Under flera år bodde jag i Skövde. Jag och Maggie gick långa promenader. Vi undersökte omgivningarna. Det var under den tiden som jag blev allt mer intresserad av ekologi. Naturen är en bok som man läser bäst utan att man lyssnar på något i lurar. Långa promenader utan telefonsamtal, musik, ljudböcker eller poddar öppnar oss det omkringliggande för oss.
Vi gick längs Våmbskleven. Där gick järnvägen mellan Skövde och Skara. Nu är det en cykelbana. Skaravägen och cykelbanan skär två streck över Billingen, detta berg som höjer sig över Västgötaslätten. En gång var det en sjön nu är det bördig jordbruksmark. Längs med vägen löper ett viltstängsel som hindrar djuren från att röra sig mellan östra och västra Billingen.
Just detta hinder funderade jag en del på och tänkte att en faunapassage eller ekodukt skulle passa där.
Under resan i Europa i somras såg jag många ekodukter. Dessa passager minskar djurkollisioner, tillåter djur att röra sig över större ytor. Även om jag ser fler i Sverige är de fortfarande ytterst få. De är kostsamma. Faunapassagen Sandsjöbacka över E6:an söder om Göteborg kostade 80 miljoner kronor.
Trafikverket skriver:
E6 mellan Mölndal och Kungsbacka har i analyser visat sig vara ett stort vandringshinder för både människor och djur på grund av att vägen är hårt trafikerad och kantad av viltstängsel. För att motverka denna barriäreffekt har vi byggt en ekodukt, viltuthopp och färister samt effektiviserat stängslingen. På så sätt binder vi samman grönområdena öster om E6 med naturreservatet och Natura 2000-området i Sandsjöbacka på västra sidan. Vi förväntar oss också att antalet viltolyckor på E6 ska minska, vilket förbättrar säkerheten för både människor och djur.
E6, faunapassager vid Sandsjöbacka (Trafikverket, 2020).
Samhället håller på att förändras. Föreställningar förändras vilket delvis drivs av en ökad kunskap om ekologi, vilket här ska förstås i vid mening. Det är inte bara kunskapen utan andra värderingar som blir starkare. Föreställningen om naturen och allt vad som inbegrips i det förändras.
Ytligt sett är vi mindre beroende av naturen. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, vilket betyder att vi handlar det vi behöver och vill ha istället för att själva producera det. På ett djupare plan är vi mer beroende av det som naturen ger i andra länder. Förutom människoliven som släcks i Ukraina förstörs också den svarta jorden, den bördiga jord, vars vete gör att människor i andra länder kan överleva.
Filosofen Karl Marx talar om alienation, att vi blir främmande inför samhället. Detta sker när vi inte längre är en del av produktionen. Igår i affären stod jag och vägde mellan vilken gurka jag skulle köpa, den en ekologiskt odlade eller den som inte var ekologiskt odlad. Båda var från Spanien. Jag såg på gurkan utifrån dess prislapp och funderade på om det var omoraliskt att köpa den den som inte var ekologiskt odlad. Just gurkan är ett intressant exempel på hur en växt har blivit en produkt, en vara.
Marx skriver att man måste förstå en produkt, en vara, i sitt sammanhang och inte för vad den är. Han kommer fram till detta genom att skilja på olika dess bruksvärde, dess nyttovärde och dess bytesvärde.
Luft, vildväxande skog och annat, skriver han, kan vara värdefullt i brukandet även om det inte har ett bytesvärde. På samma sätt kan en sak, som min fars hemodlade gurkor, vara både nyttiga och en produkt av mänskligt arbete, utan att vara en vara. För att det ska bli en vara måste det få ett bytesvärde. Det blir den först när det får ett ”samhälleligt bruksvärde”.
Ett ting kan vara bruksvärde utan att vara bytesvärde. Detta är fallet om dess existens [Dasein] för människorna inte förmedlas av arbete. Så är det med luft, jungfrulig mark, naturlig äng, vildväxande skog o.s.v. Ett ting kan vara nyttigt och en produkt av mänskligt arbete utan att vara vara. Den som med sin produkt tillfredsställer sitt eget behov, skapar visserligen bruksvärde, men inte vara. För att producera vara måste man inte bara producera bruksvärde, man måste producera bruksvärde för andra, samhälleligt bruksvärde. Slutligen kan inget ting vara värde utan att vara bruksföremål. Är det utan nytta, så är också det arbete det innehåller utan nytta, räknas inte som arbete och skapar därför inget värde.
Kapitalet del 1 (Marx, 1970/1876)
Igår skrev jag om hur skogen blev värdefull och hur den tidigare främst hade setts som en resurs för bruken, se Skogsbrukens betydelse för Sverige idag. Lars Lundqvist skriver i kommentarsfältet att den användes även för bränsle och byggnadsmaterial för människorna. För att fortsätta Marx begrepp ser vi hur skogen, egentligen träden, från början hade ett bruksvärde utan att egentligen ha ett bytesvärde. Det var först när samhället förändrades och industrialiseringen satte igång som skogen fick sitt bytesvärde.
Som vi ser blir de enskilda träden värdefulla genom det nyttovärde som de ger. Det värdet riskerades att förstöras genom sättet man brukade skogen på, vilket skapade ett nytt sätt att arbeta med skogen. I inlägget nämner jag trakthyggesbruket.
Vad Marx pekade på är att tingen har ett instrumentellt värde, vilket betyder att värdet ges utifrån det man kan uppnå med det. Detta kan man använda på flera områden. Vi kan till exempel diskutera utifrån normer och fundera på varför vi har vissa normer och inte andra. Vissa av dessa normer är instrumentella, vilket betyder att normen är ett ”medel för att uppfylla en annan (högre) norm” (Næss, 1981, 83).
Ett värde är således en föreställning om ett ting i ett samhälleligt sammanhang. Värdet tillkommer alltså när det har blivit en del av ett sammanhang och det är här tudelningen mellan samhälle och natur blir intressant.
För det finns ett annat perspektiv och det är att inte utgå från en saks förhållande i ett samhälleligt sammanhang utan ifrån dess inneboende värde. Biologen Michael Soulé postulerar normativt i artikeln ”What is conservation?” (1985/2014) En mångfald av organismer är bra (”diversity of organisms is good” (2014:40/1985)) och ekologisk komplexitet är bra (ecological complexity is good” (2014:42/1985)).
Arne Næss skriver i Ekologi, samhälle och livsstil (1981):
Också djur och växter har rätt till utveckling och självförverkligande. De har livets rätt.
Markering i original. (Næss, 1981:284).
Det inneboende värdet förändrar perspektivet, men det gör det också komplexare. Det innebär nämligen att definitionen inte görs utifrån dess användning (instrumentalitet) utan ifrån något annat. Vi lämnar dess bruksvärde. Næss talar om rättigheter och syftar på en naturrätt som är en del av naturen. Det innebär också att en arts existens inte definieras utifrån dess funktion i ekosystemet, utan utifrån dess skapelse.
Om vi återgår till ekodukten och faunapassagen som jag önskar mig mellan östra och västra Billingen så handlar det om att de olika djurens rätt att få röra sig över stora ytor. Många djurs genotyp, alltså hur de är skapade, är att de behöver stora ytor att röra sig på. De behöver dem för att kunna hitta föda, föröka sig och förflytta sig på grund av väder- och klimatförändringar. Deras rätt till utveckling och självförverkligande leder till att de behöver korridorer i ett urbant landskap.
En ekodukt kan således instrumentellt motiveras utifrån minskningen av olyckor, vilket Trafikverket gör, eller så kan det motiveras utifrån djurens inneboende rätt till rörelse.
Avslutningsvis vill jag sammanfatta genom att peka på vikten av att skilja mellan någots instrumentella och inneboende värde. Jag menar nämligen att vi blir alltmer alienerade från naturen. Det skapar en förändring i hur vi ser på naturen. Det kan gå i flera riktningar. Två förslag är att å ena sidan kan synen fortsätta att utgå från det instrumentella värdet, exemplifierat i begreppet ekosystemtjänster. Å andra sidan kan det göra att vi kan se till det inneboende värdet i naturen och se att till exempel ekodukter handlar inte främst om att minska viltolyckor utan att tillåta djur och växter möjligheten till rörelse.
Referenser:
Soulé, Michael E. (1985). What is conservation biology?. Ur Soulé, Michael E. (2014). Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press. ss. 31–52.
Marx, Karl (1970/1876). Kapitalet, första upplagan. Marxists Internet Archive. (Hämtat 231112)
Næss, Arne (1981). Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. 1. uppl. Stockholm: LT
Trafikverket (2020). E6, faunapassager vid Sandsjöbacka. Trafikverket. Senast uppdaterad 200120 (hämtat 231112)
