För två veckor sedan skrev jag återigen om den pågående urbaniseringen i Europa. Vad urbaniseringen gör är att Europas struktur förändras. Människor förflyttar sig inom och mellan länder. Landsbygden överges på många ställen. Det skapar förändringar i kulturen, liksom det förändrar ekonomin.
Kulturellt förlorar många en naturlig relation med naturen. Ett enkelt exempel är att i Östeuropa plockar en stor del av befolkningen svamp varje år, medan i det mest exploaterade landet i Europa, Storbritannien plockas det minst.
Miljöjournalisten Sophie Yeo skriver i den väl rekommenderade boken Nature’s ghost: The world we lost and how to bring it back (2024) att en apotekare i Frankrike lär sig om vilka svampar som är ätbara, medan i Storbritannien försöker de få människor att avstå från att plocka svamp överhuvudtaget.
While pharmacists in France are trained to know which mushrooms are safe to eat, the British are generally discouraged from mushroom picking altogether, having grown up with warnings from parents and scare stories in the media. (Yeo, 2024:144)
Ekonomiskt innebär denna urbanisering att mark på landsbygden i många delar av Europa blir allt billigare. Detta skapar en möjlighet för att öka skyddade områden där mångfalden kan skyddas från mänsklig exploatering.
2009 höll Tjeckien i ledarpinnen i EU och bjöd in till en konferens om vildmark i Europa. De sammanställde samtalen som de kom fram till i Proceedings of the conference on wilderness and large natural habitat areas (EU kommisionen, 2009). I den nämner de just utflyttningen och den möjlighet som det skapar för att skydda natur.
The opportunities for large-scale protection and restoration may be of limited duration in some areas at least. This is not simply because of the urgency of threats from modernisation of agriculture or programmes for new infrastructure.
In Central and Eastern Europe, substantial amounts of unallocated or abandoned land still remain. However where allocation has occurred, the land market is actively consolidating, in part responding to “value” signals.
Hence the importance of identifying, and where possible quantifying (valuing), the full set of benefits applicable to large natural habitat areas – either to protect existing areas or promote the case for restoration of new ones. (Europeiska kommissionen, 2009:13)
Det är framför allt andra stycket i citatet som är viktigt då billig mark kan leda till att den köps upp av privata intressen som exploaterar den istället för att den skyddas. Men i detta enkelspåriga argument uppstår en mängd frågor. Den första följer ur det tredje citatet där de pekar på hur viktigt det är att hitta de områden som är viktiga att skydda. Vad är det som är skyddsvärt? Frågan är lömsk, då det man vill skydda är den ekologiska mångfalden, men den uppkommer genom det sätt som människan brukade marken.
Sophie Yeo (2024) beskriver hur ängar skapades och skapas i Rumänien. Det är ett hårt arbete som involverar många människor. Det innebär att om människorna försvinner så växer ängarna igen. En stor del av den biologiska mångfalden har skapats i Europa just genom det sätt som människorna har brukat jorden och inte genom att den har lämnats.
Just människans ständiga närvaro och påverkan förbises ofta i debatten om naturskydd. I inläggen Det vilda och det tämjda 1 & 2 funderar jag över detta och nämner Europeiska kommissionens definition av vildmark:
A wilderness is an area governed by natural processes. It is composed of native habitats and species, and large enough for the effective ecological functioning of natural processes. It is
unmodified or only slightly modified and without intrusive or extractive human activity, settlements, infrastructure or visual disturbance. (Guidelines on Wilderness in Natura 2000. s. 10)
Det är alltså ett område som styrs av naturliga processer. Men vad betyder det?
Följer vi länken till riktlinjerna hittar vi en översikt över Natura 2000 i Europa. Det mörkgröna markerar områdena. I Sverige ser vi att det är främst i norr i Skanderna som stora intakta områden finns. Men att betänka då är att det är områden som har bebotts och brukats av samerna.
Det samma gäller inte bara i norra Sverige utan i hela Europa. Om man fortsätter att studera hemsidan så ser vi att skyddet rättfärdigas av den service som den bidrar med till människor, så kallade ekosystemtjänster: ”Natura 2000 provides benefits for nature, for people and for the economy” (Europeiska kommissionen, 2024). För naturen genom att arterna där skyddas, för människor genom att vi kan besöka den för rekreation och ekonomin genom att olika möjligheter att tjäna pengar.
På många sätt tror jag att begrepp som vildmark är en återvändsgränd och hellre ser jag till biologiska begrepp som utdöendeskuld. Det senare pekar just på hur vi människor har förstört habitat där organismer kunde frodas. Men som jag också nämner här så är det människor som har möjliggjort för organismer att kunna frodas just genom hur vi har brukat jorden. Brukandet har dock industrialiserats, vilket har gjort att färre och färre dör av hunger och att missväxt undviks genom bättre metoder.
Industrialiseringen av lantbruket har också minskat möjligheterna för biologisk mångfald. Det har gjort att färre människor behövs i jordbruket, vilket har lett till urbaniseringen.
Problemen med begrepp är att de trevar efter att både vara deskriptiva och normativa. De vill förklara det forskningen visar, liksom den försöker ge metoder för hur något bör vara. Dessa två riskerar att flyta in i varandra.
Det är också därför som jag talar om förvildning i titeln på min blogg, därför det talar för en process, ett skeende. För att koppla det till utdöendeskuld vill jag återknyta till korridorerna, att de olika habitaten behöver sammanlänkande områden där organismerna kan förflytta sig.
I den industrialiserade landsbygden har effektiviteten gjort att habitatrika miljöer blir som öar (se inlägget om Svaneholm för en längre diskussion om bilden nedan) utan naturlig sammanlänkning.
Nu måste jag gå ut med Maggie, då vi ska iväg den här helgen också. Så något sammanfattande avslut på det här inlägget blir det inte. Samtalet fortsätter.
Referenser:
Europeiska kommisionen (2009). Proceedings of the conference on wilderness and large natural habitat areas.
Europeiska kommissionen (2024) Natura 2000: The largest network of protected areas in the world. [Hämtad 240914].
European Union (2013). EU Guidance on the management of wilderness and wild areas in Natura 2000. Environment: European Union.
Yeo, Sophie (2024). Nature’s ghost: The world we lost and how to bring it back. Manchester: HarperNorth, Kindle ed.
