Maggie drar. Hon är på väg till stranden i Sandhammaren. Själv håller jag emot där vi går på skogsvägen. Vi har gått där så ofta att egentligen borde jag bli uttråkad och ändå upptäcker jag ständigt olika saker. Vad jag upptäcker beror ofta på vad jag intresserar mig för tillfället.
Sedan en tid tillbaka har jag fångats av mossor och lavar. Jag kan inte särskilt mycket om dem och inte heller lär jag mig deras namn. Snarare handlar det om att jag tycker de är vackra i sin artsammansättning. Jag tycker mig se mönster i hur de växer och sprider sig.
Från håll ser den gröna mossan enhetlig ut, men kommer du nära är det som små träd. Om jag förstår det rätt är det väggmossa på bilden nedan. Blåslav och vägmossa konkurrerar eller samsas, i alla fall har de hittat sin plats.
De olika mossorna och lavarna har sina förutsättningar och möjligheter att sprida sig. Lavarna är en symbios mellan svampar och alger, likt korallreven i haven. Mossorna är växter som lever i kolonier.
Just dessa förutsättningar slog mig då jag upptäckte att de träd som var bevuxna med mossor och lavar var framför allt ekarna som jag passerade. Tallarna däremot pryddes inte av samma arter. Dock såg jag att vissa hade Blågrå mjöllav. Det var bara en iakttagelse, som jag inte vet om det stämmer. Däremot läser jag på Natursidan att de olika lavarna och mossorna har sina habitat, se Natursidans guide till lavar – luftens kvalitetsmätare (Bäck, 2018) och Guide till vanliga mossor i Sverige (Hansson, 2018).
Just detta hur de växer och vad som krävs för att de ska kunna växa där är en underliggande fråga i all ekologi, då det handlar om samspelet mellan organismer och miljön. Ett koncept som jag ska dyka djupare in i är vad en nisch är. Jag har tidigare berört det i Funktion, nisch och stjärtänder och jag refererar ofta till det inlägget. Det skrevs när jag skrev det läste jag First ecology: ecological principles and environmental issues (Beeby & Brennan, 2008) och försökte få en bild av kunskapsläget.
Beeby och Brennen beskriver att en art är bunden till en miljö på grund av olika faktorer och att ju fler av dessa faktorer som finns där, ju bättre anpassad är den arten för just den miljön. Däremot om de faktorerna minskar så kommer arten att utmanas och ju färre delar som finns, ju färre av arten kommer det att finnas där, tills punkten då de inte längre alls kan leva där (Se nedan graf). Lägg märke till att detta inte betyder att arten måste finnas där bara för att förhållandena är ypperliga.
En nisch skapas evolutionärt över tid genom att en art anpassas till de lokala förutsättningarna. Som Wiens och Graham skriver i artikeln ”Niche conservatism: Integrating evolution, ecology, and conservation biology” (2005) är det de biotiska och de abiotiska förutsättningarna som möjliggör om en art kan uppnå en stabil population. De biotiska förutsättningarna syftar på till exempel föda, medan det abiotiska kan vara klimatet.
The niche is the set of biotic and abiotic conditions in which a species is able to persist and maintain stable population sizes. (Wiens & Graham, 2005:519)
Som vanligt kan man dela upp begreppet i än mindre delar och då skiljer man mellan grundläggande (fundamental) och förverkligad (realized) nisch.
Den förverkligade nischen syftar på de förhållanden som arten lever i förhållandevis till andra arter som till exempel konkurrerande arter och rovdjur. Så nedan ser vi hur arter överlappar varandra i hur de använder miljöns tillgångar.
De krävs grundläggande abiotiska förhållanden för att en art ska kunna överleva, exempelvis klimatet och höjdskillnader. Så till exempel nämner Rumpf et al. (2019) hur arter i alperna förflyttar sig högre upp i bergen på grund av klimatförändringarna, men att de kommer att nå en nivå då de inte längre överlever.
Så för att sammanfatta är den grundläggande nischen de abiotiska förhållandena och den förverkligade nischen de förhållanden som har uppstått mellan de olika arterna i en viss miljö.
The fundamental niche describes the abiotic conditions in which a species is able to persist, whereas the realized niche describes the conditions in which a species persists given the presence of other species (e.g., competitors and predators). (Wiens & Graham, 2005:519)
Nu ska jag inte fastna i det tekniska. I det kommer jag att fördjupa mig i längre fram. Däremot så kräver det som jag kommer till nu en ytlig förståelse av hur nischer, då jag vill återknyta till en diskussion som ständigt förs på de här bloggen och det är etik och miljö.
Jag har berört det i olika inlägg som till exempel Ekodukter vid Billingen: en varas värde och djurens rätt till rörelse. De mest givande har varit då jag har diskuterat med framför allt Lars Lundqvist som i inlägget Ignorance is bliss. Även om det finns andra inlägg där vi har fört samtal valde jag att hänvisa till detta då titeln är ironisk och den anknyter till det som jag ämnar postulera.
Utifrån diskussionerna har jag kommit fram till att det inte går att framhålla att det finns inneboende värden i arter utan att människan tilldelar värden. Vi kan tilldela värden utifrån olika premisser, som till exempel hur användbart något är för mig, någon annan eller samhället. Det senare brukar benämnas som samhällsnyttan. Personligen är jag emot att nyttotanken är det som vägleder, då den förenklar allt utifrån någots användbarhet, det vill säga att det görs till ett medel eller något instrumentellt.
Filosofen Immanuel Kant brottades med dessa tankar och ur dem uppkom pliktetiken och det kategoriska imperativet. Utifrån samtal och diskussioner har jag kommit fram till att se pliktetiken vägledande för handlandet. Och utifrån detta gör jag följande utkast till ett etiska ställningstagande knutet till miljön:
- Då människan genom sin förmåga att medvetandegöra sin egen existens och att kunna inhämta kunskap, vetskap och insikt om sin miljö, har hon ett ansvar för sin miljö och de organismer som är en del av den. Det innebär att eftersom hon delar sin miljö med andra så är hon därför ålagd att även se till deras välfärd. Här gör jag således en skillnad mellan homo sapiens och andra arter, då det endast är människan som har denna förmåga.
- Kunskap, vetskap och insikt leder till högre ansvar och det finns även ett ansvar för att utöka dem. Ignorans rättfärdigar inte utan det finns en skyldighet att utöka sin medvetenhet.
- Förmåga och kunnande syftar på de möjligheter som den enskilde och samhället har till förfogande för att kunna ansvara för andra organismers välfärd. I det ligger också en proportionalitet och det som jag har i åtanke är att andras välfärd inte får bli viktigare än den egna, på samma sätt som min välfärd bör balanseras med andras. Markägande medför därför ett större ansvar och skyldighet att åsidosätta en del till organismers överlevnad.
Så för att knyta ihop tankarna så är alla organismer beroende av förhållanden (nischer) som gör att de kan överleva. Vi har den vetskapen. Det är således vår plikt att verka för att bevara nischer, samt att verka för att det finns möjligheter till förflyttning mellan dessa nischer för att minska utdöendeskulden (se Vi har en utrotningsskuld att betala!). Så för att anknyta till mossorna och lavarna så har vi ansvar att bevara miljöer där de kan leva.
Referenser:
Beeby, Alan & Brennan, Anne-Maria (2008). First ecology: ecological principles and environmental issues. 3. ed. Oxford: Oxford University Press
Bäck, Kristina (2018). Natursidans guide till lavar – luftens kvalitetsmätare. Natursidan. Publicerat 181112 [241214]
Hansson, Erik (2018). Guide till vanliga mossor i Sverige. Natursidan. Publicerat 181004 [241214]
Rumpf, S.B., Hülber, K., Wessely, J. et al. Extinction debts and colonization credits of non-forest plants in the European Alps. Nat Commun 10, 4293 (2019). https://doi.org/10.1038/s41467-019-12343-x
Wiens, John. J.; Graham, Cathrine H. (2005). Niche conservatism: Integrating evolution, ecology, and conservation biology. Annual Review of ecology, evolution, and systematics. Vol. 36:519-539. https://doi.org/10.1146/annurev.ecolsys.36.102803.095431
