Hundpromenad i Stenshuvud Nationalpark och klimatförändringarnas möjliga inverkan och påverkan

Vi gick upp mot sumpskogen i stället för att gå ned till Hälleviken. Maggie drar så mycket när vi går mot vattnet och jag var nyfiken på den nordvästra delen, väster om stigen. J. stannade mig.

Hör du? sade han och jag hörde någon slags hackspett.

Spillkråka?

Nej.

Gröngöling?

Ja, svarade han. Du hör det på att sången sjunker i slutet. Spillkråkans sång är rak.

Vi gick sydväst om Stenshuvud och diskuterade vad blädning och plockhuggning var. Jag försökte förklara och han ställde frågor. Jag önskade att jag hade Blädningsbruk: En handbok (Lundqvist, 2023) med mig för att slippa vara så otydlig. (Se inlägg Blädningsbruk: En handbok).

Det handlar om, förklarade jag, att det är endast gran som klarar av växa i skuggan av andra träd. Ek, björk och tall är pionjärarter. Blädningsbruk handlar om att skapa en skiktad skog. Titta här omkring oss. Det är två skikt. Dels de uppväxta bokarna och de som väntar på sin chans.

Lundqvist skriver att det handlar om att alltid ha en sluten skog där man endast tar ned enskilda träd.

I blädningsbruk bär marken alltid en sluten skog och det finns en lång obruten kontinuitet av stora träd. De enskilda blädningarna [att man tar ner enskilda träd] innebär dessutom betydligt svagare störningar än slutavverkning och det obrutna krontaket ger ett annat ljusklimat nere vid marken. Allt det är gynnsamt för störningskänsliga arter. (Lundqvist, 2023:68).

Vi viker av mot en av ängarna och går längs en ås. Söder om oss är det översvämmat. Jag slår hål på isen med foten och Maggie dricker.

Stenshuvud var förr en utmark där man lät djuren beta. Skogen användes också för att få virke. Träden är relativt unga då området skottskog, stubbskottsskog och ängar (Naturvårdsverket, 2004).

Vi går längs en svagt upptrampad stig. Maggie tvekar, men hon får inte bestämma. Det är något som stör henne. Kanske är det vildsvinen? Senare hittar hon ett ruttet kadaver, men då är hon luktar hon nyfiket på det.

Det går långsamt. Vi stannar vid de vindfallna träden. Vi söker efter tickor och lavar. På ett träd hittar vi tegelticka som har trängt sig upp ur barken på en fallen sälg.

J. stannar mig. Hör du? Det är tre fåglar som sjunger.

Jag hör en hackspetts pickande, ser och hör en koltrast, men jag vet inte vad det envetna lätet är. Han förklarar att det är en nötväcka.

Stenshuvud, berättar han är en liten nationalpark. Den främsta anledningen till dess existens är avenboken. Han visar mig dem. Längs de raka stammarna, som skiftar med ränder, växer det utskjutna grenar. Det är deras kännetecken.

I Skötselplanen för Stenshuvud nationalpark (Naturvårdsverket, 2004) läser jag att de började växa sig höga när betestrycket minskade i skogen. Här och där står det hagmarkskogsträd. De är de stora ekarna och bokarna som har fått breda ut sig, men som nu trängs av yngre träd. Se bilden på boken nedan som har fått breda ut sig och nu kommer ynglingarna och tränger sig allt tätare inpå.

Vi fortsätter vår korta men intensiva promenad för ständigt stannar vi och undersöker stammarna med luppen. Med hjälp av mobiltelefonerna söker vi efter arten. Maggie blir uttråkad, men hon är tålmodig med mig, framför allt när jag mutar henne med hundgodis.

Att lära sig arter är att lära känna miljön. Det är upptäcka vad som finns, men det är också ett sätt att testa sina föreställningar och undersöka sin kunskap. Ta tegeltickan som exempel. Det är en saprotrof, vilket betyder att den lever på död ved. På Artportalen läser jag att den finns i ”Löv- och blandskog. Döda, stående stammar av lövträd, särskilt sälg” (tegelticka Daedaleopsis confragosa).

Det är en oansenlig svamp och inte alls hotad. ”Livskraftig” står det i Artportalen.

Länge brydde jag mig inte om det jag såg omkring mig. För mig var det viktigast att vara ute i skogen, men med tiden blir det allt mer viktigt för mig att se vad som finns omkring mig.

Det finns en högre syfte med det och det knyter an till vad jag har skrivit om tidigare, att vi har våra föreställningar som oftast bygger på en intuitiva intryck snarare än kunskap, se Vi är mäktiga som gudar men med begränsad kunskap. Andrew Shtulman skriver i ”Science v. Intuition: Why it is difficult for scientific knowledge to take root” (2014) om två begrepp knowledge enrichment (utöka sin kunskap) och conceptual change (förändrade föreställningar). Som jag tidigare har nämnt är det senare ytterst mycket svårare då det kräver en ontologisk förändring, alltså en skiftande verklighetsuppfattning (Klahr et al, 2019), se också Uppfylls det sociala kontraktet med vår miljö?.

Det som jag och J. gjorde var att utöka vår kunskap och det var inget som ruckade vår förståelse av hur vi förstår naturen. För mig har detta närmande till naturen varit en stegvis process, där jag har fått min förståelse förändrad. Genom läsandet har jag också tvingats att se hur styrd jag är av metaforer, det vill säga bilder hjälper mig att fånga in vad det är jag tycker mig se, vilket jag nämner i bland annat Förundran inifrån en älgmage. Där tar jag upp Daniel B. Botkins bok Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century (1990) där han går igenom olika metaforer som har styrt vår syn på naturen.

En sådan metafor som styr och stör mycket av miljödebatten är att naturen söker sin balans. Det finns ingen balans i naturen. Den är en process där organismer genom naturligt urval lyckas eller inte att anpassa sig till en föränderlig miljö. En art är resultatet av den processen och den bygger på att fler dör än överlever.

I Shtulmans bok Scienceblind: why our intuitive theories about the world are so often wrong (2017) tar han upp vad det naturliga urvalet är och berättar om ett experiment där de frågade studenter vilken illustration som bäst beskriver det naturliga urvalet. Är det en bild där en liten giraff står bredvid två långhalsade giraffer, en där den korthalsade giraffen ligger och sover eller en där den är ett skelett? Eleverna tenderade att välja den andra.

Botkin skriver i Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century (1990) att det sätt som vi kommer undan dessa falska metaforer är att vi återgår till grundforskningen. Men problemet med detta, skriver författarna till ”Climate change Science, impacts, and opportunities” (Chester, Hilty & Cross, 2012) är att de snabba klimatförändringar som nu sker skapar nya scenarion som tidigare förändringar inte hjälper oss att förstå.

Problemet som Chester et al. framför är just våra föreställningar, men de som går under beteckningarna shifting baseline, eller förskjuten normalitet som Sverdrup-Thygeson använder i Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter (2023). Chester et al. tar upp två sidor av den förskjutna normaliteten. Det ena är att klimatförändringarna skapar verkligen annorlunda förutsättningar. Det andra är den psykologiska effekten som bygger på att våra föreställningar förändras. Vi vänjer oss helt enkelt.

För att motstå detta krävs empirisk data. Hur såg det ut på den här platsen för hundra eller två hundra år sedan? Utifrån datan, skriver de, krävs det även att göra filosofiska tolkningar och moraliska bedömningar.

The answer will require empirical data, philosophical interpretation, and moral judgment, and consequently it is one of the most challenging questions facing the conservation community today. (Chester et al., 2012:8f)

Så låt oss avsluta i Stenshuvud nationalpark. En del av kunskapsinhämtandet bygger på att gå runt och undersöka hur det ser ut på platsen, att inhämta empirisk data. Det andra är att undersöka förändringen över tid. Som vi såg så har avenboken kunnat sprida sig när betandet minskade.

Om en person kunde resa i tiden och förflyttade sig från 1925 till 2025 skulle hon uppleva en väldigt annorlunda natur. Kanske skulle hon känna sig helt främmande och till och med tycka att det inte längre var omhändertaget?

Att uppmärksamt vandra runt i landskapet är lärorikt, men med det får vi inte glömma att vi endast ser en ögonblicksbild av ett landskap i ständig förändring. Den förändringen följer dock inte människans tidsförståelse utan andra. Det är därför vi ständigt bör bevaka vad det är för föreställningar som guidar ochs styr vår uppfattning av vår miljö.

Referenser:

Botkin, Daniel B. (1990). Discordant harmonies: a new ecology for the twenty-first century. New York: Oxford Univ. Press

Chester, Charles C.; Hilty, Jodi A. & Cross, Molly S. (2012). Climate change Science, impacts, and opportunities. Ur Climate and Conservation: Landscape and Seascape Science, Planning, and Action. red. Hilty, Jodi A., Chester, Charles C. & Cross, Molly S. Washington, DC: Island Press/Center for Resource Economics. Ss. 3–15.

Klahr, D., Zimmerman, C., & Matlen, B. J. (2019). Improving students’ scientific thinking. In J. Dunlosky & K. A. Rawson (Eds.), The Cambridge handbook of cognition and education (pp. 67–99). Cambridge University Press. https://doi.org/10.1017/9781108235631.005

Lundqvist, Lars (2023). Blädningsbruk: En handbok. Books on Demand

Naturvårdsverket (2004). Skötselplan för Stenshuvud nationalpark.

Shtulman, Andrew (2014). Science v. Intuition: Why it is difficult for scientific knowledge to take root. Skeptic Magazine. Publicerad 140319 [Hämtad 250216].

Shtulman, Andrew (2017). Scienceblind: why our intuitive theories about the world are so often wrong. New York: Basic Books

Sverdrup-Thygeson, Anne (2023). Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter. Första upplagan Stockholm: Bokförlaget Polaris