Licensjakt hjälper inte mot tjuvjakt.

Två av målen i utredningen Åtgärder för samexistens mellan varg och människa (SOU 2013:60) är att ”begränsa den illegala jakten” och skapa ”möjligheter till licensjakt efter varg när gynnsam bevarandestatus är uppnådd” (s. 10). Ett av skälen till licensjakt är just att få ned tjuvjakten, men forskning gjord i Wisconsin visar att det inte hjälper. I artikeln ”Blood does not buy goodwill: allowing culling increases poaching of a large carnivore” (Chapron & Treves, 2016) menar snarare att det får motsatt effekt. Toleransen minskar än mer och tjuvjakten ökar.

För att börja förstå problemet vill göra ett kort referat av inledningen till ”Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling” (Liberg et al., 2020). Författarna skriver tjuvjakt är ett globalt problem och det skapar stora problem för bevarandet av de stora rovdjuren. Vargen har inget kommersiellt värde men är förmodligen det rovdjur som skapar störst problem och tjuvjakt är vanligt där vargen och människan lever i varandras närhet. I de nordiska länderna tycks tjuvjakten snarare handla om en protest mot överheten. Det är framför allt landsbygdsbor som anser att deras livsstil kritiseras och hotas.

Konflikten med vargen uppstår för eller senare vart den än kommer. Ett av skälen är dess anpasslighet. Många djur är bundna till en viss miljö, men det är inte vargen. Viltekologen Dominik Fechter skriver i artikeln ”How Many Wolves (Canis lupus) Fit into Germany?” (2014) att vargen tycks föredra skog, men den anpassar sig till de villkor som är tillgängliga. I Polen, fortsätter han, rör den sig inte bara i skogarna utan även på ängar och i våtmarker. I Portugal drar den sig till områden där det finns boskap. I Ryssland rör den sig både i skogar och i lantbruksmiljöer, medan i Italien och Rumänien kan man stöta på dem på soptippar.

Det som styr dem, skriver vargforskningens nestor L. David Mech i artikeln ”Where can wolves live and how can we live with them?” (2017) är tillgängligheten av byten och det är framför allt klövdjuren. Även om de kan äta djur som hare och kanin är det framför allt de större klövdjuren som är deras byten. Det innebär att de framför allt konkurrerar med jägarna.

Även om de tar tamboskap så är det en relativt liten del av den totala mängden. Viltskadecenter skriver att det är främst får som de tar, se Rovdjursskador på tamdjur.

Det är främst får som angrips av stora rovdjur i Sverige. Antalet rovdjursangripna får brukar ligga på ca 400–600 st per år. 2021 fanns ca 500 000 får i Sverige (tackor, baggar och lamm; Jordbruksverket). (Levin & Frank, 2024).

Snarare är det jägarna som drabbas genom att vargen tar älg. I vissa jaktområden tycks älgbeståndet ha minskat med 50 %, skriver Rodríguez-Recio et al. i artikeln ”Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting” (2022) och med den jag tänker avsluta den sista delen av inlägget.

Författarna tar upp det den förflyttning av människor och djur som pågår i Europa. Många människor lämnar landsbygden. Vissa näringar minskar. Samtidigt pågår det en återkomst av rovdjuren till landsbygden. Rovdjurens återkomst har förenklats av lagar som förbjuder jakt på dem eller strikt begränsar den. Men, skriver de, detta riskerar att gamla konflikter återuppstår och nya skapas.

[T]he return of predators also implies the resurgence of old conflicts and new challenges inherent to the current characteristics of the recolonized environment. (Rodríguez-Recio et al., 2022).

Utifrån rewilding, skriver författarna, ses vargen positivt eftersom dess närvaro påverkar viltet. De begränsar dess antal vilket gör att de inte betar för mycket genom att de dels dödar dem, dels får dem att röra på sig i området, vilket innebär att växter och djur påverkas på olika sätt.

I Sverige koncentreras vargen i framför allt Svealand och södra Norrland, men fler och fler börjar röra på sig söderut. Det innebär att de stora populationerna av klövvilt kommer att påverkas. Det, skriver de, kan skapa konflikter med jägarna.

Nedan ser vi en del av figur 2 i artikeln. Det är en bild från 2016/17 och visar tätheten av älg, rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Det beräknades vara 265000 älgar 2016, 650000 rådjur, 26000 kronhjort, dovhjort 126000, samt cirka 150000 vildsvin (siffra från 2010). Siffrorna utgår från södra Sverige. Vi ser att älgen är relativt spridd, men är få i antal. Även kronhjortarna är få, men också mindre spridda i landet. Däremot ser vi hur rådjurspopulationen är större, medan dovhjortarna är mer lokalt många, se röda fält. Dovhjortarnas tillvaro på Kinnekulle tar jag upp i inlägget Vargen, dovhjorten och Kinnekulle. Deras närvaro syns tydligt vid Vänerns sydöstra strand.

Vad översikten visar är att det finns stor tillgång på byten och att södra Sverige skulle ekologiskt kunna hantera en betydligt större vargstam. Men det finns problem utifrån jägarnas perspektiv, menar författarna, för de skulle behöva gå med på att dela med sig i betydligt högre grad av viltet. Perspektivet, menar författarna, skulle kunna gå att förändra om de såg de positiva effekterna som rewilding kan ge i betydelsen att områden förändras så att en mångfaldigare näringsväv ger plats för fler organismer att utvecklas i sin nisch (se Funktion, nisch och stjärtänder).

Avslutningsvis vill jag återkomma till något som jag själv har nämnt och som tycks sprida sig i litteraturen. Om vi ser till tjuvjakten så handlar det om en lokalt sanktionerad brottslighet. Tillräckligt många i lokala ser det inte som ett problem att vargar dödas i skogarna. Det gör att de som bryter mot lagarna och dödar illegalt vargar riskerar ytterst lite. Ingen kommer att skvallra. Forskningsresultat påvisar att tjuvjägarna inte går att förhindra med att öka den legala jakten. Licensjakt är inte botemedlet mot tjuvjakten som utredarna hoppades på, det kan till och med ge motsatt effekt.

Vad som måste till är ett förändrat tänkande, men här är jag sorgset tveksam till att den kommer att komma särskilt fort eller alls. Vad jag grundar det på är det som Liberg et al. (2020), Mech (2017) och många andra tar upp; konflikten med de stora rovdjuren är ständigt där. Den är där eftersom den upplevs hota den lokala livsstilen. Jag tror dessutom att den är så mycket djupare än så (se Döda vargen! Varför då?) Jag tror det handlar om hat och fruktan och de kommer kommer ur djupet.

Min förhoppning är dock att med tiden kommer tjuvjakten att bli allt mindre accepterad. Förhoppningsvis kan tjuvjägarna jobba som guider till turister som vill uppleva vargyl en månskensnatt. Då blir vargarna en inkomstkälla och den drivkraften brukar vara starkare än det mesta.

Referenser:

Chapron, Guillaume; Treves, Adrian (2016). Blood does not buy goodwill: allowing culling increases poaching of a large carnivore. Proc. R. Soc. B.28320152939http://doi.org/10.1098/rspb.2015.2939

Fechter D, Storch I (2014) How Many Wolves (Canis lupus) Fit into Germany? The Role of Assumptions in Predictive Rule-Based Habitat Models for Habitat Generalists. PLoS ONE 9(7): e101798. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0101798

Levin, Maria; Frank, Jens (2024). Rovdjursskador på tamdjur. SLU: Viltskadecenter. Senast ändrad 240229 [hämtad 240428]

Liberg, Olof; Suutarinen, Johanna; Åkesson, Mikael; Andrén, Henrik; Wabakken, Petter (2020). Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling. Biological Conservation. Nr. 243. https://doi.org/10.1016/j.biocon.2020.108456

Mech, L. David. (2017). ”Where can wolves live and how can we live with them?” USGS Northern Prairie Wildlife Research Center. 377. https://digitalcommons.unl.edu/usgsnpwrc/377

Rodríguez-Recio, Mariano; Wikenros, Camilla; Zimmermann, Barbara; Sand, Håkan (2022). Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting. Biology. 11:317. https://doi.org/10.3390/biology11020317

SOU 2013:60. Åtgärder för samexistens mellan människa och varg