Övernattning i Degerfors

Vi går runt i Degerfors. Jag fascineras och tänker på Sveriges förändring.

Utanför LO:borgen är en plansch på Olof Palme. Jag tänker på de gamla sossarna, de som ville bygga bort klassklyftorna med social ingenjörskonst och jag tänker på ett radioreportage som jag hörde för ett tag sedan De utsatta husen i Göinge. I reportaget handlade det om norra Skåne och hur de gamla industrisamhällena överges och i stället står de och förfaller.

Ekonomihistorikern Jan Jörnmark berättar om hur man ville bygga bort klassklyftorna genom att riva den gamla stadskärnan och bygga hyreshus. Det blev som ett miljonprogram fast i centrum. I norra Skåne har man börjat riva dem. Man vill locka medelklassen som inte längre vill bo i större städer som i Kristianstad. Där vill man låta de gamla villorna tas över av medelklassen de som ska få bygden att frodas.

För ett år sedan var jag i östra Göinge och vandrade. Då fick jag se det som beskrivs i reportaget. I inlägget En lång hundpromenad: Östra Göinge beskriver jag det och förändringarna under historien.

Degerfors är typiskt för det som Jörnmark berättar, fast då i Örebro läns utkant. Dess gamla centrum är rivet och ser ut som det som Jörnmark beskriver, ett miljonprogramsbygge med hyreshus, blandat med några äldre byggnader. Utanför centrum står villorna med sina stora trädgårdar. I centrum finns det närmare 10 restauranger. Vi äter på Kinakrogen. Det är gott.

Degerfors är en gammal bruksort som historien har lämnat. Dess slogan är ”Mer än stål och fotboll”. En gång så tycks det ha varit en industriort som hade framtiden för sig. Varför skulle man annars ha byggt så många lägenheter?

Det får mig att tänka på besöket i Vadstena som vi gjorde idag. En gång var det en viktig ort i det bördiga Östergötland. Nu är det en slags museistad.

Där står slottet som Gustav Vasa inledde att bygga för försvar och klosterkyrkan där heliga Birgittas reliker ligger. Förunderligt att klosterrivaren ville ha ett slott där.

Erik av Pommerns fru drottning Filippa ligger begravd i klosterkyrkan. Hon tog hand om Sverige medan Erik, Margaretas adoptivson reste runt i Europa. Filippa dog tidigt. Hennes grav pryds av ett krucifix. Hon har ett eget fönster tilldelat sig.

Det som ständigt rör sig i mina tankar är hur historien förändras. Margaretas dröm började redan förfalla med Erik. Motståndet mot honom började här i krokarna med Engelbrekt Engelbrektsson, denne tyskättling som arbetade med järnbruket. Kalmarunionen föll med Stockholms blodbad. Tyskarnas närvaro märks i ortsnamn som Garphyttan, då garp under medeltiden syftade just på dessa översittare.

Och jag tänker på alla invandrare i Degerfors som öppnar pizzerior som heter Viking och Napoli. Under 2015 fick kommuner som Degerfors pengar för att ta emot dem. Men det har inte fått befolkningen att växa. På femtio år har Degerfors minskat med över 2000 personer. Nu lockar de med bostäder och på kommunens hemsida skriver de:

Oavsett om du vill bo sjönära, centralt eller ute på landsbygden får du riktigt mycket hus för pengarna i Degerfors. /…/ Att bo bra är viktigt, men samtidigt ska det inte kosta för mycket. I Degerfors kommun kan du hitta många villor till mycket rimliga kostnader. Bostäder och tomter

Att resa genom Sverige är att möta historien och få syn på dåtidens visioner och hur historien har förändrats. Men också nutidens visioner skymtad.

Söder om Jönköping bygger de ett enormt logistikcentrum. Tallskogen är nedtagen och marken tillplattad. I Vadstena var det andligheten, i Degerfors järnet och Jönköping är inte längre ett köping utan en plats att växla transportmedel för varor som ska till andra platser.

Ständig förundran och undran väcks hos mig under resandet.