Den här terminen har jag delvis nya arbetsuppgifter. Det innebär att jag också arbetar på högstadiet. Denna omställning upptar mycket av mina tankar. Att arbeta på högstadiet är väldigt svårt och jag beundrar mina nya kollegor för deras tålamod. Anledningen till att jag nämner det här är att jag förr hade mer tid att låta mina tankar röra sig i olika riktningar. Nu är den energin knuten till den vardag jag möter där.
Fördelen är att jag förmodligen inte kommer att vara lika associativ och därför kommer jag förhoppningsvis att kunna hålla mig till ett ett ämne och inte trycka in flera olika teman, som jag har kritiserats för.
Liksom förra veckans inlägg vill jag återigen beröra urbaniseringen som sker i vårt samhälle, men då utifrån ett sociologiskt perspektiv. Mitt avstamp tar jag i en bok av Richard Florida. Han är mest känd för att skriva om den kreativa klassen och vad det är som lockar dem till vissa metropoler än andra. Den bok som gjorde honom känd var Den kreativa klassens framväxt (2006), en hyllning till städer som hade stora universitet och ny teknologisk industri. Det var en bok som hyllade centrum för innovation och uppfinningsrikedom.
I en senare bok, som jag nu har börjat läsa, kritiserar han sin tidigare hyllning och funderar över vad det gör med städerna. Titeln är talande The new urban crisis: how our cities are increasing inequality, deepening segregation, and failing the middle class – and what we can do about it (2017).
Boken knyter an till det jag skrev om i inlägget De lokala vet bäst, men litar Europeiska Kommissionen (och Stockholm) verkligen på det?. I det visar jag på hur folk flyttar från landsbygden till städerna och hur de koncentreras i vissa områden. I det inlägget visade jag följande översikt ifrån artikeln Sweden – one of Europe’s most heavily forested countries (SCB, 2013):
På bilden ser vi att svenskars boende koncentreras runt tre regioner, Stockholm, Göteborg och Malmö. För att anknyta till Floridas bok Den kreativa klassens framväxt ser vi att Växjö, Jönköping och Karlstad, tre universitetsstäder står ut i annars relativt glesbefolkade regioner. Vi ser också att Östersund, samt norrländska kustregionen skiljer sig. Återigen är det universitet, men också industri som är kopplad till skogen som under 150 år har utvecklat dessa städer.
Florida beskriver detta som en ny urban kris och till stöd för sin tes framför han fem punkter. Jag berör här endast den om utvecklingen av superstäder. Han skriver att det finns några få städer i världen som är superstäder. I sin bok listar han flera, varav Stockholm är en av dem. I dessa städer koncentreras innovation. De drar till sig mest kapital och investeringar. Det i sin tur attraherar talanger. Det är inte bara för att de mest ambitiösa och talangfulla människorna vill vara där utan för att de måste vara där. Detta i sin tur skapar en positiv dynamik.
Superstar cities generate the greatest levels of innovation; control and attract the largest shares of global capital and investment; have far greater concentrations of leading-edge companies in the finance, media, entertainment, and high-tech industries; and are home to a disproportionate share of the world’s talent. They are not just the places where the most ambitious and talented people want to be—they are where such people need to be. The dynamic is cumulative and self-reinforcing. (Florida, 2017:15).
Den negativa dynamiken är att om kapital och investeringar koncentreras i superstäderna, så är de andra förlorarna. De investeringar som görs är få och koncentrerade. Det gör att livet som lockar dem med pengar, som restauranger, teatrar och annat stängs ned. I Degerfors räknade vi till typ fem olika pizzerior och något ölhak, se Övernattning i Degerfors. I Östersund såg jag en vinbar och en mängd andra uteställen som var fulla av människor. Det är i regioner som Östersund som drar till sig de innovativa.
Så de med talanger och färdigheter som är attraktiva flyttar ifrån landsbygden och in till välbetalda jobb i städer som Stockholm. Detta ökar innovationskraften där. Men den positiva dynamiken har ett pris och det är det som Florida kritiserar för fastighetsmarknaden blir för dyr för dem som inte tillhör de framgångsrika. De måste flytta ut. Klyftorna ökar mellan stad och land. Framför allt om det inte finns en omfördelningspolitik. Men behövs den?
För det finns en annan aspekt av detta och det är den extraktion som sker i Sverige. För energin som krävs för den kreativa klassens innovation kommer från landsbygden.
Om vi tittar på Svenska Kraftnäts Karta över transmissionsnätet över Sverige ser vi att energikällorna kommer från de glesbefolkade områdena. Vattenkraftstationerna är markerade med en fyrkant och de är framför allt koncentrerade i regionen väster om Sundsvall och Umeå. Vi ser också att det är framför allt där som vindkraftparkerna är.
Så frågan är om det egentligen är omfördelningspolitik som behövs? Är det inte snarare att de som sitter på energikällorna ska kunna kontrollera dem? Det är också här en del av det märkliga i hur politiken från storstaden gör att landsbygdens inkomstkällor begränsas. Vad jag syftar på är att då majoriteten av de röstberättigade svenskarna bor i storstadsregionerna är det också de som formar en stor del av den regionala politiken. Så det är deras föreställningar som styr, trots att förutsättningarna är helt annorlunda.
För att återknyta till det jag skrev om Europeiska Kommisionens volanteprojekt, (se dels The Volante Roadmap: Towards sustainable land resource management in Europe och De lokala vet bäst, men litar Europeiska Kommissionen (och Stockholm) verkligen på det?) så är visionen att det lokala ska styra närområdet då de är dem som har kunskapen. Men för det krävs det resurser. De resurserna är energikällor och råvaror från de glesbebyggda områdena, men då Vattenfall är som de beskriver i Om Vattenfall (u.å.) 100 % ägda av staten så är det inte de lokala som säljer till staten. Det är tvärtom. Det är staten som extraherar energi från det lokala, distribuerar och säljer den till resten av Sverige och Europa, för att sedan ge bidrag till det lokala.
Det finns historiska beslut som skapar en struktur, vilket i sin tur får effekter. Utflyttningen från Norrlands inland till kusterna och sedan till framför allt Stockholm är del av beslut och historiska skeenden. I dagens samhälle skapas än en gång förändrade förutsättningar på grund av teknologiska innovation.
Jag började med att skriva om urbaniseringen och koncentrationen av kapital i några få storstäder. Sedan övergick jag till att påpeka hur staten extraherar energi från vissa regioner. Då innovationen idag är beroende av energi, men också av kapital, hade uppstyckningen av det svenska energimonopolet kunnat skapa nya förutsättningar. För vad vi ser i regioner som Östersund och Åre så finns det möjligheter för en utveckling på landsbygden, men då måste det finnas möjligheter att satsa på detta. Och den satsningen bör inte göras av staten utan av de lokala och därför bör de få råda över sina egna resurser.
Detta inlägg låter kanske märkligt utifrån bloggtiteln Förvilda Sverige?. Men min vilja är att undersöka olika aspekter för att förstå hur sammansatt ämnet Sverige och ekologi är. Den här gången handlade det väldigt lite om natur och miljö. Kring detta ämnar jag återkomma till i nästa inlägg.
Referenser:
Florida, Richard L. (2006). Den kreativa klassens framväxt. Stockholm: Daidalos
Florida, Richard L. (2017). The new urban crisis: how our cities are increasing inequality, deepening segregation, and failing the middle class– and what we can do about it. New York: Basic Books, Kindle ed.
SCB (2013). Sweden – one of Europe’s most heavily forested countries. Publicerad 131126 [Hämtad 240901].
Svenska Kraftnät (2023). Karta över transmissionsnätet. Senast granskad 230620 [Hämtad 240921].
The Volante Project (2015). The Volante Roadmap: Towards sustainable land resource management in Europe. Publicerad 150430 [Hämtad 240901]
Vattenfall AB (u.å.). Om Vattenfall. [Hämtad 240921].
