Är du för rewilding?

Är du inte för rewilding längre? undrade personen jag pratade med. Han har följt min blogg sedan start.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Frågan kändes så definitiv. Är du för eller emot rewilding? När jag funderar nu kring frågan och försöker formulera något slags svar så vet jag inte riktigt hur jag ska börja. Hela bloggen bygger på ett utforskande, ett personligt bildningsprojekt, som tog sin början långt innan bloggen började. Specifikt när är inte relevant. Vad jag däremot hade i åtanke från början var att bygga en grundläggande kunskap så att jag inte bara skulle tycka en massa.

Då jag är en person som gärna är konträr och snarare vill utforska det som ifrågasätter det allmänna tyckandet, vill jag också kunna ha en kunskap som gör mitt ifrågasättande relevant.

Som alla bildningsresor har det förändrat mig och gjort att jag ser på min omvärld på ett litet annorlunda sätt. Jag upptäcker andra saker nu. Som när jag för några dagar sedan var ute och gick i solskenet efter jobbet.

Jag gick på stigen längs med Åbackarna i Simrishamn. Vid sidan av stigen är en brant slänt åt öster där det växer lövträd, mycket bok. Men så såg jag ett nästan dött träd. Bokträdens kronor ringade in det tätt (se ovan). Jag tittade på den skrovliga barken och tänkte först att det var en ek. Men något gjorde mig osäker. Jag tror det var färgen på barken, så jag kikade upp i kronan och såg på de få knopparna att det inte alls var en ek.

Tanken att det var en ask kom till mig. Jag googlade ”ask” på måfå. Tittade på bilderna och använde kikaren för att jämföra knopparna. Jag hade rätt. Det var en ask. Det var första gången jag veterligen har sett en. Vad var det som fick mig att associera stammen med ask? Jag vet inte.

Jag fortsatte längs stigen och fick se ännu en skrovlig stam, som avvek dels på grund av barken, men framför allt bristen på löv. Var det också en ask? Det var det.

Jag mindes en krönika i Godmorgon Världen, där författaren Göran Rosenberg talade om Askdöden (Rosenberg, 2016) i Sverige.

En mindre dramatiska benämning är askskottsjukan (Roberge, 2024). Det är en svamp som angriper askarna. Cornelia Roberge, programchef för SLU Riksskogstaxeringen, skriver att under en inventering, var stora mängder angripna av askarna. I Litauen är 60-80% angripna.

Under åren 2009 och 2010 genomfördes vår inventering. Mer än 50% av ask grövre än 10 cm i brösthöjd uppvisade betydande kronutglesning. Ungefär 30% av askarna hade svåra skador eller var döda.

Göran Rosenberg påpekade i krönikan att har man väl fått syn på dessa döende askar ser man dem överallt, ”[j]ag har under några år nu försökt låta bli att se de döda eller döende askträden i landskapet, men har ögat väl fått syn på dem ser det snart inget annat än de kala grenarna som spretar fram ur lövverken och de gråvita luckorna av förtorkade stammar i lövridåerna” (2016). Så var det nu då jag fick jag syn på den längs med hela vägen.

Men låt mig kort återvända till inledningsfrågan: Är jag för rewilding eller inte? Det är omöjligt att svara på. Däremot har en romantisk tanke om rewilding lett mig till ekologins underbara domäner, se Romantiken drev mig till rewilding. Likaså har jag blivit mer luttrad och det enkla har blivit komplext.

För kopplat till rewilding är också mitt friluftsintresse. Jag är en skogsvandrare som alltid haft en ambivalent syn på skogsbruket.

En dröm är att äga skog och där någonstans började jag att försöka läsa på och började följa i skogsbruksdebatten och avskyn mot kalhyggen som många uppvisade, i alla fall på ena sidan. Den konträre i mig började undersöka skogsbruket, se andra perspektiv, samtalade och utmanades av framför allt skogsbruksexperten Lars Lundqvist som jag ofta samtalar med här på bloggen.

Gång på gång upplevde jag kunskapsbristen hos mig och de ogenomtänkta och framför allt okunniga argumenten. Detta har lett mig till att ströva vidare och förstå lite till och uppleva okunskapens vidder där jag visserligen kan urskilja vissa delar i landskapet.

Idag stötte jag på ett nytt begrepp, den hemiborela skogen.

Tidigare har jag skrivit om tempererade och boreala skogar i mina exkursioner bland biomen, se till exempel Städer är fyllda av biologisk mångfald. Så idag snubblade jag på den hemiborela skogen. Det är den zonen där den boreala som tillhör den subarktiska hemisfären möter den temperade zonen. Se det gröna bältet bilden nedan. Den är tagen från artikeln Coping with five mismatches between policy and practice in hemiboreal forest stands and landscapes (Manton et al., 2025). En artikel som jag under bilden kommer att begrunda.

I artikeln möts flera av de perspektiven som jag ständigt återkommer till i bloggen. Dels de olika perspektiven som skogsindustrin och bevarandebiologerna har, dels det politiska där befattningshavarna ska hitta någon slags balans mellan vetenskap, ekonomi och samhälleliga synvinklar. Det jag fastnade för var hur dagens brukande av skogen sägs efterlikna det dynamiska ekosystemet i skogen. Även det är något som jag, framför allt den senaste tiden har återkommit till, se till exempel Tillbaka till Tjörnedala och frågorna om biologisk mångfald.

Här vill jag utveckla det som jag tidigare har skrivit med utgångspunkt från Manton et al.’s artikel för att visa hur jag ständigt återkommer till delar som jag tidigare har skrivit om med ny information fördjupar det jag kan och framför allt väcker frågor.

Jag inleder med en bild från inlägget Utvecklar skogsbruket kunskap för att bevara biologisk mångfald? Svaret menar många är nej! som visar på hur gamla träd i olika stadier står omkring ett renrensat området vid Tommarpsån.

Låt oss inleda med en skogsutvecklingsstadier. I artikeln (Manton et al., 2025) utgår de från fyra delar. Det första är direkt efter någon stor störning har skett. Förutsättningar har uppstått för att en ny skog ska kunna utveckla sig, sammansatt med de arter som lyckas etablera sig eller som planteras. I det andra stadiet benämns medelåldern och då är all mark upptagen av någon växt. Under den här tiden dör vissa träd vilket ger plats för nya individer som intar de platser där tillfälle ges, vilket är den tredje stadiet. Det fjärde stadiet ett skogsområde där träd i olika åldrar står, varav vissa är döda, medan andra lyckas ta sig upp i de öppningar som bildas. Marken har en hög mängd död ved.

Den här fyra olika stadier påverkar en skogs arv, hur den ser ut, vilket jag tar upp i Är ”rewilding” seriöst?. En skogs arv skapar de förutsättningar för hur skogen utvecklas. Dock, beroende på området, skapas nya förutsättningar och olika ofta. För att diskutera detta vill jag återvända till en kär figur som jag senare ska visa i ett nytt perspektiv och det är figuren från från Skogsindustriernas rapport Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Hannerz & Simonsson, 2023).

Där visar Hannerz och Simonsson hur olika delar av en skog har påverkats olika av störningar som eld och stormar. Skogen indelas utifrån störningsfrekvensen i fyra delar, ofta (eldhärjad), ibland (eldhärjad), sällan (eldhärjad), samt aldrig (eldhärjad), på engelska kallat ASIO för ”Absent, Seldom, Intermediate and Often”(Manton et al., 2025). Elden sker ofta på torrare och utsatta platser högre upp i landskapet, medan egentligen aldrig i de lägre blötare delarna.

Som jag avslutade stycket innan bilden så har eldfrekvensen mycket med höjdskillnaderna i landskapet att göra. Men i figuren ser vi inte topografin tydligt. I Manton et al’s artikel illustrerar de detta tydligt i nedan figur.

Begreppen ska strax förklaras, men låt oss först se hur topografin skapar olika skogsområden, med sina olika förutsättningar för både bevarande och brukande.

Om vi går från vänster till höger så är de lägre delarna där där aldrig eller sällan brinner då det är blötare. Då sediment samlas i sänkan är det också bördigare där. I mitten är det bördigt, medan längst till höger är det torrt och näringsfattigare.

Detta skapar också förutsättningar för olika sätt att bruka skogen. I bilden ser vi att den vänstra delen har färre uttag, mittendelen har stora uttag, medan i den högra delen där det är torrare och näringsfattigare är uttaget mindre.

Enligt författarna finns det tre störningsmekanismer (”disturbance regimes”) gap dynamics, succession och cohort dynamics.

Gap dynamics är när det sker en lokal förändring som att ett eller några träd faller vilket öppnar upp trädkronorna. På bilden nedan ser vi hur två träd har fallit, vilket öppnar upp trädtaket.

Succession, eller följdordning som jag översätter det till svenska är när ett större område har öppnats upp på grund av en större störning som till exempel en eld eller ett kalhygge. Det innebär att fröbanken i jorden får sin chans och att pionjärer som blåser in utnyttjar de öppna förhållandena. Som på nedan bild där det nakna jordtäcket ger otaliga chansen på grund av att de etablerade arterna är borta.

Cohort dynamics är när en art eller en grupp arter gynnas eller missgynnas av de lokala förhållandena. Det är områden som är magrare och torrare. Det skapar enhetligare områden eftersom det oftare sker störningar som brandhärjningar. Eller så kan ett insektsutbrott ske på de magrare och torrare markerna under ett år som är varmare än vanligt. Ett annat exempel är att en svamp kommer in som arterna inte har skydd emot. På bilden nedan ser vi från Dalby Söderskog där almsjukan har härjat, vilket har givit chansen för andra arter.

På något sätt ska jag närma mig slutet i detta vildvuxna inlägg för om vi tittar på bilden ovan ser vi till höger i bilden en bred alm som ligger och bryts ned. Det är detrivorerna, nedbrytare som insekter och svampar som tar del av energin som är lagrad i dess ved. Få träd i den brukade skogen när den åldern. Manton et al. visar i sin artikel hur tidigt som de olika träden skördas, vilket leder till att de inte når den genomsnittsålder som de annars hade möjlighet att nå.

De gröna staplarna är respektive arts förväntade livslängd och de rosa är skördeåldern. I detta ingår inte nedbrytningsprocessen som kan ta många hundra år till. Det gör att många arter inte erbjuds livsutrymme i de brukade skogarna, se Erbjuds biologisk mångfald?.

Att enbart skylla på skogsbruket är att missa de biologiska förutsättningarna. Som vi ser bland staplarna är den förväntade livslängden på en ask 300 år, men på grund av askskottssjukan blir de sällan så gamla. Nedan ser vi en som kanske klarar av att överleva, men de döende runt omkring pekar på dåliga förutsättningar.

Avslutningsvis efter denna exposé över hur skogar utvecklas och hur olika saker påverkar, vill jag återkomma till frågan om jag fortfarande är för rewilding. Jag vill inleda med att jag är nöjd med att jag inte namngav bloggen med detta koncept utan skrev ”förvilda” i stället. Som jag ofta har återkommit till är även denna tanke komplex, se Vildmark är ett etiskt begrepp. Är utmark bättre?. För vad som är vilt eller inte är något som delvis kommer inifrån. Det är tanken om något som vill sig självt. Det är den grundläggande biologiska processen som genomsyrar allt: viljan till liv.

Så nu återvänder vi till dagen då jag upptäckte askarna. Innan jag gick hemåt över Kristianstadsvägen fick jag syn på denna ungplanta, en ask som i solen hade brett ut sina blad.

Det var en vacker syn. Jag stod kvar och tittade andaktsfullt på den. För även om dess ursprung är ett frö som föll på en plats med gynnsamma förhållanden, vilket satte igång en process, så var det objektivt vilja till liv. Inte som en medveten tanke utan som en kraft som framträdde och som sökte sin manifestation.

Jag bugade och gick hem.

Referenser:

Hannerz, Mats & Simonsson, Per (2023). Biologisk mångfald i skogen – Tillstånd, trender och miljöarbete (Rapport). Skogsindustrierna.

Manton, Michael; Petrokas, Raimundas; Kukcinavičius, Šarūnas; Šaudytė-Manton, Silvija; Ruffner, Charles; Angelstam, Per. (2025). Coping with five mismatches between policy and practice in hemiboreal forest stands and landscapes . Sci Rep 15, 14352. https://doi.org/10.1038/s41598-025-96836-4

Roberge, Cornelia. (2024). Askskottsjukan. SLU. Senast ändrad 240301 [hämtad 250524]

Rosenberg, Göran, (2016). Askdöden. https://www.rosenberg.se/. Publicerad 160410 [hämtad 250524]