När Hakon den gode kom till Tröndalag för att sprida kristendomen till bönderna, sade de att de skulle fundera på saken och ta upp saken på Frostatinget. Men först, sade de, skulle han blota til árs ok friðar, för att det skulle bli ett gott och fredligt år. Hakon vägrade, men för att det inte skulle bli konflikt gick Sigurð, den lokala jarlen, med på att blota i hans ställe.
Händelsen beskrivs i Heimskringla av Snorri Strulasson (2018). När jag läste om händelsen väcktes många tankar i mig. Å ena sidan att de är beredda på att överväga att konvertera, eller att siðaskipti, skifta seder, som det heter fornnordiska. Å andra sidan vill de utföra ritualen för att året som följer ska vara ett fredligt. Att riskera framtiden för nya tankar är inget man gör i hast. Det finns således en öppenhet hos dem, dock utan att de tar till sig det nya direkt.
Jag tycker att begreppet att skifta seder är tydligt vad det handlar om, att den som konverterar ska bete sig och handla på ett annat vis.
Det är bra att stanna upp vid begreppet då det tvingar oss att betrakta hur och varför vi agerar på ett visst sätt. Jag tror att få av oss tänker på hur utmanande sedesskiftande är för oss om vi tar det seriöst. För tar vi tar det på ett seriöst sätt leder det till uppkomsten av ironi (Lear, 2023), alltså att vi kan se att det finns olika sätt att se på hur vi beter oss. Frågan hur vi bör bete oss ifrågasätts.
Möjligen kan vi se ironiskt på invånarna i Tröndelag och småle åt att de propsade på att kungen skulle blota. Saken är dock att det var han som stod mellan dem och gudarna och året som följde var beroende av deras välvilja. De riskerade mycket på att skifta seder. Dessutom skiftade rollerna. De som förut hade blotat och haft auktoritet förlorade makten till prästerna. Det var i sin tur prästerna som översatte den nya läran, utan att de före detta hedningarna kunde avgöra vad som var rätt och riktigt.
För det fortsatta resonemanget följer denna grundtanke: genom att visa på något annat ifrågasätts det som var. Den kunskap som ligger till grund för de seder som har väglett dem hitintills ifrågasätts. Ny kunskap måste skapas.
När kristendomen kom till Norge kunde man överta det kunskapssystem för att göra ett skifte av seder.
I inlägget I vår kultur lyssnar vi inte till vad talltitan berättar för oss skriver jag utifrån filosofen Jonathan Lears bok Det radikala hoppet: mod och mening i en kulturkollaps (2023) om hur kråkindianernas kultur stod inför förändras eller dö helt. Sakta skiftade de sina seder och anpassade sig till de nya omständigheterna.
I stället för att vara krigare och jägare, blev de lantbrukare. De unga började gå i skola och lärde sig att läsa och skriva. Med tiden växte deras kunskap om de nya sederna och de kunde börja förhandla med den amerikanska staten och utforma sitt reservat så att sederna kunde ta inspiration från de gamla traditionerna och anpassa sig till det nya.
Vad vi ser i de båda exemplen från Tröndelag och kråkindianern är hur seder övertas från ett annat kunskapssystem. Kunskapen är delvis färdigformulerad och med tiden blir den omformulerad för att anpassa sig till de nya omständigheterna.
Låt oss nu hoppa till den information som kommer till oss om klimatförändringar och miljöförstörelse som kommer till oss.
Som jag ser det utifrån den information som jag tar till mig av klimatförändringar och dess inverkan, ekosystemens förändringar och dess konsekvenser så står vi inför en period då det är dags att skifta seder. Skillnaden är dock att vi inte har ett annat kunskapssystem att ta över. Vi står inför utmaningar som kräver att informationen som kommer från miljövetenskapen måste omforma våra seder så att de utgår från de möjlighetsvillkor som ett liv på jorden innebär.
Varför är det annorlunda nu? Mänskligheten har stått inför liknande utmaningar.
Jag vill hänvisa till filosofen Hans Jonas som skriver i inledningen till sitt verk Das Prinzip Verantwortung: Versuch einer Ethik für die technologische Zivilisation (1995 [1979]), Ansvarets princip, försök till en etik för den teknologiska civilisationen. Han skriver att förr kunde en grupp utnyttja en miljö till dess kollaps för att sedan röra sig vidare. Med tiden förändrades den gamla miljön och ett nytt eller liknande ekosystem uppstod.
Idag har vi nått jordens alla hörn. Vår kunskap är också större om var de ekologiska gränserna är, men våra seder är inte anpassade till ekologins villkor.
Den teknologiska civilisationen till skillnad från föregående civilisationer drivna av de teknologiska förändringarna som går allt snabbare, liksom den kräver alltmer av jordens resurser för att hantera utsläppen. För, även om de teknologiska förändringarna ökar, förändras inte de biologiska betingelserna. För invånarna i Tröndelag kunde lida när missväxten kom och var det riktigt illa kunde de öka offrandet för att förhoppningsvis blidka gudarna. För de kristna var det bedjandet som förhoppningsvis skulle nå till gudens öron. Ville det sig väldigt illa kunde de emigrera.
Vi vet att varken blotning eller bön hjälper utan att det är naturlagar utifrån orsak och verkan som leder till olika konsekvenser. Det var detta jag syftade på när jag lyfte fram de olika graferna med miljoner ton koldioxidekvivalenter som släpps ut av respektive del i Sverige i Men lantbruket har väl gjort nog i klimatfrågan. Där nämner jag också privatbilismen och dess roll i utsläppen.
Att privatbilismen är så stor i Sverige får konsekvenser. Den är en stor del av den påverkan som svenskarna har på miljön.
Skälet till att jag nämner privatbilismen är även att det är ett väldigt tydligt exempel på hur vi alla är delaktiga och hur svårt det är för många av oss att förändra på den livsstilen, mycket på grund av att det inte finns alternativ i vårt samhälle.
Ett annat skäl till att jag tar upp bilismen är att bilen symboliserar så mycket mer än att bara vara ett fortskaffningsmedel. Det är en symbol för att vara fri, att kunna upptäcka världen, en bekvämlighet, att bli vuxen. Jag vill till och med gå så långt att påstå att bilen symboliserar ett ideal för hur man bör vara som människa. Det är att vara på väg, att röra sig framåt. Miljöforskaren Mathew Paterson beskriver det till och med som en underliggande princip för hur vi förstår vårt samhälle.
[C]ontemporary societies can be defined as dromocratic: ruled by movement and acceleration. Movement is not only central to contemporary politics — in the sense that many things would not happen without it — it is a ruling principle of contemporary life. (Paterson, 2007:5)
Bilen, menar jag, är en symbol för den hur den teknologiska civilisationen har demokratiserats och kommit så många till del. Den är en nödvändig del i hur vi ser oss som vuxna och fria människor. De som väljer bort bilen, om det inte är av ekonomisk nödvändighet, gör det för att vara eljest, för att göra en ståndpunkt, att utmärka sig. Det är ett ställningstagande mot utvecklingen.
Jag fastnar i detaljer, för det är egentligen något annat som jag vill formulera. Jag befinner mig mellan tre påståenden.
Det första är hur vi genom våra seder lever så som vi tror att världen är beskaffad och att i västvärlden är bilen en symbol för det idealet. För det andra så har vi den grundläggande verkligheten som är att genom hur vi lever så bidrar vi till den globala uppvärmningen vilket leder till klimatförändringarna. Det i sin tur leder till påverkan på ekosystemen. Vår symbol för den dominerande principen, rörelse och utveckling, är en stor del orsak till vår förstörelse av vår miljö. För det tredje måste vi ta del av information som, i alla fall jag tycker, är svår då miljövetenskapens koncept krävs för att förstå sig på det på ett djupare plan. Det är en del av en specialistkunskap som inte är en del av kulturen och därför inte är anpassad till dess livsstil.
Det viktigaste av allt är dock att oberoende om vi förstår oss på och kan omsätta eller inte den information som kommer till oss, så pågår den globala uppvärmningen och ekosystem som förstörs. Konsekvensen av våra seder är att förutsättningarna för att upprätthålla vår omvärld som vi känner till är raka motsatsen.
Våra seder måste skifta för att vi inte ska begå domicide, förstörelse av vårt hem. Visionen om hur vi ska göra det, finns inte i vårt kunskapssystem utan den måste formuleras utifrån den informationen som vi tar in och tolkar, varav mycket av informationen tolkas genom naturvetarna. De i sin tur vidarebefordrar den till oss.
På sätt och vis inträder det nya maktförhållanden då vetenskapsmännen blir en slags präster för den nya tiden och politikerna måste kunna omtolka deras kunskap till att skapa ett fungerande samhälle.
Det är vad jag har försökt att formulera med alla dessa excentriska exempel.
Referenser:
Jonas, Hans (1995 [1979]). Das Prinzip Verantwortung: Versuch einer Ethik für die technologische Zivilisation. [Frankfurt (Main)]: Suhrkamp
Lear, Jonathan (2023). Det radikala hoppet: mod och mening i en kulturkollaps. Göteborg: Daidalos
Paterson, Matthew (2007). Automobile politics: ecology and cultural political economy. Cambridge: Cambridge University Press
Snorre Sturlasson (2018). Nordiska kungasagor. I, Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga. Göteborg: Anthropos
