Synen på vargen och samhällets förändring

Vi gick över ett kalhygge. Det var varmt och planen var att gå runt den lilla sjön i Dimbo inte långt från Falköping. Maggie stannade och jag vände mig om för att se vad det var som hon uppmärksammade. Då fick jag se ett lodjur som skred bort från oss. Jag kunde inte tro mina ögon.

Jag tittade på öronen, Jo det var tofsar på dem. Storleken, jo det var väldigt stor katt. Jag såg tecknen, men min själ kunde inte fånga in det som jag såg. Under hela den fortsatta promenaden tänkte jag på vad jag hade sett. Jag hade upplevt det som overkligt och minnet blev mer skimrande och samtidigt dimmigt. Ständigt frågade jag mig om det verkligen hade skett. Jag var lycklig.

Lodjuret hade skridit, totalt orädd. Förmodligen hade det legat på hygget och jag hade passerat den utan jag hade sett det. Efter vi hade gått förbi och Maggie hade upptäckt det, tyckte det att det var dags att gå.

Lodjuret som jag fick uppleva i detta jordbrukslandskap är något som alltfler får göra. Både varg och björn befinner sig i närheten av bebyggelsen. Vargen utrotades i Sverige, men återvände på 1980-talet. De är opportunister och vandrare.

Rovdjuren återvänder till områden där de förr rörde sig. På bilderna nedan ser vi hur vargar har fördelat sig i dagens Europa och var européer bor tätt och utspritt. Den högra bilden handlar om nettoprimärproduktion, vilket, om jag förstår det rätt, handlar om den mängd energi som det finns i marken, vilket i sin tur torde betyda hur mycket det kan växa där.

Det vi framför allt ser är att i Sverige är vargen koncentrerad i mitten av landet. Att lägga till är att där koncentrerar sig även de andra rovdjuren. Det är glest bebyggt och på grund av klimat och tradition så är skogsbruket en stor del av näringen där. Det gör att älg och andra hjortdjur har föda, vilket i sin tur lockar rovdjuren.

Bilden från ”Paws without claws? Ecological effects of large carnivores in anthropogenic landscapes” (Kuijper et al. 2016).

Ständigt återkommer jag till frågan kring kultur och natur. För mig är vargen den art där dessa två begrepp möts. Svenskar har föreställningar om vargen, positiva och negativa, samtidigt som det är ett opportunistiskt rovdjur som livnär sig på framför allt hjortdjur som varg. Vargen väcker känslor och åsikterna är många om den.

Ekologin handlar om hur allt hör samman och kan ses som en väv. Det betyder att de olika delarna också påverkar varandra. Det djur som påverkar mest är människan och påverkan är komplex. Inom ekologin talar man om kaskad effekter och syftar på vad som sker om en del försvinner eller kommer till i näringsväven.

På bilden nedan ser vi människan som står i centrum och genom sitt totala agerande skapar effekter i näringsväven. Till exempel om människan utrotar vargen kommer de större hjortdjuren som älg att gynnas eftersom de blir av med en fiende. Människan kan genom jakt påverka deras antal. Men också räven gynnas av vargens försvinnande eftersom även den får en fiende mindre. Det i sin tur missgynnar mindre bytesdjur som harar. Trakthyggesbruket med sina stora arealer med nyplantering gynnar älgen då de betar tallskott, barken och så vidare, se till exempel Viltskador i röjningsskogen. Det gör att älgen växer i antal. Sedan vargen återvände har den koncentrerats i skogsrika områden där det finns tillgång på byten.

Bilden från ”Paws without claws? Ecological effects of large carnivores in anthropogenic landscapes” (Kuijper et al. 2016).

Vargens sågs förr som ett hot mot överlevnaden. Den är en opportunist och koncentrerar sig inte på ett slags byte. Det innebär att de var en ständig risk för människornas boskap, vilket var en av anledningarna till att man ville utrota dem. När Sverige blev mer tätbefolkat och nyodlingen ökade, intensifierade man också jakten på rovdjuren, med resultatet att vargen under en lång tid försvann. I och med att den försvann kunde man också förändra hur djurhushållningen bedrevs. Djuren behövdes inte längre övervakas på samma sätt och nu handlade det snarare om att hålla dem i hagarna än att de riskerade att bli dödade.

I och med att rovdjuren sprider sig i Europa och bli fler i antal uppstår det konflikter, varav en av delarna beror på att man hade utvecklat ett sätt att bedriva djurhushållning på ett annorlunda sätt (Davoli et al, 2022). I länder som Rumänien där varg och björn aldrig utrotades behöll man herdarna.

Det finns även andra påverkansfaktorer. Få är idag beredda på grund av kostnadsskäl och kulturella anledningar att leva som herdar. Det är hårt, lönar sig föga och dessutom har man andra framtidsplaner.

I inlägget Jakt, livstil och och hävd: Varför fakta inte hjälper nämnde jag tre ”konfliktteman”: Hotet mot livsstilen, mot näringen samt styrande och styrda (BRÅ, 2007). Tidigare har jag nämnt rovdjurens påverkan på livsstilen som många lever, men också hur skillnader i syn på naturen utifrån ens livsstil, Konflikter och möjligheter när livsstilar möts. I inlägget har jag velat visa på de effekter som människans handlingar får på naturen, samt hur vissa näringar påverkas nu när rovdjuren åter är en del av de västeuropeiska samhällena.

Som avslutning vill jag nämna att skälet till att vargen utrotades kom från de styrande och nu talar de styrande om att nu ska vi ha en god rovdjursstam (något som jag är enig med). I detta finns en ödets ironi. Det visar framför allt på hur synen på vargen och naturen förändras över tid och hur det förändras följer ur hur samhället ser ut. Att vargens återkomst tillåts och att det finns olika syn på detta är delvis därför ett resultat på hur annorlunda Sverige idag ser ut. SCB:s graf får avsluta och illustrera inläggets tema.

Bilden är från artikeln Urbanisering – från land till stad (SCB, 2015).

Referenser:

Marco Davoli, Arash Ghoddousi, Francesco Maria Sabatini, Elena Fabbri, Romolo Caniglia, Tobias Kuemmerle, (2022). Changing patterns of conflict between humans, carnivores and crop-raiding prey as large carnivores recolonize human-dominated landscapes, Biological Conservation, Volume 269, https://doi.org/10.1016/j.biocon.2022.109553.

Kuijper D. P. J., Sahlén E., Elmhagen B., Chamaillé-Jammes S., Sand H., Lone K. and Cromsigt J. P. G. M. (2016). Paws without claws? Ecological effects of large carnivores in anthropogenic landscapesProc. R. Soc. B.2832016162520161625
http://doi.org/10.1098/rspb.2016.1625

SCB (2015). Urbanisering – från land till stadSCB. Publicerat den 20150303 (Hämtat 230917)

Skogskunskap (2023) Viltskador i röjningsskogen. Skogskunskap. Senast korrigerad den 230824 (hämtat den 230923)


Upptäck mer från Förvilda Sverige

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

3 reaktioner till “Synen på vargen och samhällets förändring”

Lämna en kommentar

Upptäck mer från Förvilda Sverige

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa