Under veckan har jag lyssnat på webinarier om rovdjur. De publiceras av Carnivore Coexistence Lab som leds av ekologen Adrian Treves. Institutionen är en del av University of Wisconsin-Madison. Som namnet säger handlar forskningen om rovdjurs samexistens med samhället. De forskar om hur det fungerar och vilka metoder som kan användas för att en slags samexistens ska kunna fungera.
Deras vision är bevara naturen för framtida generationer av allt liv på jorden.
Our shared vision is to preserve nature for future generations of all life on Earth.
De har således en holistisk vision som inte bara utgår från människans behov utan allt liv nu och i framtiden på jorden. Treves skriver i visionen att skälet till att de koncentrerar sig på rovdjuren och samexistens är för att de är de mest utmanande.
Rovdjuren har alltid konkurrerat med människan för föda och rum. Under största delen av människans existens, skriver han, har människan varit den svagare parten. Detta har ändrats sedan några hundra år tillbaka. Nu är det människan som framför allt orsakar rovdjurens död. Deras död skapar effekter i ekosystemen genom den roll rovdjuren uppfyller för att upprätthålla många olika ekosystems funktioner.
I webbinariet Transforming State Wildlife Management to Protect Biodiversity in the U.S. (Bixby, 2020) talade bevarandebiologerna Adrian Treves, Louisa Willcox och Fred Koontz om sin önskan att förändra hur förvaltningen av vilt sker i USA. Treves sade att allt sköts på statlig nivå, snarare än på federal nivå. Det betyder att det är varje delstat i USA som fattar beslut om viltförvaltningen. De kritiserade att olika lobbygrupper påverkar och styr sättet som viltförvaltningen sköts. De grupperna är framför allt jägare och sportfiskare, samt att de är i minoritet.
Jag tänkte på Sverige och EU när jag hörde det. Under kategorin samhälle och natur återkommer jag till hur olika nivåer påverkar andra. I inlägget EU sätter ramar. Det är bra för vargen. pekar jag på att mycket av svensk viltförvaltning styrs av EU. I detta finns det en konflikt som handlar om hur mycket självbestämmande som de lokala ska ha och hur mycket det regionala, nationella och det transnationella ska styra, se Ska EU ge tusan i den svenska skogen?. Europa och Sverige skiljer sig således från USA genom att direktiv styr vilka möjligheter svenska regeringen har att forma den svenska viltförvaltningen.
Det som dock liknar den amerikanska situationen är hur stora möjligheter som de svenska jägarna har att påverka beslutsfattarna. Det är dels genom att det är en förhållandevis stor folkrörelse, dels genom att de har fått sig rollen av att informera allmänheten om vilt. Det sista har kritiserats av många och jag själv är kritiskt till den rollen. För en intressant genomgång av problematiken rekommenderar jag att lyssna på Kalibers reportage Om Jägareförbundets dubbla stolar (Pettersson, 2016).
Frågan om viltförvaltning är en fråga om värden, säger Treves, Willcox och Koontz i webbinariet. Det är värden understryker Treves som skapar politiken som förs i ett land och det är därför värden som vägleder hur viltförvaltningen utformas i ett land. Men värdena, understryker han, bör vara formade av den vetenskapliga kunskapen. Det är genom experiment, iakttagelse och samtal som vi kan rensa bort föreställningar som är helt fel och komma till de frågor som blir ett samtal om värden. I detta, menade de, måste man se till biologin och till hur ekosystem fungerar.
För det är genom att undersöka hur det levande (biotiska) påverkar varandra utifrån de ickelevande (abiotiska) villkoren som vi kan förstå hur sakerna är sammankopplade och utifrån det skapa bättre värdeutsagor. ”Bättre” ska här förstås som att de är underbyggda av kunskap och inte endast utgår från våra föreställningar om naturen och livet.
Jag har tidigare tagit upp olika delar i detta, men nu ämnar jag gå mer grundläggande till väga. Mitt mål i detta är för att kunna föra ett tydligare resonemang för vikten av de fem stora rovdjurens närvaro i Sverige. De är björn, järv, kungsörn, lodjur och varg och den sistnämnde är den som jag framför allt kommer att koncentrera mig på.
Liksom tidigare inlägg på Förvilda Sverige? kommer det att kretsa i gränslandet mellan naturvetenskap och antropologi. Det sista är för att i denna epok är det människan som är den drivande faktorn i ekosystemens utformning och förändring.
Referenser:
Bixby, Kevin (2020). UNM Biodiversity Webinar Series–Transforming State Wildlife Management in the U.S.. Southwest Environmental Center. Publicerat 201204 [hämtat 240504]
Pettersson, Lena (2016) Om Jägareförbundets dubbla stolar. Kaliber. Publicerat 160222 [hämtat 240504]
Treves, Adrian (u.å.). Vision, Values, and Goals. Carnivore Coexistence Lab. [hämtat 240504]
