I senaste numret av Vår fågelvärld läser jag om strandsängsvadarna som har allt större problem att överleva, se ”Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?” (Aronsson, 2024). Vadare är fåglar som rödspov och brushane och som är beroende av ängar där delar är vattentäckta. Det är dessa fåglar jag åker för att titta på utanför Sjöbo vid Kävlingeåns början. Det område som var täckt av vatten senast jag var där.
Artikeln är ett referat från ett seminarium om strandängsvadare som Göteborgs ornitologiska förening höll i november. Följ länken om du är intresserad av att se de olika föredragen.
Titeln ”Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?” är intressant eftersom den visar dels på människans påverkan på naturen, dels våra föreställningar om naturen. Titeln visar tydligt att det är våra föreställningar som formar hur naturen omkring oss, samt pekar på att vi agerar utifrån de föreställningar som vi har. Om vi tar exemplet från bilden ovan hade ängarna kunnat användas till djurhållning och till odling, men i stället låter ägaren delar av sin åker täckas av vatten för att vadarfåglar ska få en biotop så de överlever.
Det andra är predatorkontroll. Vad författaren syftar på är rödräven som äter äggen och fågelungarna. Det betyder att man hade kunnat skjuta av en del av rävarna (predatorkontrollen) för att fler ägg skulle lämnas. Ett annat förslag, som inte nämns, är att varg (alfapredator) i områdena hade kunnat hålla rödrävens (mesopredator) antal nere, vilket kanske hade påverkat vadarnas existens.
Jag återkommer ständigt på den här bloggen till hur våra föreställningar påverkar oss.
I inlägget Förundran inifrån en älgmage beskriver jag olika föreställningar som påverkar hur vi ser på naturen. Detta har jag nu tänkt att fördjupa med ytterligare några perspektiv utifrån Gerald Martens bok Human ecology (2001) som jag läser med stort intresse.
Marten skriver att det är viktigt att förstå att vi styrs av föreställningar eftersom det kommer att forma hur vi tolkar den information som vi får till oss när vi studerar något.
Så till exempel när jag var ute och gick med Maggie fick jag syn på färgförändringen i slänten. Det väckte min nyfikenhet. Jag ser dåligt på håll så jag var tvungen att gå närmare. Jag såg tickorna (som jag inte vet namnet på), som växte på stubben och tänkte att detta blir en perfekt bild för min blogg. Dessutom fascinerades jag av detta möte mellan liv och död.
Så intrycken i omgivningen tolkas av våra föreställningar som är formade av vår kultur (Marten skriver sociala system) och dessa intryck formar våra beslut vilket påverkar ekosystemet. I exemplet med strandängsvadarna leder våra föreställningar till funderingar om hur man kan agera utifrån rävens äggplundring.
Perceptions shape the interpretation of information when it enters a social system from an ecosystem, and perceptions shape the decision-making processes that leads to actions affecting the ecosystem.
Marten, 2001:121
I älgmageinlägget nämner jag Daniel B. Botkins tre olika metaforer för hur vi ser på naturen och hur det påverkar oss. Han nämner en gudomlig ordning, en maskin eller en dator (1990). Martens perspektiv är systemteoretiskt vilket bygger på att han ser naturen som en mängd olika återkopplingar som skapar ett mer eller mindre stabilt system över tid.
Han sätter upp fem olika perspektiv. Först är två övergripande föreställningar: allt är sammankopplat, välmenande/förstörande (benign/perverse), kort för okej/inte okej (2001:122f). Att en systemteoretiker menar att allt är sammankopplat är inte särskilt märkligt. Vad han menar är att handlingar får konsekvenser och en humanekolog försöker att se till vilka handlingar som får vilka konsekvenser och hur det i sin tur påverkar systemet.
Om vi fortsätter med strandängsvadarna, så ser forskarna att de generellt minskar. Frågan är vad det beror på. Finns det tillräckligt med livsmiljöer? Det finns det, men ändå minskar de. Något påverkar deras förökningsmöjligheter. Är det närvaron av rävar eller är det en kombination av fler gäss, som nämns i artikeln? Gässen betar nämligen strandängarna vilket leder till att gräset blir kortare, vilket i sin tur leder till att äggen blir synligare, som gör att räven hittar äggen lättare.
Så om vi tänker oss ett system. Det pendlar mellan två punkter, vilka skapar ett stabilt tillstånd. Överst i figuren nedan ser vi det som en boll i mitten som rör sig inom ett tillstånd som är okej. Det innebär att det finns olika delar som påverkar bollen och förändringar sker. Detta ska ses över tidsperioder.
Så ta exemplet mellan ett lodjur (rovdjur) och ett rådjur (byte). I ett område finns det en mängd rådjur. Det finns inget lodjur så de förökar sig så länge som det finns tillräckligt med mat. Så kommer lodjuret och börjar döda rådjur. Då det finns rikligt med rådjur kommer fler lodjur och de förökar sig. Eftersom det finns många rådjur blir det många lodjursungar som överlever och rådjuren i området börjar minska. Så länge som det finns tillräcklig mängd av föda för båda kommer det att uppstå ett relativt stabilt system över tid. När det blir för många lodjur dör för många rådjur vilket leder till att det blir mindre mat, vilket leder till att färre lodjur överlever. Det i sin tur leder till att rådjuren igen ökar och så pendlar det över tid. Bollen rör sig inom vågdalen.
Man kan se det som fyra steg, tillväxt av lodjur som leder till en balans mellan rådjur och lodjur, så störs systemet och det måste omorganiseras. Ett stabilt system förstörs inte utan genomgår den här cykeln.
An effective society has the ability to function during all four stages (growth => equilibrium => dissolution => reorganisation =>growth) of the complex system cycle. An effective society is not only able to function well in the present state, it is also ready to deal with very different conditions that will come with the next stage.
Marten, 2001:58
Men så sker det något som till exempel att skogen där lodjuren och rådjuren lever huggs ned. Då slungas kulan ur vågdalen och systemet förstörs. Ett nytt system börjas byggas upp.
Frågan är då hur vi ser på naturen? För det handlar inte bara om allt är sammankopplat och välmenande/förstörande. Marten nämner tre underperspektiv: skört (fragile), tåligt (durable) och nyckfullt (capricious). Är naturen skör, tålig eller nyckfull?
Vissa tenderar att se den som skör. Så det behövs få förändringar för att systemet ska förstöras, se nedan den andra figuren ovanifrån. Om jag får gissa så är de Aronsson beskriver i artikeln oroliga för att det är ett skört systemet som strandängsvadarna lever i.
De som ser systemet som tåligt menar att många förändringar kan ske utan att systemet förstörs. Mellan de som ser systemet som skört och de som ser det som tåligt kan det lätt uppstå konflikter.
De som ser systemet som nyckfullt har inte analyserat systemet utifrån påverkansfaktorer utan menar att det är upp till vädrets makter, någon gud eller andar. Det finns inget som styr var kulan befinner sig utan den far runt som en flipperkula utan möjlighet till förståelse.
Förståelsen för hur systemet fungerar utökas med kunskap. Men eftersom kunskapen inte kan vara total finns det hela tiden saker som påverkar utanför vår vetskap. Vår föreställning består således av inte bara kunskap utan också av olika idéer som kommer från allsköns håll.
Om vi börjar i artikeln som jag inledde med så beskriver Aronsson olika hypoteser kring varför vadarna minskar; de vet inte. Till exempel påpekar Kjell Wallin att vadarmiljöerna är skapade av oss människor, vilket således kan betyda att vadarna har anpassas till, i samklang (coadaption till skillnad från coevolution, Marten, 2001) med hur det svenska jordbruket bedrevs förr i tiden, som hur lantbrukarna lät sina kor beta.
Återigen handlar det om vilka mänskliga föreställningar som har format vår natur och vilka förändringar som ett nytt sätt att tänka påverkar systemet som helhet.
Marten skriver att eftersom vår kunskap och förmåga om hur vi kan utnyttja vår miljö för vår överlevnad och välfärd har vuxit, samt att vi påverkar så mycket av vårt ekosystem har vi nått ett stadium där vi inte vet hur tåligt systemet är. Förr kunde människor utnyttja en geografisk yta och om det var ohållbart, kunde man lämna platsen för att söka nya områden. Nu befinner vi oss inte där längre utan vi påverkar hela naturen och vi vet inte när vi påverkar för mycket så att för stora delar förstörs.
How do we know what intensity of use is best? How can we know if we are overexploiting ecosystem services? Our social system has not developed effective means of answering this question because overexploitation was not a major problem in the past, when the human population was smaller and people did not place heavy demands on ecosystems.
Marten, 2001:118
Så för att avsluta och sammanfatta inlägget så är det våra föreställningar som styr hur vi agerar i naturen. Det får konsekvenser och vars effekter ingår i ett och påverkar ett större system.
Vissa av oss styrs av en tanke att systemet är skört, medan andra understryker dess tålighet. Hur tåligt eller skört det är vet vi inte och jag är inte sugen på att få reda på det heller. Därför menar jag att vi måste börja se mer till våra föreställningar och hur de påverkar vårt beteende. För att göra det bör skrämselpropagandan upphöra, vilket delar av miljörörelsen har metodiskt arbetat med, se Love your monsters (Shellenberger & Nordhaus, 2011). Vi kan inte heller se till urbefolkningar som lever utifrån helt andra världsåskådningar. Jag tror inte heller på att överge ansvaret till ske det som sker, som den svenske schamanen jag träffade verkade tycka, se ”Helig likgiltighet”.
Vi befinner oss i en historisk tid då inte bara var teknologi och kunskap gör att hela systemet påverkas, men vi är inte tillräckligt kunniga för att kunna överse vad handlingarna gör med det totala systemet. Vi lever i tidseran antropocen och utifrån de förutsättningar och villkor som det innebär. Teknologin är enorm och är både välsignelse och ett potentiellt Frankensteins monster som Bruno Latour skriver i artikeln ”Love your monsters: Why we must care for our technologies as we do our children” (2011). Varsamhet torde vara ledordet för våra framtida handlingar.
Referenser:
Aronsson, Niklas (2024). Kan ökad predatorkontroll ge oss vadarna tillbaka?. Vår fågelvärld. Nr. 1, ss. 10f.
Botkin, Daniel B. (1990). Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century. New York: Oxford Univ. Press
Latour, Bruno (2012). ”Love your monsters: Why we must care for our technologies as we do our children”. Breakthrough Journal, nr. 2 (Hämtat 240302)
Marten, Gerald G. (2001). Human ecology: basic concepts for sustainable development. London: Earthscan Publications
Shellenberger, Michael; Nordhaus, Ted. (2011). Love Your Monsters: Postenvironmentalism and the Anthropocene. Breakthrough Institute.
