, skriver Mischi, har haft som sed att jaga fågel. Det har drygat ut deras kost och varit ett nöje. Majoriteten har varit arbetarklass som har arbetat i den lokala industrin och levt enligt sina seder och bruk. Men tiderna förändras. Industrin har försvunnit och fler har upptäckt denna landsända. Från städer som Nantes har medelklassen flyttat ut. Biologer har upptäckt mångfalden i träsklandet. Dessutom har det kommit EU:direktiv där habitat ska skyddas på ett helt annat sätt än innan.
De nyinflyttade började klaga på att de sköt fåglar i träsket. De nya hade sökt sig till en region där de ville uppleva naturen genom promenader och cykling, snarare än genom jakt. De hade andra ideal och såg till miljön som något orört som skulle skyddas. Miljökämparna använde EU direktiv för att driva igenom kortare jaktsäsong, mindre ytor att jaga på och vissa fåglar blev förbjudna att skjuta.
Dessa nya direktiv kom från personer och institutioner som inte bodde där och som inte brydde sig om de seder som man hade i området. Lokala protesterade genom att öppet bryta mot jaktregler. Fåglarna de sköt gav de till ålderdomshem och de var villiga att sitta i fängelse för sina brott. Enligt Mischi var det en typisk klasskonflikt som hade uppstått där de bättre bemedlade kunde ge direktiv till dem som inte hade samma makt.
Att få jaga fåglar hade varit ett privilegium. Det var förbundet med skillnaden mellan djur och människa. De som bodde där hade varit fattiga i pengar, men rika på traditioner. Stoltheten som kommer därur, vill de som kommer långt bortifrån ta ifrån dem.
Vad vi ser är beslut som fattas långt borta av människor som inte lever där, som inte känner till sederna och även ditflyttade som vill ändra på det som har varit. Men seder är nedärvda. De är en del av en kultur och ett levnadssätt som man har för vana att leva. Den som kommer utifrån har inte den tysta kunskapen om hur livet fungerar i omgivningen. Det är lätt att då se brister och felen. Men det är svårare att se att det fungerar, innebär trygghet och framför allt stolthet för dem som bor där. Att ifrågasätta livsstilen blir därför ett sätt att ifrågasätta dem som personer.
I Tyskland har förändrade villkor i arbetslivet givit många möjligheten att jobba hemifrån. Det har gjort att många flyttar ut från städerna till byarna. De vill bo nära naturen och sänka sina boendekostnader. Dessutom har det blivit allt vanligare att människor flyttar ut tillsammans. De har gemensamma byggprojekt och skapar egna byar, skriver Judith Lembke i reportaget „Wer ins Dorf zieht, muss sich anpassen“ (2021). Överskriften betyder den som flyttar till byn måste anpassa sig och är ett citat av borgmästaren i Freiamt i södra Schwartzwald.
Borgmästaren i Freiamt berättar för journalisten att det har uppstått konflikter då de nya inte uppskattar olika seder, som till exempel när de lokala gifter sig. Då kommer den lokala jaktföreningen natten innan och avlossar några skott för brudparet. Det tycker inte de nyinflyttade om. Vissa har klagat på att det stinker när lantbrukarna gödslar.
Vissa ser bara billig mark att bygga på, säger borgmästaren, men förstår inte att de flyttar ut på landet. Det är viktigt, fortsätter hon att man förstår att man måste visa sig i byn. Där sker allt genom personliga kontakter och det finns redan gemenskap där. Visst kan man ta dit nya idéer, fortsätter hon, men man ska inte försöka att köra över de som redan bor där. Då går det illa, avslutar hon.
I Donaudeltat i Rumänien pågår ett projekt av Rewilding Europe (RE). Det benämns som Danube, Europe’s unrivalled wetland. I projektet finns flera olika delar som har stött på olika reaktioner enligt humanekologen Mihnea Tanasescu.
I artikeln Field Notes on the Meaning of Rewilding (2017) beskriver han dels Rewilding Europes grunder, som att de vill etablera djurarter där för att införa vissa funktioner i ekosystemet som har satts ur spel genom människornas verkningar där. Likaså vill de hjälpa till att utveckla det lokala företagandet för att kunna minska utflyttningen.
I RE:s arbete ser Tanasescu olika aspekter. Dels pekar han på hur nöjda många var när de fick taurosboskap och vattenbufflar. Tauros är form av heckboskap som har avlats fram för att likna uroxen som fanns i Europa. Lagmässigt var det inget problem, då de sågs som boskap. De ville även etablera kronhjort, men då sade myndigheterna nej, även om argumentet framfördes att de hade funnits där innan.
RE:s arbete med att hjälpa lokala att utveckla en ekoturism ser Tanasescu mer kritiskt på, då han menar att det inte ser till det grundläggande problemet i regionen. Det är en fattig region och under kommunismtiden arbetade man inte för att utveckla delen. Det som behövs är därför inte ekoturism främst utan fungerande infrastruktur, skolor och rent vatten.
Dagens samhälle förändras och samtidigt finns det traditioner, seder och bruk som hänger kvar. 1900-talet var ett århundrade som handlade om om förändring till det bättre. Det bättre definierades av ideologier och det skulle gå snabbt. Vi lever med 1900-talets arv och fokus på fart. Men i farten glöms människor bort.
Filosofen Roger Scruton skriver om landsbygden som han kom att älska i On hunting (1998). Efter sina många flyttar upptäckte han ett litet hörn på den engelska landsbygden där han kunde läsa och skriva, föda upp hästar och funderar kring skönheten. Han blev under sina sista 30 år allt mer fientlig mot Gesselschaft och den nedsättande synen på landsbygden. Han såg förändringen och hur de som levde och verkade försvann från landsbygden och de som kom såg det mer som ett turistmål än som en levande hembygd.
”Many of the occupants that kept people on the land have disappeared. While created by work, the landscape is destined for leisure. And yet, if the leisure does not involve those who live and work in rural areas, the landscape will cease to be theirs and become a theme-park for suburban visitors.”
Scruton. 1998:29
Det finns en viss trend i Sverige att människor flyttar ut från städerna. Framför allt är det inrikesfödda som lämnar.
Det positiva är landsbygden på flera ställen kommer att få mer människor, högre skatteunderlag och möjligheter till utveckling. Det kan också betyda att konflikter ökar mellan dem som har en gemenskap med sina seder och bruk och de som kommer med sina ideal och föreställningar. Ur det skulle något vitalt framträda. Men det kan också bli en landsbygd som blir en plats man pendlar från, en slags sovplats, ännu ett Gesselschaft, där var och en sköter sig själv.
Referenser:
Asplund, Johan (1991). Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft. Göteborg: Korpen
Lembke, Judith (2021). ”Wer ins Dorf zieht, muss sich anpassen“. FAZ. Publicerat den 210428 (hämtat 230917).
Mihnea Tanasescu (2017) Field Notes on the Meaning of Rewilding, Ethics, Policy & Environment, 20:3, 333-349, DOI: 10.1080/21550085.2017.1374053
Mischi, Julian (2013). Contested rural activities: Class, politics and shooting in the French countryside. Ethnography, 14(1), 64–84. https://doi.org/10.1177/1466138112440980
SCB (2015). Urbanisering – från land till stad. SCB. Publicerat den 20150303 (Hämtat 230917)
SCB (2023). Flyttningar mellan län, varifrån och varthän 2002—2021 Demografiska rapporter 2023:1
Scruton, Roger (1998). On hunting. South Bend, Ind.: St. Augustine’s Press
