Älgar och vargar sprider sig i Europa. Det är bra! Men förutsättningarna är olika.

Älgen och rådjuren är fascinerande djur. De är helt anpassade till den nordliga hemisfären och om det sker snabba förändringar i sina levnadsmiljöer. Dock är de inriktade sig på två olika delar. Älgen vill ha fiberrikare mat, medan rådjuret söker sig till örter och gräs.

Om en skogsbrand far fram eller en storm med stor trädfällning sker så växer det snart skott och örter. Även om det har skett en del stormar och skogsbränder är det framför allt skogsbruket som skapar nya ypperliga förhållanden för dem. Kallhyggen och den tidiga perioden då det tallplantor samlas med örter och sly är en perfekt buffé.

För rådjuret och älgen innebär det att deras kullar ökar. Först anpassar sig rådjuret. De blir tidigt könsmogna och parar sig tidigt, men kan fördröja sin fosterutveckling så att det växer långsammare i början. Det gör att de får längre tid att fylla på fettreserverna. Älgen blir senare könsmogen, men lever längre, vilket gör att de under en levnad kan föda många kalvar.

Om detta berättar Willebrand et al. i kapitlet ”Populationsekologi – tre exempel” (2010) i boken Vilt, människa, samhälle (red. Danell & Bergström). Jag plockade fram den för att få mer teoretisk kunskap medan jag läste om hjortpopulationerna i Europa i European ungulates and their management in the 21st century (Apolonio, Andersen & Putman, 2010).

Det som slog mig medan jag läste om allt från Finland till Tyskland var hur olika förhållandena är i de olika länderna och hur det formar hur de förvaltas.

I Nederländerna, till exempel, har man ingen förvaltning alls, vilket grundar sig på att de inte har någon skogsindustri, samt att de sedan 1970-talet följer principen att populationerna reglerar sig själva (van Wieren & Groot Bruinderink, 2010). I Tyskland däremot försöker man hålla kronhjorten i vissa områden för att inte påverka skogsindustrin och minska betestrycket på åkrarna (Wotschikowsky, 2010).

Jag kom att tänka på centraliseringsförsöken i Europeiska kommissionen och begrundar hur anpassningsbar den är till de olika ländernas förutsättningar vilket fick mig att minnas inlägget Om hur en gammal mans kärleksromaner hör ihop med svensk skogsdebatt. I det beskriver jag hur debatten i Europa om hur skogen ska skötas bygger på helt olika förutsättning mellan olika delar i Europa. Viltförvaltningen påminner om detta.

För att kunna begrunda detta läste jag kapitlet ”Viltpopulationer och deras dynamik” (Lundberg et al. 2010) i Vilt, människa, samhälle (red. Danell & Bergström). Lundberg et al. skriver att ”[d]ynamik är förändring i tid och rum” (2010:53). En sådan förändring kan vara en stor skogsbrand, vilket inverkar gynnsamt på älg och rådjur, men ogynnsamt på skogsägaren. Det innebär att tillväxttakten på dem kan öka. De får större kullar och födotillgången gör att överlevnaden ökar. Omvänt minskar tillväxttakten när ungskogen är tät och mörk. Då rör de sig bort från området, vilket förändrar populationstätheten i andra områden. Det i sin tur kan minska födotillgången och därmed populationstillväxten.

Om det finns faktorer som begränsar deras rörlighet kan de befinna sig i ogynnsamma habitat. Dessa områden behöver inte vara de bästa (källa) utan är endast tillräckligt bra (sänka). Hög täthet behöver därför inte betyda att det är ett bra område utan endast att det är gott nog. I dessa habitat kan det också finnas konkurrens mellan arterna.

Som jag har nämt i inlägget Vargfrågan handlar inte bara om konflikten mellan stad och land menar Spitzer et al. (2021) att rådjuren konkurrerar med älgen om blåbärsris, vilket leder älgen till att koncentrera sig mer på bark och grenar, vilket inte ger dem lika mycket näring (Felton et al. 2020).

Det är utifrån dessa aspekter som jag förespråkar utökade korridorer mellan olika områden, vilket förhindrar sänkor och minskar risken för utdöendeskulder, läs Vart ska älgarna ta vägen? Om utdöendeskuld och invandringskredit.

Som jag så ofta återkommer till bygger djurens överlevnadsvillkor på människan. Hon är en gud som jag skriver i gårdagens inlägg, Vi är gudar. Det är dags att ta ansvar för vår makt över naturen!. Men liksom Olympens gudar slåss vi sinsemellan och konkurrerar.

Ett intressant exempel som Andersen et al. (2010) tar upp i sitt kapitel om Norge så rör sig vandrar älgen mellan olika områden under året. Det innebär att den befinner sig i en areal under sommaren och förstör en tallodling, medan den under vintern förflyttar sig till en annan areal där de bedriver jakt. Att få tillgång till jaktmarker i Norge, kan inbringa en stor inkomst, högre en på skogen, vilket betyder att skogsbonden riskerar förlust, medan ägaren till jaktmarken tjänar sig en rejäl slant. Den stora älgvandringen döljer andra historier.

Än en gång har jag tappat bort mig i min berättarglädje. Det finns så otroligt mycket som jag läser som jag sedan vill nämna. Så mycket hänger ihop och hela tiden är det ännu en aspekt som jag tycker mig ha missat. Så låt oss återgå till Sveriges och andra europeiska länders relation till EU och jämföra Sverige och Nederländerna som skiljer sig betydligt åt.

Sverige har sju olika klövdjur, från älg till myskoxe. Nederländerna har sex, men de räknar också in nätkreatur och hästar som vandrar fritt. Det senare är ett litet tätbefolkat land genomkorsat av motorvägar. För att djuren ska kunna röra sig fritt har de byggt ekodukter, se Ekodukter vid Billingen: en varas värde och djurens rätt till rörelse. Att de låter viltet röra sig på det sättet beror på som nämnts att de inte längre har någon skogsindustri. De har inga stora rovdjur.

Sverige har då sju klövdjur, medan nötkreatur och hästar räknas som tamboskap. En av basindustrin är skogsindustrin. Likaså finns det en stor rovdjurspopulation om man räknar ihop antalet vargar, björnar och lodjur. Viltförvaltningen i Nederländerna går under deras Wet natuurbescherming (naturbevarandelagen) från 2017, medan i Sverige är det jaktlagen (1987:259) som styr all viltförvaltningen, som det står i inledningsparagrafen:

§1 Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.

Dessa skillnader beror på olika historia och olika förutsättningar. Det som dock tycks sammanlänka de länder i norra Europa som jag hitintills har läst är att de alla skyddar i olika grad och på olika sätt viltet på grund av att de höll på att utrotas under vissa tider. Och detta är något stort!

Att det numera sker en diskussion i Europa om hur förvaltning av vilt ska ske och om det ska handla om rewilding eller inte, så ser vi att det blir allt bättre.

Så avslutningsvis, om vi ser till det längre perspektivet så blir det allt bättre. För inte bara klövdjurspopulationerna ökar utan också rovdjuren. Likaså arbetar alla länderna i Europa med att skydda olika naturområden. Detta sker utifrån ländernas historiska tradition och näringar, och sist men inte minst blir det till det bättre.

Referenser:

Andersen, Reidar; Lund, Erik; Solberg, Erling Johan & Sæther, Bernt-Erik (2010). Ungulates and their managment in Norway. Ss. 14–36. Red: Apollonio, Marco, Andersen, Reidar & Putman, Rory. European ungulates and their management in the 21st century. Cambridge: Cambridge University Press

Apollonio, Marco, Andersen, Reidar & Putman, Rory (red.) (2010). European ungulates and their management in the 21st century. Cambridge: Cambridge University Press

Danell, Kjell & Bergström, Roger (red.) (2010). Vilt, människa, samhälle. Stockholm: Liber

Felton, Annika M. et al. (2020). Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes, Scientific Reports, 10:1904. https://doi.org/10.1038/s41598-020-58673-5

Lundberg, Per; Mörner, Torsten; Bergström, Roger; Danell, Kjell; Elmberg, Johan & Ericsson, Göran (2010). Viltpopulationer och deras dynamik. Ss. 53–79. Red. Danell, Kjell & Bergström, Roger (red.) (2010). Vilt, människa, samhälle. Stockholm: Liber

Spitzer, Robert; Coissac, Eric; Felton, Annika; Fohringer, Christian; Juvany, Laura; Landman, Marietjie; Singh, Navinder J.; Taberlet, Pierre; Widemo, Fredrik; Cromsigt, Joris P.G.M. (2021). Small shrubs with large importance? Smaller deer may increase the moose-forestry conflict through feeding competition over Vaccinium shrubs in the field layer. Forest Ecology and Management, Vol. 480. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118768.

van Wieren, Sipke E. & Groot Bruinderink, Geert W.T.A. (2010). Ungulates and their managment in the Netherland. Ss. 129–164. Red. Apollonio, Marco, Andersen, Reidar & Putman, Rory. European ungulates and their management in the 21st century. Cambridge: Cambridge University Press

Willebrand, Tomas; Ericsson, Göran, Andrén, Henrik; Liberg, Olof & Kjellander, Petter (2010). Populationsekologi – tre exempel. Ss. 81–93. Red. Danell, Kjell & Bergström, Roger (red.) (2010). Vilt, människa, samhälle. Stockholm: Liber

Wotschikowsky, Ulrich (2010) Ungulates and their managment in Germany. Ss. 201–222. Red: Apollonio, Marco, Andersen, Reidar & Putman, Rory. European ungulates and their management in the 21st century. Cambridge: Cambridge University Press