Först lägger jag inte märke till koltrasten. Sedan ser jag den ta små sumakbär. Jag förundras över hur modig den är. Den har inte utvecklats att äta just dessa bär. Möjligen är det likheten med rönnen? Jag vet inte, på vilka grunder som koltrastar fattar sina beslut. Men det visar på hur anpasslig den är, vilket gör den till en överlevare. Den finns över hela landet, men endast i södra delen under vintern. På somrarna sitter de på taknockarna och bevakar sina revir. Deras sång ljuder.
Jag tänkte aldrig på dem förrän jag flyttade till Skåne och främst var det Kerstin Ekmans bok Gubbas Hage (2018) som fick mig att lägga märke till dem. Hon beskriver hur hon saknade dem under åren hon bodde i Jämtland.
Jag kom att tänka på koltrasten som finns över hela Europa när jag läste om hur arter är utspridda, att vissa är många och vissa är ovanliga. Det började i en ledarartikeln ”Någon massutrotning av arter förekommer inte Sverige” (Simonsson, 2024) i ATL, som jag läste precis innan jag skulle somna. Det är ingen bra idé och jag somnade irriterad.
Ledarartikeln ville dra blickarna till rapport Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (2023) biologerna Mats Hannerz och Per Simonsson har skrivit för Skogsindustrierna. Det är intressant läsning, märkte jag idag på morgonen. Den går igenom svensk skogshistoria och tar upp olika delar om till exempel biotopskydd och annat som påverkar dagens skogsbruk.
Vad Simonsson påpekar i ledarartikeln är att rödlistandet är ett bra verktyg i miljödebatten, men den är också problematisk. Han skriver:
Tyvärr är det väldigt många som missförstår vad det innebär att en art är rödlistad. I den allmänna debatten beskrivs det ofta som att rödlistade arter är arter som håller på att dö ut från landet. Men detta är helt fel.
Någon massutrotning av arter förekommer inte Sverige” (Simonsson, 2024)
Varken i ledarartikeln eller rapporten förekommer dock en djupare diskussion av vad ”rödlistad” och andra beteckningar betyder. Detta ämnar jag göra nu och det kommer att bli en smula tekniskt och nivån ligger i gränslandet för min kunskap, så läs kritiskt.
Den stora upptäckaren Alexander von Humboldt upptäckte att ju närmre ekvatorn han kom desto mer ökade mängden arter. Det andra han kom fram till är att storleken på en areal har betydelse för hur många arter som finns på den. Hur detta hör ihop kom man inte fram till förrän senare, då botanisten Hewett Cottrell kom fram till att det finns ett mönster i relationen mellan ytan och mängden arter. Än bemärkansvärt är att en liten ytan kan innehålla väldigt många arter, men efter ett tag kommer mängden att plana ut.
Detta mönster har man återkommande upptäckt över hela världen. Det andra är att antalet arter är beroende av levnadsförhållandena och vilka möjligheter det finns att överleva. En biotop som är relativt stabil över miljontals år kommer att få alltmer nischade arter. I en föränderlig miljö, måste arterna, som koltrasten, kunna anpassa sig till förändringarna för att överleva. Det betyder att om en yta som har varit relativt oförändrad, plötsligt eller under relativt kort tid, börjar förändras kommer vissa arter att ha svårt att överleva.
Även om arter utrotas är de flesta förunderligt tåliga. De rörliga kan förflytta sig till liknande habitat, medan andra minskar i fåtal tills de når en gräns då deras habitat inte längre ger dem de överlevnadsbetingelser som de kräver.
I Discordant harmonies (1990) beskriver biologen Daniel B. Botkin trumpetartranorna i USA vars habitat kraftigt har minskat genom utdikningar, jakttryck, samt att de stördes av människor. Det innebar att endast 100 individer fanns kvar och dessa levde i ett ytterst begränsat område. Botkin undersökte deras livsmöjligheter och kom fram till att om inget radikalt skedde så skulle de överleva, om än i ett ytterst litet antal.
Trumpetartranorna begränsades till en liten geografisk yta. Andra arter som den vita och den svarta storken övergav Sverige. Den vita storken är tillbaka och den svarta gör trevande försök att etablera sig igen, se inlägg Den andre varje månad 2/3 och att bereda väg. Det här berättar om vikten av en metapopulation, se Vargen och vad är en metapopulation. Metapopulation betyder att svarta storkar finns i ett större geografiskt område och om tömda habitat finns kvar, finns också chansen att de återvänder. Det finns tecken på att det gör det och arbete sker med att aktivt påverka detta (Thulin, Sörhammar & Bohling. 2022). Se också Natursidans artikel Lovande förutsättningar för svarta storkens återkomst (Hansson, 2022).
Även om arter är tåliga och så länge som de finns minst en hona och en hane finns det möjlighet till reproduktion. Det är här dock som vi bör införa ett nytt begrepp och det är stokastik, eller slumpmässiga faktorer som kan påverka en art.
I Conservation science: balancing the needs of people and nature (Kareiva & Marvier, 2011) tar författarna upp två begrepp, stokastisk demografi och stokastisk miljö. Författarna utgår från svartfotad iller för att beskriva hur populationen påverkas av slumpmässiga faktorer. I exemplet är det 13 individer, men endast 3 av dem är honor. I genomsnitt har en hona 70% överlevnadschans på ett år. Det betyder att risken är stor att endast två honor överlever (3 x 0,7=2,1). De får 1 till fem avkommor, vilket betyder att de har stor chans att återhämta sig, då de ökar exponentiellt. Så om 2 honor får 5 avkommor är de 10 nästa år. Är det då endast 3 honor som föds, varav 2 överlever är det fyra honor. Och om alla får fem avkommor så det 20 avkommor, och så vidare. Alla dessa individer kommer att vara väldigt nära besläktade, vilket innebär att om ett virus kommer så riskerar det att slå ut hela populationen.
Lägg dock till detta att de är beroende av en viss typ av miljö, vilket är präriehundars övergivna gångar. Det finns ett begränsat antal av dem, vilket innebär att vissa måste börja röra på sig när det blir fullt. Det i sin tur förutsätter att det finns en övergiven präriehundkoloni inom rimligt avstånd.
Det är delar som detta som de olika listorna tar hänsyn till. De vill säga vilka möjligheter på lång sikt har de att överleva? Hur tåliga är det för miljöförändringar, som att skogsdungen brinner ned eller att ett kalhygge skapas? Finns det möjligheter att förflytta sig?
I diskussionen om de olika listorna bör man ha i åtanke inte bara reproduktionen och stokastiska förändringar i åtanke utan framför allt vilka livsbetingelserna som finns och den mänskliga påverkan. Så om många svenska arter är beroende av ädellövskog och den görs om till jordbruksmark kommer dessa arter att påverkas. Simonsson skriver i ledarartikeln:
Det finns knappt omkring 1400 rödlistade skogsarter som man bedömer påverkas starkt negativt av avverkning. Av dessa är det 750 arter som finns i ädellövskog. Flertalet av dessa är rödlistade bara för att ädellövskogar är ovanliga i Sverige och eftersom dessa har avverkats och omvandlades till jordbruksmark under de senaste 2000 åren.
Någon massutrotning av arter förekommer inte Sverige” (Simonsson, 2024).
Listorna berättar således vilka överlevnadschanser som en viss art har. Om en viss art minskar drastiskt pekar det således på förändringar som har skett i deras livsbetingelser. Det motsatta gäller givetvis också.
I rapporten Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (2023) tar Hannerz och Simonsson upp förändringen av älgpopulationen där en indikation på att arten minskar är att skogarna blir mörkare, vilket minskar bärriset, som blåbär och lingon. Om älgen rödlistas betyder inte det att den är utrotningshotad, däremot tyder minskningen på att några faktorer har gjort att man bör vara vaksam på vad som sker i deras habitat.
I ledarartikeln skriver Simonsson att, enligt Artdatabanken*, har nio arter försvunnit från Sverige sedan 1850 och att skogsbruket har varit en bidragande orsak. En han nämner är den svarta storken, men som vi sett ovan betyder inte det att den har utrotats utan att den fram tills nu inte har sett Sverige som en levnadsduglig plats. Däremot undersöker den om förändringarna numera finns där (se Thulin, Sörhammar & Bohlins arbete, 2022 ).
Artdatabanken har analyserat senaste rödlistan vad gäller barrskogsarter som försvunnit eller hotas av dagens skogsbruk. Deras bedömning är att man med viss säkerhet kan hävda att skogsbruket legat bakom eller varit bidragande orsak till att nio arter försvunnit från landet sedan 1850. Tre av dessa arter försvann före 1950,till exempel svart stork, medan sex arter har försvunnit efter 1950. För tre av dessa bedömer man att färre bränder varit en viktig orsak till att de försvunnit.
Någon massutrotning av arter förekommer inte Sverige” (Simonsson, 2024).
Avslutningsvis vill jag påpekar hur komplext det hela är. Jag blir ständigt förundrad hur vidunderligt svåröverblickbart ekologi är. Men det som framför allt slår mig är hur vi tenderar att hamna i teknikaliteter. Det finns något i vår föreställningsvärld som gör att vi ser världen på ett väldigt begränsat sätt. Det är därför som jag alltmer försöker att tala om värden. Men dessa värden kan man endast fånga om man befinner sig ute i naturen. Därför vill jag avsluta med att berätta om min promenad med Maggie i onsdags.
Det snöade ymnigt. Vi gick längs med Tommarpsån. Vi kom förbi en kurva och där såg vi en räv. Den slank in i buskaget. Maggie blev upphetsad och drog i kopplet. Hon följde spåren, visserligen i fel riktning. Där såg jag också hur vildsvinen hade rört sig mellan buskagen. Det var tyst. Jag stannade upp.
Det var så förbannat fint att få befinna sig där bland räv, vildsvin, koltrastar och det som jag inte då såg, men som jag visste var där. Det värdet kan inte listor fånga. Det måste man uppleva.
*Tack till en noggrann läsare. Tidigare skrev jag att Simonsson menade att skogsbruket hade bidragit till de nio arternas försvinnande, men det är enligt Artdatabanken som det nu står.
Referenser:
Botkin, Daniel B. (1990). Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century. New York: Oxford Univ. Press
Ekman, Kerstin (2018). Gubbas Hage. Stockholm: Albert Bonniers Förlag
Hannerz, Mats & Simonsson, Per (2023). Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Rapport). Skogsindustrierna.
Hansson, Erik (2022). Lovande förutsättningar för svarta storkens återkomst. Natursidan. Publicerad 220220 (hämtad 240120)
Kareiva, Peter M. & Marvier, Michelle (2011). Conservation science: balancing the needs of people and nature . Greenwood Village, Colo.: Roberts and Co.
Rosenzweig, Michael L. (2003). Win-win ecology: how the earth’s species can survive in the midst of human enterprise. New York: Oxford University Press
Simonsson, Per (2024). Någon massutrotning av arter förekommer inte Sverige”. ATL. Publicerat 240119 (hämtat 240120)
Thulin, C-G.; Sörhammar, M.; Bohlin, J. (2022).”Revansch för svart stork?”, Vår fågelvärld. 2022:2.
