Var är du? frågar J. mig i ett sms då jag hade skrivit att jag låg i en husvagn och lyssnade till en revirmarkerande enkelbeckasin.
Utanför Sunne, svarar jag. Jag är i Laxå och inventerar skogshöns, berättar han.
Vi träffas då och då när han är i Simrishamn och inte är ute och inventerar. Han lär mig att höra skillnad på olika fågelarter, se Vad oroade härmsångaren?.
Jag tänker ibland på det arbete som han och andra inventerare som jag träffar utför. Jag minns en som berättade att han åkte på skogsvägar i Värmland med öppna rutor och lyssnade på fågelsång. Så skrev han ned arterna han hörde. Att promenera med J. är att ofta stanna, studera en blomma, lyssna till en fågel eller försöka få syn på vad det är för fjäril som flyger runt. Det han upptäcker för han in i Artportalen. Kort sagt inventerar han jämt.
Det är genom inventeringar som vi ser var arterna är och som vi förhoppningsvis kan se mönster.
Jag går en botanikkurs för Svenska Botaniska Föreningen och veckans läxa är att se utbredningsområden av olika arter. En av dem är Adam och Eva (Dactylorhiza incarnata × sambucina). På en sökning ser jag att under 2024 har fynd inrapporterats från följande platser. De gula är enskilda fynd och de blå fler.
Även om mönstret tycks tydligt, finns det fynd som avviker. Varför finns det flera funna utanför Växjö och varför är de inte hittade vid ett vattendrag?
En annan art är blåbär (Vaccinium myrtillus L.). Nedan ser vi att den är observerad över hela Sverige. Vad beror det på att det finns luckor? Dels kan det vara ändringar i terräng, dels kan det vara en lägre iver att rapportera.
Om vi går in i Artfakta ser vi att i Närke så är det endast 1470 observationer, medan i Södermanland är det 11219. Skiljer sig Närkes naturtyper nämnvärt från Södermanlands? På Artfakta står det att den växer i både skog och fjäll och den växer både i löv och barrskog. Så förmodligen påverkar ivern mer i utfallet.
För att kort sammanfatta innan jag går vidare så bygger vår kunskap om arter och deras utbredning på observationer. Det i sin tur är beroende av inrapporteringar. Det som inte är inrapporterat syns därmed inte.
Under de senaste helgerna har jag skrivit om biologisk mångfald och försökt att begrunda det utifrån olika perspektiv. Jag har ibland gått vilse (Irrblossen ledde mig vilse), ibland försökt att förstå de bakomliggande idéerna (”Artskydd som inte tål dynamik är onaturligt”), men väldigt ofta hamnat i funderingar kring de föreställningar som styr vilka tolkningar som vi gör (På väg hem såg jag en brölande dovhjort).
Här vill jag utgå från dessa två samlingsord, observationer och föreställningar. Det senare är viktigt då de formar hur vi uppfattar och tolkar det som vi observerar. Det ger oss den inramning som sedan formar informationen.
För att förklara det sista vill jag kort nämna det jag under morgonen lärde mig då jag läste om biogeografins idéhistoria i Biogeography: biological diversity across space and time (Lomolino, Riddle & Whittaker, 2016[2018]). En av de verkliga pionjärerna inom botanik är Carl von Linné. Jag har besökt hans födelsehem i Råshult flera gånger. Det rekommenderas.
Under sina observationer och de observationer som han inhämtade från sina adepter började han försöka foga in det i den världsbild han levde i. Lomolino et al. berättar att hans hypotes var att alla arter kom från ett högt berg varifrån de sedan hade spridit sig under 6000 år.
Det som styrde hans tankar var naturligtvis bibelns berättelse om Noah och syndafloden. Det andra som styrde honom var att eftersom Gud hade skapat allt så skedde det inga förändringar hos arterna.
Linnés teorier som var i enlighet med rådande världsbild började ifrågasättas av de upptäcktsresande som gav sig ut i världen och observerade. De påverkades av allt från fossiler som berättade om att arter dog ut, till likheter och olikheter mellan arter; de gjorde hypotesen allt ohållbarare.
Att det skedde berodde dessutom på att samhället förändrades. Genom upplysningens idéer gavs möjligheter för andra sätt att förstår sig på världen.
Det motstånd som tidigare vetenskapsmän som Galileo Galilei hade mött bröts ned. Världen sågs som en bok som man kunde lära sig av genom att studera den (Wootton, 2010), en tanke som jag följer då jag vandrar omkring både bland bokträd och böcker.
Det intressanta i att undersöka tidigare tänkare är att om man är uppmärksam tycks det finnas idérester kvar från förr. En sådan tycks vara föreställningen om det eviga och oföränderliga. Jag har själv tampats med detta i mina samtal med Lars Lundqvist då vi begrundat om det finns inneboende värden i naturen. I till exempel Vargen, våra föreställningar och kontraktsbrott. Upplysningen är vårt arv tar jag upp denna fråga.
För att illustrera vad jag menar om hur föreställningen om det eviga och oföränderliga vill jag kort reflektera kring Naturvårdsverkets rapport Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv: Resultat från rapportering 2019 till EU av bevarandestatus 2013–2018 (red. Wenche, 2020).
Författarna skriver det är en utvärdering av bevarandestatusen för perioden 2013–2018 och det utgår från EU:s art- och habitatdirektiv.
Den här rapporten sammanfattar resultaten från 2019 års utvärdering av bevarandestatus för perioden 2013–2018, vilket innefattar tillstånd och trender i Sverige för de 89 naturtyper och 166 arter och artgrupper som listas i EU:s art- och habitatdirektiv. (Wenche, 2020:6)
I rapporten delar författarna upp Sveriges natur i olika naturtyper samt arter och beskriver sedan om bevarandestatusen är gynnsam eller inte. För att göra den bedömningen utgår de från vissa kriterier.
Utgångspunkten är en populations utveckling: blir de fler, stabilt eller minskar. Om de minskar tyder det på att det har skett förändringar i deras livsmiljö som gör att deras bevarandestatus förändras. Utgångspunkten för en arts bevarande är att naturtyper finns kvar som gör att de kan överleva.
Gynnsam bevarandestatus Enligt art- och habitatdirektivets definition anses en arts bevarandestatus vara gynnsam när:
• uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,
• artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
• det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, tillräckligt mycket livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt. (Wenche, 2020:95)
Det finns ytterligare en del som ska införas och det är om deras livsmiljö och den naturtyp som är förutsättningar för arters livsförutsättningar finns. Alltså finns det strukturer och funktioner kvar.
[D]e särskilda strukturer och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den ska kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid[.] (Wenche, 2020:95).
För att illustrera detta med ett exempel så återvänder jag till Mats Hannerz och Per Simonsson. De skriver i Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (2023) att vissa arter som lever i skogen är beroende av att det finns död ved, det vill säga en struktur som gör att de kan överleva.
Nära hälften av de rödlistade skogsberoende arterna är knutna till död ved. Död ved är dock inget entydigt substrat. Grov och hård död ved har särskilt stor betydelse, men alla nedbrytningsstadier, storlekar och trädslag fyller en roll för olika arter. (Hannerz & Simonsson, 2023:20)
För att sammanfatta måste vissa villkor finnas för att arter ska kunna leva där. Tas de bort, ergo strukturerna försvinner, så minskar det överlevnadsmöjligheterna för vissa arter.
Så för att äntligen närma sig målet med denna exkursion så vill jag visa två figurer från Naturvårdsverkets rapport vilket visar på bevarandestatusen av dels naturtyper och dels arter. Hur gynnsam bevarandestatusen är visas i mest positiv grön och mörkröd som negativ. Som vi ser nedan är det gynnsamt för berg och grottor medan gräsmarker är det riktigt illa för.
De delar som framför allt påverkar hur gynnsamt det är för naturtyper och arter är framför allt jord- och skogsbruk, men också ”Exploatering och byggnation för bostäder, industri, kommersiell verksamhet och fritidsbebyggelse” (Wenche, 2020:17). Utifrån det förstår vi varför berg och grottor, och fjäll är mindre påverkade, medan till exempel skog och gräsmarker är är väldigt påverkade.
Om vi tittar på nästa figur så ser vi att däggdjur överlag i Sverige har en god bevarandestatus, medan för fjärilar som i hög grad är beroende av gräsmarker ser det väldigt illa ut.
Som vi ser påverkas arternas förutsättningar människans kultur och levnadssätt. Med det kommer jag till det som jag ämnade med föreställningen om det eviga och oföränderliga.
För vad vi ser är den livsstilsförändring som har skett i Sverige genom industrialiseringen och den medföljande urbaniseringen. Gräsmarkerna, för att ta ett exempel, tillhör den livsstil då svenskarna försörjde sig på lantbruk som inte var mekaniserat.
Huvudorsaken är de omvälvande landskapsförändringar som har skett och fortfarande sker till följd av det moderna jord- och skogsbruket. Naturbetesmarker och slåtterängar har övergivits i stor utsträckning till följd av rationaliseringar och för låg lönsamhet. Deras arealer är idag små och förekomsterna isolerade. Kvaliteten hos de miljöer som fortfarande finns kvar är på många håll dålig, främst på grund av förändrad skötsel. (Wenche, 2020:26)
På bilden nedan ser vi boendeförändringen som har skett i Sverige under 110 år.
Eller för att ta ett annat exempel som har skett i och med den historiska förändringen är vargens återkomst. Det är ett däggdjur som är välanpassat till överlevnad i olika naturtyper och förflyttar sig lätt över långa avstånd, se Synen på vargen och samhällets förändring.
Av de stora rovdjuren bedöms varg, lo och björn ha gynnsam bevarandestatus då populationerna på lång sikt är ökande/stabila, liksom utbredningen och förekomsten, och ligger över referensvärdena. (Wenche, 2020:43).
Avslutningsvis vill jag sammanfatta reflektionerna. Den första är det är genom observationer som vi får kunskap om vår omvärld. Det betyder att det som inte rapporteras finns inte. Detta i sin tur riskerar att påverka hur vi förstår oss på tillståndet i naturen, både i positiv och negativ riktning.
Det andra är att även om vi har föreställningar som formas av kunskapen att förändringar har skett över tid, så påverkas vi av en föreställning om att det opåverkade är det som är mer gynnsamt för olika arter. Det måste inte alls vara så. Snarare är det strukturer, som att man var år slog ängarna med lie och lät djuren beta, som över lång tid gav de villkor som var nödvändiga för vissa arters överlevnad.
Så frågan är vad vi menar med att den biologiska mångfalden minskar? Som jag hoppas ha visat i det här inlägget är det väldigt komplext. För vad menar vi egentligen? Och vad vet vi? Och vilka föreställningar styr vad vi menar?
Detta är inte ett försök att förringa den allt mer minskande mångfalden. Däremot, menar jag, att vi måste se till de olika faktorerna som påverkar. Dessutom måste vi använda mindre svepande begrepp och vara mer precisa. Och sist men inte minst: Vi måste inventera mer! Och då menar jag inte bara de som gör det professionellt utan vi alla måste notera vad vi upptäcker i naturens bok.
Referenser:
Hannerz, Mats & Simonsson, Per (2023). Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Rapport). Skogsindustrierna.
Lomolino, Mark V., Riddle, Brett R. & Whittaker, Robert J. (2016[2018]). Biogeography: biological diversity across space and time. Fifth edition. Sunderland, Massachusetts: Sinauer Associates
SCB (2015). Urbanisering – från land till stad. SCB. Publicerat den 20150303 (Hämtat 230917)
Wenche Eide (red.) (2020). Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv: Resultat från rapportering 2019 till EU av bevarandestatus 2013–2018. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
Wootton, David (2010). Galileo: watcher of the skies. New Haven: Yale University Press
