Han stod och tittade upp mot åbackarna där de röjer bland bokträden. Han såg Maggie och lockade på henne. Även han hade en bordercollie, berättade han då han slog följe med mig. Han hade bott länge utomlands. Nu planerade han ett meditationscenter.
Så du ska bli guru, skrattade jag.
Man har länge kallat mig både guru och schaman, log han.
Jag skulle svänga av och han valde att följa mig ett tag till. Vi kom in på bågskytte. I USA hade han jagat med båge.
I Sverige vill de inte tillåta det, sade jag vilket han tyckte att det var löjligt.
En bra träff dödar direkt, sade han. Men nu blir det mest öring, fortsatte han och beklagade sig att någon hade frågat honom om han hade skaffat fiskekort. Nej, det var han emot. Var och en ska få jaga och fiska för sina behov.
Jo, svarade jag, men jag tror inte att alla tänker så och vi är en sju miljarder på jorden.
Det är mänskligt att fela, sade han.
När sju miljarder felar så händer det mycket dåligt, kontrade jag.
Han såg på mig.
En schaman från Peru sade till mig, sade han, att ibland väljer jorden att skaka lite på sig. Som en hund som vill bli av med lopporna. Krig och svält är normalt.
Jo, det förstås, svarade jag. Det finns ett ord på sanskrit som lyder aśocyānanvaśocastvaṃ och som betyder att sörja det som inte bör sörjas. Det är från Bhagavad Gita.
Jag känner mycket för det buddhistiska och hinduistiska, svarade han. De är likgiltiga för världen, men för det betyder det inte att de inte bryr sig. Jag liksom dem är heligt likgiltig.
Vi hade gått över Tommarpsån väster om Simrishamn och jag sade att jag skulle gå längs med ån och se vad översvämningarna hade lämnat efter sig.
Jag funderade på vad han hade sagt om ”helig likgiltighet” och vad som sker om väldigt många felar under väldigt lång tid.
Å ena sidan hade han rätt i att det är mänskligt att fela och det gör vi alla hela tiden. Inte heller kan en människa belastas för sin synd. Ordet synd är en översättning av grekiskans hamartia (ἁμαρτία) och betyder i grunden att inte träffa målet. Vi syndar konstant. När det kommer till klimatet lider vi dessutom av en arvsynd som Jesus död på korset inte har kunnat upphäva. För att häva den arvsynden räcker inte böner eller att vara likgiltiga för förändringarna.
Det handlar om att se till de förklaringar som den vetenskapliga metoden framtar. Det innebär att man testar, experimenterar och mäter. Den är inte knuten till metafysiska idéer utan är i grunden en metod för att se till hur ett fysikaliskt universum fungerar. De fysiska naturlagarna är likgiltiga för oss och de är verkliga. Som att när jorden blir varmare så stiger vattenångan och när den når kallare höjder så faller den, antingen i form av regn eller snö.
På SMHI:s hemsida Klimatanpassning kan vi läsa att i framtiden kommer nederbörden att öka:
Ett varmare klimat innebär att avdunstningen ökar och att mängden vattenånga (den absoluta fuktigheten) ökar i atmosfären vilket i sin tur ytterligare förstärker växthuseffekten. När mängden vattenånga i atmosfären är större kan också nederbörden bli intensivare.
Luftfuktighet i framtida klimat
Den nederbörd som faller måste ta vägen någonstans. I ett landskap som är anpassat efter hög nederbörd går det mildra effekterna för dem som bor där. Eftersom mycket tyder på att nederbörden kommer att öka betyder det att landskapet måste förändras för att kunna ta hand om det överflöd av vatten som inte marken klarar av att ta upp.
Det är om detta som nedan bilderna från dagens promenad handlar om.
Vart ska vattnet ta vägen?
Vi befinner oss i en tid där vår kunskap har gjort att vi inte längre säger ”ske Guds vilja” utan försöker att verka i naturen så att antingen markägaren eller samhället i stort kan tjäna på detta. Förr bad vi till gudarna om att skydda sådden, då framtiden var oviss. Förvisso är framtiden inte viss, men den är beräknelig. Det betyder att vi kan anpassa oss till en framtid med klimatförändringar genom att förändra hur vi formar landskapet.
En stor del av detta åläggs markägarna, vilket mycket styrs av deras egna möjligheter till att överleva på sina inkomster. Likväl talar vi om en arvsynd, där tidigare människor ovetande har förändrat landskapet till att ge mer, men också till att bli skörare. Kanske kan lantbrukaren se den del av åkern som förstörs vissa år av nedfallet, medan den delen kan utnyttjas torrare år, som en del av en investering?
Jag kan i stort sett ingenting om lantbruk. Det jag hör är att det sker stora förändringar. Likaså minns jag också ett samtal med en biolog som arbetade nära skånska lantbrukare som höll på att ställa om till ett ekologiskt lantbruk. Han berättade att det är en ny och yngre generation, som framför allt håller på att göra det. Men, sade han då, åren av torka hade gjort att de hade förlorat för mycket pengar på förändringarna att det inte var möjligt för många att fortsätta att förändra hur de bedrev jordbruk.
Omställningen är kostsam och det blir inte billigare. Men ju tidigare vi börjar, desto mindre drastiska steg måste vi göra direkt. Jag skriver ”vi” för att det handlar inte bara om markägare och lantbrukare utan också om föreställningar som bör förändras.
Den första förändringen skulle kunna vara att undersöka naturen omkring oss. Jag tror att fler behöver stanna upp och se sig omkring istället för att göra powerwalks eller lyssna på en podd när de är ute och går. Jag tror på flanerandet, att se sig omkring och ställa frågor om vad det är man ser i sin omgivning. Man kan göra sig föreställningar om hur åar klarar av översvämningar och varför det är uppbökat längs med stigen. Det finns mycket att upptäcka för den uppmärksamme, plus att det är spännande och man kan bli blöt också.
Referenser:
”Luftfuktighet”. Klimatanpassning.se. Uppdaterad 231027 (hämtad 240220).
