Etikett: ekologi

Jägarna, älgen och vargen, del 3

I mörkret på altanen sitter jag med pipan och hör en kattugglas hoande. Den har hittat sin plats i bokdungen en bit norr från där jag sitter. Medan jag puffar på pipan klädd i jacka och med mössa på huvudet funderar jag över de vilda djuren som tar plats i närheten av våra boningar. För mig är det något vackert.

Jag minns när jag vandrade i en nationalpark i Zimbabwe nära Mozambiques gräns. Jag och amerikanen jag vandrade med sov i grottor. En gång hade det varit vilda djur där, men under vandringen såg vi inga vilda djur. Vi var inte rädda för lejon för det tycktes inte finnas några. Det var ett vackert, men själlöst landskap.

I Sverige finns det rovdjur i hela Sverige. För mig är det något vackert. Jag minns hur jag och Maggie tältade i Rebbetuaröd. Det fanns varg i närheten. Vi sov gott. Hade jag stött på nyfikna vargar på stigarna hade jag varit mindre kaxig, se ”När vargen stod en dryg meter bort hörde jag hur den morrade”.

På altanen tänkte jag på ett youtubeklipp som handlade om den inverkan som återetableringen av vargar hade på en flod som rann genom Yellowstone. Journalisten och aktivisten George Monbiot förklarar suggestivt om hur rädslan för vargar får wapatin (cervus canadensis) att röra på sig vilket gör att deras betande inte blir lika hårt. I sin tur leder det till att asparna återigen kan etablera sig. Jag, liksom så många andra, fångades av hur närvaron av rovdjur förändrade landskapet.

Senare studier har dock visat att om man undersökte landskapet över en längre tid fanns det andra faktorer som påverkade relationen mellan asparna, wapatin och vargen.

I studien ”Influence of harvest, climate and wolf predation on Yellowstone elk, 1961–2004” (Vucetich, Smith, & Stahler, 2005) undersökte man förändringar i norra delen av Yellowstone och hur vargens närvaro påverkade wapatin i området. Vid vargens återkomst minskade den, vilket tydde på att vargen hade en betydande påverkan. Men när de gjorde en vidare undersökning visade det sig att under tiden hade det varit en stor torka i området, men också att högre jaktkvoter hade införts, vilka påverkade populationen av wapati och asparna. Det var troligen, menar de, en kombination av väderförhållanden, vargar och jägare som hade påverkat mängden wapati över tid. Det är således inte bara närvaron av en viss typ av djur som förändrar landskapet. Ekologi styrs av så många olika faktorer, som torka, sjukdomar, tillgången på föda.

Kortfattat handlar det om komplexa system, vilket betyder att det är olika och ofta svåröverskådliga faktorer som påverkar. Det korta perspektivet leder oss till att göra enkla förklaringar. Men i det längre perspektivet förändras bilden.

Rewilding bygger på att låta detta system skapa sin egen dynamik. Carver et al. (2021) har i ett försök att definiera vad rewilding är formulerat tio principer. Den första principen lyder:

Rewilding utilizes wildlife to restore trophic interactions. Successful rewilding results in, or leads to, a self-sustaining ecosystem in which native species’ populations are regulated through predation, competition, and other biotic and abiotic interactions.

Carver et al, 2021

Ur ett rewildingperspektiv ser man till funktioner (se del 1 och del 2), men då i ett större system. Där ser man de olika organismerna som olika funktioner som tillför saker till systemet. De är delar i en näringsväv där deras plats leder till olika utfall.

De områden man viger områden till rewilding ska enligt Carver et al. vara självreglerande system. Det blir de genom att det finns olika nivåer, det vill säga rovdjur, både apex (t.ex. varg), meso (t.ex. räv) och bytesdjur. Sammanfattningsvis är det ett perspektiv som inte främst är ett antropocentriskt perspektiv utan ett ekocentriskt. Det är det ekologiska systemet som står i fokus och inte till exempel jägarnas perspektiv som jag har skrivit om i tidigare inlägg.

Just på grund av att rewilding byter perspektiv förändras också jägarnas roll i Sverige, vilket är ett av skälen till att de har varit kritiska till att vargen har återkommit till Sverige. Det, menar Wikenfors och medförfattare (2015), inverkar på deras position i den näringsväven. De får kort sagt konkurrens om bytet. Jägarnas farhågor stämmer med vad som har skett. Men bara delvis!

Vargen tar älg och i de områden som studien (Wikenros et al., 2015) undersökte visade det sig att vargen tog flera älgar. Det är självklart eftersom älgen är ett viktig bytesdjur för vargen. Men bilden är, enligt Wikenros och medförfattare, mer komplex.

En viktig del i komplexiteten är att jägare och vargar inriktar sig på olika älgar. Jägarna inriktar sig främst på hannarna, medan vargen hellre på äldre honor och kalvar. Konkurrensen finns där. Men konkurrensen ser annorlunda ut än vad många först tänker sig.

Jägarna undviker ofta att skjuta honor och kalvar för att inte riskera återväxten. De vill ha en stabil population för framtida jakt. Vargen konkurrerar genom att den tar kalvar. Däremot konkurrerar den inte om hanarna som jägarna fokuserar på. Det kan låta som hårklyveri, men det är det inte.

Författarna fortsätter och påstår att till skillnad från vad jägarna påstår är det framför allt jägarna själva som har den största effekten på älgpopulationen. Deras resonemang bygger på att många av kalvarna som vargarna jagar nedläggs i början av sommaren, vilket besparar honornas diande. Däremot jagar jägarna främst under hösten.

När jag läste resonemanget fann jag det väldigt klurigt. Så låt oss därför bena i det.

En älg är ett långlivat hovdjur och deras överlevnad som grupp är stokastiskt (Sæther, Engen, Solberg, & Heim, 2007). Det betyder att storleken på populationen kan skifta väldigt mycket över åren beroende på tillgång på föda, hur de reproducerar och olika tillfälligheter som kraftigt kan påverka deras överlevnadschanser. Det var detta som påverkade wapatin i resonemanget ovan.

Det betyder därför att det som främst påverkar är hur framgångsrikt älgarna reproducerar sig och således tillgången på honor. Men, eftersom de lever länge och reproducerar sig varje år, är det snarare mängden honor än antalet kalvar som lever i ett visst område som påverkar i det längre perspektivet.

För att sammanfatta: På kort sikt påverkas populationen att vargarna tar kalvar. På kort sikt kan detta påverka reproduktionen starkt under ett år. Men det kan skilja sig från året efter. Tillgången på föda påverkar också väldigt mycket vilket innebär att stränga eller milda vintrar kan ändra på överlevnadsförutsättningarna. Även skogsbruket påverkar. Att endast se från år till år gör det svårt att kunna analysera upplevda förändringar och om de är betydelsefulla.

Wikenros et al. skriver i artikeln att återkomsten av stora rovdjur som vargar förväntas att påverka ekosystem genom trofiska kaskader, det vill säga den effekt som en ny art som kommer in i näringsväven kan ha. Däremot tror de inte att någon större effekt kommer att ske i Sverige. Det är på grund av den mänskliga närvaron och hennes aktiva deltagande i ekosystemet, som till exempel genom jakt eller skogsbruk. De understryker att den mänskliga närvaron är den viktigaste faktorn i hur ekosystemet utvecklas i Sverige.

Det är här vi återvänder till frågan om funktioner och det mänskliga perspektivet. För det handlar inte längre bara om jägarna utan hur vi alla i Sverige i olika grad påverkar ekosystemet. Men vilken påverkan det får är komplext och svåröverblickbart.

I framtida inlägg kommer jag att återvända till olika perspektiv, för jag menar att debatten uppmärksammar vi inte det tillräckligt mycket. Jag tror att om vi är tydliga med perspektiven är det lättare att föra ett samtal.

En anekdot får avsluta för att förklara vad jag menar. En vän till mig arbetar i EU parlamentet med jordbruksfrågor. Han samtalar ofta med lobbygrupper från jordbruket och det är inte för att han är köpt av dem utan för att de sitter oftast på den senaste forskningen. Det betyder inte att de bestämmer, men de är bra källor till kunskap.

På samma sätt ser jag jägare, skogsbruket och biologer. De företräder olika perspektiv. Viss kunskap delar de, medan annan kunskap snarare utgår från respektive behov och perspektiv. Det är inte ett problem, utan en möjlighet. Därför ser jag det också som ett stort problem när de olika grupperna försöker att svartmåla vissa grupper. Det gäller framför allt när politiker försöker vinna enkla poäng genom att vigla mot än den ena, än den andra gruppen.

Referenser:

Carver et al. (2021), ”Guiding principles for rewilding”, Conservation Biology, ss. 1882-1893.

Sæther, Bernt-Erik.; Engen, Steinar; Solberg, Erling J.; Heim, Morten, (2007), ”Estimating the growth of a newly established moose population using reproductive value”, Ecography, ss. 417–421.

Soler, Eva & Ferm, Peter (2023) ”När vargen stod en dryg meter bort hörde jag hur den morrade”, Sydsvenskan, publicerat den 10 februari 2023 (hämtat 230226).

Vucetich, John. A.; Smith, Douglas W.; Stahler, Daniel R. (2005), ”Influence of harvest, climate and wolf predation on Yellowstone elk, 1961-2004”, Oikos, ss. 259–270.

Wikenros, C.; Sand, H.; Bergström, R.; Liberg, O.; Chapron, G. (2015), ”Response of moose hunters to predation following wolf return in Sweden”, PLoS ONE.

Jägarna, älgen och vargen, del 2

I den svenska naturen är det människan som är den som påverkar allra mest. Det är både direkt och indirekt påverkan (Wikenros et al., 2015). Låt oss fortsätta att använda älgen som exempel som vi gjorde i del 1.

Älgen är ett hjortdjur som äter en varierad kost av allt från bark, trädskott till blåbärsris. Den var nästan utrotad i Sverige på grund av att den jagades så hårt, men efter man reglerade jakten har den kunnat komma tillbaka.

Vargen beskylls ofta för att jaga bort älgen och det stämmer på många sätt, vilket jag kommer att ta upp i nästa del. Men det som framför allt påverkar den är det svenska skogsbruket.

Älgen föredrar blandskog med mycket lövträd. Men den slags skog har minskat stadigt i Sverige. Istället planterar man gran och tall. Älgen betar på granplantorna i planteringarna, vilket beror på att alternativ är få (Felton et al. 2020). Tallplantor är dock en stapelföda för älgen i stora delar av landet, vilket Felton påpekade när hon hade läst en tidigare version av inlägget.

(Jag har även korrigerat andra delar av min text som hon påpekade inte riktigt stämde med vad de skrev i artikeln. Hennes kommentarer har jag tacksamt tagit emot. Det ska också tilläggas att det är mina åsikter som framförs i texten och inte hennes.)

Skogsbruket följer en cykel i fyra faser: Föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavverkningsfasen. Detta sker över ett större område, vilket betyder att hela arealen är styrd av människorna.

Här ser vi de fyra faserna. Att lägga märke till är att stengärdena visar på att här har man förmodligen bedrivit djurskötsel förr innan man började med gran. I stora delar av det här området mellan Agusa och Rebbetuaröd finns det bok och ek. Förmodligen skulle en blandskog passa här bättre än granen.

Efter en del av skogen har huggits ned (slutavverkningsfasen) planterar man nytt. Plantorna äts av älgarna. Om de är ostörda kan de orsaka stora skador för markägaren. När granplantorna växer upp står de så tätt att ljuset inte når ned till marken. Det gör att blåbärsris och liknande växter inte kan breda ut sig. Detta skiljer sig från när tallen vuxit hög då det blir en ljus och luftig skog.

Jag minns hur jag och Maggie störde några älgar som i lugn och ro betade på en tallplantage när snön fortfarande låg. De lommade lugnt iväg.

Se tätheten i ungskogen av gran.

Biologen Annika M. Felton och kollegor skriver i artikeln ”Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes” (2020) att älgen föredrar ett varierat landskap.

Senare när träden har vuxit sig höga kan ljuset åter nå ned till marken. I det här fallet står jag vid en väg. Små granplantor sprider sig tätt och konkurrerar ut många andra örter.

Kort sagt är det människan som påverkar och styr landskapet och det genom att hon ser det som funktioner som ska uppfylla hennes syften och mål.

Ett väldigt antropocentriskt perspektiv för professor i geografi och turism Klas Sandell i SLU:s tidskrift Biodiverse. Han skriver om fyra aspekter och perspektiv på landskapet.

Han menar att dessa skapar fyra olika ekostrategier befinner sig på en lodrät och en vertikal axel. Den vänstra sidan av den vertikala axeln är ”[s]öker något specifikt värde (funktionsspecialisering) och den högra sidan ”[u]tgår från ett specifikt landskap (mångbruk)”. Den lodräta axelns övre del är ”[n]yttja och förändra” och den lägre är ”[b]evara och skydda”.

Från https://www.biodiverse.se/articles/fran-naturbruk-till-naturupplevelser/

Det ena är fabrik, vilket betyder att det är en specialisering för produktion av aktiviteter. Han ger exemplet med skidbackar. Men man kan också tänka sig en skogsplantage som är inriktad på skördeuttag. Den befinner sig på den vänstra övre sidan vilket innebär att den söker en specifik funktion, men också att den nyttjar och förändrar landskapet. Det andra är nyttjande, som handlar om specifika platser som till exempel där man kan fiska och tälta. Även den befinner sig på den övre delen och kan nyttja och förändra landskapet, men utgår från ett specifikt landskap.

På den nedre delen finns museum som är ”fjärrstyrd konsumtion” och han ger exemplet en hembygdsgård, men ett naturreservat eller en nationalpark torde också vara bra exempel. De är på den vänstra axeln och har en funktionsspecialisering, men är en del av ”bevara/skydda” på den lodräta axeln. På den högra sidan av den lodräta axeln är ”[a]vnjutande av tillgängliga platser”, vilket utgår från ett specifikt landskap, vilket också kan vara ett naturreservat eller en nationalpark.

Ur Sandells perspektiv fyller de en funktion ur ett mänskligt perspektiv antingen som produktion eller konsumtion. Ett skogsbruk producerar tall som sedan skördas för konsumtion. Det intressanta är att detta är landskap som besöks och där människan inte ses som en del i det ekologiska systemet. Vilket vi naturligtvis är genom nyttjandet.

I ett biologiskt perspektiv är ett landskap ett ekosystem som består av biotiska och abiotiska faktorer. Det förra är det som lever, medan det andra är hur landskapet ser ut, till exempel en bäck, en slänt eller ett berg. I ekosystemet finns det en trofisk väv, det vill säga olika nivåer hur de olika organismerna inhämtar näring.

De olika faktorerna i det ekologiska systemet skapar olika förutsättningar för de olika organismerna eftersom de har olika artspecifika villkor. Det kan vara jordmån, ljustillgång ålder på träden, eller att det nyligen har brunnit. Vissa arter är mer anpassade till snabb förändring, medan andra kräver väldigt specifika premisser för att kunna leva och föröka sig. Ett varierat landskap med olika arter skapar möjligheter till en större mångfald eftersom det finns fler nischer att specialisera sig på.

För de arter som anpassar sig lätt och är rörliga arterna finns möjligheten att förflytta sig mellan olika landskap, medan andra är helt beroende om den plats som de befinner sig på. En varg förflyttar sig över stora arealer, liksom en maskros sprider sina frön med vinden. En vitsippa eller ett blåbärsris å andra sidan förflyttar sig genom sitt rotsystem och en tjäder kräver ett oföränderligt landskap som den känner igen sig i.

Likheterna med människor är att organismerna nyttjar landskapet och söker ett funktionsvärde som vilket gör att de kan överleva. Ytterst skiljer detta sig inte från människorna då vi är beroende av landskapet. Men det beroendet, framför allt i väst, döljs eftersom väldigt få av oss är producenter och majoriteten av oss konsumerar.

Det är lantbrukare som producerar mat som vi andra konsumerar. Men inte ens de konsumerar sin egen mat utan de köper maten utifrån den inkomst som de har från sitt arbete. Beroendet av naturen osynliggörs därför genom den frigörelse från dess tydliga betingelser. Till exempel köper vi sockerärterna på vintern som är odlade i Kenya. Eller mangon från Peru kan köpas i den lokala livsmedelsbutiken.

Naturen blir då främst en fabrik för människorna eftersom ett områdes funktion kan specialiseras i form av en åker där man odlar endast en gröda och som besprutas för att andra organismer inte ska kunna livnära sig på den. Specialiseringen skapar medvetet en monokultur eftersom dess syfte endast är för ett enda ändamål, säg att odla vete för att kunna producera mjöl som man sedan kan baka bröd av som kan säljas till konsumenterna. För att maximera uttaget brukas allt det som är tillgängligt, vilket minskar konkurrensen från andra organismer genom att deras livsmöjligheter försvinner.

Detta minskar de områden som andra organismer kan frodas på, vilket skapar öar i ett landskap. Det leder till att de museala funktionerna, för att återvända till Sandells begrepp, blir viktigare då de specifika områdena medger överlevnad för andra arter än de som enbart fyller en definierad funktion för människan. I sin tur innebär det att mångfalden i de kringskurna geografiska områdena begränsas genom den möjliga biotop som det utsedda området har. Begränsningarna beror på område och på möjligheter till förflyttning mellan de olika biotoperna (se Rewilding: kärnor, rovdjur och korridorer).

I nästa del återvänder vi till jägarna, älgen och vargen, men också rewilding kommer att tas upp.

Referenser:

Felton, Annika M. et al. (2020), ”Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes”, Scientific Reports, 10:1904

Sandell, Klas, (2022)”Från naturbruk till naturupplevelser”, Biodiverse, Uppsala: SLU http://www.biodiverse.se/articles/fran-naturbruk-till-naturupplevelser/ (Hämtat den 230208)

Wikenros, C.; Sand, H.; Bergström, R.; Liberg, O.; Chapron, G. (2015), ”Response of moose hunters to predation following wolf return in Sweden”, PLoS ONE.