Etikett: Företag

Framme i Kittelfjäll

En tanke följde mig från Östersund. Jag skrev igår att vissa samhällen i Sverige hade blivit lämnade av historien.

Vad menas egentligen med det uttrycket?

För det är ingen människa som har lämnat historien. Nej, jag tror snarare det syftar på att utvecklingen har sprungit ifrån samhällen som Degerfors och Lesjöfors. Andra tycks frodas. I Östersund har man byggt om regementet till universitetet och det var festival. På alla restauranger satt det folk och trivdes. Längs Storsjöns norra strand var det mattält och tivoli.

Norrut längs E45 är det få samhällen. Byar med ett par nedgångna hus med flagnande färg och rostiga bilar. Det är människor som fortfarande håller dessa landsändar levande. Deras barn kommer med epatraktorer som stannar upp trafiken och de är dem som tar hand om våra gamla eller fixar mitt däck när jag är på semester.

Sverige struntar i dessa. Jag tänker på sociologen Arlie Russel Hochschild som skriver om amerikanerna som har lämnats. I Strangers in their own land (2016) beskriver hon dem som om de väntar på sin tur i en lång lång kö, men som aldrig tycks komma framåt. Är systemet riggat?

Historien kan inte gå ifrån dem, men utvecklingen kan. Vägen norr om Strömsund som går från ås till ås blir sämre.

Jag tänker på dem som säger att norrlänningarna är kolonialiserade. Egentligen är det väl främst samerna, resten är likt de algeriska svartfötterna del av moderimperiet. Likväl gav sig deras förfäder av, lovade skattelättnader och fri mark. Men rikedomarna skickades någon annanstans. Elledningarna leder söderut. Här är det skogen som är guldet.

Längs grusvägen mot Granliden.

Något slog mig på vägen längs Västra och Östra Ormsjö som ligger väster om Dorotea. I södra Sverige blir jag alltid lika glad när jag ser de oklippta gräsmattorna. Här tänker de på miljön, ler jag. Men här i ödemarken är det tvärtom. När jag ser de omhändertagna tomterna och gröna gräsmattor bland högväxt älggräs och rallarros så tänker jag civilisation.

Jag skäms vid tanken, samtidigt som det återigen slår mig hur olika Sverige är. I söder är naturen så tuktad. Den har svårt att få röja fritt. Här i norr är det tvärtom. Det omhändertagna känns tryggt för mig när det är långt mellan husen.

Likväl luras jag. Skogarna här är inte vilda. De är planterade med gran och tall ämnad för träindustrin. Det är levebröd för många på samma gång som det är omstritt. För det är inte bara kolonisatörernas land utan också samernas. För dem är skogsbruk inte vara positivt.

Renar på vägen.

Vi stannade på vägen vid Västansjö. Fågelkvitter och Merlinappen visade mindre korsnäbb och där fick jag se en i toppen av en gran. Jag hade inte sett den innan.

Västansjö

Vi såg fjällen omkring oss. Än såg de små ut.

Och jag tänkte på den fjällnära skogen som man vill skydda. Skogsutredningen menade att ”100 mil långt sammanhängande område av intakta naturskogar på totalt över 1 miljon hektar produktiv skogsmark” (Aronsson, 2020). Var är den? För här såg jag kalhyggen längs sluttningarna.

Stämmer inte det som Aronsson skrev 2022 att ”Stora fjällnära avsättningar trots nej till jättereservat” (2022)? Regeringen gick inte med på det, men Skogsstyrelsen nekar allt mer tillstånd:

Skogsstyrelsen ger bara avverkningstillstånd om det inte finns höga naturvärden i den fjällnära skogen, och sen 2020 har de tagit beslut om sammanlagt 37 000 hektar. (Aronsson, 2024).

I Kittelfjäll byggs det. Här satsar de på turismen. Och jag tänker på dessa visioner, utveckling som går förbi och vilka som står rätt i kön. För mig är är det turism. Fast jag är part i målet och visst ser skidbackarna illa ut på sommaren.

Skälet är att turistbranschen kräver inte stora insteg för att få jobb. Det var räcker att vara trevlig och uppmärksam. Man måste bo på orten. Det gör bygden levande. Men för att locka turister krävs ett mål som lockar och skövlade fjällsluttningar förutom där skidbackarna är inte något som lockar.

Likväl, för att säga emot mig själv, så är skogen en del av basindustrin i Sverige. Den ger inte bara jobb i många olika branscher utan också pengar från exporten.

Avslutningsvis så önskar jag mig inte ett land där vissa tycks komma allt längre bak i kön. Ett land som Sverige kan inte överlämna utvecklingen till marknaden.

Här kommer jag inte längre i mina funderingar. I morgon bär det av till fjälls.

Marsfjällen i bakgrunden

Referenser:

Aronsson, Ulf (2020). ”Internationellt ansvar”. ATL. Publicerad 201127 (uppdaterad 200213) [hämtad 240726].

Aronsson, Ulf (2022). Stora fjällnära avsättningar trots nej till jättereservat. ATL. Publicerad 220425 [hämtad 240726].

Aronsson, Ulf (2024). Allt mer fjällnära skog brukas inte. ATL. Publicerad 240530 (uppdaterad 240531) [hämtad 240726].

Hochschild, Arlie Russell (2016). Strangers in their own land: anger and mourning on the American right. New York: The New Press

Dag 3 Anklam till Loissin

Skillnaden mellan att vandra och cykla är att jag inte förmår att tänka. Cyklingen kräver sin koncentration och uppmärksamhet. Jag pumpar jag på. Därför upplever jag mer känslor som inte yttrar sig i tankar. Jag känner de grundläggande känslorna. Det är varmt, tungt eller nu går det ned för och jag kan vila.

Idag (igår för dig) blev det landsväg och få cykelvägar. Googlekartan är lömsk. Jag hamnade även på skogsvägar som en gång var belagda med kullersten. Nu var de närmast omöjliga att cykla på. Landsvägarna har färre alléer och därför kommer jag inte undan solen. Känslan av desperation kommer över mig och så cyklar jag vidare. Till slut kommer jag fram.

Nu (igår för läsaren) sitter jag under en ek och ser ut över Östersjön. Rügen syns vid horisonten. Jag övernattar på en camping. Här finns ingen kontakt med människor. Ska jag duscha kostar det pengar, vill jag ladda min mobil kostar det pengar. Alla måste leva och tjäna pengar, men för det behöver det inte vara opersonligt.

Från bänken i skuggan

Det är en intressant region i Tyskland. I Peenemünde utvecklades V2:bomben som skapade skräck i London, men som också var inledningen till rymdfärderna. I Anklam inledde Otto Lilienthal sina glidflygningsexperiment. Senare flyttade han till Berlin och dog i ett fall. Nordstreams gasledning går härifrån till Ryssland. De nära kontakterna mellan Sovjetunionen och DDR har gjort att många forfarande har en stor tillit till Ryssland. De litar inte alls på amerikanarna.

Floden Peene i Anklam. På andra sidan var Preussen. Minnesmärket påminner oss också om Otto Lilienthal.

Vid min tältplats står ett surkörsbärsträd. Det är fullt av starar. De låter hela tiden. Jag blir glad av dem.

Jag trodde cykling skulle vara jämförbart med vandring. Det är det inte. På ett sätt ser man mindre. Jag är uppmärksam på cyklingen. Å andra sidan ser jag mer eftersom jag rör mig över större landskap. Egentligen skulle jag kunna stanna oftare, men i mig kommer viljan att komma fram. Så jag cyklar på.

Då jag är utvilad läser boken Shamanism: a biopsychosocial paradigm of consciousness and healing (Winkelman, 2010). Han skriver att först fanns inte orden utan bara känslor hos människan. Orden och språket kom senare.

På sätt och vis är det vad jag upplever när jag cyklar. Det är ett här och nu. Det är först när jag kommer fram som jag kan tänka och öppna upp för den symbolvärld som vi lever i. Det vill säga, enligt Winkelman, en värld där stimuli får en betydelse utöver det som stimulin egentligen medger. Jag återvänder till världen av föreställningar.

Nu sitter jag under eken med få tankar i huvudet. Jag är kroppsligt trött på ett sätt jag inte har varit på väldigt länge. En skrattmås lyfter från vattnet. En fiskmås glider förbi. Livet är vackert..

Referenser:

Winkelman, Michael (2010). Shamanism: a biopsychosocial paradigm of consciousness and healing. 2. ed. Santa Barbara, Calif: Praeger

Rewilding och övergivet land

Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige och skaffade hund har vi sällan åkt utomlands. Istället har vi besökt olika delar i Sverige. I stort sett varje år i tio år har vi åkt norrut för att vandra i fjällen. Eftersom vi har hund kör vi inga långstreckare utan högst tio timmar per dag. Det har gjort att vi har hamnat på ställen som inte alltid är de finaste, men de har alltid givit oss något, om inte annat så ett kul minne.

Po Tidholm skriver i sin essäbok Norrland (2012) att skillnaden mellan att åka i USA och i Sverige är hur tråkigt och enformigt det kan vara i Sverige. Jag håller inte med även om jag förstår vad han syftar på. Att köra genom delar av till exempel Småland eller Jämtland är att åka genom ett platt skogsåker landskap som inte är mycket annorlunda än att åka genom Ohio. Samtidigt ger denna enformiga skogsåkermark tid för reflektion, som efter vi har åkt igenom ett litet samhälle där det mesta ser övergivet ut. Det finns få om ens någon affär, men desto fler loppisar. Vad är det som sker i Sverige?

Stora delar av Sverige är nästan övergivna. Det bor få människor där och många som har stannat kvar har valt eller väljer att behålla en livsstil som kräver pendling och tålamod. De är i minoritet. Politikerna är beroende av en stor väljargrupp och trots orden verkar de bry sig lite om denna minoritet. Denna utveckling har pågått i över tvåhundra år då man allteftersom har flyttat dit jobben finns. Industrialismen har förändrat Sverige i grunden.

Ibland är det svårt att förstå hur tätbefolkat landsbygden i Sverige var. För oss blev tydligt när vi gick Utvandrarleden i södra Småland. I Ljuders socken inleds Vilhelm Morbergs utvandrarepos. Vi vandrade genom Backa och Bredanäsmåla och såg skyltar om hur många familjer som hade utvandrat till USA och de var många. Men det som var tydligt när vi vandrade där var att marken hade inte lämnats obrukad. Virkesåkrarna stod där.

Men även virkesåkrarna har sina hemligheter till allmän beskådan för den uppmärksamme. De berättar om en tid då landskapet brukades på ett annat sätt. Då det var ängar, åkrar och framför allt ett öppnare landskap. Jag har tidigare nämnt hur jag och Maggie då och då promenerar mellan Agusa och Rebbetuaröd. Det är just en sådan landsbygd där det bor få människor. Där ser man de gamla stengärdsgårdarna som berättar för oss att här brukades landskapet annorlunda.

I mitten löper stengärdet. I bakgrunder ser vi planterad gran i jämnhöjd och öster om den lövskog, med björkens vita bark. Mellan gärdet och fonden är ett kalhygge och närmast oss framgallrad bok. Där kalhygget är, var det förmodligen en åker.

Vad har då rewilding med detta att göra? undrar förmodligen någon som stör sig på min oförmåga att komma fram till kärnan. Jag kommer till det strax, men först är det viktigt att se att denna rörelse av människor förekommer i hela Europa. Allt mer mark överges och mer blir det som vi kan se i rapporten Agricultural land abandonment in the EU within 2015–2030 (ISPRA, 2018).

Det intressanta är att i svensk kontext kan man se att övergivandet av jordbruksmark redan har skett. Nedan ser vi uträkningen inför 2030 och i både Sverige och Finland är den större delen ingen jordbruksareal.

Endast i Skåne beräknas det som låg risk att jordbruksmark överges.

Inom framför allt Rewilding Europe ser man detta ur framför allt två perspektiv. Å ena sidan är det en möjlighet att kunna använda den marken till rewildingprojekt:

Rewilding can be the best option for land-use in cases of farmland abandonment in Europe and all over the world when the social structure of farming communities has been eroded and low-intensity farming is no longer socially or economically viable. In some areas maintaining a moderate level of agricultural disturbance can maximize species richness with benefits for biodiversity.

Rewilding as a land-use option – further studies (2013)

I stället för att göra dessa övergivna marker till virkesåkrar kan man genom att till exempel introducera arter som till exempel visenter (min favorit), gotlandsruss eller bäver (också en favorit) utveckla ett ekosystem där många fler arter kan ha en utpost.

Det andra är att genom att göra detta kan man skapa arbetstillfällen genom att satsa på turism.

Communities benefit

Rewilding boosts local economies where alternatives are scarce. We work towards situations where nature tourism flourishes and local people earn a fair living from nature-based enterprises. This will help revitalizing both rural and urban communities.

Why is rewilding vital in Europe?

Just något som har slagit mig när jag har åkt genom Sveriges många natursköna delar och sett husbilarna. Jag tänker till exempel på Vildmarkleden i Jämtland. Efter vi hade varit och vandrat åkte vi söderut mot Gäddede längs med Jomssjöarna. Det fanns inga restauranger där vi kunde stanna för att äta en bit. Efter frystorkad bolognese såg jag fram emot tillagad mat. Men den kom först när vi var i Gäddede där det närmast var trafikstockning av hungriga turister. Vi åt en okej pizza till lunch och bodde sedan på den trevliga campingen. Där jag äntligen fick en god hamburgare.

Funderingar kring landsbygden, arbete och rewilding har jag tidigare berört i inlägget Kroppefjäll, skogsbruk och turism: några inledande tankar och för att fortsätta denna tankegång vill jag uttrycka mig konfrontativare: Varför tycks så stora delar av Sverige vara så oföretagsamt? Vad beror det på?

En restaurang till exempel ger arbetstillfällen. Det gör att människor kan stanna kvar och livnära sig. Det drar in kronor till samhället.

Jag har själv arbetat i både inom hotell och restaurang. Jag vet att det är ett hårt jobb. Och inte heller är turism den enda lösningen. Men samtidigt blir jag väldigt fundersam när jag läser en del av kritiken från de som säger sig föra landsbygdens röst.

På Facebook hittade jag följande inlägg på Forum för landsbygd av en man som vältaligt röt till. Forumet har över 45000 medlemmar och det är intressant att läsa deras ofta kritiska röster. Jag har strukit över hans namn då jag inte har frågat honom om lov. Det andra överstrukna är för att förenkla läsningen mellan de två skärmdumparna.

Han upprepar ”Ekoturism kan vi anordna själva” och jag håller med om att så borde det vara. Vi har själva upptäckt fantastiska platser som har drivits av företagsamma människor.

För att nämna två fina minnen: Getnö Gård vid Åsnens nationalpark drevs en fin kanotuthyrning av en familj. Restaurangen var full av turister med olika nationaliteter på kvällen. På natten vaknade jag upp av småfåglarnas gemensamma sång och det var som en massiv ljudvägg. Jag somnade om lyckligt om. Nordic Discovery vid naturreservatet Malingsbo-Kloten kunde vi hyra kanoter och sedan upptäcka sjösystemet. Under paddlingen såg vi fiskgjuse och kungsörn.

Men det som jag inte förstår är detta motstånd mot tankar som rewilding från dem som jag tänker mig skulle kunna tjäna mest på det genom den reklam som det skulle innebära för bygder som är hotade av total avfolkning.

Än en gång har jag skrivit alldeles för långt och jag kom inte fram till det jag hade tänkt mig. Och det beror på att detta är både intressanta och svåra frågor.

Sverige förändras. Men rewildingrörelsen är ingen fiende i denna förändring utan tvärtom. Den är en öppning för en ljusare framtid.

Referenser:

EU Kommissionen (2018). Agricultural land abandonment in the EU within 2015–2030. JRC113718 – Ispra, Italy: European Commission

Rewilding Europe (2013). Rewilding as a land-use option – further studies, Rewilding Europe. Publicerat 130801 (hämtat den 230325)

Rewilding Europe (o.å). What is rewilding?. Rewilding Europe (hämtat den 230325)

Tidholm, Po (2012). Norrland: essäer & reportage. Luleå: Teg Publishing