Är det människor eller vargar som dödar vargar?

Under gårdagen läste jag Jägarförbundets granskning av vargforskningen i Sverige. Den heter Vetenskaplig granskning av Grimsöforskarnas om omfattningen och utvecklingen av ”cryptic poaching” (dold illegal jakt) på varg i Sverige (Ragnarsson, 2024). För att läsa den kan man gå in på Jägarnas riksförbund och dels läsa en ”populärvetenskaplig” version, samt ladda ned rapporten, se Det finns anledning att ifrågasätta vargsanningarna.

I debattartiklen ”Jägarnas riksförbund: Vargar dödar fler vargar än jägarna” (Larsson & Gustafsson, 2024) benämner de sig ”Jägarnas riksförbunds vetenskapliga granskningsgrupp”.

I en intervju i Jakt & Jägare berättar huvudförfattaren Gert Ragnarsson att de är kritiska till hur vargforskningen bedrivs i Sverige och menar att det beror på att det är en liten prestigefylld grupp som han benämner ”Grimsöforskarna”.

Vi får känslan av att de har lagt mycket energi och prestige i att hävda sina slutsatser, trots uppenbara begränsningar i studierna. (Edman, 2024).

Vad är det då som det kritiserar? Jo, att forskarna påstår att det pågår en stor tjuvjakt på varg i Sverige. Rapportförfattaren menar att påståendet är gjort på ”spekulativa” grunder. Forskarna påstår helt enkelt saker som de inte har fog för, se ”JRF:s granskare kritiserar vargforskningen på Grimsö” (Edman, 2024). De menar att det finns andra alternativ, som att vargar dödar vargar.

I undersökningens sammanfattning klargör författarna sin huvudkritik, vilken är att det finns en liten vargforskargrupp i Sverige som har stort inflytande. Deras ”hypoteser” får stort genomslag i debatten och när de påstod att 10-20 % av de skandinaviska vargarna dödades illegalt fick det stor spridning.

2012 myntade en svensk forskargrupp begreppet ”cryptic poaching” i en artikel i Proceedings of Royal Society. Denna forskargrupp, ”Grimsögruppen”, är i princip den enda forskargruppsom studerat vargar i Sverige och har därför blivit mycket inflytelserik. Deras hypoteser har i stor utsträckning präglat studier och slutsatser. Gruppen hävdade att en stor del av dödligheten hos vargstammen i Skandinavien berodde på, eller kunde bero på, omfattande dold tjuvjakt (cryptic poaching). Presentationen fick ett stort genomslag, inte minst medialt, och uppgifter om att 10–20 % av dödsfallen hos de skandinaviska vargarna berodde på omfattande illegal jakt kom snart att spridas nationellt och internationellt. (Ragnarsson, 2024:1).

Problemet, enligt dem, med forskargruppen och slutsatserna som de drar är flera och jag kommer att fördjupa mig i dem i flera inlägg. Artikeln som de främst kritiserar är ”Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe” (Liberg et al., 2011). Här följer en något teknisk genomgång av grundproblemet. Jag har redan diskuterat den i inlägget Hundratals vargar dödas i Sverige. Många tycker det är bra.

Från Liberg et al.:s artikel har jag tagit nedan graf. Att lägga märke till är att de svarta trianglarna är vad de kom fram i årens vargräkning, medan de andra kurvorna utgår från scenarion om hur stor vargpopulationen borde vara. Varför finns det ett så stort gap däremellan?

Det underliggande problemet är att de inte har räknat varje enskild utan att de har gjort beräkningar utifrån matematiska modeller och det är som sagt det som är rapportens stora kritik.

Liberg et al. (2011) utgår ifrån begreppet ”cryptic poaching”, vilket betyder dold tjuvjakt eller ”dold illegal jakt”, som de översätter termen. Begreppet bygger på frågeställningen varför vargstammen i Sverige inte är högre än den är. En anledning kan var illegal jakt.

Enligt artikeln är det en verifierad tjuvjakt om man hittar kroppen eller någonting som man har kunnat göra DNA:analys på. Dold tjuvjakt är det om fyra kriterier uppfylls. Antingen hade sändarna på vargarna upphört att fungera trots att batteriet borde hålla dubbelt så länge, att man har gjort två undersökningar från luften utan att få kontakt eller att en territoriell individ inte längre avger DNA:spår i sitt revir. Det fjärde skälet står nedan i citatet, men har endast skett två gånger så det kan läsas där.

1. Sudden loss of radio contact with no indication of transmitter failure (more than half of the expected battery life-time remaining).
2. At least two aerial searches over a much larger area than the wolf territory were performed without further contact with the collared individual.
3. The individual was resident and repeated snow-tracking within the territory, in combination with the collection of scats and subsequent DNA analyses of multiple faeces confirmed that this individual was no longer present within the pack territory.
4. Radio contact was lost and special circumstances strongly indicated that poaching was the most plausible explanation. This applied only for two cases where police reports confirmed that people had attempted to poach wolves. (Liberg et al., 2011)

För mig är det tredje skälet det intressantaste då alla vargarna inte har sändare men alla avger de DNA genom avföring och annat som kan undersökas. Det är också en av anledningarna till forskarna i Sverige har en väldigt bra översikt av vargstammen i Sverige.

Det har man kunnat göra då man vet när det första kom och sedan har man kunnat följa utvecklingen. I följande figur ser vi precis hur individerna är besläktade med varandra och inte:

I tidigare artiklar har jag diskuterat tjuvjakten på varg i Sverige. I de går jag också igenom varför flera menar att det finns en stor tjuvjakt (se etikett tjuvjakt). Där jag hänvisar även till forskning om just tjuvjakt och vilka motiv som kan ligga bakom förekomsten. Exemplen är både från Sverige och Finland. Jag är alltså mindre kritisk till det som forskarna i Sverige påstår.

I min egen undersökning använder jag mig av delvis samma underlag som rapportförfattarna, men jag gör en annat tolkning. Möjligen är min skilda tolkning påverkad av bekräftelsebias. I inlägget Rovdjuren har en viktig funktion. Inledande tankar till varför. kritiserade Lars mig i en kommentar för detta. Det är jag medveten om. Att jag värderar rovdjuren som viktigare än vad andra gör innebär att jag väldigt kritiskt läste rapporten Vetenskaplig granskning av Grimsöforskarnas om omfattningen och utvecklingen av ”cryptic poaching” (dold illegal jakt) på varg i Sverige (Ragnarsson, 2024).

Jag vill avslutningsvis ange några inledande reflektioner kring rapporten. Först så menar jag att den är en utförlig text av en debattartikeln Osäkra uppgifter om illegal jakt på varg som Gert Ragnarsson skrev redan 2020 i ATL. För den som vill läsa grundkritiken rekommenderar jag den.

Att beskriva den som vetenskaplig ifrågasätter jag. Gert är förvisso professor emeritus, i vad har jag inte kunnat hitta, men det är inte i viltförvaltning. Därför hade det varit bättre att ha en biolog som skrev den. Nackdelen med det kan ha gjort att den hade blivit väldigt teknisk, men den hade vunnit i trovärdighet. Likväl den är en välskriven och intressant genomgång av delar av svensk vargforskning och det är gott så.

Jag hade gärna sett en referenslista sist i rapporten, men det var tillräckligt angivet i texten var de hittade informationen och jag har börjat botanisera i den.

Det andra är att hela syftet är att visa på osäkerheten i forskarnas uppgifter. Det vill säga att den lider av en bekräftelsebias då de framför allt koncentrerar sig på att visa på osäkerheten i datan och de slutsatserna man drar av den.

Jag är dessutom tveksam till att de påstår att illegal jakt inte kan förekomma i den grad som forskningen tycker sig kunna visa på grund av rådande ”praxis” hos svenska jägare. Skälet är att varg är ett svårjagat byte, vilket betyder att det inte skulle kunna gå att hemlighålla det och att jägarna inte skulle tillåta det och agera ”gentemot de som utför jakten (Ragnarsson, 2024:4).

I den organiserade jakten är illegal jakt något som inte möts med blida ögon och en stor majoritet av jägarna accepterar inte illegal jakt, oavsett vilken viltart det handlar om. (Ragnarsson, 2024:4).

Det som jag tycker är väldigt bra med rapporten är att de framför allt för fram att vargar är starkt territoriella och dödar varandra. De lyfter fram forskning, som jag kommer återvända till, där det finns en stor diskussion om hur vargarna population utvecklas. Denna diskussion var inte jag medveten om, men har nu ett nytt fält att fördjupa mig. Det är jag tacksam för.

Deras kritik av bristerna i att använda matematiska modeller, tycker jag är bra. Exemplet med att vargar dödar vargar är en parameter som inte alltid framhålls. Annan är att det finns forskning som visar att fertila honor inte parar sig (Smith & Cassidy, 2024) eller att den höga inaveln i Sverige medför lägre antal valpkullar (Åkesson et al., 2016). Se också mitt inlägg Nej till licensjakt på varg och öka invandringen genom renbetesområdet för en genomgång av problemet med inavel.

Jag ser denna rapport som ett bra bidrag till att fördjupa debatten om varg i Sverige. Det behövs som denna utförliga och lättillgängliga texter som gör att vi kan göra att vi kan styrka våra argument på ett välunderbyggt sätt och mötas utifrån forskning mer än enkelt tyckande.

Referenser:

Edman, Mari (2024). JRF:s granskare kritiserar vargforskningen på Grimsö. Jakt & Jägare. Publicerat 240703 [Hämtat 240706]

Jägarnas Riksförbund (2024). Det finns anledning att ifrågasätta vargsanningarna. Jägarnas Riksförbund. Okänt publiceringsdatum [Hämtat 240707]

Larsson, Solveig; Gustafsson, Jens (2024). Jägarnas riksförbund: Vargar dödar fler vargar än jägarna. Altinget. Publicerat 240703 [Hämtat 240707]

Liberg, Olof; Guillaume, Chapron; Wabakken, Petter; Pedersen, Hans Christian; Thompson, Hobbs N.; Sand, Håkan. (2011) Shoot, shovel and shut up: cryptic poaching slows restoration of a large carnivore in Europe. Proceedings of the Royal Society. B.. 279910–915. http://doi.org/10.1098/rspb.2011.1275

Ragnarsson, Gert (2020). Osäkra uppgifter om illegal jakt på varg. ATL. Publicerad 200123 [Hämtad 240706].

Ragnarsson, Gert (2024). Vetenskaplig granskning av Grimsöforskarnas om omfattningen och utvecklingen av ”cryptic poaching” (dold illegal jakt) på varg i Sverige. Jägarnas Riksförbund. Södertälje

Åkesson M, Liberg O, Sand H, Wabakken P, Bensch S, Flagstad Ø. (2016). Genetic rescue in a severely inbred wolf population. Molecular Ecololgy. Oct;25(19):4745-56. doi: 10.1111/mec.13797.