Är ”rewilding” seriöst?

Vi har opponering på gymnasiearbeten. Det är nervöst och jag är känd bland eleverna för att vara tydlig i min kritik. För mig är tydlighet viktigt, även om det kan upplevas som hårt. Likväl brukar det bli trevliga tillställningar, så blev det också den här gången. Opponenten på en av uppsatserna hade gjort ett bra jobb att se styrkor och svagheter i en uppsats. Hon hade nämligen upptäckt att metoden ledde till en svårighet att besvara frågeställningen.

I den avslutande delen innan vi gick vidare till nästa par, sade jag att personligen är jag förtjust när författarna är tydliga med när teorin haltar för att förklara ett fenomen. För mig borde fler göra som den här eleven istället för att förändra frågeställningen för att bättre motsvara det man kommer fram till. Jag gillar artiklar som är sökande, kort sagt.

Pedagogiskt förklarade jag kort skillnaden mellan deduktiv och induktiv metod. Jag sade kort att den deduktiva undersöker om en hypotes stämmer på materialet/empirin och den induktiva utverkar en teori utifrån empirin. Tiden var dock kort och jag var lite osäker, vilket gjorde att vi vidare. Eleven ville träffa mig för att jag skulle kunna förklara tydligare vad jag menade. Innan dess läste jag på.

Incidenten och repetitionen av de olika metoderna ledde mig till tankar om den här bloggen, där jag arbetar väldigt induktivt. Jag läser på, samtalar, formulerar och sakta byggs min kunskap upp. Jag skapar personliga hypoteser, vilka jag berättar om här. Det är också därför som perspektiven ibland kan skifta och åsikten förändras.

Detta sätt att arbeta gör att byggnationen blir något märklig. Det beror på att jag med tiden kan bli relativt insatt i en del. I alla fall under en tid då jag sedan glömmer bort hälften. Mycket finns dock passivt kvar och när jag återvänder till ämnet blir det jag inte såg tidigare tydligare. Kunskapen sätts då ofta in i ett delvis nytt sammanhang. Så var det idag då jag läste Assmann review: spatial ecology of rotational and continuous cover forestry in boreal landscapes (Binkley, 2025).

Dan Binkley är utsedd KSLA Wallenbergprofessur, alltså professor i Kungliga skogs- och lantbruksakademin. Han är knuten till SLU i Umeå. Artikeln som är en genomgång av en mängd artiklar är understödd av FAM/Kopparfors Skogar AB, vilka också de är en del av Wallenbergssfären.

Jag fann artikeln otroligt intressant och lärorik. Även om jag har haft artikeln i några veckor var det först nu som jag läste den. Skälet är att jag fastnade för följande ord i boken Biogeography: biological diversity across space and time (Lomolino et al. 2018):

[L]ocations of range boundaries are set by multiple environmental factors and these can include both physical conditions (abiotic factors) and interactions with other organisms (biotic factors). (Lomolino et al. 2018:85)

Jag kom att tänka på hur planteringen av gran påverkar undervegetationen och marken, vilket leder till förändrade betingelser, som att skogarna blir mörkare vilket leder till att blåbären minskar (Binkley, 2025) och barren förändrar den kemiska sammansättningen i ytskiktet i skogen (Brandtberg & Simonsson, 2005). Frågan uppkom hur det kommer att omforma miljön i framtiden?

Vad detta gör över tid är svårt att säga, då skogsmiljön är föränderlig. Lokalt utvecklas det utifrån de villkor som är givna.

Och här kommer jag till ett citat som jag fastnade för hos Dan Binkley: ”The legacy of one fire remains strong until the next fire occurs.” (2025:5), se följande youtubeklipp där han går igenom detta: Dan Binkley: Stora störningar och naturnära skogsbruk i boreala skogar.

Elden är ett exempel på abiotiska faktorer som påverkar miljön och artsammansättningen. Efter en eld har rastat har den öppnat upp arean och ljus tillförs, se Övernattning i Östersund. Näringsämnen frigörs i marken. Det är en bonanza för en mängd växter. Vissa är helt beroende av elden, som tall. Dessutom får den fröbank som har legat i jorden sin chans att gro.

Som jag tidigare har skrivit påbörjas efter elden en succession, en följdordning, vilket med tiden kommer att leda till en ny mogen skog. Då det redan finns en fröbank i jorden så är det en andra succession.

If a disturbance such as a fire or a storm has removed most of the living organism but left some signal of the previous system in surviving individuals, or in the seed bank, the process is called secondary succession. (Lomolino et al. 2018:111)

I tidigare inlägg har jag talat om ekologiskt minne för att beskriva den här, se till exempel Granbarkborren visar på brist på motståndskraft. Där refererar jag till The importance of ecological memory for trophic rewilding as an ecosystem restoration approach (Schweiger et al., 2018). Jag skriver att ”[e]kologiskt minne är den samling av levande och ickelevande material och information som har samlats i ett landskap utifrån tidigare händelser.

The ecological memory of a specific ecosystem is here defined as an ecosystem’s accumulated abiotic and biotic material and information legacies from past dynamics. Schweiger et al. 2019:3

I titeln till Schweiger et al.’s artikel förekommer ordet som jag mina tankar under läsningen av Binkley ledde mig till, nämligen rewilding.

Så låt oss stanna upp här kort och samla ihop några begrepp som jag har strött omkring mig. Det senaste är rewilding, succession, ekologiskt minne, och inte minst legacy.

Legacy syftar på ett arv, något som man tar med sig från det förgångna. Här ska det förstås som det som ger förutsättningarna för den framåtrörelse, det som följer efter till exempel en brand. Detta är ett knepigt ord att använda i norra Europa. Jag ska förklara vad jag menar, då det får betydelse för rewildingdiskussionen. Det finns faktorer i norra Europa, framför allt på den Skandinaviska halvön som man glömmer bort.

Låt mig återgå till Binkleys artikel. Efter jag hade läst introduktionen till skrev jag ned följande reflektion:

Skogsnäringen och rewilding står i konflikt då den förra menar att de följer ett ”naturligt” sätt att bruka skogen, medan den senare menar att föreställningen inte stämmer med hur det har sett ut, vilket man visar genom örter. Rewilding är också något som framför allt undersöks i lövskogsregioner och inte i den boreala delen. Detta innebär att det är svårt att generalisera.

Låt mig dela upp tanken i två delar för att som man numera säger ”packa upp” påståendet. För det första är mitt antagande delvis fel. Jag vet inte varför skogsnäringen är emot rewilding eller ens om den är det generellt. Däremot finns det vissa skogsbolag som motsätter sig hur lagar begränsar deras sätt att bruka sina ägor, se till exempel SCA vill ha ändringar i FSC – hotar pausa skogscertifiering (Aronsson, 2025). De tycker att den biologiska mångfalden prioriteras före andra delar som också är viktiga.

Det gäller bland annat att certifieringen inte tar tillräcklig hänsyn till klimatnyttan av att skogsprodukter kan ersätta fossilbaserade produkter. I stället fokuserar FSC alltför ensidigt på bevarande och biologisk mångfald, anser SCA. (Aronsson, 2025)

Som vanligt glider jag iväg, så låt mig, återgå till den andra delen och det har med ekologiskt minne och arv. Jag skriver att rewilding framför allt diskuteras i lövskogsregionen. För att begrunda detta måste vi ha den senaste istidens utbredning i åtanke.

Nedan ser vi en kartbild över isens utbredning under den senaste istiden. Den kallas för Weichsel, då den nådde till floden Wisła i Polen, eller Weichsel som den heter på tyska. För cirka 10000 år sedan försvann de sista isresterna från norra Sverige. Med isens försvinnande inträdde den första succession, inte den andra. För isen hade renskrapat allt. Det var bara urberg. Söder och nordöst ifrån påbörjade pionjärväxter att skapa sig sin nischer i den nya miljön.

Skälet till att jag tar upp det här är just för att mycket av det samtal som pågår i den akademiska delen av rewilding handlar om pleistocene, det vill säga den period som är innan holocene, alltså den geologiska epoken som pågick för ”2 580 000 år sedan till ungefär 11 700 år sedan” (Wikipedia). Här är antalet år viktigt då under en sådan lång tidsålder sker det saker evolutionärt, som till exempel att från Australopithecus africanus till homo sapiens sapiens. Men under de 10000 år som Sverige har varit isfritt har detta inte skett.

För att kort sammanfatta så skiljer sig norra Europa från det arv som finns i centrala och södra Europa. Det gäller i hög grad Sverige där också två biom möts, det nordligt boreala och ädellövsskogen, se Ekosystem, trofiska strukturer och de heliga ögonblicken.

Jag märker att inlägget har blivit väldigt långt och jag för in fler och fler trådar. Skämtsamt är det just detta som är den induktiva metoden. Eller seriöst, en bra artikel som Assmann review: spatial ecology of rotational and continuous cover forestry in boreal landscapes (Binkley, 2025) väcker just många tankar.

För att sammanfatta så är rewilding ett iögonfallande koncept, men det är också klurigt som attan att bena isär. Likväl, menar jag att även seriösa forskare inte försöker göra det klarare utan grumlar vattnet. Som i denna artikel Transforming forest management through rewilding: Enhancing biodiversity, resilience, and biosphere sustainability under global change (Wang et al., 2025), där de kopplar ihop rewilding med skogsbruk och illustrerar den med nedan figur där de tycks mena att det går att generalisera och närmast skapa ett slags Edens lustgård. (De har förresten glömt vargarna som behövs för att inte hjortarna ska beta sönder allt.)

Den som läser min blogg vet att jag är ytterst kritisk till skogsbruket som bedrivs i Sverige och jag är för många av de koncept som förs fram av forskare inom rewilding, som att ha alla fyra nivåerna i näringsväv, med en betydligt högre rovdjursstam i Sverige än idag. Men det måste också ske i ett seriöst samtal.

Nåväl, låt oss återvända till mina elev som ville att vi skulle träffas i studieverkstan för att diskutera de olika metoderna, deduktion och induktion. Hon lyssnade intresserat och kunde se var hon hade gått vilse i sitt gymnasiearbete.

Jag minns med glädje detta korta möte, för det som vi kom fram till var hur noga man måste vara med vad man undersöker och att dessutom vara ärlig med det som den insamlade datan visar. För det är när vi är tydliga med datan, med betingelserna, som vi kan påbörja ett seriöst samtal om vad datan visar.

Referenser:

Aronsson, Ulf (2025). SCA vill ha ändringar i FSC – hotar pausa skogscertifiering. ATL. Publicerad 250410 [hämtad 250517]

Binkley, Dan (2025). Assmann review: spatial ecology of rotational and continuous cover forestry in boreal landscapes. European Journal of Forest Research. 144(2):225–254 DOI:10.1007/s10342-024-01756-z

Brandtberg, Per-Olov; Simonsson, Magnus (2005). När markerna surna. Fakta Skog: Sammanfattar aktuell forskning • Nr 15. SLU.

Lomolino, Mark V., Riddle, Brett R. & Whittaker, Robert J. (2016[2018]). Biogeography: biological diversity across space and time. Fifth edition. Sunderland, Massachusetts: Sinauer Associates

Pleistocen. (2021, maj 8). Wikipedia. Hämtad 09.14, maj 17, 2025 från //sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pleistocen&oldid=49211710.

Schweiger, Andreas H.; Boulangeat, Isabelle; Conradi, Timo; Davis, Matt; Svenning, Jens-Christian (2018). The importance of ecological memory for trophic rewilding as an ecosystem restoration approach. Biological reviews. Vol 94:1, ss. 1–15. https://doi.org/10.1111/brv.12432

Wang, Lanhui; Wei Fangli; Tagesson, Torbern; Fang, Zhongxiang; Svenning, Jens-Christian (2025). Transforming forest management through rewilding: Enhancing biodiversity, resilience, and biosphere sustainability under global change, One Earth, Vol. 8:3. https://doi.org/10.1016/j.oneear.2025.101195.