Nu sitter jag i en sibirisk jurt vid floden Peene. Jag är på campingen Boot & Bike Anklam. Det är närmare 30 grader och jag funderar på att åka vidare.
Resan har sitt eget mål. Från början ville jag hit för att se på fågellivet i deltat. Rewilding Europe har här ett kontor. Men när jag cyklade genom deltat, hörde kärrsångaren och skräniga tärnor var jag så trött att jag struntade i alltihopa. Jag ville bara fram.
Gårdagen inleddes på färjan. Det var jag och polska lastbilschaufförer, med stora magar och nedgångna kroppar. Det verkar vara ett hårt liv. Vi åt frukost som bestod av ägg och bönor, lunch av kött och potatis. Färden över var anpassad för deras rytm. Efter frukosten gick de till sina hytter och jag satte mig på däck och tittade ut över en kav lugn Östersjö.
Det enda som hände var att vi åkte genom en vindkraftspark. En patrullbåt var där. Var det för att skydda mot sabotage? Vindkraftverken bildar maritima landskap och skapar nya biotoper.
Jag skrev att resan har fått sitt eget mål. Det är inte natur utan människomöten. Igår blev jag bjuden på öl och soppa av ägaren. Han berättade om sin tid som polis och livvakt, som ägare av gym och nu Villa Eden. Han berättade att här i Anklam gick gränsen mellan Preussen och Sverige. Vorpommern blev en del av Sverige efter Trettioåriga kriget och var så fram tills 1809.
Idag mötte jag Fritz, en ”rik bonde”, som en äldre dam viskade till mig då hon gick. Han berättade om när han efter kriget jagade vildsvin med spjut för att överleva. Han var nio år och han och vännerna tog med sig hundarna.
Hans bror dog 1944 i Ukraina. Han hade tillhört SS Sturmbatallion. Hans far hade varit nazist och hade haft ansvaret för hela regionen. Som yngste överlevande av de tre bröderna fick han ta över gården. Att kommunisterna tog över alla gårdarna var inte sant, berättade han.
Fritz hälsade på alla han såg och de han inte kände igen ville han prata med. En dam stoppades och han frågade var hon kom ifrån. Hon kom från Usedom som jag cyklade igenom igår.
Ett samtal inleddes där det kom fram att Ukraina var amerikanarnas fel, att ryssarna håller på att rädda barn i Ukraina som köps och säljs och att det var amerikanarna som intog Krimhalvön. Om fyra månader kommer allt att gå under, sade hon.
Fritz skakade på huvudet. Jag är 88 år, sade han, och sådana virrpannor kommer alltid att finnas.
Jag tackade för mig.
Det har blivit varmare. Det är dags att cykla vidare i det landskap som för knappt 200 år sedan tillhörde Sverige.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
