Jepson och Blythe skriver i Rewilding: the radical new science of ecological recovery (2020) om tre biologiska funktioner och faktorer som är kopplade till dessa tre c:na, core, carnivore och corridor.
Kärnan är de biotoper som är skyddade på grundade någon eller några speciella arter och det är ett ecospace, ett ekologiskt utrymme vars lokala förutsättningar styr hur mångfalden av organismer och interaktionerna dem emellan. Det är således ett sätt att förstå hur de abiotiska, till exempel berg och vatten, och de biotiska faktorerna, levande djur, samverkar som helhet.
I detta finns det trofiska kaskader, med det begreppet menar man hur de olika nivåerna i näringsväven påverkar varandra. Det betyder att om en eller flera art försvinner kan det påverka hela systemet. Till exempel kan rådjur beta fritt och utan att behöva bry sig om sin omgivning. Det gör att de kan beta för mycket på en art, vilket leder till att den inte överlever. Det är här som den tredje delen och det är rädslans ekologi. Om det finns ett större rovdjur i systemet kommer inte älgar att obekymrat kunna äta upp knopparna på granarna. De måste röra sig för att inte bli ett lätt byte.
Här kommer vi in på de två andra delarna. Rovdjuren får systemet att röra på sig, dels genom det redan nämnda att betande djur rör på sig över större ytor, vilket minskar betestrycket, dels genom att de påverkar så att vissa arter inte blir för dominerande då de äter upp dem. Det är här vi kommer till det tredje c:et, korridoren. För mellan dessa öar måste det finnas utrymmen så organismerna kan sprida sig. Det är således biotoper som organismerna kan färdas igenom. Det är viktigt ur flera synvinklar. Betestryck har redan nämnts, men också att genpoolen kan ökas så att de olika arternas genuppsättning får en större variation, vilket minskar till exempel risken att en sjukdom slår ut hela stammen.
Idéen bakom de tre c:na är att ge upp delar av geografin till andra organismer än människan så att de dels har ett kärnområde som de kan utvecklas inom, dessutom att de kan röra sig i genom korridorer till andra områden, vilket således skapar en slags skärgård av olika biotoper med en allt större mångfald. Det i sin tur skapar förutsättningarna för en genetiskt frisk och livskraftig biotop. Det skapar också en balans mellan det som människan har lagt hävd på och det andra. Det i sig står inte heller emot de fyra olika ekostrategierna, däremot kan skiktningen dem emellan diskuteras och ska så också göras.
i Pettorelli, Nathalie, Durant, Sarah M. & Du Toit, Johan T. (red.) (2019). Rewilding. Cambridge: Cambridge University Press
Referenser:
Carver, Steve (2019). ”Rewilding through land abandonment”, 99–122,
i Pettorelli, Nathalie, Durant, Sarah M. & Du Toit, Johan T. (red.) (2019). Rewilding. Cambridge: Cambridge University Press
Jepson, Paul Robert & Blythe, Cain (2020). Rewilding: the radical new science of ecological recovery. London: Icon Books
Pettorelli, Nathalie, Durant, Sarah M. & Du Toit, Johan T. (red.) (2019). Rewilding. Cambridge: Cambridge University Press
Ripple, William J, et al., ”Rewilding the American West”, BioScience, Volume 72, Issue 10, October 2022, Pages 931–935, https://doi.org/10.1093/biosci/biac069
Terborgh, John & Estes, J. A. (red.) (2010). Trophic cascades: predators, prey, and the changing dynamics of nature. Washington [DC]: Island Press
