Hundratals vargar dödas i Sverige. Många tycker det är bra.

Mannen hade suttit inne i tre månader för misshandel av sina barn. Nu stod huset tomt och familjen hade givit sig av. Grannen jag pratade med berättade att när misshandlaren hade kommit ut hade han blivit av med sitt jobb. Själv hade han slutat att umgås med honom. Jag kan inte visa för min son att det är okej att slå sina barn.

Några dagar senare berättade jag för en kollega om händelsen. Hon sa: Tre månader är alldeles för lite. Det är oförlåtligt. Han skulle allt sitta inne längre.

Brott bedöms utifrån brottsbalken och utifrån människors moral och det är inte alltid som de överensstämmer. Exemplet med mannen visar också att många anser att man inte kan sona vissa brott. Även om man i lagens mening har avtjänat sitt straff så bedöms man fortfarande utifrån brottet man än gång begick.

Andra brott ses inte som brott i allas ögon utan tvärtom som rättmätigt handlande.

Jag funderade över detta när jag läste om tjuvjakten på rovdjur i Sverige och i Finland under förmiddagen. Det handlar framför allt om vargen. Detta ämne har jag behandlat tidigare, se till exempel följande inlägg tjuvjakt. Här tänkte jag först tala om det allmänt för att sedan visa på den påverkan som det har haft på den svenska vargstammen.

Att tjuvjaga varg görs inte för inkomstens skull utan det är andra motiv som träder fram. Ekologen Mari Pohja-Mykrä (2016) menar att det snarare ska ses som en motståndshandling mot överheten, vilket Erica von Essen et al. (2014) håller med om. Eftersom det ses av tjuvjägarna som en motståndshandling förekommer det sällan känslor av skam och dessutom är det ofta sanktionerat eller upplevs som sanktionerat av det lokala samhället (Pohja-Mykrä, 2016).

I Finland är åtta av tio jägare som åker dit för att ha dödat varg, trots det vill inte jägarföreningarna se det som att det är ett problem inom jägarkåren. (Pohja-Mykrä, 2016). Snarare förekommer ett slags rättfärdigande eller förringande av brottet genom att påstå att det är politikens fel. Detta stöter jag även på i Sverige. Till exempel svarar Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig tjänsteman på Svenska Jägarförbundet, att eftersom politiken inte tar hänsyn till människorna så sker detta.

En politik som inte tar hänsyn till människor kommer att leda till detta. Det är inte märkligare än att man säger att höga alkoholskatter leder till smuggling. Vad gör Jägareförbundet med anledning av forskarnas rapport? – Vi stärks i vår tro och vår uppfattning, att det gäller att få till en omfattande legal jakt på varg, svarar Gunnar Glöersen. (Moilanen, 2020)

Detta är till en kommentar till forskningsrapporten Ökande illegal jakt – orsakar stagnation i den svenska vargstammen (Sand et al., 2020). I den beskriver forskarna problemet med att förstå varför den svenska vargstammen inte växer mer. Deras slutsats är att det beror på den illegala jakten (Liberg et al. 2020).

För att förklara hur de kom fram till det stora mörkertalet måste jag dels ge mig in i matematiken (där jag inte hör hemma), dels måste jag referera till diverse artiklar där forskarna har fört fram sitt resonemang. Men först börjar vi med vargen.

Ett revir består av en alfahona och alfahane och deras avkommor. Paret är de enda som förökar sig. Det skiljer sig något hur många år de förökar sig, men 5 till 7 år är inte ovanligt. De får en kull på 5-6 valpar om året. De andra vargarna i gruppen är oftast fjolårsvalpar. Efter 10 till 36 månader sprider sig avkommorna och bildar nya revir med främmande vargar. (Packard, 2003).

Om vi tar ett typiskt par som får 5 valpar under 5 år betyder det att de får 25 stycken. Det som där tillkommer är att flera av deras valpar kommer också att para sig och föröka sig. Det betyder att ökningen av vargar sker exponentiellt. Det betyder att även om ökningen är låg i början kommer den snabbt att stiga.

Säg att vi har fyra par som får fyra valpar och dessa bildar par och varje år får de en kull på fyra. Den matematiska formeln blir 4 X 4 upphöjt i antal år. På ett år är det 16 valpar, men på två år är det 64 valpar. Hur många av dem som överlever gör skillnad. Det betyder att på fem år utan döda så är de 4096 stycken. Men om vi säger att hälften dör varje år, 4 X 4 – 2 upphöjt i år sker det dramatiska skillnader. På fem år är det bara 128 totalt.

Frågan som forskarna har ställt sig är vad de har dött av. Liberg et al. (2020) gjorde undersökningen mellan 2001 och 2017. De inventerade varje år för att se hur vargstammen utvecklades. Det de dock märkte var att vargstammen inte ökade i den takt som kunde förväntas i ett område med rik tillgång på föda och vars enda fiende är människan.

I grafen nedan tagen från artikeln ”Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe” (Liberg et al., 2011) menar de att teoretiskt bör vargstammen 2011 vara 990 stycken, men är endast 263. Den grå delen visar det svårförklarliga bortfallet.

I både titeln till artikeln och kommentaren till grafen förkommer termen cryptic poaching. För att förklara varför det försvann så många vargar införde Liberg begreppet kryptisk tjuvjakt. Skälet till det är för att å ena sidan finns det verifierad tjuvjakt. Det finns en kropp. Men finns det ingen kropp går det inte att veta vad som har hänt med de vargarna som borde ha dykt upp under deras inventeringar. Minns att ett vargpar tenderar att avla 5 till 6 valpar om året och så många kan inte dö varje år. Jag tänker inte gå in på de matematiska formler som de använder för att räkna ut antalet, men tänker att den ytterst enkla räkneövningen ovan borde räcka för att förstå teorin.

I den senare artikeln ”Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling” (Liberg et al., 2020) pekar de på att den enda förklaring som står till buds är just tjuvjakten. Då det är ett kontroversiellt tema, säger Liberg till Jaktjournalen hade de fyra olika instanser som undersökte materialet.

Det beror helt enkelt på den vetenskapliga granskningen. Det här är kontroversiellt och det innebar att vi blev väldigt hårt granskade. Vi har varit utsatta för fyra olika granskningar, vilket är extremt ovanligt. Man har alltså kallat in extra experter för att granska den här uppsatsen i alla vinklar och vrår. (Moilanen 2020).

Förvisso finns det andra förklaringar till att många dör. Naturen är ingen vek plats och vargar drabbas av sjukdom, trafikolyckor, ålder, legal jakt. Men det finns ett för stort mörkertal för att kunna tala om naturliga orsaker.

I forskningsrapporten Ökande illegal jakt – orsakar stagnation i den svenska vargstammen (Sand et al., 2020) för SLU för de fram följande tårtdiagram. Där ser vi i figur 1a att 55 % av vargarna bara är försvunna. I figur 1b har de fört ihop illegal och försvinnande och får siffran 64%. ”Frekvensen illegalt dödade bland de sändarförsedda individerna (64 %) var något större än kategorin försvunna i DNA-materialet, även när man inkluderar de kända fallen av illegalt dödande (55 % + 6 % = 61 %; Figur 1A).” (Sand et al., 2020:3).

Bland de 64% ingår även individer som har dött av naturliga orsaker, men där de sändarförsedda kropparna inte har blivit funna.

Efter jag hade läst de olika artiklarna som jag ämnar komma tillbaka till i morgon gick jag ut med Maggie i solskenet. Jag tänkte på siffrorna och vad de berättar om. Varghatet är stort i vissa delar av Sverige. Vissa är villiga att döda väldigt många vargar och många är villiga att skydda dem. Jag tänkte också på ett samtal som jag hade med en kollega och en italienare. I Italien finns det över 3000 vargar.

Jag frågade italienaren om det inte fanns protester. Jo, massor, svarade han. Men de är också vana vid vargen. Min kollega som bor i Sankt Olof där de har haft påhälsning av varg, menade att det är en tidsfråga tills vi svenskar vänjer oss. Han pekade på hur vildsvinen numera ses som något naturligt trots att de var borta i flera hundra år. Jag hoppades att han hade rätt. Men då å andra sidan kände jag inte till hur många som dödas.

Referenser:

Moilanen, Mikael (2020). Liberg och Glöersen kommenterar larm om stor illegal vargjakt. Jaktjournalen. Publicerad 200317 [hämtad 240427].

Liberg, Olof; Suutarinen, Johanna; Åkesson, Mikael; Andrén, Henrik; Wabakken, Petter (2020). Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling. Biological Conservation. Nr. 243. https://doi.org/10.1016/j.biocon.2020.108456

Liberg, Olof; Guillaume, Chapron; Wabakken, Petter; Pedersen, Hans Christian; Thompson, Hobbs N.; Sand, Håkan. (2012) Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe. Proceedings of the Royal Society. B.. 279910–915. http://doi.org/10.1098/rspb.2011.1275

Packard, Jane M (2003). ”Wolf behavior: Reproductive, social, and intelligent”. ur Mech, L. David & Boitani, Luigi (red.) (2003). Wolves: behavior, ecology, and conservation. Chicago: University of Chicago. Ss. 117–200.

Pohja-Mykrä, Mari. (2016). Felony or act of justice? – Illegal killing of large carnivores as defiance of authorities. Journal of rural studies. Nr. 44:46–54. https://doi.org/10.1016/j.jrurstud.2016.01.003

Sand, Håkan; Liberg, Olof; Andrén, Henrik; Wikenros, Camilla; Åkesson; Mikael (2020). Ökande illegal jakt – orsakar stagnation i den svenska vargstammen. SLU. Rapport nr 1:2020.

von Essen, Erica; Hansen, Hans Peter; Nordström Källström, Helena; Peterson, M. Nils. & Rai Peterson, Tarla (2014). Deconstruction the poaching phenomena. British Journal of Criminology. Vol. 54:632–651. doi:10.1093/bjc/azu022.