Vargen och vad är en metapopulation?

Men, sade eleven, komplicerat och komplext är väl samma sak!

Nej, svarade jag, för komplexitet handlar om att olika delar är sammansatta, vilket gör det svårt. Det är sammansättningen som gör det komplext, dock utan att det måste vara särskilt komplicerat.

Vargens existens i Sverige är komplext och ju mer jag sätter min in i det ju komplexare tycks det mig. Det är därför jag envisas med att ständigt föra in nya aspekter. Idag vill jag undersöka ännu en, vargen och metapopulation.

Eftersom jag inte är biolog utan endast en amatör som ständigt fördjupar mig i ekologins värld stöter jag ständigt på nya termer och begrepp som jag inte begriper mig på. Ett sådant som jag har tampats med är metapopulation. Jag stötte på det i boken Corridor ecology (Jodi et al., 2019). Då jag samtidigt läste om hur vargen sprider sig Mech & Boitani (2003) vilket jag tar upp i Hångla inte med vargar började jag fundera på om och hur detta hänger ihop.

Låt oss klargöra grundproblematiken ur ett mänskligt perspektiv. Vissa vill ha varg och det finns politiska beslut som stöder det, även om det diskuteras hur många som det ska finnas, se Referensvärde för varg i Sverige (Naturvårdsverket, 2023). Andra som Jägarnas riksförbund är helt emot ”frilevande varg i Sverige”, se Jakt på de stora rovdjuren – då är vi rätt val för dig!?

En metapopulation kan beskrivas på olika sätt, men i grunden utgår man från ett landskap där en populationer av en art lever. De är spridda i landskapet och när arten försvinner i ett område intas det av arten igen (se bild nedan).

Grundteorin kommer från genetikern Richard Levins som begrundade hur parasiter kan kontrolleras. Han skapade en matematisk modell för hur metapopulation fungerar. Den tänker jag inte försöka förklara.

Om vi tittar på de fyra exemplen nedan så ser vi hur arter rör sig i olika riktningar. De har olika områden där de kan överleva. Här blir det något tekninskt, men om jag förstår det rätt inriktar sig begreppet metapopulation på hur väl arten kan överleva genom att utgå från det större området. Så om vi tittar på C nedan (Levin’s classic) så har vi 6 områden. Om arten försvinner i ett område kommer det ånyo att besättas av samma art. Det skapar en livskraftig population. Om vi jämför det med D så är de olika områdena för långt ifrån varandra för att områden där arten har försvunnit kan återintas. D är ett exempel på utdödendeskuld (se t.ex. Hundpromenad, utdöendeskuld och antropocens pris).

Poängen med den matematiska modellen är att se hur livskraftiga olika arter är. Om vi tar vargen som exempel så har de ett revir som styrs av ett alfapar. Deras avkommor kommer snart att börja röra på sig. Först genom att driva runt i utkanten av reviret för att möjligen sedan lämna reviret helt för att skapa ett helt nytt revir.

I inlägget Hångla inte med vargar visade jag hur reviren ligger in till varandra i Gävleborgs län. De röda markeringarna visar på familjerevir och de lila på revirmarkerande par. Att betänka är då att familjereviren består av ett alfapar med valpar i olika åldrar. Det innebär att vi talar om små grupper av vargar på stora ytor. Jag har tittat runt i olika publikationer och det är svårt för mig att se hur stora de olika grupperna är. Men, om jag förstår det är det endast ett par i till exempel Lomsjön, se nedan.

Just storleken på grupperna menar jag är värt att ha i åtanke när vi hör eller läser att ett revir har skapats. Det ser det ut som om det är väldigt mycket varg, men i grunden är det ett fåtal i varje revir.

På bilden nedan ser vi hur den största mängden varg är koncentrerade norr om Vänern och Vättern. Cirklar är familjegrupper, medan trekanterna är revirmarkerande par (Svensson et al.; 2023:13). Se inlägget Tjuvjägare, attityd och vargarna som inte finns i Dalarna för en längre betraktelse.

I den övre delen av bilden finns en röd linje och den markerar var renbetesområdet börjar eller slutar beroende om man bor i södra eller norra Sverige. För att kunna fortsätta diskutera metapopulation och komplexitet måste vi ha den linjen i åtanke.

Vargen i Sverige har en dålig genetisk variation. Svensson et al. skriver i ”Inventering av varg vintern 2022–2023” att ”[d]en skandinaviska vargpopulationen härstammar från sex invandrade vargar från den finsk-ryska populationen.” (2023:20). Enligt rapporten är den beräknade mängden vargar i Sverige 510 och dessa härstammar från de sex invandrade vargar sedan 1983.

Inaveln är alltså väldigt hög. För att den inte ska bli högre behövs det att nya vargar migrerar till Sverige. Det är här metapopulationen kommer in. För om vi ser till vargens förekomst i ett större geografiskt område, ser det ut som på bilden nedan, tagen ur artikeln ”Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population (Laikre et al., 2016).

Artikeln är från 2016 vilket gör att siffrorna inte är desamma som de ovan angivna. Som vi ser på bilden är vargen fördelad i olika områden, där det stora antalet är i Ryssland. Det är således dessa vargar som sedan börjar sprida sig och etablera sig i norra Tyskland och i Skandinavien. Som vi ser på bilden har de framför allt etablerat sig i Svealand i Sverige.

Författarna skriver att biologer och beslutsförfattare är överens om att en livskraftig vargstam är endast möjlig om vi ser den ur ett större geografiskt område där de kan röra sig fram och tillbaka för att undvika inaveln som har skett i Sverige.

Jag vill understryka att de menar att vargindivider inte bara ska lyckas ta sig ned till södra delarna av Sverige utan att bli skjutna eller dö av annan orsak, de ska också kunna ta sig norrut igen. Enligt författarna är denna rörelse fram och tillbaka över stora ytor för att ha en bred genpool som definierar metapopulationen i norra Europa.

För att komma fram till denna slutsats har de en komplicerad matematisk modell där de kan visa på de olika rörelserna (se nedan).

Jag skrev medvetet komplicerat för vad denna modell inte tar med i beräkningen är komplexiteten i vargfrågan. Nu är inte det deras syfte. De vill bidra med en aspekt för att förstå den större komplexiteten i frågan.

Så avslutningsvis försöker jag i detta och i andra inlägg försökt att belysa att vargen kan inte förstås endast utifrån ett perspektiv.

För att ta två exempel på vardera kant. Å ena sidan fick jag berättat för mig om en vän till familjen vars hund blev ihjälbiten av en varg. Personen är fortfarande traumatiserad av händelsen. Å andra sidan ur ett ekologiskt perspektiv, där vi tittar på metapopulationer, är inte det relevant. Bevarandebiologen Michael Soulé skriver till exempel att för bevarandet av arter kan vi inte se till de enskilda djurindividerna utan måste se till populationen (Soulé, 1985/2014). Och däremellan är det. Fortsättning följer.

Referenser:

Hilty, Jodi A., Lidicker, William Zander & Merenlender, Adina Maya (2019). Corridor ecology: the science and practice of linking landscapes for biodiversity conservation. 2:d edition. Washington, DC: Island Press

Laikre, L., Olsson, F., Jansson, E. et al. (2016). Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population. Heredity 117, 279–289. https://doi.org/10.1038/hdy.2016.44

Mech, L. David & Boitani, Luigi (2003). ”Wolf social ecology”. ur Mech, L. David & Boitani, Luigi (red.) (2003). Wolves: behavior, ecology, and conservation. Chicago: University of Chicago. Ss. 25–116.

Naturvårdsverket (2023). Referensvärde för varg i Sverige. Naturvårdsverket. Senast uppdaterad 231011 (hämtad 231125)

Soulé, M. E. (1985/2014). What is conservation biology?. ur Collected Papers of Michael E. Soulé. Washington DC: Island Press. Ss. 31–52.

Svensson, L., Wabakken, P., Maartmann, E., Nordli, K., Flagstad, Ø., Danielsson, A., Hensel, H., Pöchhacker, K. & Åkesson, M. 2023. Inventering av varg vintern 2022–2023. Bestandsovervåking av ulv vinteren 2022-2023. Bestandsstatus for store rovdyr i Skandinavia. Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien 1-2023. SLU Viltskadecenter: Grimsö

Viklund, Simon; Nordin, Hans. (2022). Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2022. Länsstyrelsen Gävleborg, Rapport 2022:4.