Ibland stöter jag på saker som får andra saker att få ett nytt sammanhang. Sålunda skedde idag när jag läste i antropologen Robin Dunbars bok Religionernas uppkomst (2023). I verket undersöker han hur ett evolutionärt perspektiv kan förklara varför religioner existerar. Hans ingång är funktionellt, och han ifrågasätter de som menar att religioner är något ”maladaptivt”.
För mig känns det orimligt att något som kostar så mycket i form av tid, känslor och pengar som religion skulle vara helt maladaptivt eller meningslöst. Evolutionen är helt enkelt inte så ineffektiv. (2023:65).
För honom är religion ett komplext fenomen, där många olika delar sammanfaller, varav vissa har varit till fördel för människans utveckling.
Den stora vinsten, enligt honom, är dock att den bringar sammanhållning och ju större gruppen människor är desto viktigare är den för att gruppen ska kunna fungera sammanhållande och samarbeta med varandra. Sammanhållning och samarbete ska här förstås neutralt, det vill säga det är inte viktigt om sammanhållningen och samarbetet är av ljuv kärlek eller rädsla för bestraffning. Funktionen är att gruppen håller samman och arbetar tillsammans.
Här tänker jag dock inte främst inrikta mig på den funktionen utan undersöka ett annat av perspektiven som han tar upp och det är ”vetenskap”. Begreppet ska förstås i en vid mening. Religionen tilldelar oss samhällets föreställningar får vi också en förklaring till hur den miljö som vi befinner oss i fungerar. Den är alltså en del av hur vi socialiseras till att kunna leva ihop med andra och förstå vår tillvaro.
Dunbar för fram en figur (se nedan) för att förstå hur religionens funktioner skapar olika effekter vilka är meningsfulla för människan. Det tre stora delarna är att religion kan bringa hälsa, vetenskap och gruppsammanhållning. Med de tjocka strecken understryker han att det är gruppsammanhållning som är viktigast. Det ska förstås som en kedja.
Individer lever i en farlig värld som det förekommer yttre hot. Mot de yttre hoten skyddar gruppstorleken. Ju större gruppen är desto viktigare är gruppsammanhållningen för att utan den kan gruppen inte samarbeta.
Det som jag här kommer att koncentrera mig på är vetenskap och yttre hot och hur sammanhållning bryts upp.
Vetenskap bygger på att förklara varför saker är som de är. Som jag tidigare skrev handlar det här inte främst om den naturvetenskapliga metoden med sin hypotes, experiment och teori, utan snarare om axiom och postulat, som fungerar förklarande utan att behöva bevisas (se Hemlös i den bästa av alla världar och Jag får se näktergalen och om föreställningar som krockar med livets villkor).
Med denna längre inledning har vi kommit till den tanke som inte släppte mig efter jag hade sett figuren och fått den förklarad för mig.
För det är nu vi kommer till en av de stora konflikterna i vårt samhälle, vilket på många sätt skapar brist på sammanhållning. Jag tror att det religionsvetenskapliga sättet att undersöka den bringar viss klarhet i vad den grundar sig i. Det jag talar om är debatten om klimat- och miljöförändringen.
Jag skiljer på klimat och miljö, vilket många tyvärr inte gör i debatten. Skälet är att de är delvis sammanhängande, men en miljö kan förändras på grund av andra orsaker än att klimatet är inblandat. Ekonomin är en stor del i hur Sveriges miljö gestaltar sig, med stora åkrar och enhetliga skogar. Jag använder ekonomin som exempel då det visar att den lokala miljön är påverkad av föreställningar om hur livet fungerar lokalt. Bilden nedan på parken är också ett exempel på hur vi formar vår omgivning utifrån de föreställningar som vi har utifrån hur vi anser att det borde se ut.
Robin Dunbar skriver att människan har ständigt varit utsatta för klimat- och miljöförändringar. De tvingar samhällen att ändra på föreställningar. Detta vill jag undersöka utifrån figuren ovan.
Vi påminner oss om hur den ser ut. Från ”religion” går det en pil lodrätt mot ”gruppsammanhållning” och en pil vågrätt åt vänster mot ”vetenskap”. Från ”vetenskap” går det en lodrät pil mot ”yttre hot” och från den till ”gruppstorlek” och i sin tur vågrätt höger når vi åter igen ”gruppsammanhållning”. Vi har således en cirkel. I cirkelns mitt finns ”eliter”, som i sin tur är kopplad till ”samarbete” vilket är gruppsammanhållningens syfte.
Låt oss nu börja mitt resonemang om hur jag kopplar detta till debatten om klimat- och miljöförändringarna som pågår och vi börjar i ”vetenskap”.
Vetenskap är de samlade föreställningarna som gör att vi kan förstå världen. De måste inte överensstämma med de ekologiska förutsättningarna. Så länge som det inte sker några negativa förändringar kommer vetenskapen/föreställningarna inte att ifrågasättas. Gud är på vår sida/vi kan lita på eliterna som förklarar vetenskapen/föreställningarna.
I vår tid är ord som är Gud meningslösa. Världen är avförtrollad och det finns inga vattenandar som vi kan offra till. Så frågan är varför jag menar att religionsvetenskapliga begrepp förklarar samhällskonflikten bättre än att bara konstatera att det står mellan korkade och intelligenta? Du väljer sida vilka som är endera.
Jo för att den naturvetenskapliga metoden har förändrat hur vi förstår det som sker. Det betyder att den kan dels ge nya förklaringar till förändringar i klimatet och miljön, dels ifrågasätter delar av den de föreställningar som vi har. Utifrån den naturvetenskapliga metoden kan det påvisas att de yttre hoten inte kommer från vilda djur eller farsoter utan från vårt sätt att leva.
Det betyder att naturvetenskapliga metodens resultat gör att de gamla eliterna kan ifrågasättas. Bland forskarna finns jordmånen för en ny elit, men utan en enhetlig lära. Ur den gruppen ser vissa chansen att bli en del av prästerskapet, alltså de som förklarar hur vi bör leva så att Gud/naturen är i harmoni.
Så för att sammanfatta ser vi å ena sidan att det växer fram en ny vetenskap/kunskap/föreställningar, å andra sidan har vi en total misstro hos många gentemot den gamla elitens sätt att förklara tillvaron.
Om vi fortsätter i figurens kedja ser vi hur sammanhållningen försämras och olika delar väljer att gruppera om sig. En blick på omvärlden visar att grupper skaffar sig egna eliter.
Men det grundläggande för mig är att det är fortfarande sker utifrån föreställningar. Religionen/den gemensamma föreställningen är rejält skadeskjuten. Vi lever i ett postmodernt samhälle, där vissa definieras kunskap endast utifrån maktanspråk, snarare än bäring i empiri insamlad genom forskning.
Varför skapas denna konflikt i upplysningens tid då kunskapen skulle utveckla oss till en ny vacker värld Problemet är att vår miljö är oändligt komplex och för att kunna leva i den behöver vi föreställningar som är relativt stabila. Naturvetenskapen å sin sida bygger vetenskap långsamt och grunden i det bygget är samtal utifrån publicerade artiklar och monografier. Naturvetenskapen är därför en process, som i sig inte är stabil utan utgår från paradigm.
Sammanfattningsvis menar jag att religionsvetenskapen kan förklara så oerhört mycket av dagens tillstånd. För vi lever i föreställningar om hur det fungerar, varav flera är riktiga. Men vi ser också hur delar av vårt levnadssätt, grundat i våra föreställningar, är destruktiva för det sätt som vi önskar leva, alltså i fred och välmående. För snarare än att vara den vetande apan (homo sapiens) så är vi den kultiverade apan (homo culturalis). För även om vi har lämnat den förtrollade världen, så är vi trots det förbannade till att endast se skenet av tinget-i-sig och inte hur det egentligen är.
Referenser:
Dunbar, R. I. M. (2023). Om religionernas uppkomst. Stockholm: Fri tanke
