Klimatförändringarna gör att Rivieran uppstår i Polen

Kyrkklockorna ringer. Trutarna skränas. De väckte mig i morse. Jag har sovit på hotell i Świnoujście. Nu på morgonen gick jag ut och köpte mig en kaffe och tittade på duvorna som tvättade sig i fontänen.

Igår cyklade jag från Zempin längs med Usedoms nordsida. Jag var inte ensam. Det är väldigt exploaterat. Den första delen var bara campingar, eller ”naturcamping” som de mindre avancerade kallas för. De tycktes vara fullt överallt.

Mellan Ückeritz camping och Bansin var ett vackert skogsområde. Öppen och luftig bokskog, med långa backar som det tog emot att cykla i.

Efter Strand Basin kom stora villor, hotell och breda strandpromenader, med sina småkrafsaffärer och restauranger. Många av villorna var kanske över hundra år, medan andra yngre.

Då jag cyklade på och tänkte stanna först i Heringsdorf och äta tog jag mest in allt jag såg. Det kryllade av turister och på vissa bitar fick man inte cykla utan var tvungen att leda cykeln.

I slutet av Heringsdorf hittade jag en polsk restaurang där jag åt piroger och tittade på folk. Så cyklade jag vidare. Jag var på väg! Då kan man inte luta sig tillbaka för länge!

Så kom den stora överraskningen kom i Seebad Ahlbeck. Där var det riktiga lyxhotell. Jag cyklade med stora förundrade ögon. Att inte läsa på innan man ger sig av har sina fördelar. Man vet inte vad man kan förvänta sig.

Då funderade jag inte så mycket över det jag såg mer än att det märktes att det här var en region som hade levt på turister länge. Även om namnet Heringsdorf berättade om en tidigare historia. Namnet betyder sillby.

Tankarna på vad det var vad jag såg kom senare när jag hade checkat in i Świnoujścjie och började flanera.

Först var sinnesstämningen något låg där jag gick norrut i Świnoujścies hamn. Det var som om anden hade gått ur mig efter cykelturen. Jag hade nått målet. Och nu då?

En gammal fiskebåt fick mig dock att le. Den var till salu. Björkar hade slagit rot i relingen.

Jag satte mig vid vattnet och tittade på storskarvarna och de gigantiska lyftkranarna på andra sidan. Stora kolhögar låg där.

Så kom jag upp mot de skogliga delarna. Jag hittade gamla raserade hus och i ett gick jag in i, men det fanns inget att se.

Nu började sinnesstämningen lätta upp. Jag hittade en stig bakom den gamla preussiska fästningen. Den igenslammade vallgraven lockade mig. Jag såg en rörhöna traska runt. Den röda näbben lyste i solen.

På ett annat ställe flög en häger förbi. Den landade en bit bort och jagade grodorna vars kväkande fyllde luften.

Så kom jag ned till vägen och det är här jag vill återvända till de tankar som planterades på den exploaterade tyska sidan.

Först kom jag till en del där det växte tall. Jag gick på en upphöjning. Så kom jag till ett stängsel där de ännu inte hade börjat bygga. Men Apollo Resort lockade med framtida lyxlägenheter.

Jag gick vidare och där kom de stora byggnationerna som redan var färdigbyggda.

Då kom jag att tänka på hettan runt Medelhavet som jag hade läst om i tidningen. Än en gång rasade en skogsbrand på Kreta. I Spanien och Italien förbjöd man byggnadsarbetare från att arbeta på dagen.

Men här var det riktigt gemytligt att flanera och kanske var alla dessa investeringarna inte början på en byggbubbla? Kanske är det här framtidens riviera? Klimatförändringarna förändrar betingelserna.

Jag imponerades av lyxhotellen, men också hur man hade låtit skogspartierna växa vilt. Det var inte så omhändertaget.

Jag vände in mot centrum och kom in i Park Zdrojowi. I parken finns över 200 träd och den ska vara ett riktig fågeltillhåll. På Birding Places EU läser jag att man kan se över 150 arter som kungsfiskare, spillkråka,  mellanspett, större hackspett, gröngöling och till och med trastsångare om man har tur.

En kvinna lät sin stora schäfer springa fritt. Hade Maggie varit med hade jag blivit irriterad, men nu tyckte jag det bara var härligt. När hon sedan lät den bada i fontänen var jag ännu nöjdare.

Jag kom in till staden och slog mig ned på en restaurang som serverade polska rätter. Jag beställde in en rätt bestående av lever, lök och stekt äpple. Det var långt från Rivierans fina kök, men å andra sidan var det varken för dyrt eller för hett att sitta där.