Brasan är tänd och ut genom fönstret ser jag sjön Rottnen. Det blir en solig dag och jag och Maggie ska gå i skogen.
Det är fint att vara här i Värmland med sina vidsträckta skogar. Det är synd att det inte längre är tassemarker; vargen har dödats. Men det finns lodjur. Jag såg ett som sprang över vägen en kväll för några veckor sedan.
Det här blir det sista inlägget och jag har haft svårigheter att komma på vad det skulle handla om. Låt mig därför börja med namnet. Bloggen började med namnet ”Förvilda Sverige?”. Med tiden försvann frågetecknet och jag tänkte idag att jag får avsluta med ett utropstecken.
Den första impulsen till bloggen var min frustration när jag läste Tidöpartiernas miljöpolitik. Jag upplevde att vi i Sverige gick i fel riktning. Den upplevelsen har jag behållit. Det andra var att istället för att bara klaga ville jag ge en alternativ vision och det var ”rewilding”.
I min föreställning var det idéen om att introducera olika djur som började att förändra skogarna genom sitt beteende.
Tanken på visenten i markerna lockade mig då och så nu. Rovdjur är också en viktig del då de skapar ett landskap där bytesdjuren rör sig och sprider sig vilket skapar en mer varierad miljö.
Som alla föreställningar och teorier måste grundvalarna undersökas. Detta har jag gjort genom vetenskaplig litteratur. Det är genom den som jag har upptäckt att mina föreställningar är vingliga. Forskningen är inte så entydig som jag trodde.
Det andra som jag jag blev klar över var att ekologi är en samhällelig fråga. Det blev jag hjälpt till att förstå genom samtal med framförallt Lars Lundqvist. Han uppmanade mig att ifrågasätta mycket genom sina penetrerande frågor och att visa mig hur olika aspekter påverkar.
Samtalen och litteraturen fick mig att undersöka olika frågor genom att se var resonemangen ledde och vilka idéer som hade ett väl underbyggt stöd och vilka som var mer spekulativa.
Samtalen och läsningen gjorde att det blev en intellektuell resa.
En viktig del på denna resa har varit mina promenader med Maggie. Genom henne har jag varit ute mer än annars. Vi har gått i olika miljöer och hela tiden har jag iakttagit omgivningen. På bloggen har jag beskrivit det jag har sett och använt artiklar och böcker för att kunna sätta det i större sammanhang.
Fåglarna har här varit viktiga. Jag lämnar inte hemmet utan kikaren. Till en början var det önskan att pricka av allt fler, men numera nöjer jag mig med att upptäcka dem. Med tiden har jag blivit duktigare på att känna igen deras läten.
Vad jag vill säga med detta är att bloggen har fört mig närmare min omgivning och miljön som jag rör mig i. Jag har visserligen alltid rört mig ute i naturen, men mentalt har jag varit mer i min egen tankevärld än i skogen.
Jag såg inte skillnad på en gråsparv och en pilfink, eller en bok och en ek. Jag brydde mig inte då det räckte att röra mig i skogen och föreställa mig att jag var Buddy Longway.
Detta gjorde att jag hade ett slags påklistrat ekologiskt intresse. Det var mer ett utslag för min identitet än för någon djupare kunskap. Då var det också lätt att ha en mängd åsikter om skogsbruk och rovdjur. Men ju mer sammansatt min bild blev ju svårare hade jag att ensidigt kunna argumentera för vad jag tyckte. Jag upptäckte min enfald.
Det börjar bli dags att avsluta och det gör jag med en förklaring om varför jag har gått från ett frågetecken till ett utropstecken.
Det finns några tankar som jag inte har övergivit. De grundar sig i mindre kontroll.
Under mitt första bloggår tog jag kort på fyra platser i min trädgård. Jag undersökte hur de förändrades under året. Jag ville se vad som skedde där och kunna ställa mig frågor som varför kommer tusenskönor upp här och inte där. Jag ville se vad som kom upp när jag inte klippte vissa delar i trädgården. Jag undersökte vad det fanns för fåglar i trädgården.
Alltför många villaträdgårdar är för tuktade och är fulla av främmande arter. Det är en inställning som jag menar bör förändras. Om vi kan låta delar av trädgården vara förvuxen, låta träd stå kvar och ta bort främmande arter så kan vi bidra till en mångfaldigare omgivning.
Detta leder till nästa tanke och det är att vi lär oss mer om det vi ser. Genom att undersöka vilka fåglar, blommor eller insekter som vi stöter på i vår omgivning kommer vi att få en närmre relation till naturen.
Egentligen måste man inte ens känna till arterna utan man kan undersöka det utifrån den mångfald av former som finns omkring oss. Detta har Hans lärt mig genom sin blogg Liv i fri luft. Det är inte alltid så viktigt att veta att det är väggmossa eller husmossa utan att likt ett litet barn stå förundrad inför det som framträder inför oss hur oansenligt det än kan verka.
Är det något som jag vill att du ska ta med dig efter att ha följt mig på den här resan så är det att alltid vara öppen för förundran.
Det är, skriver Aristoteles, genom förundran som filosofin börjar. Det är genom att vi stannar upp och iakttar något, inte med förkunskap främst, utan med förundran som vår kunskap kan växa.
Den här bloggen har framför allt varit anteckningar över min förundran inför det som är omkring mig.
Tack för den här resan.
