I Sverige finns det inga vildrenar, däremot i Finland och i Norge. Den som har renar ingår i en sameby. En renägare har att förhålla sig till sin sameby och till Rennäringslagen (1971:437). De renägande samerna levnadssätt kallas tranhumance (Emanuelsson, 2009), vilket betyder att renarna förflyttas beroende på årstid, vilka är åtta och är styrda av renens behov. Om detta läser jag i Ájddo – reflektioner kring biologisk mångfald i renarnas spår (Tunón & Sjaggo, 2012).
Renarna påverkar landskapet. Det innebär att där samerna delvis driver, delvis låter renarna vandra får konsekvenser på växtligheten. De påverkar då de trampar upp marken, gödslar den och betar. ”Renbete skapar en småskalig mosaik i landskapet” (2012:28), skriver författarna och i denna mosaik får ges andra organismer möjligheter att leva.
Det är inte bara betet i sig som påverkar vegetationen, utan även exempelvis renarnas tramp och gödsling. Renbete skapar en småskalig mosaik i landskapet. Renarna påverkar markvegetationen på olika sätt. Genom tramp bildas jordblottor där chansen till etablering av frön, mossor och lavar ökar. Blottad jord har högre jordtemperatur, vilket leder till att olika förutsättningar för frön, växter och insekter. Renar skapar på så vis en småskalig dynamik i fjällbiotoperna. (Tunón & Sjaggo, 2012:28)
Renen är därför en nyckelart (läs mer om begreppet i inlägget Gyllebo, rewilding och gotlandsruss)
Det finns mycket i det mänskliga brukandet av naturen som skapar en ”småskalig dynamik” i naturen, som i inlägget Vildmark är ett etiskt begrepp. Är utmark bättre? berättar jag om den mångfald som skapades genom att man lät djuren beta i utmarken, i den skog och mark som var nära där man bodde.
Återigen började jag fundera på hur människor kan bereda och motverka andra organismers livsmöjligheter efter att Hans, författaren och fotografen till den eminenta bloggen Liv i fri luft, kritiserade mig i en kommentar till förra veckans inlägg, Var går anständighetsgränsen? Förstår du att du är en komplett människa?.
Han menade att jag uttryckte mig ”tjorvigt” då jag inte tog hänsyn till ”giftdebatten” som pågick framför allt under 1970-talet i Sverige när jag presenterar Stig Hagners tankar från boken Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990 (Hagner, 2005).
Jag kan hålla med om att jag inte tänkte på den stora debatten på 1970-talet då jag skrev. En del beror på att jag hade funderingar kvar från då jag läste Karl-Göran Enanders bok Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år (2007 [följ länken för att komma till boken]).
I den går han igenom debatten som fördes, då det talades om risken för cancer och annat. Att en av substanserna, 2,4,5-Triklorfenoxiättiksyra, användes i agent orange som brukades i vietnamkriget hjälpte inte i debatten.
I slutändan, skriver Enander, blev det en politisk fråga och ett politiskt beslut.
Experterna hade haft stort inflytande på tidigare regerings- och riksdagsbeslut om herbiciderna. Efter varje expertgranskaning [sic] av medlen kvarstod dock fortfarande någon oklarhet om medlens skaderisker. År 1979 hade herbicidfrågan blivit en renodlat politisk fråga. (Enander, 2007:258).
Ännu har man inte kunnat visa på de direkta orsakerna, utöver att det var effektivt att använda gift för att minska lövslyn i planteringarna. Likväl skedde ett förbud: ”Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1984, stadgade ett generellt förbud för spridning av kemiska medel över skogsmark.” (2007:259). Men även om gifter, som glyfosat inte längre får användas i skogsbruket (Skogsstyrelsen kan ge dispans) används det fortfarande inom jordbruket.
I Sverige får bekämpningsmedel som innehåller glyfosat användas för att bekämpa ogräs som växer på åkern innan grödorna – exempelvis vete och bönor – kommit upp ur jorden. Dessa bekämpningsmedel får även användas för att ta bort det ogräs som växer på åkern efter skörd. (Livsmedelsverket, Glyfosat – frågor och svar)
Livsmedelsverket betonar att det inte är farligt och skriver på hemsidan Glyfosat – frågor och svar att ”[d]e halter, spår av glyfosat, som tillåts i mat bedöms vara så låga att de inte innebär någon risk för hälsan.”
Så vad har detta med renen och samernas traditionella livsstil?
Jo, låt mig förklara då det är här som det blir tjorvigt för mig. För i och med miljögifterna uppstår den etiska frågan om människornas dominans i världen. Å ena sidan bidrar gifter som glyfosat till att skördar blir rikare. Vetet tvingas inte att kämpa för näringen i marken då konkurrenterna är förgiftade. Det leder till att vi kan köpa billiga lussekatter. Liksom det leder till minskad oro i världen då människor får bröd till överkomligt pris, läs den äldre artikeln Kan höga vetepriser utlösa en andra arabisk vår? (Brink, 2021) och tänk på att den är skriver innan Rysslands attack på Ukraina.
Men låt oss lämna vetet och istället se till hur människan bidrar till organismers överlevnad. För det var det här jag syftade på med exemplet från samernas renskötsel. Som jag skrev ovan är renen en nyckelart som bidrar till att andra arter och organismer kan överleva. Skogsbruket och jordbruket bidrar visserligen till vår överlevnad, men många metoder minskar andra arters överlevnadsmöjligheter då de konkurrerar med våra.
Detta tar regeringen och EU hänsyn till och för att minska avtrycket förbjöds glyfosat 2021 att användes i villaträdgårdar. Där användes det flitigt för att ogräs inte skulle konkurrera med de växter som vi ville skulle pryda våra rabatter.
Så för att avsluta denna begrundan som Hans väckte i mig handlar det för mig om en etisk fråga och då hur vi människor utövar vår dominans i vår omgivning. Det är därför en kulturell fråga om hur vår livsstil påverkar det omkring oss. Så låt mig kort nämna några argument som jag utgår ifrån.
Å ena sidan gör miljögifterna att vi kan odla mer koncentrerat och kan ta upp mindre ytor. Dessa ytor i sin tur kan frigöra habitat för organismer. Å andra sidan sprids gifterna även om de används lokalt genom vind och vatten, vilket är ett av skälen till att flygplansbesprutning må vara effektivt mot björksly som hotade granen och tallen, men den sprids över stora ytor.
Men i grunden handlar det om hur vi ser på vår dominans. Vår livsstil förs med en självklarhet likt bilförarens som sitter innesluten i sin lilla bil och susar förbi i landskapet utan att bry sig om något. Tanken tar jag från ett citat från boken Automobile politics: ecology and cultural political economy (Paterson, 2007)
Automobility serves to underscore the separation of individuals from each other, driving in there little private universes with no regard for the consequences of the actions in which the fundamental right to engage, just as they vote in there private worlds of liberal consumerist democracy. (Paterson, 2007:18).
Och jag tror att bilen kan serva som en metafor för en livsstil som gör att vi endast ser till våra behov utan att se till kostnaderna som andra får ta. Så användandet av miljögifter blir en symbol för den enfaldigheten i vår kultur. Andra kulturer bidrar till en mångfald och samernas rennäring är ett exempel på detta. Frågan är hur vi kan ändra vår livsstil till att bli mångfaldigare?
Referenser:
Brink, Erik (2021). Kan höga vetepriser utlösa en andra arabisk vår?. Jordbruksaktuellt. Publicerat 211207 [Hämtat den 241207].
Emanuelsson, Urban (2009). Europeiska kulturlandskap: hur människan format Europas natur. Stockholm: Formas
Enander, Karl-Göran (2007). Skogsbruk på samhällets villkor: skogsskötsel och skogspolitik under 150 år. Umeå: Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet
Hagner, Stig (2005). Skog i förändring: vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland ca 1940-1990. Stockholm: Kungl. Skogs- och lantbruksakademien
Livsmedelsverket (u.å.). Glyfosat – frågor och svar. Senast granskad 241205 [Hämtad 241207]
Paterson, Matthew (2007). Automobile politics: ecology and cultural political economy. Cambridge: Cambridge University Press
Tunón, Håkan & Sjaggo, Brita Stina (red.) (2012). Ájddo – reflektioner kring biologisk mångfald i renarnas spår. CBM:s skriftserie nr 68. Sametinget, Kiruna & Centrum för biologisk mångfald, Uppsala.
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du gör en otroligt grov förenkling (igen) som gör att du missar helheten när du hävdar ”enfaldigheten i vår kultur” och sen påstår att ”andra kulturer bidrar till en mångfald och samernas rennäring är ett exempel på detta”. Samernas rennäring skulle inte överleva utan ”enfaldigheten i vår kultur”, såvida de inte accepterade att återgå till den levnadsstandard de hade för sisådär 150 år sen.
Att vi har högre levnadsstandard idag, lever längre, har lägre barnadödlighet och generellt är friskare än för 150 år sen beror till stor del på att lantbruket blivit effektivare, så att mer mat kan produceras per arealenhet. Att människan börjat använda kemiska medel för att påverka vår omgivning är av godo om du lyfter blicken och skippar den fåniga uppdelningen i gifter och annat. Vacciner, antibiotika, antivirusmedel, antihistamin, kortisonspray mot astma, tandkräm med fluor mot karies, tvål, tvättmedel, antimögelmedel i mat, … Listan kan göras oändligt lång. Allt detta är exempel på kemiska medel som vi använder i vår vardag och som ger oss bättre liv.
Det generella målet med de allra flesta medlen är att döda någonting som påverkar våra liv negativt, oavsett om det är glyfosat mot ogräs eller antibiotika mot bakterier. Andra medel används tvärtom för att få matväxter att växa bättre (konstgödsel), eller att i form av artficiellt framställda vitaminer motverka blindhet hos barn eller andra sjukdomar. Under pandemin uppmanades alla att tvätta händerna, oftast med tvål, som också är en kemisk produkt som är giftig för mängder av mikroorganismer.
Vi dominerar en del av vår omgivning, men samtidigt finns det annat som vi inte kan påverka. Vi värderar (återigen) en del som är ovanligt som värdefullt, men förfasas när andra organismer drar nytta av våra moderna liv på ett sätt som vi ogillar (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/musinsvasion-i-korridorer-i-flogsta-studenter-fortvivlade-gors-ingenting). På det viset är din text en del i en vanlig uppdelning i gott och ont, där gränserna är fullständigt subjektiva och romantiserar vissa delar och bortser från andra.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag går med på att jag förenklar, men inte att jag gör en uppdelning i gott och ont. Däremot vill jag här anklaga dig för nihilism, då du bortser från att det finns bättre och sämre och allt likställs. Gift som gift tycks du säga utan urskiljning. Det där tycker jag är att frångå ansvar.
Att Sverige och Europeiska kommissionen försöker minska gifter i jordbruket, att man i Sverige menade att spreja hormoslyr för att döda lövträden med flygplan som något negativt, är inte att grovt förenkla.
Samtidigt vad du bortser i från är följderna av att använda kemikalier. Ta konstgödsel t.ex. som är en bidragande orsak till att Östersjön är övergödd och att det inte är någon mening att bada här på sommaren, vilket är en direkt konsekvens av överdrivet användande.
Som tur är finns det nu bönder som börjar tänka om som att undvika att plöja (https://lantbruksnytt.se/plojningsfritt-ar-bast-for-klimatet/). Eller ”I de nordiska länderna, där näringsläckage är ett problem, används reducerad jordbearbetning redan som ett sätt att minska kväve- och fosforläckage.” (https://www.landlantbruk.se/plojningsfritt-bast-for-mull-och-klimat.)
Vi ser att överanvändningen av antibiotika skapar resistens vilket hotar mänskligheten, vilket gör att man försöker minska användandet. Eftersom många inte gör det frivilligt måste man gå genom lagar och kontroll. Bra så tycker jag.
Så nej, jag varken romantiserar eller är ”fullständigt subjektiv”. Däremot är det du som grumlar till det genom att likställa all användning av kemikalier som samma sak; det är det inte.
GillaGilla
Du romantiserar inte och delar inte upp i ont och gott? Okej?
Istället delar du upp i ”bättre och sämre” (för vem?), skriver ”som tur är” ändras något (tur för vem?) och sker det inte frivilligt så är det bra att det går ”genom lagar och kontroll” (bra för vem?).
Den subjektiva uppdelningen är väldigt tydlig i mina ögon och du anklagar mig för nihilism i tron att jag säger att allt ska likställas. Det gör jag inte. Jag säger att det är ett slags hyckleri att lyfta fram ett fåtal enskilda exempel (som hormoslyr eller ddt) för att visa att vår kultur, till skillnad från andra, skulle bygga på en syn där vi tar oss rätten att ”dominera” världen omkring oss. Vi människor har i alla tider på olika sätt försökt göra vår omgivning bättre, för oss. Idag är vi så rika, åtminstone i västvärlden, att vi har råd att avstå produktion av livsnödvändigheter till förmån för ett fåtal utvalda organismer som vi bedömer som värdefulla, vackra, skyddsvärda, osv, samtidigt som vi utan minsta tvekan försöker minska eller rentav utrota andra organismer som vi uppfattar som ett hot eller störning. Rennäringen är inget undantag.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/varg-skjuten-fran-helikopter-i-bjurholm
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/varg-skjuten-under-skyddsjakt-i-kiruna-jagade-renflock
Allt bygger på subjektiva värderingar, där vi människor i alla lägen sätter oss själva främst, och alltid har gjort så. Undantagen gäller konsekvent situationer där vi delat med oss av resurser vi haft i överflöd.
GillaGillad av 2 personer
Tack för kommentar.
Så vad menar jag med bättre och sämre? Jag tog jag upp antibiotika och konstgödsel. Det är fantastiska uppfinningar. De har gjort att människor överlever. De har också konsekvenser som är mindre positiva, som övergödning och resistans. Att påstå det är inte att romantisera.
Att utifrån konsekvenserna vilja reglera det är inte heller romantiserande. Och det är inte att hyckla. Så här förstår jag inte vad du syftar på.
Om du vägrar att göra den distinktionen och dessutom jämför flour i tandkräm med glyfosat så tycker jag att du för en märklig argumentation.
Till det senare, som du skriver, så finns det kulturer som har en annan helt annan föreställning om hur livet fungerar och som inte är enbart fokuserad på att sätta människan främst. I förra veckan tog jag upp achuafolket som ser de andra djuren som en del av en familj. Det sätter upp regler för hur du får döda dem. Om du dödar för många så kommer du att bli straffad. Det är ett av otaliga exempel. Ett annat är förr i Sverige då man var tvungen att dela med sig till tomtar och knytt. Detta gjorde man inte på grund av överflöd utan snarare tvärtom.
Dessa tankar har på gott och ont aktivt bekämpats i Sverige, varav den hårdaste var filosofen Axel Hägerström som menade att allt som inte kunde bevisas var skrock. Han ansåg att det inte finns någon naturrätt inom juridiken till exempel. Eller att man inte alls kan göra värderingar utifrån naturvetenskap, då det blev en form av skrock.
Den positivistiska skola som han bildade lider Sverige fortfarande av; det är min högst subjektiva åsikt, en personlig ståndpunkt som jag är villig att försvara.
Så för att göra en vändning så finns det relativism som bygger på att det inte finns några inneboende värden. En tanke som du inte tycks vara helt främmande för.
Å andra sidan finns det en annan och det är relationism, vilket innebär att värdeskalan som man förhåller sig till är inneboende i kulturen. Det är en tanke som jag uppskattar.
Däremot och där tror jag att vi båda är överens, naturvetenskapliga upptäckter står över föreställningar.
Nu menar du, vilket du har sagt, att det inte går att skapa värden utifrån det naturvetenskapliga. Jag hoppas att jag inte presenterar dina åsikter illa här, utan det handlar främst om att bena upp skillnader. Här menar jag att t.ex. antibiotikaresistens är dåligt och det kan jag påstå utifrån det naturvetenskapliga upptäckter. Det är fakta som inte är knutet till en kultur utan det är sant.
Och avslutningsvis, att påstå att rennäringen är bättre utifrån mångfald än en veteåker är inte en kontroversiell tanke, enligt mig. Att påstå att flygbespruta med gift en skog för att ta död på lövträden är inte heller kontroversiellt, enligt mig.
Det fantastiska med vår kultur däremot är att den till skillnad från många andra kulturer är väldigt prövande och undersökande. Vi söker kunskap och vetskap om vår tillvaro som inte bara är kopplad till våra föreställningar utan det skapas genom experiment. Jag tar själv upp Hagner och skogsindustrin som ett exempel på hur de hela tiden utvecklas utifrån hur biologin fungerar, samt den reglering som kommer på plats då de utanför (och säkert innanför) skogsindustrin tycker att de går för långt och är för fokuserade på sina egna mål.
I min tanke är det något positivt, men det är erkänner jag är en väldigt subjektiv tanke.
GillaGilla
Vi pratar (skriver) förbi vatandra, kanske?
”Här menar jag att t.ex. antibiotikaresistens är dåligt och det kan jag påstå utifrån det naturvetenskapliga upptäckter. Det är fakta som inte är knutet till en kultur utan det är sant.”
Nej, vetenskapen kan visa att och hur resistenta bakterier kan utvecklas, men att det ”är dåligt” är en mänsklig värdering utifrån ett mänskligt perspektiv. För bakterierna är det inte det minsta dåligt. Samma sak gäller allt annat du tagit upp. Det vi värderar som dåligt, för oss, är alltid bra för någon eller något annat, och tvärtom. Det finns ingenting som är generellt bra för precis alla organismer på jorden. Mer av något betyder alltid mindre av något annat. Bra eller dåligt för oss människor är alltid dåligt eller bra för en del andra organismer.
Det är den insikten jag tycker är viktig: Det finns alltid samspel och påverkan och vad som är bra eller dåligt, ont eller gott, avgör vi själva utifrån vårt eget perspektiv, hur vi subjektivt värderar våra liv och vår livsmiljö. De andra kulturer du nämner gör andra värderingar än oss, men värderar även de ur sitt eget perspektiv. Du nämner achua-folkets syn på djur: ”Om du dödar för många så kommer du att bli straffad.” Ja, om du dödar för många så kommer det leda till att det blir färre djur framöver och därmed svårare att skaffa mat, så det är en logisk norm.
och hur vi värderar förändras över tid beroende på våra livsvillkor, teknisk utveckling, kunskapsnivå, osv. Att helt bli av med lövträdslag på en del arealer var vettigt i en tid när man inte såg framför sig någon praktiskt användning av lövvirke. Att göra det genom kemiska medel som spreds från flygplan var rationellt och gav bra arbetsmiljö för de som gjorde jobbet. Att sprida från marken var betydligt sämre och alternativet till de kemiska preparaten var manuell röjning med röjkniv, vilket är ett otroligt slitsamt arbete i områden med mycket lövuppslag, med tiotusentals lövstammar per hektar.
https://www.maskinklippet.se/skog/skogsutrustning/yxor-knivar/husqvarna-rojyxa
I efterhand, när man tittar bakåt, kan det tyckas självklart att flygbesprutningen förbjöds. Men frågan är hur det skulle uppfattas om man idag gjorde något liknande med små, tysta drönare istället för lågflygande bullriga flygplan som förde tankarna till Bond-filmer. Och faktum är att kemisk bekämpning från helikopter används även idag, fast då av myggor.
https://www.naturvardsverket.se/494a14/contentassets/78d7d7034ac942aa8997134d91fce593/beslut-nedre-dalalven-myggbekampning-2023-2025.pdf
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag funderade på om vi skriver förbi varandra och jag menar att vi inte gör det. Vi håller helt enkelt inte med varandra i grundpremisserna. Diskussionen innehåller ekon från samtalet om godtycklighet eller inte, om inre värden eller inte. Det handlar i grunden om två olika sätt att förstå världen.
Några tankar har dykt upp medan jag har brottats med detta. Det är därför som jag anser dem så fruktbara. De tvingar mig att definiera hur jag tänker.
Låt mig börja i mytens värld.
I Bhagavad-Gita står Arjuna på ett slagfält. Han vill inte döda. Allt känns meningslöst. Hans körsven är Krishna och han kommer att lära Arjuna hur han ska se på världen och hur han agerar i den. I en scen visar han sig i sin prakt och Arjuna får en inblick i hur universum ser ut egentligen. Överväldigad, rädd och styrkt, tackar han Krishna när han sätter på honom slöjan igen, så att han inte kan se verkligheten som den är i sig själv. Vi kan inte hantera det, då den gör oss overksamma. Det är för komplext.
Att jag skriver ”i sig själv” är att jag kom att tänka på Kants praktiska förnuft. För även han kom fram till att vi kommer inte åt tinget i sig utan vi kommer alltid att stå utanför och ana och undra. Det är därför vi har livsåskådningar grundade i föreställningar om hur det egentligen är. Vi försöker göra vår omvärld begriplig.
I detta finns det ett lärande. Vi ser mönster, skapar en bild av det vi upplever. Ibland får vi insikter, då och då går vi vilse. Det är just lärandet som jag är intresserad av, det som vi utvecklar för att klara oss lite bättre. Jag skriver oss, för det finns en värdeskala här. Den utgår från människan och den kan gå fel, vilket den gör om vi börjar förstöra vår omgivning och gör den obeboelig. Det finns många exempel på detta. Förr kunde människan vandra vidare. Den möjligheten finns inte längre. Mars är inget alternativ.
Kulturen är den samlade kunskapen. I den finns det institutioner som gör att vi kan föra oss i världen. Delar i den samlade kunskapen kan hindra oss. Innan de arabiska siffrorna kom var vi förhindrade i matematiken. Det var först därefter som företag och astronomin kunde utvecklas, för att peka på två revolutioner under 1400-talet.
SCA:s utveckling är en miniatyr av detta. Som du skriver är uppkommer flygbesprutning som en rationalisering. Det finns få som bor där. Hagner nämner svårigheten att få arbetskraft. Det är enormt jobbigt att gå med röjsågar. De ser till möjligheter och utvecklas. Ibland är de på anständighetens gräns. Var den är en diskussion med samhället. Detta är bara en ytterst liten del i hela deras kunskapsbyggande. De är ett lärande företag.
Det praktiska förnuftet lär sig. Det är inte bara förmågor utan också hur vi bör se på det som är omkring oss. Bör:et är en del av kulturen och är kanske det viktigaste vi har. Det gör oss inte bara till lärande utan också moraliska varelser. Ur varat följer inte ett bör; det tillför man. Och det är bra så.
GillaGilla
Först en detalj: Det fanns inga röjsågar när man flygbesprutade mot löv. De kom långt senare. Det fanns bara röjknivar som den jag länkade till. Allt måste slås av för hand, med ett verktyg som fungerar ungefär som en machete. Jag har provat det, liksom att bespruta från marken. Det ingick i utbildningen då.
Så huvudfrågan…
”vi har livsåskådningar grundade i föreställningar om hur det egentligen är. Vi försöker göra vår omvärld begriplig.”
Kanske är det där vi har skiljelinjen? Att vi har olika stora behov av att ”göra vår omvärld begriplig”? Jag hamnade i en diskussion om detta på X för nån vecka sen, med några troende personer som uttalade sig om ateism och väckte ganska kraftiga reaktioner hos en del andra eftersom ateisterna beskrevs som troende (oklart på vad). En av de religiösa beskrev det hela som skillnaden mellan frågorna Hur? (vetenskap) och Varför? (Religion) och det är kanske en bra gränsdragning? Om man accepterar den så kan citeringen av dig ovan kanske istället formuleras ”vi har livsåskådningar som försöker besvara frågan om varför världen ser ut som den gör, för att göra vår omvärld begriplig”?
Jag har inget behov av att få svar på frågan ”varför..?”, och tror inte att det finns något svar av typen ”därför att…” som skulle förklara något slags avsikt. Därmed finns det inte heller några utifrån givna värderingar eller ”bör…”. Världen ÄR. Vi finns här, just nu. Världen har förändrats genom årmiljonerna och kommer fortsätta förändras. Vi bestämmer själva och tillsammans hur vi vill att vi ska leva och uppföra oss, här och nu. Och vi kommer alltid sätta våra egna behov först. Och människan som art kommer förr eller senare försvinna, precis som andra arter som försvunnit under årmiljonerna. Förändring är det enda konstanta.
GillaGillad av 2 personer
Tack för kommentar.
Jag börjar närma mig slutet på Hagners bok. På ett sätt är det tråkigt. Jag tycker om denna lite torra och instruerande bok, med inskjutna prosaiska kommentarer likt vi närmade oss ”anständighetens gräns”.
Jo ä, som du skriver, där går delar av skiljelinjen, vår skilda vilja/önskan att begripliggöra världen. Då jag själv kommer från de tankegångarna som de troende vet jag vad de syftar på och jag håller med dem även om min vinkel är något annorlunda. Men det är en annan historia.
Jag gillar din distinktion mellan ”hur” och ”varför” och din omformulering har jag inget att invända emot. Dock missar den en aspekt som jag tycker är viktig.
Jag vet inte riktigt hur jag lika träffande kan presentera det.
Det utgår från lärandet. Om jag vet hur något fungerar, bör det påverka mitt handlande. På det kan man lägga det motiverande ”varför”. Både ”hur” och ”varför” bör påverka ”på vilket sätt”. Och tillvägagångssättet är en del av ett lärande som genom insikter stadigt påverkar ”på vilket sätt” vi agerar.
Att tänka i eoner undviker jag. Jag får lätt en slags svindel. Det är här och nu som påverkas av vad jag vet och min vetskap styrs av ”hur”, ”varför” och ”på vilket sätt”. Det leder därför till en strävan att pröva mina upplevda insikter för att se om de är giltiga. Duger de i en faktisk situation?
I klassrummet blir det tydligt. I mer teoretiska sammanhang som det vi diskuterar förblir de hypoteser som jag inte vill ska bli till dogmer. På så sätt ser jag kunskap som, inte förändring, utan som ett byggnadsverk, ett vardande.
GillaGilla