Igår cyklade jag längs fälten från Simrishamn, Simris, Gislöv och ned till hamnen i Brantevik. Det var långa backar, sydlig motvind. Det är ett ensidigt landskap med stora öppna fält. Från dessa fält hörde jag sånglärkan. Det är en hedarnas och fältens fågel. I bland är den svår att få syn på dem då de ryttlar högt uppe i luften, innan de sakta dalar ned. Men hör dem gör man alltid när man rör sig i deras landskap.
I Värmland, väster om Sunne, rörde jag mig i ett annat landskap. Det var skogen och fjällen. Där jag gick vid sjön Mången lade jag märke till vitsippor som glest växte vid stigen, men inte längre in bland granen. Vitsippor är anpassade till lövskogen. De blommar tidigt innan lövtäcket hindrar ljuset från att nå marken. Men här hade gran planterats, med sin evigt gröna täckning. Vitsipporna är förbundna med varandra från rötter som går löper under marken, vilket skapar täcken på marken. Täckte granen ljuset för dem?
Vitsipporna tänkte jag mig var ett minne från tiden då lövskogen bredde ut sig där jag gick. I gårdagens inlägg Rapsodi i Värmland visade jag också en bild från hur det såg ut tidigare i Kissalamp, där skogsfinnar har brukat marken och där det en gång var en äng, där det nu var ett kalhygge. Kanske liknade det hur det ser ut idag vid Ritamäki? Det är uppröjt och skogen hålls undan. I bakgrunden ser vi granen avvakta tills den kan sprida sina frön.
Just den här förändringen i hur landskapet brukas påverkar växtligheten och hur skogen är strukturerad. Begreppet struktur är ett viktigt ord i dagens skogsdebatt och vad man menar med det är till exempel ”naturliga strukturer, exempelvis död ved i olika nedbrytningsstadier” (Sahlin, 2018:36) eller ”Strukturer som död ved, gamla träd, block och våt mark [som] har stor betydelse för många av skogens arter. Även skogens sammansättning i trädslag och beståndsstruktur har visat sig samvariera med artmångfalden” (Hannerz & Simonsson, 2023:30).
På bilden nedan, tagen i Dalby Söderskog, ser vi levande äldre levande träd, sly och död hård ved i olika nedbrytningsstadier. Hannerz och Simonsson skriver att många av arter som är beroende av skogen och är på rödlistan är just beroende av ”grov och hård död ved” (2023:20).
Nära hälften av de rödlistade skogsberoende arterna är knutna till död ved. Död ved är dock inget entydigt substrat. Grov och hård död ved har särskilt stor betydelse, men alla nedbrytningsstadier, storlekar och trädslag fyller en roll för olika arter. (2023:20)
Citaten är tagna från två rapporter som jag har läst i under morgonen. Det är Skogsindustriernas rapport Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Hannerz & Simonsson, 2023). Den andra är utgiven av Naturskyddsföreningen och heter Från mångfald till enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk (Sahlin, 2018). Som ni märker på citaten finns det en överensstämmelse i vad man menar med det här begreppet. Deras verklighetsbeskrivning överlappar.
Det kanske låter överdrivet att skriva om ”verklighetsbeskrivning”, dock tror jag att det är viktigt i samtalet att man uppfattar något på ungefär samma sätt även om perspektivet skiljer sig åt. I mitt inlägg Utvecklar skogsbruket kunskap för att bevara biologisk mångfald? Svaret menar många är nej! tar jag upp flera debattörer, som Erik Westholm (2024) och Ola Engelmark (2018 & 2020) som kritiserar skogsbruket och menar att de inte tar hänsyn till artrikedomen och dess förutsättningar. Men vad menar vi med ”artrikedom” och på vilket sätt är skogsbruket skuld i detta?
Låt oss ta ett annat intressant begrepp som i stället visar på skillnader, men först låt oss presentera författarna till rapporterna.
Författarna som har skrivit rapporten Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete för Skogsindustrierna är jägmästaren och doktor i skogsgenetik, samt licenciat i botanik Mats Hannerz och doktor och skogsekolog för SCA Per Simonsson. Skogsindustrierna beskriver sig som ”organisationen för företag som förädlar trä till fossilfria och förnybara material och produkter” och påstår att de ”sprider kunskap och bildar opinion kring viktiga frågor för branschen och en för en hållbar grön omställning” (se Det här gör vi).
Författaren till Från mångfald till enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk är Malin Sahlin. Hon är biolog och sakkunnig för skog för Naturskyddsföreningen. De beskriver sig som ”en bred och djup kompetens grundad i vetenskap och fakta. Vi väcker engagemang för naturen, sprider kunskap och utbildar om miljöfrågor, verkar för skydd och vård av värdefull natur, skapar opinion samt påverkar, granskar och utkräver ansvar av makthavare och lagstiftare” (se Det här är Naturskyddsföreningen).
Frågan är vilket ord man ska använda för att beskriva en livsmiljö? Ska man använda ordet habitat eller naturtyp?
Hannerz och Simonsson skriver följande om Art- och habitatdirektivet:
EU:s art och habitatdirektiv syftar till att bevara arter och naturtyper som annars riskerar att försvinna. Vart sjätte år rapporterar Sverige statusen på de arter och naturtyper (habitat) som finns i direktivet och före kommer i vårt land. Naturtypernas status bedöms som Gynnsam, Otillräcklig eller Dålig bevarandestatus. (2023:13)
De använder begreppet ”naturtyp”, vilket de tycks likställa med ”habitat” då de översätter det i parentesen, dock använder begreppet habitat endast då de skriver om direktivet. Sahlin använder också ”naturtyp”, men också habitat och då i sammanhang som ”habitatförlust” då hon beskriver den minskande mångfalden av arter och växter:
Det absolut största hotet mot biologisk mångfald är habitatfölust [sic], det vill säga förlust av arternas livsmiljöer, eller förlust av framtida habitat för arten. (2018:18)
Varför denna skillnad?
Här kan det vara så att då jag inte är biolog utan antropolog så går jag vilse och ser irrbloss. Så låt oss titta i rapporten Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013 (red. Wenche, 2014) utgiven av SLU. Där definierar de naturtyp som ”landskapsavsnitt med ganska enhetlig karaktär och struktur som hyser ett visst växt- och/eller djursamhälle” (Wenche, 2013:81).
Det som då är intressant är om naturtypen är gynnsam eller inte för en art. Det betyder att finns de förhållanden som är nödvändiga för en viss arts överlevnad över tid (Wenche, 2013:80).
Jag märker här att jag håller på att tappa bort mig. Det hela blir alltmer komplicerat när jag försöker reda ut de olika definitionerna och spekulera i varför och framför allt hur de används.
Min förvirring är illustrativ för det komplexa i diskussionen om biologisk mångfald. Jag liksom andra söker efter tydliga svar, men på många sätt finns det inga. Samtidigt som komplexiteten är stor och den kunskap som krävs är hög, möter vi som är intresserade olika rapporter som är mer eller mindre underbyggda, men som alla har en agenda. I sig är agendan inte ett problem, då som till exempel både Skogsindustrierna och Naturskyddsföreningen är tydliga med den, i alla fall om man går in på deras hemsidor.
Men jag känner nu att det är dags att avsluta inlägget, annars kommer jag att förbli här hela dagen.
Så hur ska jag avsluta detta inlägg som nu har börjat gå i cirklar?
Jag tror på att vi måste vara ödmjuka och varsamma när vi samtalar om miljön. Som jag upptäckte nu hade jag en föreställning om vad jag tyckte och vart jag var på väg, för att sedan omringas av irrbloss som gjorde att jag tappade bort mig. Då tror jag det viktigaste är att hänga kikaren över axeln, trä på sig stövlarna och ge sig ut i naturen. Så länge som vi nyfiket iakttar det som inte höjer rösten och kräver uppmärksamhet, utan som bara finns där för den uppmärksamme att upptäcka, så har vi i alla fall börjat bra. Till slut hittar vi nog hem igen.
Det är i alla fall det som jag ämnar göra.
Referenser:
Engelmark, Ola (2018). En skog av möjligheter: om tidlös kunskapstörst och företagsamhet bland Sveriges alla träd. Stockholm: Carlssons
Engelmark, Ola (2020). Skogen på andra sidan hyggena: om orden, hugsvalan och den gäckande hållbarheten. Stockholm: Carlsson
Hannerz, Mats & Simonsson, Per (2023). Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Rapport). Skogsindustrierna.
Sahlin, Malin (2018). Från mångfald till enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk. (Rapport). Naturskyddsföreningen
Wenche Eide (red.) (2014). Arter och naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
Westholm, Erik (2024). 10 tankar om skogens framtid. [Borlänge]: Förlags AB Björnen
