När Hakon den gode kom till Tröndalag för att sprida kristendomen till bönderna, sade de att de skulle fundera på saken och ta upp saken på Frostatinget. Men först, sade de, skulle han blota til árs ok friðar, för att det skulle bli ett gott och fredligt år. Hakon vägrade, men för att det inte skulle bli konflikt gick Sigurð, den lokala jarlen, med på att blota i hans ställe.
Händelsen beskrivs i Heimskringla av Snorri Strulasson (2018). När jag läste om händelsen väcktes många tankar i mig. Å ena sidan att de är beredda på att överväga att konvertera, eller att siðaskipti, skifta seder, som det heter fornnordiska. Å andra sidan vill de utföra ritualen för att året som följer ska vara ett fredligt. Att riskera framtiden för nya tankar är inget man gör i hast. Det finns således en öppenhet hos dem, dock utan att de tar till sig det nya direkt.
Jag tycker att begreppet att skifta seder är tydligt vad det handlar om, att den som konverterar ska bete sig och handla på ett annat vis.
Det är bra att stanna upp vid begreppet då det tvingar oss att betrakta hur och varför vi agerar på ett visst sätt. Jag tror att få av oss tänker på hur utmanande sedesskiftande är för oss om vi tar det seriöst. För tar vi tar det på ett seriöst sätt leder det till uppkomsten av ironi (Lear, 2023), alltså att vi kan se att det finns olika sätt att se på hur vi beter oss. Frågan hur vi bör bete oss ifrågasätts.
Möjligen kan vi se ironiskt på invånarna i Tröndelag och småle åt att de propsade på att kungen skulle blota. Saken är dock att det var han som stod mellan dem och gudarna och året som följde var beroende av deras välvilja. De riskerade mycket på att skifta seder. Dessutom skiftade rollerna. De som förut hade blotat och haft auktoritet förlorade makten till prästerna. Det var i sin tur prästerna som översatte den nya läran, utan att de före detta hedningarna kunde avgöra vad som var rätt och riktigt.
För det fortsatta resonemanget följer denna grundtanke: genom att visa på något annat ifrågasätts det som var. Den kunskap som ligger till grund för de seder som har väglett dem hitintills ifrågasätts. Ny kunskap måste skapas.
När kristendomen kom till Norge kunde man överta det kunskapssystem för att göra ett skifte av seder.
I inlägget I vår kultur lyssnar vi inte till vad talltitan berättar för oss skriver jag utifrån filosofen Jonathan Lears bok Det radikala hoppet: mod och mening i en kulturkollaps (2023) om hur kråkindianernas kultur stod inför förändras eller dö helt. Sakta skiftade de sina seder och anpassade sig till de nya omständigheterna.
I stället för att vara krigare och jägare, blev de lantbrukare. De unga började gå i skola och lärde sig att läsa och skriva. Med tiden växte deras kunskap om de nya sederna och de kunde börja förhandla med den amerikanska staten och utforma sitt reservat så att sederna kunde ta inspiration från de gamla traditionerna och anpassa sig till det nya.
Vad vi ser i de båda exemplen från Tröndelag och kråkindianern är hur seder övertas från ett annat kunskapssystem. Kunskapen är delvis färdigformulerad och med tiden blir den omformulerad för att anpassa sig till de nya omständigheterna.
Låt oss nu hoppa till den information som kommer till oss om klimatförändringar och miljöförstörelse som kommer till oss.
Som jag ser det utifrån den information som jag tar till mig av klimatförändringar och dess inverkan, ekosystemens förändringar och dess konsekvenser så står vi inför en period då det är dags att skifta seder. Skillnaden är dock att vi inte har ett annat kunskapssystem att ta över. Vi står inför utmaningar som kräver att informationen som kommer från miljövetenskapen måste omforma våra seder så att de utgår från de möjlighetsvillkor som ett liv på jorden innebär.
Varför är det annorlunda nu? Mänskligheten har stått inför liknande utmaningar.
Jag vill hänvisa till filosofen Hans Jonas som skriver i inledningen till sitt verk Das Prinzip Verantwortung: Versuch einer Ethik für die technologische Zivilisation (1995 [1979]), Ansvarets princip, försök till en etik för den teknologiska civilisationen. Han skriver att förr kunde en grupp utnyttja en miljö till dess kollaps för att sedan röra sig vidare. Med tiden förändrades den gamla miljön och ett nytt eller liknande ekosystem uppstod.
Idag har vi nått jordens alla hörn. Vår kunskap är också större om var de ekologiska gränserna är, men våra seder är inte anpassade till ekologins villkor.
Den teknologiska civilisationen till skillnad från föregående civilisationer drivna av de teknologiska förändringarna som går allt snabbare, liksom den kräver alltmer av jordens resurser för att hantera utsläppen. För, även om de teknologiska förändringarna ökar, förändras inte de biologiska betingelserna. För invånarna i Tröndelag kunde lida när missväxten kom och var det riktigt illa kunde de öka offrandet för att förhoppningsvis blidka gudarna. För de kristna var det bedjandet som förhoppningsvis skulle nå till gudens öron. Ville det sig väldigt illa kunde de emigrera.
Vi vet att varken blotning eller bön hjälper utan att det är naturlagar utifrån orsak och verkan som leder till olika konsekvenser. Det var detta jag syftade på när jag lyfte fram de olika graferna med miljoner ton koldioxidekvivalenter som släpps ut av respektive del i Sverige i Men lantbruket har väl gjort nog i klimatfrågan. Där nämner jag också privatbilismen och dess roll i utsläppen.
Att privatbilismen är så stor i Sverige får konsekvenser. Den är en stor del av den påverkan som svenskarna har på miljön.
Skälet till att jag nämner privatbilismen är även att det är ett väldigt tydligt exempel på hur vi alla är delaktiga och hur svårt det är för många av oss att förändra på den livsstilen, mycket på grund av att det inte finns alternativ i vårt samhälle.
Ett annat skäl till att jag tar upp bilismen är att bilen symboliserar så mycket mer än att bara vara ett fortskaffningsmedel. Det är en symbol för att vara fri, att kunna upptäcka världen, en bekvämlighet, att bli vuxen. Jag vill till och med gå så långt att påstå att bilen symboliserar ett ideal för hur man bör vara som människa. Det är att vara på väg, att röra sig framåt. Miljöforskaren Mathew Paterson beskriver det till och med som en underliggande princip för hur vi förstår vårt samhälle.
[C]ontemporary societies can be defined as dromocratic: ruled by movement and acceleration. Movement is not only central to contemporary politics — in the sense that many things would not happen without it — it is a ruling principle of contemporary life. (Paterson, 2007:5)
Bilen, menar jag, är en symbol för den hur den teknologiska civilisationen har demokratiserats och kommit så många till del. Den är en nödvändig del i hur vi ser oss som vuxna och fria människor. De som väljer bort bilen, om det inte är av ekonomisk nödvändighet, gör det för att vara eljest, för att göra en ståndpunkt, att utmärka sig. Det är ett ställningstagande mot utvecklingen.
Jag fastnar i detaljer, för det är egentligen något annat som jag vill formulera. Jag befinner mig mellan tre påståenden.
Det första är hur vi genom våra seder lever så som vi tror att världen är beskaffad och att i västvärlden är bilen en symbol för det idealet. För det andra så har vi den grundläggande verkligheten som är att genom hur vi lever så bidrar vi till den globala uppvärmningen vilket leder till klimatförändringarna. Det i sin tur leder till påverkan på ekosystemen. Vår symbol för den dominerande principen, rörelse och utveckling, är en stor del orsak till vår förstörelse av vår miljö. För det tredje måste vi ta del av information som, i alla fall jag tycker, är svår då miljövetenskapens koncept krävs för att förstå sig på det på ett djupare plan. Det är en del av en specialistkunskap som inte är en del av kulturen och därför inte är anpassad till dess livsstil.
Det viktigaste av allt är dock att oberoende om vi förstår oss på och kan omsätta eller inte den information som kommer till oss, så pågår den globala uppvärmningen och ekosystem som förstörs. Konsekvensen av våra seder är att förutsättningarna för att upprätthålla vår omvärld som vi känner till är raka motsatsen.
Våra seder måste skifta för att vi inte ska begå domicide, förstörelse av vårt hem. Visionen om hur vi ska göra det, finns inte i vårt kunskapssystem utan den måste formuleras utifrån den informationen som vi tar in och tolkar, varav mycket av informationen tolkas genom naturvetarna. De i sin tur vidarebefordrar den till oss.
På sätt och vis inträder det nya maktförhållanden då vetenskapsmännen blir en slags präster för den nya tiden och politikerna måste kunna omtolka deras kunskap till att skapa ett fungerande samhälle.
Det är vad jag har försökt att formulera med alla dessa excentriska exempel.
Referenser:
Jonas, Hans (1995 [1979]). Das Prinzip Verantwortung: Versuch einer Ethik für die technologische Zivilisation. [Frankfurt (Main)]: Suhrkamp
Lear, Jonathan (2023). Det radikala hoppet: mod och mening i en kulturkollaps. Göteborg: Daidalos
Paterson, Matthew (2007). Automobile politics: ecology and cultural political economy. Cambridge: Cambridge University Press
Snorre Sturlasson (2018). Nordiska kungasagor. I, Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga. Göteborg: Anthropos
Upptäck mer från Förvilda Sverige
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En intressant parallell till kristnandet och missionärernas nya budskap, men med en gigantisk skillnad som är helt central: Missionärerna sa inte till asadyrkarna att sluta odla mat på en del av åkermarken, sluta hugga en del av den ved som var helt nödvändig för uppvärmning och matlagning, eller att sluta jaga de rovdjur som dödade både tamboskap och människor.
När vår by grundades, nån gång på 1400- eller rentav 1300-talet, etablerades sex gårdar. Man hade ca en mil till närmaste grannby men överlevde utan bilar, eftersom man i stort sett levde i självhushåll. Så såg byn ut ända fram till början av 1800-talet. Sex gårdar med varsin häst, några kor, grisar, får, höns, åker och äng, och outtömliga skogar där man skaffade allt trä man behövde.
Idag är bil en nödvändighet eftersom det är 5 km till närmaste samhälle med matbutik, hälsocentral, apotek, mm. Det finns några äldre par utan bil, men de klarar sig tack vare att andra har bil, exv hemtjänst och färdtjänst. Dagens samhälle bygger på specialisering, rollfördelning och transporter, och det är denna specialisering som lett till den tekniska utveckling som gett oss dagens levnadsstandard. En effekt av specialiseringen är att gemene man inte längre förstår kopplingen mellan sin egen vardag och var allt vi använder i vardagen kommer ifrån. Därför förstår man inte heller att generella, internationella inskränkningar för exv jordbruk, skogsbruk, gruvnäring och transporter kommer att få enorm påverkan på vardagen för flera miljarder människor.
”Det viktigaste av allt är dock att oberoende om vi förstår oss på och kan omsätta eller inte den information som kommer till oss, så pågår den globala uppvärmningen och ekosystem som förstörs.”
Ekosystem förändras, och det har de alltid gjort. De förstörs inte eftersom det inte finns nån mall som definierar hur de ska se ut. Klimatet förändras och uppvärmning ses nu som en av de troliga förändringarna, men även annat förändras. I Sverige har vi exempelvis fått mer nederbörd, särskilt sommartid, och lägre max vindhastighet under senaste decenniet.
Du beskriver naturvetarna som dagens nya prästerskap, vars budskap ska hjälpa oss till en ny syn på hur vi ska leva våra liv, men jag håller inte med. För det man oftast gör är att förfasa sig över förändringar, oavsett skala. Man har bland annat en romantisk bild av det gamla bondesamhället som ideal för hur ett framtida samhälle kan tänkas se ut, där t o m städer ska vara gröna parker utan bilar där alla går och handlar i kvarterets egna lilla butik och bageri. Men man funderar aldrig över vem som ska producera maten, eller husen vi ska bo i, eller sköta transporterna inte bara till kvartersbutikerna utan även till jordbruk, skogsbruk, gruvor, osv. I sina ”predikningar” om komplicerade, känsliga ekosystem så glömmer man dessutom att mänskliga samhällen också är en sorts komplicerade, känsliga ekosystem, där förändringar i någon del kan få konsekvenser i helt andra delar av systemet. Därför ska man vara försiktig med att föreslå stora, genomgripande förändringar utan väldigt genomtänkta och breda konsekvensanalyser.
Exempel: Rejält minskad privatbilism skulle leda till färre verkstäder, dvs svårare att få bilar servade och lagade, vilket ger färre verkstäder och mekaniker som kan serva yrkestrafik, sämre vägunderhåll, som i sin tur ger osäkrare varutransporter, vilket påverkar varutillgången i mataffärer, osv.
Våra mänskliga samhällen är mer sårbara än arter och ekosystem som funnits och återetablerats om och om igen under miljontals år.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Jag har gått runt här i Torslanda och funderat på din kommentar. Här fattas det inte privatbilar. I villaområdena jag gick igenom stod det både två och fler bilar på uppfarterna. Här är det inte problem med kollektivtrafiken och ändå vill man ha minst två bilar och när jag tittar på märkena är det inga billiga bilar heller utan europeiska lyxmärken visas upp. Statusprylar!
Att ha bil på landsbygden är en nödvändighet, men i urbana Torslanda är det ett sätt att visa att man är lyckad. Här är det visserligen inte verkstäderna som gillar att så många har bil utan Volvofabriken.
Nej, jag köper inte dina argument och jag förstår inte hur du kan påstå att våra samhällen är mer sårbara än många ekosystem. För mig låter det så bisarrt att jag tvivlar på att du är seriös.
Att du kritiserar att man vill göra städerna gröna är också det helt absurt. Dels så är det många som tyr sig till parkerna då de mår bra av grönskan, dels så påverkar det luftföroreningarna och även fångar det upp regnet om det kommer i strid ström. Och det är ju bra då nederbörden ökar i vissa delar av landet, medan andra delar har vattenbrist. Österlen är ett exempel på det.
Jag tror inte att bondesamhället ses som ett ideal i ett framtida samhälle. Däremot är det flera som känner sig vilsna i städerna, i ekorrhjulet och vill flytta ut på landet. Vissa ser det som ett sätt att bli mer oberoende, jag själv är en av dem. Men att livet som bonde skulle vara enkelt är det nog få som tror.
Att det finns något positivt i fördelningen av arbete påpekade redan Adam Smith och att det skapar som en osynlig hand som lyckas hålla ihop samhället. Att det förändras och att det börjar gapa tomt i hyllorna på vissa produkter är ett tydligt tecken att tiderna förändras. När tullar höjs kommer det bli allt tydligare hur vi är beroende vi är. Under covid märktes det så tydligt att folk började hamstra toapapper. Det var tydligen prioriterat hos många.
Avslutningsvis så skedde det ett märkligt avståndstagande från naturen i och med kristendomen. Man högg med ekar som man hade tillbett, man förbjöd fruktbarhetsriter som skapar en relation med naturen. Att de tvingade svenskarna att upphöra med offer ser jag som positivt, men i och med att riten flyttade in i kyrkorummet snarare än förblev ute i det fria och att Gud försvann från naturen omkring dem, tror jag skapade en förlust som vi delvis lider av.
GillaGilla
”Nej, jag köper inte dina argument och jag förstår inte hur du kan påstå att våra samhällen är mer sårbara än många ekosystem. För mig låter det så bisarrt att jag tvivlar på att du är seriös.
Att det förändras och att det börjar gapa tomt i hyllorna på vissa produkter är ett tydligt tecken att tiderna förändras. När tullar höjs kommer det bli allt tydligare hur vi är beroende vi är. Under covid märktes det så tydligt att folk började hamstra toapapper. Det var tydligen prioriterat hos många.”
Du börjar med att säga emot och ger sen exempel som visar att jag har rätt.
Antag att det inte fanns några privatbilar. Samhället skulle fortfarande behöva massor av transporter, dvs bilar, för mängder av ändamål. Ambulans, hemtjänst, polis, post, räddningstjänst, varutransporter, hantverkare, osv. Utan en stor marknad som efterfrågade bilar, vem skulle då tillverka alla dessa bilar. Vem skulle bygga, underhålla och drifta alla vägar som behövs? Vem skulle bekosta snöröjning, sandning, osv för de gånger någon av alla yrkesbilar måste fram på någon av alla de vägar som de behöver? Hur glest skulle det vara mellan bensinmackar, verkstäder, osv, när efterfrågan var en tiondel mot idag?
Gröna städer… du skriver om parker, jag syftar på de utopiska visionerna om ett slags småstadsmiljö där alla jobbar nära sin bostad, handlar mat i en kvartersbutik (som ändå förväntas ha stort utbud av varor), ha kvartersbageri, kvartersklädaffär, osv. Men i dagens samhälle kräver även den verksamheten transporter av varor, från hela världen.
Dessutom, det som nästan alltid glöms bort är den verkstadsindustri som tillverkar allt vi behöver i vår vardag, som i sin tur är beroende av olika råvaror som måste processas, som i sin tur måste produceras någonstans och sen transporteras.
Om du anser att det komplicerade samhällssystem som vi människor hittat på inte är sårbart, hur kan du då tro att de ekosystem som idag bildas av arter som har funnits och utvecklats i miljontals år skulle vara känsliga och sårbara? Hur kunde i så fall alla våra ekosystem uppstå på nytt när inlandsisen äntligen försvann efter 100 000 år eller nåt sånt, återkolonisera den kala marken, och ha överlevt och anpassat sig till de klimatförändringar som passerat under de senaste 10 000 åren sen isen försvann?
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Vi håller på att hamna i en gammal diskussion där vi båda vet att våra värderingar skiljer sig åt. För mig handlar det också om en sammanblandning av begrepp, där du egentligen talar om infrastruktur och logistik, vilket inte är det samma som ekosystem, om du inte har gått tillbaka till termens etymologi som betyder hushållssystem.
Vad jag menar är intressantare är utifrån ett mejl jag fick, vilket jag delvis missförstod. Det handlade om en kritik av naturvetarna och att de ofta har fel. Jag menade på att det var att missförstå vad vetenskapens utövare sysslar med, nämligen kunskapsinhämtning.
Men senare tolkar jag att det handlar om en genuin och klok riktad misstänksamhet mot tanken att vetenskapsmän blir präster.
Jag lekte inte tillräckligt med analogin och hade dessutom skrivit för långt som vanligt. För en underliggande tanke är att vetenskapen är analog med teologin och vetenskapsmännen är teologer. De forskar på materian. Under denna forskning kommer många hugskott som sedan in förkastas eller omformuleras. Tidens tand är där skoningslös.
Problemen i den processen är två, varav det viktigaste är översättningsproblemet eller för att fortsätta analogin, prästerna som ska översätta hypoteserna till allmänheten. Vad berättar prästerna från pulpeten och framförallt hur mycket kunskap har åhörarna för att kunna ta till sig och se det relevanta i det som sägs? Det största problemet här ser jag journalisterna, då det bygger på det senaste, de är ofta inte tillräckligt kunniga och att de formulerar det för att göra det spännande. De bortser helt från att det är ett pågående samtal.
Utifrån ett lärarperspektiv ser jag stora svårigheter här, mycket på grund av att den grundläggande kunskap som krävs för att kunna greppa resonemanget i till exempel miljövetenskap, som här är ämnet, ligger på en väldigt hög nivå.
Nu är jag inte naturvetare utan humanist, och jag kämpar för att förstå och det går långsamt. Och då är jag hängiven ämnet och läser otaliga böcker om det.
Det är här den allmänna debatten också blir tarvlig där journalister gör vissa till sanningssägare, likt Rockström, för att sedan krossa dem om det finns hål i deras resonemang, vilket det alltid finns, då det är ett pågående upptäckande.
Så för att kort återgå till din kritik där du menar att ekosystem och infrastruktur kan ses som detsamma eller att ur jordens blick så är vår tid en liten prick. Man räknar med att en genomsnittlig art lever typ i en miljon år, så varför bry sig? Homo sapiens har typ 750 000 år kvar om vi sköter korten rätt.
Om vi tar kolcykeln där vi talar miljarder år så pekade du i förra inläggets kommentar på att vi har plockat upp och bränt enorma mängder kol och de gaserna påverkar nu inte bara medeltemperaturen utan också syran i haven. Det är en realitet som är oberoende av vår önskan att ha ett gott liv. Det påverkar växtligheten och fisken i haven, vars reproduktion vi ändå håller på att förstöra genom överfiske. Fast om 100000 har de kanske återhämtat sig. Fast, varför vänta på det i stället för att införa fiskeförbud i vissa zoner som gör att bestånden kan återhämta sig. Tonfisken är ett fint exempel på hur fiskeförbud hjälper.
Den globala uppvärmningen påverkar arterna, hur våra städer är byggda och var vi kan leva. Då vi har byggt upp ett samhälle som är totalt beroende av att vi ruckar på hela kolcykeln ställer frågor om det är möjligt att torslandaborna kan ha alla sina bilar på garageuppfarterna hur gärna vi än vill att folk ska ha jobb.
Och för att avslutningsvis föra fram ett argument som liknar ditt samhällen har överlevt kriser förr. Människor är fantastiska på att överleva och att anpassa sig. Men jag tänker inte dra det så långt att då kan civilisationen gå under, för det är något väldigt tragiskt. Dock visar historien på att när samhällen lever över sina begränsningar då går epoker till ända.
GillaGilla
Nej, jag menar inte infrastruktur men tog privatbilar som ett exempel på ett helt system av processer och företeelser och beteenden som hänger ihop. Vi kan ta mjölkkor som exempel istället, för att visa hur till synes små förändringar i värsta fall kan slå ut en hel bransch.
När mina farföräldrar hade mjölkkor handmjölkade min farmor två gånger om dagen. Mjölken samlades ihop i stora mjölkkannor (25 l?) som drogs på en handkärra till mjölkpallen vid landsvägen, där mejeriets lastbil hämtade dom och lämnade samma antal tomma kannor. När min farbror tog över gården ersatte han handmjölkandet med tryckluftsdriven mjölkapparat, men i övrigt var tekniken densamma. Men så steg kraven på hygien och mejeriet krävde att mjölkkannorna skulle ersättas av tankmjölkning. Istället för att mjölkmaskinen samlade varje kos mjölk i en lös behållare som tömdes i en mjölkkanna så krävdes ett rörsystem där mjölken skulle gå direkt till en tank och kylas ner. Och för att få lönsamhet krävde mejeriet dessutom en viss minsta mängd mjölk per dygn för mjölkbilen att hämta. Min farbror (och hans grannar) hade då valet mellan att öka antalet kor och investera i det nya systemet eller sluta med mjölkkor. Några investerade (bl a min farbror) och några la ner jordbruken. Fler kor förutsätter större arealer för vall och bete, så markerna kring de gårdar som la ner verksamheten kunde köpas eller arrenderas av de som ökade. Alltså färre men större gårdar, rationalisering, du vet.
Sen kom lagkrav om daglig bete även för de kor som skulle mjölkas två gånger om dagen. Min farbror löste det med ett mobilt mjölkningssystem som kunde köras ut till betet. Komplicerat och tidsödande och i längden för dyrt, så när andra skaffade mjölkrobot och hade korna frigående i stora stallar så la han ner mjökkodelen. Det räckte inte längre med 20 kor utan krävdes mer för att betala investering i mjölkrobot och lösdriftsstall. Utvecklingen går vidare och idag finns knappt några gårdar som inte har lösdriftstallar och mjölkrobot, men kraven på djurvälfärd ökar samtidigt som lönsamheten inte alls ökar i samma takt. En ny pålaga utifrån, hur välmenande den är, kommer leda till att flera gårdar kommer göra som min farbror gjorde – man kommer lägga ner. Och plötsligt kan vi då hamna i ett läge där ingen längre vill ta över och driva lantbruk med mjölkkor, så en hel bransch försvinner. Att då starta om en hel bransch, det är i praktiken hart när omöjligt.
Det är samma sak inom andra branscher. Våra samhällen är så komplicerade och kräver så mycket specialkunnande och specialutrustning att om nån del försvinner så får det följdverkningar långt bortanför den lilla verksamhet eller bransch som drabbades av höjda krav eller kostnader. När du skriver om pedagogiska problem i skolan så kan du fokusera på det därför att andra ser till att skolans lokaler är uppvärmda, att det finns vatten och avlopp, el så ni kan ha belysning, någon som reparerar fönster och dörrar som går sönder, osv. Din undervisning förutsätter ett hel ekosystem av andra verksamheter som du oftast inte ens märker att de existerar, förrän något inte fungerar.
Det är dom samspelen jag syftar på när jag säger att mänskliga samhällen i grunden är sårbarare än våra extremt tåliga ekosystem. Om våra skogsekosystem inte hade varit så tåliga som de är, så hade vi inte haft de skogar vi har idag, som växer och frodas och ger oss mer trä än nånsin förr.
GillaGillad av 1 person
Tack för kommentar.
Igår var jag i Dals Rostock. Det är en sömnig håla i Dalsland. En gång drack man brunn där. Det finns en industri som de flesta är beroende av, en liten handel och ett hotell som en gång var ett sanatorium. Det är slitet och husen är billiga. Vi åkte sedan ned mot Skåne. I Trollhättan, där vi åt lunch, har de åkt på ett par smällar sedan Saab lades ned. Industrin är igång igen med hjälp av kinesiska Geely.
I regionen har det skett stora förändringar genom tiderna. Många har fått lämna, andra har tillkommit.
Mänskliga samhällen förändras och frågan är om det finns motståndskraft eller inte. Hur flexibelt är det?
Att bönderna var tvungna att pastörisera mjölken var för att förhindra sjukdomar, att sanatoriet försvann beror på att läkarvården har förbättrats, Saab sålde inte tillräckligt.
Historien förändrar betingelserna. Fördelen som människor har är att de då flyttar på sig. På så sätt har arten spridits över hela världen.
Du skriver att skogen frodas. Det beror på hur man definierar skog och vilket syfte den har. Ser man dem som virkesbestånd för enbart mänskligt bruk eller kan man dela den med arter som inte är lika anpassliga som människan?
Skogsbruket har inte varit snällt mot de enskilda då automatiseringen har försvårat för dem som inte har varit ägare utan endast fick sin inkomst från skogen. Skogsbruket, för att följa din argumentation har inte bara förstört det lokala mänskliga ekosystemet utan även för de skogliga arterna.
GillaGilla