Kollegan berättade en måndag morgon om all svamp hon hade hittat under helgen. Hon hade varit ute i några timmar och kom hem med kilon. Till skillnad från de flesta andra berättade hon generöst var hon hade hittat den, norr om Brösarp. Vi gav oss av nästa helg och nog hittade vi en hel del.
Jag har aldrig lärt mig hur en riktig svampskog ser ut. Vad jag menar är väl snarare en riktig kantarellskog, för svamp finns det överallt. Om jag tänker efter lite är det ofta blandat mellan gran, tall, björk. Det är ganska ljusa skogar, gräs och det är lätt att gå där.
Skälet till att jag kom att tänka på detta var några artiklar som jag har läst det senaste. De diskuterar och ifrågasätter inriktningen på det ovanliga när vi pratar biologisk mångfald och framför allt bevarandebiologi. I artikeln ”High focus on threatened species and habitats may undermine biodiversity conservation: Evidence from the northern Baltic Sea” (Virtanen & Moilanen, 2023). De skriver att bevarandebiologin koncentrerar sig på de hotade arterna, men det är de vanliga arterna som upprätthåller ekosystemen som möjliggör att de ovanliga och ofta hotade arterna kan existera. De frågar sig om inte fokus är fel?
Begreppet de nämner är fountation speices, grundarter (min översättning). Begreppet kommer egentligen från marinbiologin och jag börjar där för att det ska bli tydligt vad som menas. Grundararter är de som strukturerar upp och medger att arter kan härbärgera en miljö. Ett korallrev är det bästa exemplet. Just genom detta symbiotiska förhållande mellan polyper knutna till ett kalkskelett skapas en livsmiljö för otaliga andra arter.
Grundarterna pekar således på livsmiljön och menar att det finns vissa arter som dominerar och det är de som skapar strukturen för de andra arterna (Ellison, 2019). Nedan bild visar detta genom exemplet en samling träd som skapar en struktur för olika arter, illustrerade av ett nätverk av noder. Försvinner träden, minskar också antalet arter som förmår leva i miljön.
Det här återknyter till mycket som jag har skrivit om tidigare, som ekosystem och näringsvävar, nischer och funktioner, se t.ex. Rewilding: kärnor, rovdjur och korridorer. Vad begreppet gör är att det bygger upp en möjlighet att se hur det hela hänger ihop.
Låt oss ta den där kantarellskogen som jag inledde med. I den kommer det att finnas en hel del arter, varav några kommer att vara dominanta. Ellison beskriver det som en L:form här i ett exempel från Nordamerika där trädet hemlock (tsuga canadensis) dominerar.
I skogen som vi gick i var det olika partier, men låt oss säga att den dominerande arten var gran. Som ni märker här är jag osäker. Hela tiden när jag läser på och är ute i naturen växer min bild av hur saker och ting är strukturerade. Men jag är däremot okunnigare om vilka arter som strukturen består av. Till det ska också nämnas att det finns en topografi som också påverkar. I kantarellskogen var landskapet kuperat.
I mina texter har jag koncentrerat mig på näringsväven och framför allt relationen mellan rov- och bytesdjur. Men om vi tittar i figuren nedan så ser vi att grundararterna är det som strukturerar detta genom den livsmiljö där arterna lever. Likaså ska vi förstå att eftersom det är ett system så påverkar alla delarna helheten.
Några frågor uppstår här. Den första handlar om trakthyggesbruket och varför det är viktigt att det också finns delar i den lokala geografin som inte förstörs.
Grundararterna skapar en livsmiljö över en lång tid genom att de etablerar förhållanden som kan leva i. Om den livsmiljön huggs ned inom en relativt kort tid och dessutom markbereds måste den återigen byggas upp. Det skapar således ingen stabilitet. Tanken med trakthyggesbruket är att skapa de bästa förhållandena för framför allt en dominant art som till exempel gran eller tall, men inte för andra arter. De andra arterna etablerar sig ändå.
På bilden ovan ser vi koncentrationen av gran, vilket helt dominerar den geografiska ytan. Vi ser även andra arter, men i mycket mindre antal. I det här området finns det dock andra ytor som inte brukas på det sättet, se Vägen mellan Rebbetuaröd och Agusa för exempel. Här finns det också mycket vilt och varg.
Nyheten om att älgen är på väg att återvända till östra delarna av Tyskland spred sig för några år sedan. Tyska naturskyddsföreningen NABU skriver i inlägget Achtung Gegenverkehr: Der Elch kehrt nach Deutschland (se upp i trafiken, älgen vänder mot Tyskland) att landskapet i Brandenburg med sina myrar och strandängar är perfekt för älgen. Det kopplar samman med den andra frågan som jag tänkte på.
Som jag tidigare nämnt finns det anledning att se på växtätarna och hur de rör sig i landskapet snarare än rovdjuren, se Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan land och stad. Om vi bortser från människan är det i grunden växtätarnas som påverkar landskapet. De är så många fler än rovdjuren och de lever på växtligheten.
Tankarna kommer ur en diskussion från artikeln Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization (Bluhm et al., 2023) som handlar om älgen och visentens möjligheter att sprida sig i Europa.
NABU pekar på myrar och strandängar, men det finns även en annan aspekt som medger möjligheter och det är förflyttningen av människor som sker i Centraleuropa. På kartan nedan ser vi vilka områden som passar för visenten och älgen och folkmängden som bor inom de olika områdena. De gröna områdena är glesbefolkade. Stora glesbefolkade områden gör att djuren kan leva relativt ostört.
Artikelns titel pekar på det som hindrar viltet från att sprida sig och det är just korridorer genom landskapet. Motorvägar är en del, apropå varningen ovan, men också naturliga hinder som floden Oder finns också.
Visenten finns nu främst i skogarna, men de är egentligen bättre anpassade för de öppnare ytorna (Bluhm et al. 2023). Vad de också gör är att de genom sitt betande öppnar upp för andra arter än de dominerande. För vad just grundarterna gör är att de dominerar och då finns det arter som genom sitt beteende som till exempel att de betar eller tar bark från träden medger möjligheter för andra arter att etablera sig (Ellison, 2019).
Det här inlägget har blivit en slags summering av året. Jag har nämnt skogen och trakthyggesbruk, den historiska processen som folkförflyttningarna i Sverige och Europa. Däremot har jag inte nämnt något om trädgården och det får vänta. Inlägget är redan för långt.
Så nu vid årets slut och en slags avslutning av ett år att skrivande om rewilding kan jag därför inte undvika att nämna vargen.
För vad jag har beskrivit ovan är de tre grundbultar i rewilding, kärnor, rovdjur och korridorer. Det finns livsmiljöer som fungerar som kärnor, där grundarter skapar livsmöjligheter för en mängd olika arter. Däremellan bör det finnas korridorer vilket möjliggör en spridning och rörlighet av arterna för att sprida gener. Rovdjuren skapar en dynamik genom att de dels tar de svagare, men också får viltet att röra på sig.
Vargen är symbolen för den förändring som sker i Europa. Den etablerar sig i allt större delar av Europa och var den än kommer väcker den debatt genom sin närvaro. Att Loke, trickstern i nordisk mytologi, är förknippad med ulven är då inte särskilt märkligt. Han var expert på att skapa osämja mellan asarna.
Att jag skriver ulven och inte vargen har att göra med vargens etablerande i Danmark och den kommer från samma regioner som älgen och visenten, från Polen (Sunde, Olsen, Elmeros, 2023). Djuren knyter ihop Europa och visar på att gränserna är politiska beslut och inte geografiska. Vi ser hur Europa blir en vildare plats, där viltet vill ha sin plats, bör få det och tar den.
För mig är det ett tecken på ett enat Europa med mindre gränser och hinder. Jag tror på ett vildare Sverige och ett vildare Europa.
Referenser:
Bluhm, Hendrik et al. (2023). Widespread habitat for Europe’s largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization. Diversity & distribution. Vol. 29:423–437. DOI: 10.1111/ddi.13671
Ellison, Aaron M. (2019). Foundation Species, Non-trophic Interactions, and the Value of Being Common, iScience. Vol 13: 254-268, https://doi.org/10.1016/j.isci.2019.02.020.
Netz, Harmuth (u.å.). Achtung Gegenverkehr: Der Elch kehrt nach Deutschland. NABU. (Hämtat 231222).
Sunde, Peter; Olsen, Kent; Elmeros, Morten (2023). Vurdering af nuværende og fremtidig bestandsstatus for ulv i Danmark. Miljøstyrelsen. Århus Universitet.
Virtanen, E.A. & Moilanen, A. (2023). High focus on threatened species and habitats may undermine biodiversity conservation: Evidence from the northern Baltic Sea. Diversity & Distribution, Vol. 29: 979-985. https://doi.org/10.1111/ddi.13710
