Etikett: ekologi

För många år sedan bodde jag i Irland. Min käraste tränade galopphästar och jag fördrev tiden med att skriva en roman som inte blev publicerad, promenera i landskapet runt Ashbourne, som låg norr om Dublin. Jag mediterade mycket och läste böcker av Osho och Freud. Det var en trivsam tid.

En dag gick bland fälten. Jag var på väg tillbaka och gick utanför en fårhage. En tanke lekte och det var frågan om var jag började och tog slut. Frågan kretsade kring buddhistiska tankar om samhörighet, om vi är en del av alltet. Plötsligt upplevde jag en unio mystica, det vill säga en upplevelse av att vara en del av hela min omgivning och att egentligen fanns det ingen gräns mellan mig och det omkring mig. Det var en underbar upplevelse av lycka som fyllde mig.

Jag fortsatte mina steg hemåt i ett andligt rus som sakta började avta. Jag försökte hålla kvar det, men upplevelsen och känslan sipprade ut. Tillbaka vid köksbordet var det blott ett minne.

Minnet från Ashbourne kom till mig medan jag läste av religionsvetaren Bron Taylors bok Dark green religion: Nature spirituality and the planetary future (2010). Han menar att stora delar av miljörörelsen liknar andliga rörelser. Skälet till att han inte skriver religiösa rörelser, förklarar han, är för att religion tenderar att förstås som den organiserade och institutionaliserade religionerna med definierade praktiker. Andlighet, menar han, förstås ofta som det som har med andliga upplevelser och djupa moraliska ställningstagande att göra. Det betyder att vi kan tillhöra och identifiera oss med en religion utan att ha andliga upplevelser eller att inte tillhöra en religion men ha en andlig syn på tillvaron. Givetvis är många religiösa personer också andliga.

Då jag själv kommer från religionsvetenskapen tycker jag att distinktionen är fruktsam. Inte minst då många, vilket han också påpekar, inte vill identifieras med religion, utan hellre talar om andlighet. Jag vill även här rekommendera religionshistorikern David Thurfjells bok Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion (2020). Han tar upp just det som Bron skriver om, motviljan att beskrivas som religiös, men att ändå se sig som andlig. Thurfjells bok har jag hänvisat flera gånger till, som till exempel Evolutionen berättar för oss vad vi tillhör som är befryndat med detta inlägg.

Det andliga har med upplevelser och känslor att göra och jag minns ett samtal som jag hade med en av mina läsare. Han hade lagt märke till hur jag beskriver mina känslor i naturen och hur jag kan uppfyllas av känslor inför säg en ek. Han berättade att dito upplevelser får han aldrig.

För att följa med i det fortsatta resonemanget tror jag att det är viktigt att förstå att alla har inte dessa upplevelser utan är till och med oförmögna att ha en andlig upplevelse. Intrycket förblir på en intellektuell och känslomässigt sval nivå.

För dem kan det också vara märkligt det som jag nu kommer att presentera.

Nå väl, låt oss återgå till Brons bok och vi börjar i titeln. Vad är Dark green religion? Mörkgrön religion låter konstigt. Han definierar det som en djup ekologi (för en presentation av detta begrepp se Värderingarna måste bli tydliga), som är ekocentrisk där alla arter har ett inneboende värde som inte är kopplat till deras användbarhet till människan.

Dark green religion is generally deep ecological, biocentric, or ecocentric, considering all species to be intrinsically valuable, that is, valuable apart from their usefulness to human beings. (Bron, 2010:13)

För den som har läst mig länge vet att det är åsikter som jag själv har framfört, vilket gjorde läsningen extra intressant. Tillhör jag den mörkgröna religionen? Men jag skulle inte påstå att det är religiösa tankar som jag framför bara för att jag påstår att det finns ett inneboende värde i naturen!

Okej jag ironiserar lite här och det borde jag kanske inte göra.

I alla fall påstår Bron att skälet till att han kallar det för mörkgrön religion är för att det som uttrycks av många som skulle kunna kategoriseras till den skaran är att de menar att deras utsagor är att deras åskådning är i enlighet med vetenskapen, men, fortsätter han, påståenden görs som ligger bortanför det som man kan nå med vetenskapliga metoder.

[D]ark green religious and moral sentiments are embedded in worldviews and narratives that are believed to cohere with science— but they are also often grounded in mystical or intuitive knowledge that is beyond the reach of scientific method. (Bron, 2010:14)

För mig är det en viktig distinktion han gör här. Den vetenskapliga metoden berättar inte hur man bör göra. Mer om detta nedan, se även mitt inlägg Naturen är full av värden som bör vägleda oss.

För Bron började den mörkgröna religionen 1970, även om den har långa och spridda rötter. Då firade man för första gången Jordens dag. Den firas varje år sedan dess 22 april och Parisavtalet som många gånger tas upp i miljödebatten skrevs under den 22 april 2016.

För honom kan den delas upp i fyra falanger som benämns: andlig animism och naturalistisk animism, samt Gaias andlighet och Gaias naturalism (ursäkta knepig översättning). Lägg märke till den streckade linjen mellan de två. Supernaturalism står för en övernaturlig kraft, medan naturalismen är främst en agnostisk syn på världen.

Jag vill nämna kort en del om animismen för att sedan gå vidare till Gaia Earth Religion. Animism har med synen på en besjälad natur. Genom att se naturen som besjälad, menar Bron, kan det också skapas etiska ställningstaganden.

Animism has to do with the perception that spiritual intelligences or lifeforces animate natural objects or living things. (Bron, 2010:15)

I inlägget Nej, jag är ingen schaman nämnde jag inte det, men jag var själv inspirerad av att se växter och djur som besjälade. Det som jag nämner är dock att jag var inspirerad av urbefolkningars sätt att se på naturen. Och detta är typiskt för de som Bron kategoriserar inom andlig animism. Det handlar om att bli inspirerad av naturen och få för sig att träd kan tala till en.

Det är en märklig känsla och jag har själv upplevt saker som liknar det som litteraturen beskriver. Det ska inte förstås som att man för en konversation, däremot som att en relation skapas till ett träd. Det låter bisarrt för den som inte har haft upplevelsen, men då den återkommer i alla kulturer där man lever nära naturen, berättar det om att det finns kognitiva delar i oss som skapar dessa fenomen, se gårdagens inlägg Algoritmerna säger att människorna är ett hot mot naturen.

Bron berättar om en grupp som inledde i Australien där medlemmarna gör en rit som kallas Council of all entities, alla entiteters råd, som innebär att deltagarna ska gå ut i naturen och försöka få en vision av att en entitet talar till dem. Därefter kommer de tillbaka och klär ut sig till säg en sten och berättar om vad den anser om världen tillstånd.

It involves participants being instructed to go out into nature until they feel or perceive they are being chosen by some natural entity to speak for it in the upcoming gathering. (Bron, 2010:21)

Ofta handlar det om att uttrycka ilska och förvirring över hur naturen behandlas av människorna.

Detta är ett exempel på mer excentriska inslag. Däremot finns det intressanta poeter som Gary Snyder, som han kategoriserar i den fållan.

Det jag tycker är intressantare är det som han benämner som Gaias jordreligion, då de som kategoriserar där ofta är en del av den vetenskapliga falangen av miljörörelsen. Märk väl att det finns personer som tror på något övernaturligt, liksom de som är ateister. Det som definierar dem är att de bryter mot rättesnöret att bara för att något är på ett visst sätt så betyder det inte att man kan härleda ett värde därur.

Gaian Earth Religion thus defies the naturalistic fallacy argument in ethics (the assertion that one cannot logically derive a value from a fact) by suggesting that nature itself provides models and natural laws to follow. (Bron, 2010:16).

Tankarna följer ur en slags naturalistisk animism. Med det menar han föreställningen om att allt är sammankopplat och att det finns ett släktskap mellan de olika organismerna vilket skapar etiska frågeställningar, ”kinship with and ethical concern for nonhuman life” (Bron, 2010:22). Till den här skaran räknar han Charles Darwin som menade att då vi alla följer ur samma ursprung, hör vi också samman.

Tanken om ekosystem pekar på en föreställning om eller förståelse av en samhörighet mellan olika organismer. Ekologin talar om näringsvävar och om system där olika organismer innehar olika funktioner. Genom samevolutionen har denna interaktion skapats, något som Darwin tyckte var tydligt.

Bron citerar avslutningen av Om arternas uppkomst (Darwin, 1859), där han skriver:

It is interesting to contemplate . . . that these elaborately constructed forms, so different from each other, and dependent on each other in so complex a man- ner, have all been produced by laws acting around us. . . . There is grandeur in this view of life, with its several powers, having been originally breathed into a few forms or into one; and that, whilst this planet has gone cycling on according to the fixed law of gravity, from so simple a beginning endless forms most beautiful and most wonderful have been, and are being, evolved. (Citerat i Bron 2010:23)

Frågeställningen som uppkommer i studerandet av naturen och dess utveckling är om det finns naturliga lagar och om vi människor bör följa dem.

För dem som umgås med djur och som studerar säg etologi uppkommer ofta tanken på att egentligen är vi inte så olika varandra. Bron nämner till exempel Jane Godall, som tenderade till en Gudstro. Hon nämner i sin självbiografi, berättar han, hur hon och chimpansen David Greybeard tittade varandra i ögonen och därigenom uppstod en relation.

Bron nämner inte primatologen Frans de Waal, så då får jag göra det. Också han studerade apor och menade att vi måste bryta ned dessa barriärer mellan arter för att vi ska kunna utveckla vår kunskap om vår omgivning. Läs den fantastiska boken Are we smart enough to know how smart animals are?  (Waal, 2016).

Det börjar bli dags att avsluta detta långa och ganska personliga inlägg. Det vill jag göra med att återknyta till kosmologibegreppet. Vad vi märker genom Taylor Brons bok är att mellan vetenskap och vår omgivning finns det en terräng som vi inte riktigt förmår definiera. Vad jag menar är att vi undersöker den med hjälp av vetenskapliga metoder, men dess betydelser förmår vi endast tolka genom att kulturellt prisma.

Bron är intressant då han använder det religionsvetenskapliga språkbruket för att kunna undersöka denna terräng. Det vetenskapliga språket förmår inte placera oss människor i ett sammanhang. Det fråntar samhället dess värden och meningen med tillvaron. Frågan är just om den teologiska begreppsvärlden kan hjälpa oss att knyta dem samman?

Jag tror det. För att även om vårt samhälle har avförtrollats genom att myterna tycks ha förlorat sin giltighet i förklarandet av vår tillvaro, så uppstår ett andligt sökande efter att göra vår tillvaro begriplig och meningsfull.

En källa att söka efter meningen är i den grundläggande förståelsen att vi är en del av moder Gaia och det förpliktigar oss just genom att vi är det enda djuret som har nått ett medvetande där vi kan förstå vår destruktivitet. Vetenskapliga metoder hjälper oss att bygga den kunskapen.

Referenser:

Taylor, Bron (2010). Dark Green Religion: Nature Spirituality and the Planetary Future. University of California Press. http://www.jstor.org/stable/10.1525/j.ctt1ppt59

Thurfjell, David (2020). Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion. Stockholm: Norstedts

Waal, Frans de (2016). Are we smart enough to know how smart animals are? New York: W. W. Norton & Company