Vargar försvinner i Sverige, ingen vet varför

Även om det inte är så varmt som längre norrut i landet, så var det skönt att nu i afton kunna sitta ute i trädgården, lyssna till en koltrast och röka en pipa utan att solen gassade. Det blir ett sent blogginlägg idag, då jag fika med J. på det mysiga kaféet Blåherremölla. Han skulle ut och cykla långt.

Vi kom in på hur mycket slumpen spelar roll i naturen. Vi lever i en komplex värld. Vi vet sällan vad som påverkar vad och frågan är om det är intressant att veta det. För som J. sade, det mesta som sker är väldigt lokalt.

J. är en av den trio som har påverkat mig mest i samtal. De andra två är Lars Lundqvist och nu på senare tid Dan Binkley. Alla tre framhåller slumpen och hur det kan vara otaliga faktorer som påverkar varför saker inträffar lokalt.

I förra inlägget Varför dog vargarna? tog jag upp vargarna på Isle Royal i norra USA, vars som inte levde i cykler med huvudbytet älgen utan att det var dels kampen om revir, att klimatförändringar hindrar att nya vargar tar sig över på isen och parvoviruset. För att kunna hitta dessa faktorer behöver man studera en plats under väldigt lång tid.

John A. Vucetich, skriver i Restoring the Balance what wolves tell us about our relationship with nature (2024) att först efter 50 år kunde man se andra faktorer än de som David Mech och Durward Allen tyckte sig se efter tre år. I podden The wolf connection ”Episode #54 Dr. John Vucetich – The Isle Royale Wolf & Moose Project” (2021) beskriver Vucetich hur de flesta projekt pågår i tre år och sedan måste ett resultat komma av det, men hur kan man veta att tesen är riktig?

Under veckan har jag läst om ännu ett långt vargprojekt, det i Yellowstone. Boken heter Decade of the wolf: returning the wild to Yellowstone (Smith & Ferguson, 2012) och jag kan verkligen rekommendera den.

Även de tar upp hur lång tid det har tagit dem att komma fram till ett par hypoteser och även det beror på hur lång tid de har arbetat. Det som både Isle Royal och Yellowstone har gemensamt är att de har kunnat följa vargarna från då de kom till dessa unika miljöer. Eller som i fallet Yellowstone, dit hämtades de. Fördelen som de i Yellowstone har haft är att de har kunnat följa vargarna nära och kunna utforska olika individer i nationalparken.

Detta för mig till dagens reflektion som handlar om att säsongens varginventering är färdig. Den hittas på följande länk, Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien (Svensson et al., 2025).

Kortfattat får vi lära oss att de beräknar det finns 34 familjegrupper i Sverige, 40 med Norge. Det finns 27 revirmarkerande par och 34 föryngringar, och utifrån beräkningar finns det cirka 355 stycken.

Den svenska delen av populationen, med halva gränsrevir inkluderade, beräknas med samma metod till 355 (95% CI = 281-461) vargar. (Svensson et al, 2025:5)

Den uppskattade inavelsnivån har sjunkit från 0,23 till 0,21. Jag begriper inte riktigt om det gör en stor skillnad, däremot är det fortfarande är högt. Naturvårdsverket skriver att ”inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar”, se Varg, inavel i Skandinavien (2025).

Den genomsnittliga inavelskoefficienten som uppskattar inavelsnivån i den skandinaviska populationen har beräknats till 0,21 (±0,09 SD) för vinterns familjegrupper, vilket är en minskning jämfört med förra säsongen (0,23 ±0,09 SD). (Ibid)

Det är ständigt dessa siffror och frågan är vad de egentligen berättar för oss? Det var denna fråga som jag satt med i trädgården. Mitt samlade intryck är att i Sverige tycks det framförallt handla om populationsekologi. Hur många individer finns det? Hur utvecklas de över tid? Vilka mönster kan vi se? Ser vi faktorer som inverkar på hur många de är?

Men som jag tidigare nämnt kanske det är tillfälligheter?

Ja, frågan om tillfälligheter är alltid klurig.

I inlägget Tjuvjägare, attityd och vargarna som inte finns i Dalarna begrundade jag varför det inte finns några vargar i Dalarna och påstod att det hade med attityd och tjuvjakt. Under året har vi märkt en kraftig minskning även i Värmland. Jämför följande tre bilder.

På bilden ovan ser vi hur det endast finns vargrevir i östra delen av Dalarnas län. Ett år senare är det fortfarande vargrevir i västra delen av Värmland, medan det är lika tomt i västra delen av Dalarna, se också Nej till licensjakt på varg och öka invandringen genom renbetesområdet.

På bilden nedan ser vi att nu har även även västra Värmland har tömts. Vad beror det på?

Polisen misstänker tjuvjakt, se Rekordfå vargar i Värmland – tjuvjakt pekas ut som en av anledningarna (SVT, 2025).

Förra årets vargpopulation låg på 70 vargar. I år så har siffran i de preliminära uppgifterna gått ner till 40 – vilket är rekordlåga siffror. (SVT, 2025)

I årets varginventering kom man fram till att det mellan 41-57 individer i Värmland (Svensson et al, 2025:15). Det är lätt att peka på tjuvjakt, men bevis tycks inte finnas. Försvinnandet tycks oförklarligt. Men vad vi också ser är att det är en region mellan två grupperingar och vargar är extremt territoriella.

Det har slagit mig att trots att jag har läst tämligen mycket om vargar, inte har stött på är hur många vargar som dödar vargar.

I både Restoring the Balance (Vucetich, 2024) och Decade of the wolf (Smith & Ferguson, 2012) visar författarna hur dödliga revirstriderna är. Samtidigt kan det vara sjukdomar, lokala utbrott som har dödat dem. Vucetich berättar hur snabbt vargliken försvinner, vilket gör att det är så svårt att kunna komma fram till varför de dör.

I det svenska exemplet är jag partisk och misstänker tjuvjakt, men det får stå för mig. Dock frågan som består är varför jag inte har stött på uppgifter om den nivå av dödlighet som sker mellan vargar? En hypotes är att mycket av det jag har läst är just populationsekologi. Det är siffror, si och så många vargar. Men sällan kommer man nära dem.

Om man tittar på Skandulvs vetenskapliga publikationer, så handlar majoriteten om just detta. Det har med att göra att vargen är för det mesta extremt skygg, rör sig över stora områden och undviker människan.

Avslutningsvis vill jag kort begrunda Hans kommentar till Varför dog vargarna? där han ifrågasatte om man kunde se någon likhet mellan Isle Royal och Sverige.

Vad vi kan se, är att den svensk-norska stammen blir alltmer avskuren från metapopulationen, det vill säga de vargar som förhoppningsvis ska invandra från Finland och berika genreserven och minska inaveln. Som jag nämnde ovan är den stor i Sverige är förhoppningen kommer det att vandra in vargar från norr. Men de har det svårt.

Som vi ser på bilden ovan misslyckades de som kom. De ”fälldes vid skyddsjakt”, som det beskrivs på bilden nedan.

Faktorn som hindrar vargindivider från att ta sig söderut har inte med klimatförändringarna att göra utan är beroende av den mänskliga faktorn. Detta skapar ett närmast oöverstigligt hinder som gör att den svensk-norska stammen kommer att bli alltmer inavlad. Vad det kommer leda till på sikt vet vi inte, men det leder förmodligen till en dyster konsekvens till följd av den mänskliga faktorn.

Apropå det så verkar det som att reviret på Linderödsåsen inte längre är kvar, se Ett nytt vargrevir i Skåne och ett som försvunnit (Länsstyrelsen Skåne, 2025). Så vargar försöker att sprida sig, men okända faktorer gör att reviren försvinner. Kanske kommer förklaringen om några år?

Referenser:

Länsstyrelsen Skåne (2025). Ett nytt vargrevir i Skåne och ett som försvunnit. Publicerat 250423 [Hämtat 250719].

Naturvårdsverket. (2025). Varg, inavel i Skandinavien. Senast granskad 250602 [Hämtad 250719]

Smith, Douglas W. & Ferguson, Gary (2012). Decade of the wolf: returning the wild to Yellowstone. Revised & updated edition, First Lyons Press paperback edition. Guilford, Connecticut: Lyons Press

Svensson, L., Wabakken, P., Maartmann, E., Nordli, K., Jensen, M. Ø., Milleret, C., Dupont, P., Bischof, R., Åkesson, M. & Flagstad, Ø. 2025. Bestandsovervåking av ulv vinteren 2024-2025. Inventering av varg vintern 2024-2025. Bestandsstatus for store rovdyr i Skandinavia. Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien 1-2025.

SVT. (2025). Rekordfå vargar i Värmland – tjuvjakt pekas ut som en av anledningarna. Publicerad 250409, uppdaterad 250430 [Hämtad 250719].

Vucetich, John A. (2024). Restoring the Balance: what wolves tell us about our relationship with nature. Paperback edition. Baltimore, Maryland: Johns Hopkins University Press

Wabakken, P., Svensson, L., Maartmann, E., Nordli, K., Flagstad, Ø., Danielsson, A., . Cardoso Palacios, C & Åkesson, M. (2024). Bestandsovervåking av ulv vinteren 2023-2024. Inventering av varg vintern 2023-2024. Bestandsstatus for store rovdyr i Skandinavia. Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien 1-2024. 61s.