Jag, E och Maggie parkerade vid södra ingången till Stenshuvud och gick västerut längs med Rörums ån för att sedan vika av mot nordväst igenom hagen till vägen som leder upp för höjden. Vi följde vägen tills parkgränsen. Men i stället för att lämna parken gick vi nordost genom bokskogen till Kortelshuvud, därefter ned till stranden. Det var en vacker dag.
Nedan ser du hur vi gick. Vi passerade sex olika biotoper: å, äng, lövskog, ett sumpskogsparti, hed och strand. Alla dessa partierna har sina förutsättningar för vilka organismer som kan leva där. På ängen växte mandelblom, i bokskogen hittade vi svart majbagge och på stranden en ruttnande sälkropp.
Vi gick långsamt, tog foton och utforskade det vi såg. Hela tiden ställde jag mig frågor. Vissa dryftade jag till E, men framför allt gick vi tysta. I bokskogen var det mindre fågelsång, medan det var mer där ängen och sumpskogspartiet mötte varandra. Bofinkar och blåmesar, trädkrypare och koltrast och andra hördes. I bokskogen var det mjukt att vandra, medan det knastrade under fötterna när vi gick på heden. På stranden lät vi Maggie springa fritt. Vi kastade en pinne i vattnet som hon hämtade.
Det är så mycket att ta in när man går i ett så omväxlande landskap. Sinnena fylls av intryck som vi bearbetar. En del kan vi kategorisera, det mesta flyter ihop.
Min tanke lämnade då och då platsen då något fick mig att associera till något läst eller hört. Uppe i bokskogen förundrades jag över rymden och en helig känsla grep tag i mig då det var som om jag befann mig i en medeltida katedral.
Då våren var i sin prakt kunde jag se att bokskogen egentligen bestod av två skikt. Det var trädkronorna och örterna närmast marken. Det är typiskt för den biotopen. I läroboken Biology: a global approach (red. Campbell, 2015) läser jag följande om den mogna lövskogen:
A mature temperate broadleaf forest has distinct vertical layers, including a closed canopy, one or two strata of understory trees, a shrub layer, and an herb layer. (red. Campbell, 2015:1216).
Och jag tänkte på hur mycket av skogsdebatten i Sverige tycks handla om en önskan att något ska vara på ett visst sätt. I inlägget Blädningsbruk: en handbok tar jag upp delar av detta utifrån Lars Lundqvist bok Blädningsbruk: en handbok (2023). I en intressant debattartikel går skogsbonden Arne Jarl igenom varför han är emot hyggesfritt skogsbruk, se ”Efter ett yrkesliv i skogen säger jag nej tack till hyggesfritt” (Jarl, 2023). Lundqvist skriver: ”[Förutom granen är våra] vanliga trädslag –tall, björk och asp –[…] så kallade pionjärartslag.” (2023:17). Det betyder att de behöver en öppen och solig yta för att växa och klarar inte av att växa i skugga. Boken skiljer sig där då den väntar på att få sin chans.
Det är är olika faktorer som förändrar hur en skog förnyas. De flesta arter kräver dock att det blir en öppning i i trädkronorna, som genom vind eller insektsangrepp.
Vad vi ser är att naturen är ett system där delarna påverkar helheten, vilket bildar ett ekosystem. Det finns olika perspektiv för att förstå ett ekosystem. Å ena sidan kan man koncentrera sig på träden och å andra sidan på skogen. Inspirerad av Gregory Batesons idéer om systemteori kommer jag här att koncentrera mig på processen mellan träden och skogen, alltså det som påverkar helheten.
I föredraget ”Conscious purpose versus nature” (1968/2000) presenterar han sina idéer om att vi bör se på naturen som ett själv-korrigerande system. Han menar därför att naturen har ”mind”. Detta är ett svårt ord att översätta. Det kan det översättas med ”sinne”, men det är att gå i fel riktning. För att undersöka hans förståelse av ordet kan vi utgå från det svenska ordet ”minne”. Det är besläktat med ”mind”. (SAOB, 1944)
Svenska Akademins Ordbok (1944) skriver att minne ska ses som en förmåga eller en disposition för att reproducera ett innehåll.
[D]en förmåga gm vilken ngn bevarar de innehåll som avlösa varandra i hans medvetande ss. dispositioner hos honom att under vissa förutsättningar (i bildens l. föreställningens form) reproducera (det väsentliga l. delar av) samma innehåll i medvetandet[.]
För att närma oss Batesons tankar tror jag att se minne som en disposition för reproduktion är en bra inledning. Möjligheten till reproduktion skapar det själv-korrigerande systemet. Det betyder att organismerna ingår i ett system av konkurrens och beroende. I relationen mellan de olika delarna uppstår det en balans och de mekanismerna eller funktionerna i samspelet mellan de olika delarna upprätthåller systemet, det vill säga det minne som reproduceras.
På bilden nedan ser vi lönngroddar som har vuxit upp ur förnan och söker sig mot ljuset. Varje grodd är beroende av näringen i marken och tillgången till ljus. För de olika groddarna leder det till en konkurrens om att komma åt tillräckligt mycket ljus för att just den ska kunna växa sig hög. De andra faller till föga, dör och multnar ned och blir en del av förnan.
Som jag skrev är det en konkurrens och beroende som skapar det själv-korrigerande systemet. Lönngroddarna konkurrerar mot varandra och är beroende av markens sammansättning. Som vi ser på bilden är det inte bara lönn utan också andra grödor som deltar i kampen om ljuset.
De olika delarna skapar ett komplext och sammansatt system. De är inte medvetna om systemet som de ingår i utan agerar endast utifrån sin inneboende drift, vilket är att kunna reproducera sig. Om det inte längre finns något som hindrar deras drift kan det uppstå en exponentiell tillväxt och en organism tar över. Dispositionen för reproduktion förändras, vilket kan påverka hela systemets balans.
Bateson menar att den driften kan översättas med ändamål (”purpose”) och det i sin tur kan ses som medvetande (”consciousness”). Återigen bör vi gå till hur ordet kan förstås. Medvetande (SAOB, 2017) är en direktöversättning av consciousness (Wiktionary, u.å.). Det finns ett vetande ihop med något annat. Denna vetskapen gör att det sker handling. Det berättar således inte hur stor vetskapen är utan endast om förmågan till handling i en miljö. Förmågan hör ihop med ändamål, eftersom om inte ändamålet kan uppnås, finns inte förmågan.
Han för således in en annorlunda förståelse av omgivningen och förändrar ordens vardagliga betydelse till något mycket specifikt. Därigenom, menar jag, att han uppnår syftet att förändra synen på verkligheten. Han uppnår även möjligheten att förstå att helheten, det totala systemet, och delarna, det som ingår i systemet, inte går att särskilja från varandra. Det leder till insikten att förändringar i systemet kan orsaka obalanser som tvingar systemet att förändras tills det får en ny balans mellan de olika delarna.
Vad är då syftet med att snarare se systemteoretiskt än att undersöka varje sak för sig? Människor har förmågan att undersöka sin position och sitt handlande utifrån. För att kunna göra det behöver hon metoder som ofta bryter mot det invanda sättet att uppfatta verkligheten. Det handlar om att skapa en tröghet och friktion för att kunna utöka vetandet, det vill säga att lära sig.
Människan, skriver han, har handlat på det sätt som hon såg bäst, men har hamnat i en röra. Hon vet inte vad som orsakade oordningen och ofta anser hon att det är orättvist. Hon ser inte sig själv som en del av systemet som är i oordning, utan skyller antingen på systemet eller på sig själv. Bateson gör den teologiska jämförelsen mellan att antingen ”har jag syndat” eller ”Gud är hämndlysten”. Men det handlar inte om detta, menar han, utan om ödmjukhet inför vad människan har orsakat och orsakar.
Evolutionen, skriver han, är historien om hur varje organism lärde sig ett par tricks för att kontrollera sin omgivning och människan hade bättre tricks än de andra organismerna.
Detta kan vi se på bilden nedan. Stenshuvud med sina många och små biotoper är en ö i ett landskap som har formats efter människans behov. Så även nationalparken, som inte bara handlar om att bevara biotoper för människan utan också för hennes rekreation.
På stranden fortsatte vi att gå söderut. Vi gick förbi Knäbäckshusen där stormen Babette och de som följde under vintern har gjort att branten som går längs med stranden har rämnat. Träden ligger över stranden. Vissa av dem knoppar trots att de är döende. Hälften av rötterna är avbrutna och står rakt upp. Träden överger inte sitt ändamål. Ovanför ser vi husen som står nära branterna som rämnar. Hur länge kommer de att vara beboliga?
Vi återvände till bilen och körde hem
Referenser:
Bateson, Gregory (1968). ”Conscious purpose versus nature”. ur Steps to an ecology of mind. University of Chicago Press ed. Chicago: University of Chicago Press. Ss. 432–445.
Campbell, Neil A. (red.) (2015). Biology: a global approach.. 10. ed., Global ed. Harlow: Pearson
conscious. (2024, May 6). Wiktionary. Retrieved 10:32, May 11, 2024 from https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=conscious&oldid=79155176.
Dante Alighieri (2004). Den gudomliga komedin. Stockholm: Natur & Kultur
Jarl, Arne (2023). ”Efter ett yrkesliv i skogen säger jag nej tack till hyggesfritt”. ATL. Publicerad 240506 (uppdaterad 240507) [Hämtad 240511].
Lundqvist, Lars (2023). Blädningsbruk: En handbok. Books on Demand
Medvetande (2017) SAOB. [Hämtat 240511]
Minne (1944). SAOB. [Hämtat 240511]
