Fru talman! Vi ska debattera skogar, hav, sjöar, vargar, skarvar, älgar och kanske lite annat – granbarkborrar, till exempel. Det handlar om miljö och jordbruksutskottets betänkande MJU24 Naturvård och biologisk mångfald.
Så inleder Isak From (S) debatten om förslaget till ”Naturvård och biologisk mångfald” från 12 maj 2022. Själv lagar jag lasagne medan jag lyssnar.
Förslaget handlar om att ”Riksdagen vill se förändringar i det svenska artskyddet”. Det handlar om att naturvården inte ska försvåra skogsbruket, att markägare ska kunna få ersättning och även en hel del om vargen.
Ja, i slutändan handlade det framför allt om hur stor vargpopulation skulle få finnas i Sverige.
Det är första gången jag har lyssnat på en sådan här debatt. Det var formellt och de olika politikerna blev tillsagda om de inte följde reglerna, som till exempel när miljöpartisten Maria Gardfjell tilltalade kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson direkt istället för att göra det genom ”fru talman”. Något som jag lade märke till var att framför allt de borgerliga politikerna utgick från folkets känsla och åsikt, medan framför allt Gardfjell påtalade de vetenskapliga rönen.
Den största behållningen fick jag av just hennes och Ottossons debatt där de diskuterade antalet vargar i Sverige. Detta för att de utan att nämna det begrundade antalet utifrån dels lokal population och dels metapopulation. Alltså ska man enbart utgå från populationen i Sverige, ska vargarna i Norge också räknas med eller även de vargar i Finland och Ryssland. Se inlägg Vargen och vad är en metapopulation?
För att åskådliggöra vad den delen av debatten handlar om hjälper nedan översikt från artikeln ”Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population” (Laikre et al., 2016). Det är en bild över den fennoskandiska vargpopulationen.
Vad Gardfjell inriktar sig på är de vargar som har etablerat sig i framför allt Svealand på bilden, medan vad Ottosson pekar på är att om vi istället ser till metapopulationen så är den väldigt mycket större. Det är också från de nordöstliga trakterna i Skandinavien som de inkommande vargarna kommer.
Att tillägga är också att den svenska populationen är beroende av dessa inflyttande vargar för att den genetiska mångfalden i den svenska populationen ska skapas. Jag skriver ”skapas” för den svenska vargen är väldigt inavlad, något som Gardfjell pekade på. Se till exempel Jägarnas riksförbunds vetenskapliga granskning är inte seriös. I det inlägget visar jag nedan diagram från ”Additional population viability analysis of the Scandinavian wolf population” (Bruford, 2015).
Där ser vi hur inavelskoefficienten, alltså hur stor inaveln blir i den svenska populationen blir över tid beroende av hur många och ofta som en varg tar sig igenom renbeteslandet och förökar sig.
Lägg märke till att det är ett livskraftigt bestånd på 700 individer, medan i debatten diskuterar de mellan 100 och 270.
Så till exempel säger moderaten John Widegren att forskning stödjer 100 vargar skulle vara tillräckligt för att vargstammen ”skulle klara sig ändå”.
Det är faktiskt så, fru talman, att det finns forskning som säger att 100 vargar skulle vara tillräckligt på den skandinaviska halvön även om det kom en katastrof med jämna mellanrum. Vargstammen skulle ändå klara sig. Och klarar vi fortsatt att ha även invandrande individer, precis som vi har haft den här tiden, kommer även genetiken att fungera. Det är till och med så att vi får ett snabbare genomslag i genetiken om vargstammen är mindre. (Anf. 110 John Widegren (M))
Även Ottosson och andra upprepar denna siffra.
Isak From (S) sade redan i sitt inledande anförande att han inte önskar sig något ”siffertrixande”, men det är där de hamnar.
Då var det uppmuntrande att höra liberalen Jakob Olofsgård påpeka att man ska se det utifrån ”vargstammens verkliga situation”.
Detta ska göras vetenskapligt utifrån vargstammens verkliga situation. Annars är risken stor att vargstammen på icke vetenskaplig grund drivs ned på nivåer som är alldeles för låga. (Anf. 118 Jakob Olofsgård (L)).
För mig personligen var hans anförande det bästa.
För att återgå till de olika ingångarna i debatten så byggde de borgerliga politikerna framför allt på hur medborgarna från deras valområden upplevde situationen med allt ifrån att fridlysta störde skogsbruket till antalet vargar.
De använde sig även forskning, men underförstått tycktes de tala om den ”sociala bärförmågan” snarare än om den biologiska.
Begreppet fick jag från artikeln ”Allt fler rovdjur dödas” (Johansson, 2025) där SLU:forskaren Jonas Kindberg menar att miniminivåer inte styrs av biologiska faktorer utan av politiska.
Jakten på rovdjuren styrs i hög grad av de så kallade viltförvaltningsdelegationerna på länsstyrelserna, som i sin tur ska ta hänsyn till vissa miniminivåer som bestämts på politisk nivå i Sverige.
– Man tyckte att 3 298 björnar var lite för många, och beslutade att stammen skulle minska. Det nuvarande målet ligger på knappt 2 300 björnar. Där någonstans ligger den sociala bärförmågan, det vill säga den nivå som människorna är beredda att acceptera enligt viltförvaltningsdelegationerna, säger Jonas Kindberg. (Johansson, 2025)
Så då avslutningsvis sitter vi där med en avslutad debatt. Förslaget fick sitt bifall och följande motion gick igenom.
Riksdagen anser också att referensvärdet för vargstammen – det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus – bör vara, mellan 170 och 270 vargar. Dock bör det hållas i det nedre spannet om 170 individer, bland annat med tanke på att vargpopulationen förtätats.
Så vad är skälet till att jag tittade på denna debatt två och ett halvt år efter den hölls? Ja, nu minns jag inte varför jag sökte upp den, men däremot minns jag var jag hittade att debatten hade hållits. Det var i Jaktjournalens artikel Ja till sänkt miniminivå för vargarna – så röstade politikerna i riksdagen (Moilanen, 2022). Det intressanta är att jag nu direkt känner igen ett namn som Moilanen lyfter fram. För är det inte kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson som citeras:
Värmländske kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson är strålande glad när Jaktjournalen når honom.
– Jag har jobbat för den här frågan i fyra år och det är fantastiskt gott att vi äntligen kommit hit, säger Ottosson. (Moilanen, 2022).
Debatten har väckt många tankar som jag vill fortsätta med i morgon. Det handlar inte främst om vargens antal utan om mångfald och framför allt om att vetenskapliga rön riskerar att förlora mot våra föreställningar.
Med det sagt så bör inte vetenskapen ses som viktigare än politiken, utan endast vägleda. Det är politiker som bör fatta besluten, medan vetenskapen ger underlagen. Det handlar om gränsdragningar, som jag visade med skillnaden i Ottossons och Kjellgrads argumentation; är det den lokala populationen eller metapopulationen. Det är genom gränsdragningar som politikerna beslutar och tar ansvar. Det är inte forskarnas roll.
Tycker jag att de fattade rätt beslut? Nej, men så är det inte sällan i ett demokratiskt land.
Referenser:
Bruford, Michael W. (2015). Additional population viability analysis of the Scandinavian wolf population. Naturvårdsverket. Stockholm
Johansson, Roland (2025). Allt fler stora rovdjur dödas. SVD. Publicerad 250104 [hämtad 250111].
Laikre, L., Olsson, F., Jansson, E. et al. (2016). Metapopulation effective size and conservation genetic goals for the Fennoscandian wolf (Canis lupus) population. Heredity 117, 279–289. https://doi.org/10.1038/hdy.2016.44
Moilanen, Mikael (2022). Ja till sänkt miniminivå för vargarna – så röstade politikerna i riksdagen. Publicerad 220518 [hämtad 250111]
